
Lille plutt skrutten...
Lilleman har fĂ„tt komma hem đ
Han Àr piggare, men vi vet fortfarande inte riktigt varför det blev som det blev.
Proverna blev under natten godkÀnda och hans syreupptagningsförmÄga mycket bÀttre.
Han andas bÀttre, Àven om inte helt prickfritt.
ĂmnesomsĂ€ttningsprover har skickats till Stockholm för analys.
Det kan dock ta 2-3 veckor innan vi fĂ„r svar pĂ„ vad de visar, och sĂ„ lĂ€nge kan vi ju inte ligga pĂ„ sjukan och glo đ
SkÀmt Ä sido, lÀkarna har inget konkret svar pÄ vad som orsakade vÄr lillings plötsliga andnöd.
ph-vÀrdet i hans kropp var lite för surt, varför det var sÄ vet man inte Àn. Förhoppningsvis kan provsvaren frÄn Stockholm svara pÄ det.
VĂ€tskebalansen var för lĂ„g och dĂ„ reagerar kroppen med snabb andning, vilket resulterar i att det gĂ„r Ă„t Ă€nnu mer vĂ€tska. Lite av en âond cirkelâ alltsĂ„.
Varför han hade vĂ€tska/slem i lungorna vet de inte riktigt, kanske en âvanligâ infektion i kroppen som Ă€nnu inte brutit ut ordentligt.
Natten till igÄr fick Milton ha Optiflow hela natten. Typ slangar in i nÀsan med högt syrgasflöde.
Hela natten fick han extra tillförsel av koncentrerad syrgas och som samtidigt âtorkade uppâ lungorna sĂ„ slem och vĂ€tska försvann.
Och visst gav det resultat. Han orkade upp och leka med syrran nÀr hon kom dit. Visst var han andfÄdd och flÄsig, men han lekte pÄ i alla fall.
I natt blev det en stabilare andning och han dricker bra, sÄ droppet slapp han.
LÀkarna hade en misstanke om förstadium till diabetes, sÄ det togs regelbundna blodsocker stick. Men det sjönk till det normala, sÄ mest troligt berodde blodsockerhöjningen pÄ att hans kropp var stressad och för sur.
SÄ det som nu undersöks Àr om det finns nÄgon form av metabol rubbning, alltsÄ nÄgon ÀmnesomsÀttningssjukdom, eller om det Àr nÄgon form av underbehandlad astma eller allergi som ligger till grund för hans olika symtom.
Han ska pÄ uppföljande koller och undersökningar och sÄklart ska vi fara in igen direkt om det uppstÄr liknande symtom som i mÄndags.
VÀntar pÄ provsvaren och tar det frÄn dÀr.
Â
Â

Â



Â
SĂ„ glad att lille skrutten fick komma hem frĂ„n âhemskaâ sjukan.
Det har varit vÀldigt mÄnga nÄlar och stick för den lille.
Gick bra de första gĂ„ngerna, men nĂ€r det blev en gĂ„ng i timmen lackade Milton ur. Med all rĂ€tt tycker jag. SĂ„ det var inga roliga âstickningarâ.
Â
MÄnga minnen frÄn Melwins sjukdomstid. Hur vi mer eller mindre bodde dÀr, hur man fördrev dagarna, som kan bli rÀtt lÄngdragna pÄ ett sjukhus vill jag lova.
Rummet, lekrummet, matsalenâŠrummet, lekrummet, matsalen. Byte av cyto pĂ„se eller blodpĂ„se, provtagningar och sĂ„ samma lunk igen.
Nu blev det lyckligtvis inte riktigt lika lĂ„ng tid đ
Men visst var det lite skoj Ă€ndĂ„ att trĂ€ffa âgamlaâ sköterskor frĂ„n Melwin tiden, och som faktiskt kommer ihĂ„g mamman och ger mig en stor kram nĂ€r vi ses igen.
âMelwin glömmer vi inteâ
Jag vet, han Ă€r helt unik min coola kille, honom glömmer man inte đ
Â
à ter till Milton. Som sagt, han Àr pÄ hemmaplan. Lite tröttare, lite blekare, lite ondare i armveck och fingertoppar, men en betydligt piggare kille Àn i början av veckan.
Hur fortsĂ€ttningen blir och vad lĂ€karna kommer fram till, det Ă„terstĂ„r att seâŠ
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â