Lilleman har fått komma hem 😊

Han är piggare, men vi vet fortfarande inte riktigt varför det blev som det blev.

Proverna blev under natten godkända och hans syreupptagningsförmåga mycket bättre.

Han andas bättre, även om inte helt prickfritt.

Ämnesomsättningsprover har skickats till Stockholm för analys.

Det kan dock ta 2-3 veckor innan vi får svar på vad de visar, och så länge kan vi ju inte ligga på sjukan och glo 😉

Skämt å sido, läkarna har inget konkret svar på vad som orsakade vår lillings plötsliga andnöd.

ph-värdet i hans kropp var lite för surt, varför det var så vet man inte än. Förhoppningsvis kan provsvaren från Stockholm svara på det.

Vätskebalansen var för låg och då reagerar kroppen med snabb andning, vilket resulterar i att det går åt ännu mer vätska. Lite av en ”ond cirkel” alltså.

Varför han hade vätska/slem i lungorna vet de inte riktigt, kanske en ”vanlig” infektion i kroppen som ännu inte brutit ut ordentligt.

Natten till igår fick Milton ha Optiflow hela natten. Typ slangar in i näsan med högt syrgasflöde.

Hela natten fick han extra tillförsel av koncentrerad syrgas och som samtidigt ”torkade upp” lungorna så slem och vätska försvann.

Och visst gav det resultat. Han orkade upp och leka med syrran när hon kom dit. Visst var han andfådd och flåsig, men han lekte på i alla fall.

I natt blev det en stabilare andning och han dricker bra, så droppet slapp han.

Läkarna hade en misstanke om förstadium till diabetes, så det togs regelbundna blodsocker stick. Men det sjönk till det normala, så mest troligt berodde blodsockerhöjningen på att hans kropp var stressad och för sur.

Så det som nu undersöks är om det finns någon form av metabol rubbning, alltså någon ämnesomsättningssjukdom, eller om det är någon form av underbehandlad astma eller allergi som ligger till grund för hans olika symtom.

Han ska på uppföljande koller och undersökningar och såklart ska vi fara in igen direkt om det uppstår liknande symtom som i måndags.

Väntar på provsvaren och tar det från där.

 

 

 

Men sen blev det lite filmmys istället

 

 

Så glad att lille skrutten fick komma hem från ”hemska” sjukan.

Det har varit väldigt många nålar och stick för den lille.

Gick bra de första gångerna, men när det blev en gång i timmen lackade Milton ur. Med all rätt tycker jag. Så det var inga roliga ”stickningar”.

Många minnen från Melwins sjukdomstid. Hur vi mer eller mindre bodde där, hur man fördrev dagarna, som kan bli rätt långdragna på ett sjukhus vill jag lova.

Rummet, lekrummet, matsalen…rummet, lekrummet, matsalen. Byte av cyto påse eller blodpåse, provtagningar och så samma lunk igen.

Nu blev det lyckligtvis inte riktigt lika lång tid 😉

Men visst var det lite skoj ändå att träffa ”gamla” sköterskor från Melwin tiden, och som faktiskt kommer ihåg mamman och ger mig en stor kram när vi ses igen.

”Melwin glömmer vi inte”

Jag vet, han är helt unik min coola kille, honom glömmer man inte 😉

Åter till Milton. Som sagt, han är på hemmaplan. Lite tröttare, lite blekare, lite ondare i armveck och fingertoppar, men en betydligt piggare kille än i början av veckan.

Hur fortsättningen blir och vad läkarna kommer fram till, det återstår att se…