bloglovin

Mitt i natten...

2013-11-10 | 03:39:00

Nattuggla igen liksom…

Har precis lagt orders från dagens jobb. Blev nattjobb såklart, för sessan ville inte ligga själv i sängen och lille ”snaske” ville ju ha en hel del snaskande innan han till sist somnade.

Ingen lätt kombination detta, när man är solo…Men så är det och jag är väl inte den enda som tvingats klara detta, så det måste ju gå!

 

 

 

 
 
Ska inte de minsta barnen sova först tycker man...inte i den här familjen inte, där håller liten Milton och Filippa låda in till sena timmen *suck* Men söta är de :-)
 
 
 
 
Liten Milton som i fredags blev hela 1 månad "gammal"
 
 

 

Minisarnas pappa har ju varit här titt som tätt under veckan ( läs efter jobbet ). Lagt sessan och det har funkat bra…men han är ju inte alltid här och då tenderar det ju att köra ihop sig lite smått.

Känner mig otillräcklig när minisarna tar så mycket tid. När jag måste sitta ammandes med snaske och sessan springer upp och ner från sängen och vägrar sova. Då är det svårt att kunna ge de fyra stora gossarna tid, att kunna sitta ner och ge de lite extra vid nattningen, och det känns tungt, speciellt när de inte är här jämt!

Imorgon är det ”bytessöndag” och efter middagen ska de till pappan och en vecka av ”tomhet” börjar *usch och blä och fy!*

 

Tyckte att jag och minisarnas pappa hade börjar komma på rätt spår igen, att vi kunde prata och att det flöt på bra…Men säg den lycka som varar?!?!

Kommunikation verkar inte vara vår starka sida och jag börjar nu så smått inse varför vi faktiskt inte lever ihop…

Kanske är det lika bra, kanske var allt dömt att misslyckas ändå!

 

 

Har så himla svårt för den här ”komma och gå” grejen. Vilket det av naturliga skäl blir när man inte bor och lever under samma tak.

Att fly problemen istället för att lösa de. Om man nu ska jobba på att kunna prata om saker och ting, hur lätt är det, när den man ska prata med inte är här, utan drar så fort något inte passar eller faller i smaken…

Försöker vara förstående och se helheten. Inte helt lätt alla gånger med faktorer inblandade såsom utebliven sömn, amningsbröst, feber av och till, och det faktum att jag blivit jävligt sårad och är livrädd att bli det igen!

Att säga att man ”hjälper till” med barnen, är det ok liksom??? Det är ju hans barn också…man tar hand om SINA barn, inte hjälper till med, eller???

 

 

Känns onekligen lite orättvist ibland…

Jag tar hand om allt det tuffa med VÅRA barn vilket är långt ifrån en glamorös tillvaro…

Kvällar med ett evigt springande och nattande av barn med ”snaske” hängandes i spenen, knaprar Ipren mot feber och mjölkstockning ( japp, det har börjar krångla nu, klarade mig inte helt denna gången heller ), ammar dag som natt för att ge ”det bästa”, önskar inget hellre än att få SOVA, men kliver lik förbannat upp varje morgon och brygger kaffe för att få upp ögonen. Som med liten ”snaske” i släptåg drar på helgjobb för att få in någon extra krona i hjälp, och där emellan lagar mat, städar och tvättar.

Sen kommer glada, utvilade, fräscha pappan på besök, vilket verkligen är en höjdpunkt, givetvis. Han är ju ”skojiga pappan” :-)

Inte som tråkiga mamman, ständigt trött och med tusen "måsten" att göra.

Ja, det känns lätt lite tungt ibland måste jag erkänna!

 

Men det är ju ändå jag som pussar och kramar på de mest, som får viska jag älskar dig i örat på de när de sover, som är där när de är ledsna, som tröstar och som faktiskt är med de jämt, så gott som i alla fall…

Det borde väl betyda någonting det med!?!?

 

Ja jag hoppas verkligen att alla mina fina, underbara ungar förstår och känner hur mycket jag älskar just de, trots att jag är trött, sur och grinig och en mindre bra mamma, allt för ofta just nu, känns det som…för det gör jag!!!

 

 

ÄLSKAR ER SÅ ATT DET GÖR ONT MINA UNDERBARA SEX <3

*** ROBIN, ALBIN, MELWIN, VINCENT, FILIPPA, MILTON ***

 

 

 

 
Kommentarer
Postat av: Margareta

Vet inte hur jag hamnade på din blogg men nu har jag tittat in några ggr sedan september. Vilken kvinna du är som faktiskt fixar allt som läggs på dej.
Hur skulle det vara om "skojiga pappan" får ta hand om lite skitgöra också t.ex tvätt och städ förutom de små. kanske kunde du få en stunds egentid ta en promenad eller så. Eller lite tid med de "fyra stora" om de är hos dej.
Styrkekramar!

2013-11-10 @ 12:51:34
Postat av: m

vi har goda vänner där barnens pappa helt plötsligt stack.. barnen var dock större än dina men fortfarande små. Idag är de tonåringar och de vill inte träffa sin pappa längre. de är aldrig hos hos honom mer än några gånger per år. de bor i samma stad så det beror inte på avstånd. pappan kommer med de "dyra" grejerna men barnen har ändå genomskådat honom. Det kommer dina barn också att göra!!! Du gör ett toppjobb och jag hoppas du får lite vila någongång ändå!!!

2013-11-10 @ 18:43:21
Postat av: Eva

Hej Anna!
För lite sömn gör oss illa. Det är t.o.m. farligt! Jag minns när mina barn var små, jag blev nästan "knäpp" i huvudet av att inte få sova. Min man fattade inte vad det handlade om! Den sprickan i vår relation har aldrig kunnat byggas upp igen! Efter 20 år ångrar jag att jag inte drog….Ställ krav på Lasse, det räcker inte att han kommer sen…när läget blir lugnare. Det är nu han behövs. Jag ammade också mina tre barn, jag såg det som så viktigt och självklart.
Idag tänker jag lite annorlunda, Sätt en gräns Anna! Max tre månader, då ser du en annorlunda vy! Att du älskar Milton förutsättningslöst är det viktigaste.
När du sakta smyger in flaskan så kommer det att gå jättebra.Du måste försöka jobba framåt, helikopterperspektiv!! Du är världens bästa mamma, men du MÅSTE få sova Anna!! Kram Eva.

2013-11-11 @ 14:55:33
Postat av: Moa

hoppas verkligen det blir en bättre "balans" i det där snart. jag vet ju inga bakgrunder med dig och L eller något men jag vet att det INTE funkar att få sova alldeles för lite och behöva stressa alldeles för mycket med allt runt omkring. det slutar med att man bryter ihop, vilket inte är bra för någon :/ och som du säger, man ska ta hand om sina egna barn och inte bara hjälpa till med dem. kram!

2013-11-11 @ 21:55:32
Postat av: Nilla

Tycker nog att lilla sessan faktiskt kan övernatta hos sin pappa, han är väl ledig ibland ahn med? min minsta var ett år när hon började sova växelvis hos oss funkade jättebra, du måste vara mer egoistisk. ditt ex är det ju verkligen.....kämpa på!!

2013-11-13 @ 19:53:04
Postat av: Madeleine

Din blogg är så otroligt fin! :D

2013-11-14 @ 22:33:43
URL: http://madeleinegabrielson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0