bloglovin

Release party...

2020-07-19 | 13:26:00

Release för min nya blogg Sju Underverk !!!
 
Välkommen att klicka in, kika och läs i min nya blogg som öppnas upp för allmänheten idag 😃
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag öppnade denna nya blogg i april 2020, då jag väntade mitt sjunde barn, mitt sjunde underverk!

Bloggen har först varit ”låst” under några månader, då starten inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Mitt sjunde underverk, lilla Thelma, föddes i april och har fått en allt annat än lätt start i livet. Det pågår en stor utredning kring vad för diagnos lilla Thelma har och i nuläget är det väldigt många obesvarade frågor. Allt om lilla Thelma och hennes tillstånd finns att läsa om i den bloggen. 

 

Där skriver jag om min stora familj med sju barn i olika åldrar. Livet som ensamstående mamma, hockeymorsa, tonårsmorsa, småbarnsmamma.

Vår familjs vardag ihop med jobb, skola, hockey, hästar, kaniner och en liten katt.

En vardag kantad av sjukhusbesök och provtagningar. Ovisshet och oro…

Ja det är väl just det som är livet, en salig blandning av sött och salt, surt och beskt!

 

Så kära bloggläsare, gamla som nya, välkomna in i min vardag genom att följa mig på https://sjuunderverk.blogg.se/

 

Varma Kramar /// Anna

 

 

 

14-års dagen...

2020-04-28 | 11:34:00

Snön faller ner i form av stora bomullstussar till flingor. Det är blåsigt och ruggigt ute. Skapliga kontraster mot förra veckans värme på upp mot 20 grader. Men det är väl just det som är aprilväder. 

Denna dag för exakt 14 år sedan såg min tredje son för första gången dagens ljus. Min Melwin föddes och idag är det hans alldeles egna dag. 

Vi firade honom visserligen redan i lördags, men en födelsedag är en födelsedag och just idag är det första dagen som 14 åring.  

 

Det är stort, givetvis lite extra stort med tanke på vad denna kille gått igenom. Att kämpa sig igenom operation av en stor hjärntumör, cytostatikabehandling och strålbehandling är ingen självklarhet att få ett positivt utfall. Men denna kille har en vilja av stål, kämparglöd utan dess like och ett enormt jäklar anamma. Han vet vad han vill och går från klarhet till klarhet. Lämnar inget åt slumpen och gör sällan saker förhastat utan tänker först, gör sen…

 

Vilken resa han gjort, och att han idag fyller 14 år, ja det är stort!

 

 

 
 
 
*** MELWIN 2006-04-28 ***
 
 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
JAG ÄLSKAR DIG STJÄRNSTOPP OCH KOMMER ALLTID FINNAS VID DIN SIDA, MIN FINA UNDERBARA MELWIN 💖💖💖

När allt förändras...

2020-04-08 | 11:21:22

 

 

 

 

Vårsolen skiner och vissa dagar har påmint oss om att även i år kommer sommaren att komma. Älskar solen, älskar värmen, men önskar att mycket kunde vara annorlunda…

 

Att livet förändrades snabbt tror jag alla kan skriva under på. Ett virus tog fart och vände hela tillvaron upp och ner.

Nu kan jag inte påstå att min tillvaro var särskilt lugn och stabil innan Coronaviruset tog tag i oss, men det blev drastiska förändringar på alla plan.

Hemmavistelse och smått isolerad har det getts mycket tid till att fundera. Kanske överarbetar tankarna istället, men hur som helst så har jag kommit fram till en hel del den senaste tiden.

 

Jag har skrivit i denna blogg sedan 2008. Tolv år går fort, men när man kollar igenom bloggen så har det hänt en hel massa.

Störst fokus, givetvis, på Melwins kamp mot hjärntumören ”Klumpen”, som var anledningen till att bloggen startades överhuvudtaget.

Vilken tillgång det har varit ändå, och vad mycket det har gett, att haft möjlighet att skriva av sig i detta forum. Getts möjligheter till var och en av er att följa Melwins kamp och familjens något spretiga vardag. I med- och motgång, regn och solsken.

Jag bloggade först på Familjeliv. Men under 2009 flyttades hela bloggen över till denna portal och blev Utrota Klumpen.

 

Tolv år har alltså gått sedan mardrömmen tog fart.

Klicka in på http://utrotaklumpen.se/2009/december/augusti-1.html så förstår ni vad jag menar!

 

En sjuhelsikes resa och sedan dess har livet kantats av både sött och salt. Jag har gått igenom skilsmässor och separationer, flyttat hit och dit men framför allt, blivit mamma till två juveler till och snart kan jag faktiskt titulera mig som sjubarnsmamma. Ja mycket kan hända på tolv år minsann…

 

Jag har försökt att vara så öppen som jag kan när jag skriver. Ärlig med vad jag känner, skrivit som jag tycker och tänker. Långt ifrån alla har delat min uppfattning, men så är det ju i livet. Dock är detta min blogg, mina reflektioner, mina tankar, mina känslor.

Ibland får man ta mycket skit, och jag förstår att det kan tyckas lätt att bara häva ur sig där i ”hemmets trygga vrå” bakom sin skärm. Det skrivna ordet har mer effekt än vad man kan tro ibland, vilket är både på gott och på ont.

 

Melwin är idag en frisk och kry kille som nu i april fyller hela 14 år! Han är inte friskförklarad och kommer så heller inte att bli så länge det sitter en tumörrest kvar. Det sitter i nuläget en liten hästskoformad tumörrest kvar runt hjärnstammen, som inte visar på någon aktivitet. Men det finns inga garantier. Dock har läkarna beslutat att glesa ut Melwins kontroller då allt har varit oförändrat i tio år nu. Vilket är helt fantastiskt!

Melwin börjar åttan till hösten och är som vilken annan tonåring som helst (fast lite bättre förstås 😉) och givetvis är ingen gladare än honom för så få läkarbesök som möjligt.

Det krävs så klart noggrann uppmärksamhet kring om något skulle förändras eller verka till synes avvikande hos sonen, för att då ta kontakt med läkare igen. Men i övrigt ska vi leva på, dag för dag…

 

Att mina barn får må bra, vara friska och leva ett så gott liv som möjligt är utan minsta diskussion det absolut allra viktigaste i mitt liv.

Min barnaskara är oavkortat de viktigaste i mitt liv, alla dagar i veckan, vart de än befinner sig på planeten.

Jag kommer att göra allt som står i min makt och kämpa för deras bästa, även om jag stöter på patrull och motstånd, även om jag anses vara kall, hård och sakna empati. Ja, allt sånt man stöter på och får kastat på sig när man avviker från normen, hoppar ur ledet och inte accepterar allt som görs och sägs.

Oavsett detta kommer jag att kämpa för vad mitt mammahjärta säger är rätt. Spekulationer, åsikter och ”bättre vetande” finns det gott om. Men vad mammahjärtat säger är det jag väljer att tro på.

 

Vissa saker måste jag dock inse att jag inte kan göra något åt eller förändra, även om jag känner i hjärteroten hur fel det är, så kan jag inte påverka det just nu, men tiden kommer när även sånt kommer gå att lösa.

Ibland får man ta ett steg tillbaka, försöka hitta styrkan och kraften och insikten att man inte kan påverka, inte just nu i alla fall, hur fel man än vet att det är.

Det är jobbigt, tar både kraft och en hel massa tårar, det är då mammastyrkan ställs på sin spets. Det är då man måste hitta den där kraften och skilja på vad man kan förändra och vad man helt enkelt måste acceptera, även om det är helt åt helvete fel och pissigt.

Jag hoppas även innerligt att mina barn när de blir äldre och klokare förstår varför deras mamma gjorde de val hon gjorde och att hon inte alltid kan påverka världen så som hon önskar.

Vissa val har inte varit de mest briljanta och genomtänkta. Men jag har tagit konsekvenserna och ALLTID försökt att göra det bästa möjliga av rådande situation.

Ibland har jag lyckats bättre, ibland sämre.

 

Men jag kan dock inte förlika mig med att jag skulle ha gjort så mycket fel här i livet att jag förtjänar skit, lögner och smutskastning.

Vid de flesta kriser, när livet vänds upp och ner, när man blir ledsen, sårad, besviken så ligger det nära tillhands att leta efter en ”syndabocken”. Nyckeln till allt ont i världen, men det måste också vara något/någon man kan komma åt, liksom ta på och kunna skylla på i alla lägen.

Det är mycket lättare att fokusera på vad denna någon har gjort, förstört, åstadkommit än att fundera över vad man själv borde ha gjort för att förändra läget, och framförallt vad man kan göra för att förbättra allt.

Nej, det är som bekant väldigt lätt att dra på sig en offerkofta och skylla allt på någon annan.

 

Jag har under årens lopp fått stöta på både det ena och det andra av motstånd, konflikter och i mina ögon till viss del orättvisa.

Spekulationer, snack och skitprat går för runt och det är direkt fascinerande hur folk kan få för sig både det ena och det andra och sedan på fullaste allvar hävda att ”så är det” utan att faktiskt veta ett endaste skit, då det är mitt liv de spekulerar kring, och då borde väl ändå jag veta bäst vad som händer och sker.

Men ingen verkar särskilt sugen på att fråga den det berör mest, alltså mig. Nej, det är bättre att ta för givet att vad som sägs av andra är helt med sanningen överensstämmande, hur korkat det än låter, och då tror man på det.

Det är givetvis upp till var och en och jag försöker att inte lägga energi på sådana struntsaker som vad folk tycker och tänker om mitt liv och leverne, när de faktiskt ändå inte vet ett skit om vad som är sant och inte.

Men när det går ut över andra, går ut över mina barn, ja då är det fan inte okej!

 

Jag kan ta hot och trakasserier, skitsnack, lögner och förtal, även om det är ytterst ledsamt och ja det sårar djupt in i själen. Men när det går ut över mina barn och/eller involverar andra människor och familjer som inte alls borde bli omtalade så är det förjävligt.

Har folk så himla tråkiga liv att de måste lägga så mycket tid och energi på att spekulera, skitsnacka och lägga sig i andras liv???!!! Det är både sorgligt och patetiskt!

 

Jag må ha många barn med olika pappor, lever inte tillsammans med någon av dessa fäder och ja jag har både skilt mig och separerat i omgångar. Anledningarna till skilsmässa och separationer kan vara många, och jag är högst delaktig i de misstag som gjorts, MEN jag är inte ensam om en skilsmässa och separation. Vi har alla gånger varit flera inblandade och nej, jag har inte stått för alla misstag, felsteg och konflikter på egen hand, även om det verkar lätt att tro så i vissa fall.

Vad som hänt innanför fyra väggar är det väldigt få som verkligen vet, PUNKT.

Tänkvärt!

 

Det är mycket nu och jag ska ärligt säga att inte ens jag, som verkar uppfattas av allt och alla som den starkaste av de starka, orkar med hur mycket som helst. Jag är ingen ”Ironman”, även om det vore himla smidigt. Jag är gjord av kött och blod och allt rinner inte av mig.

I tider som detta är det många som mår dåligt, givetvis, osäkerhet och risk för dålig hälsa och sjukdom är fruktansvärt att leva med. Men det är den verklighet vi alla idag lever i.

För mig har detta dock pågått sedan innan Coronas framfart.

Jag har valt att fokusera fullt ut på de bästa jag har, mina barn. Plugga till ett arbete jag vet fungerar i min och mina barns vardag, skaffa mig ett jobb som jag trivs med och som ger oss mat på bordet och även tid tillsammans. Vi har tak över huvudet, barnen har egna rum och ja, de verkar må bra här. Vissa bor här mer, andra lite mindre. Några är tonåringar (med allt vad det innebär), några är småttingar, och snart en liten nyfödd i familjen.

 

Men slitningarna har varit många.

Min mor valde att bryta kontakten och under det året hann min pappa försvinna helt i sin Alzheimers sjukdom och idag är jag glad om jag för någon sekund kan se ett tecken på att han faktiskt minns vem jag är.

Förhoppningsvis kommer min mor en dag förlika sig med att jag aldrig blev den ”perfekta dottern” som levde felfritt i ett lyckligt äktenskap med fint jobb.

Kanske ser hon en dag att hon blev förärad med sju helt underbara, fantastiska barnbarn istället, nu när dottern blev mindre lyckad.

 

Skilsmässor och separationer är nog sällan helt smärtfria. Så inte heller i mitt fall. Hårda ord har sagts och det har varit tingsrättsbesök om både det ena och det andra.

Jag är så ledsen, mina älskade barn, att mamma och pappa inte är/varit mer vuxna. Att vi inte fixat detta ansvar bättre än så här. Jag kan bara tala för mig själv, men jag lovar att jag försöker att svälja stoltheten, att ta på mig det jag faktiskt felat kring, men jag kan inte förmå mig till att bära allt själv. Jag är inte ensam i konflikterna, och hur allt än läggs fram så är det både mammas och pappas ansvar att få allt att fungera till det bästa för er.

Men vad som än hänt och vad som än händer så älskar jag er villkorslöst och totalt obegränsat. Det finns saker jag ångrar här i livet, men er mina älskade barn, har jag aldrig ångrat och kommer så heller aldrig att göra! Ni är och kommer alltid att vara mina juveler där högst upp på piedestalen. 💖💖💖💖💖💖💖

 

Så sammanfattningsvis vill jag skriva att denna blogg kommer att sättas på paus.

Den kommer inte att försvinna, inte plockas bort, och den kommer att uppdateras lite då och då, men inte alls ofta.

Varför detta då?

Jo, jag har valt att starta en ny blogg där jag skriver om mig och min familjs vardag. Dock är den inte helt färdig ännu och som den perfektionist jag nu är kommer jag inte öppna den förrän den är helt färdigställd. Får se om jag skriver länken här till en början eller inte…

I och med bebis nummer sju har det uppkommit situationer där jag inte känner mig trygg.

Valet att behålla detta barn har sitt pris, uppenbarligen. Hot om att ta bort barnet och mindre trevliga situationer har uppkommit.

Men jag kunde inte, och det står jag för. Jag klarade inte av att välja bort denna sjunde juvel. Jag vet att jag klarar av att ta hand om barnet, att jag kan ge det all kärlek och trygghet, att det kommer att bli älskat och omfamnat av många famnar, att det kommer vara en del av en familj med kärlek och värme.

 

Allt mitt fokus måste nu ligga på min och mina barns hälsa. Att vår nya familjemedlem ska må så bra som möjligt under rådande omständigheter och framtiden känns i nuläget svajig och lite läskig.

Som sagt, bloggen kommer inte att försvinna, men jag kommer att skriva löpande i ett annat forum, och uppdatera denna sida mer sällan.

Jag tackar det ödmjukaste för alla fina kommentarer, stöttande ord och glada hejarop jag fått under dessa tolv år med Utrota Klumpen. Det värmer mer än ni anar ❣

 

Sköt nu om er och kom ihåg att efter regn kommer solsken. Hur tufft och hårt livet än tycks vara kommer det vända någon gång och inge nytt hopp om framtiden. Vilket kan vara supersvårt att intala sig själv ibland, jag vet…

 

Stort Tack för mig och kramar till alla vänliga själar därute 💖

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt man kan fira ska man fira...

2020-04-08 | 08:00:00

Det är oroliga tider nu och mycket har hänt och förändrats.

Kommer skriva mer om det senare, men tänkte nu faktiskt ta och fokusera på lite upplyftande händelser istället.

Vi har haft födelsedagsfirande x 2 i familjen. Vincent fyllde 12 år och Filippa 8 år. Mina små marsbarn 💖

 

 

 
 
 
 
Firande med sång, tårta och paket för bästa Vincent som närmar sig tonåren med stora steg.
*** Frans Vincent 2008-03-21 ***
 
 
 
 
 

 

Den nyblivne 12-åringen 💝

 

 

 
 

Tyckte nyss han var en liten plutt-skrutt ❣ Finaste Vincent

 

 

 

Man har inte så himla många dagar på sig att ladda om innan nästa firande tar fart.

 

 

 
 
 
Filippa väcktes med sång och paket i arla morgonstund 💖
 
*** Filippa Kristina 2012-03-25 ***
 
 
 
Fyller man på självaste våffeldagen är det givet att man grundar firandet med våfflor såklart 😍
 
 
 
 
 
 
 
Men sedan kommer tårtan fram 😊
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Får jag presentera, världens bästa 8-åring ❣
 
 
 
 

När Filippas kalas planerades anade väl ingen att det skulle storma in ett virus och förändra allas vår tillvaro. Men som tur var hade det redan bestämts ett ridkalas ute i stallet. Vädret var med oss och istället för fika i kafeterian kunde det kalasas i vårsolen på stallgården.

 

 

 
 
 

Filippa med sitt "tjejgäng" innan det blev dags att pyssla iordning ett par hästar (Pegasus och Blända) och sedan leka loss med lite gymkhana.

 

 

 

 

 
 
 

En lyckad kalasdag och jag tror den nyblivne 8-åringen var mer än nöjd 😍

 

 

Ja tiderna har sannerligen förändrats, men födelsedagar firas ändå. Det är viktiga milstolpar här i livet och allt man kan fira, ska man fira, så det så…

Avslutar med ännu en hästbild. Stallet känns som den enda plats där det fortfarande känns ”som vanligt” och hästar har en magisk förmåga att stoppa tiden och få en att glömma oro och sorg, om så bara för en stund. Guld värt och det ska mycket till innan jag ger upp dessa fantastiska djur för gott.

 

 

 

 
 

Filippa fortsätter att plocka rosetter. Här vid senaste månadshoppet tillsammans med Blända ❣

 

 

 

Sköt om er alla därute och stor kram!

 

 

 

 

När man inte har så bra koll...

2020-03-07 | 12:32:00

Dagarna swishar förbi och jag har lite svårt att hänga med…😱

Ekorrhjulet snurrar med barn, jobb, aktiviteter och ”hemma måsten”.

Sportlovet har passerat och det bjöd på lite lata dagar, men även sport. Ridning och slalom för sessan och så hockey såklart.

Kul att snön kom till slut…första dagen EFTER sportlovet 😆 Så nu får den gärna försvinna igen, vill ha VÅR!!!

 

 

 
 
 
Filippa har kört sin allra första slalomtävling och fick bästa peppningen av ingen mindre än Frida Hansdotter som var i Klackberg med hela tv-teamet inför Superstars. 
 
 
 
 
 
 
Men givetvis har vi hängt en hel del i stallet under sportlovet ❣
 
 
Många timmar har spenderats i ishallen, men nu har säsongen gått mot sitt slut och vi får "vila lite" och återstår att se hur hösten blir att se ut...
 
 
 
 

Ett sant tecken på att jag inte riktigt hinner med i dagarnas framfart är att jag missat en aning att jag faktiskt snart ska få en liten till att ta hand om.

Tur det finns appar i telefonen som kan påminna mig om att det snart är dags 😄

Det har ju liksom bara rullat på. Magen har hållit sig i lagom storlek, inga större krämpor och bebis växer som sig bör. Visst kan det vara så att läkaren tycker att jag bör dra ner på takten, men jag förstår inte riktigt vad hon menar 🙄😉

Klart jag fattar, men vad ska jag eliminera liksom???!!! Försöker dock tänka på stressen och utesluta sånt som tar energi istället för att ge. Som bekant finns det ju både positiv och negativ stress. Stor familj kan många gånger innebära stresspåslag, men i mitt fall är det (oftast) i positiv mening. Sen finns det faktorer utanför familjen som stressar, men jag försöker verkligen att nonchalera och tänka bort det för tillfället. Det finns inte utrymme för trams nu!

 

Dock fick jag helt ärligt en liten chock igår när jag fick påminnelse om att det är en rätt kort tid kvar innan min lilla skatt förväntas anlända. Jag har liksom inte riktigt fixat klart kan man säga…Helt ärligt inte fixat ett skit 🙈

Sålde/gav bort det mesta från tidigare bebisår och behöver verkligen ta tag i att införskaffa det mest nödvändiga, i första hand så bebis kan åka bil, en liten vagn att sussa i och ja en sovplats kan ju vara fint, även om jag misstänker att ”den” kommer hamna bredvid mig i sängen 😍

 

Men passar på att skicka ut frågan till er läsare om det är någon/några som vill bli av med sånt som hör bebistiden till?

 

Skicka i så fall privat meddelande med bild och pris, tack.

 

 

 
 
 
Tjejligan i familjen ❤

 

 

Vet att det står någon kartong i garaget med lite kläder som jag sparat. Så dagen ska vigas med att se vad det kan vara och vilka storlekar, spännande och lite nostalgiskt. Kommer garanterat få den där ”har de varit såååååå små” känslan ❣

 

Men först kaffe med bästaste vännen och vet ni vad, solen skiner, en perfekt energikälla!!! 💖

 

Ha en fin dag alla ❣

 

Kram 

 

Dagens words of wisdom 🤓

 

 

 

 

 

Nu kör vi...

2020-02-23 | 09:17:51

Gick väl sisådär med att vila…

Solen kikade fram på eftermiddagen och då kom energin åter 😃

Bäddat/tvättat rent i sängarna, dammsugit och torkat golv. Ja, fixat iordning inför kommande vecka helt enkelt.

Men jag tog det lugnt…också. Mellomys och en god natts sömn.

Idag ännu mera sol så nu ska jag UT!!! Fixa och trixa lite 😍

Hockeysonen kommer med sitt lag till Västerås idag, så det blir hockey på eftermiddagen och sedan hämta hem några barn ❣

 

Sportlov under nästa vecka och Filippa är taggad för två dagars ridläger. Sen får vi väl se hur det blir med snö och så. Håller det sig skapligt kyligt kanske det blir nåt åk 😃

 

 

 
 
 
Filippa gjorde nyligen sin hopptävlingsdebut vilket resulterade i första rosetten 👏
 
 
 
 
 
 
En slalomträning hittills detta år då snön har lyst med sin frånvaro, men med lite tur hinns det med nåt åk till innan våren tar över på riktigt 👌 Denna lilla tjej älskar fart och fläkt 💜
 
 
 
 

Väljer att se mig själv som lite mänsklig ibland. Men nu är batterierna laddade, så

Nu kör vi…

 

 

 

 

 

Kram på er!

 

Still going strong...

2020-02-22 | 13:00:11

Lördag och vädret visar sig från sin allra sämsta sida tror jag. Vinden viner så det knakar i väggarna och regnet piskar mot fönstret.

Men hur skönt är det inte att då ligga nerbäddad i varma, sköna sängen och bara lyssna på hur ovädret håller låda utanför.

En lördag med inte ett endaste barn hemma. Vilket är väldigt sällsynt, men ibland händer det sig att barnen är hos sina pappor samtidigt och att en hockeyspelande kille har match på något avlägset ställe långt bort i landet.

Så just idag kan jag tillåta mig själv att ligga kvar här i varma bingen, lyssna på piskande regn och vinande vindar och faktiskt bara lata mig.

Detta är som sagt inte särskilt vanligt förekommande och kanske är det just därför jag inte är så himla bra på att lata mig.

Jag har en ganska så gedigen lista på vad som måste passa på att göras såhär när tillfälle ges utan att barnen pockar på uppmärksamhet och deras behov sätts först.

Men…nu finns det en ”liten detalj” att ta hänsyn till och det är det lilla liv som valt att ta form i min kropp.

Fick vid gårdagens läkarbesök strikta order om att ta det lugnt och dra ner på tempot!

Som den duktiga patient jag nu är lyssnar jag och försöker göra som jag blir tillsagd.

Så trots att jag var klarvaken klockan 06 har jag lydigt legat kvar i sängen och försökt ägna mig åt vila.

Tycker jag varit jätteduktig så här långt…😆

 

 

Får ju som sagt god hjälp av vädret, för det lockar verkligen inte att titta ut just idag.

Så dagens plan är att chilla, få ner pulsen och boosta energi.

Imorgon kommer några barn åter och med en kommande vecka som innehåller både sportlov, jobb, massa barn och aktiviteter är det bäst att ladda 😍

 

Tröttheten kan ju även bero på att jag gått och blivit ett helt år äldre!!!

Är ingen sådan där ”fylla år människa” egentligen, i alla fall inte när det kommer till mig själv. Barnen är ju fantastiskt roliga att fira. Men för min egen del känns åldern bara som en siffra (en siffra jag lätt glömmer) och jag kan erkänna att jag faktiskt inte reflekterar särskilt mycket kring människors ålder, och speciellt inte min egen. Livet är till för att levas igenom var dag, oavsett om man är 8 eller 80 år.

Vill man sätta sig och vänta på döden ska man givetvis göra det, men personligen tycker jag att ”nej det går inte, jag är för gammal” är ett jätteknasigt uttryck. Kan och vill man, så kör bara!

 

 

Jag kan ju själv se att det hänt en del under åren, men "tant" is still going strong, oavsett siffra 😄

 

 

 
 
 
 

Var tänkt att hockeysonen skulle komma hem igår, men blir man inkallad till match så blir man det.

Kan inte hockeysonen komma hit får mamman komma dit…

 

 

 
 
 
Bästa sällskapet och god födelsedagsmiddag på Pinchos 💝
 
 
 
 
 
 
 

Vet att åsikterna går isär och är många kring de val jag gör och har gjort här i livet. MEN, det är som sagt mina val och jag lever för att ta ansvar över dessa efter bästa förmåga.

Jag är så långt ifrån felfri man kan komma, har ingen Holy Bible att följa och heller ingen bruksanvisning över hur livet ska levas. Men vet ni, jag gör så gott jag kan…

Det låter självklart, men givetvis känns det långt ifrån alltid så.

Jag känner mig misslyckad, liten och svag och får jobba hårt med att påminna mig själv om att jag faktiskt duger och gör ett rätt schysst jobb efter de förutsättningar jag har.

Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar spår.

Jag är sjukt trött på att låtsas.

Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.

Jag valde aldrig att vara stark, livet har tvingat mig att vara det.

 

Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur starka vi är.

Jag är sämst på att be om hjälp, vill/kan/ska klara mig själv. Det är mitt motto.

Men det är inte skamligt att be om hjälp när du behöver det, något jag måste komma ihåg och bli bättre på.

Det är okej att inte vara stark hela tiden, du måste ge dig själv en paus.

Så nu pausar jag…

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Väljer nog att ligga kvar här och mysa i bingen ett tag till...😱
 
 
 
Kram på er ❣
 
 
 

Ett liv i färg...

2020-02-14 | 23:40:00

Har fått besked från Melwins läkare gällande ”Klumpen”.

Den är oförändrad jämfört med tidigare magnetkameraundersökning.

Ett svar vi får vara mycket nöjda med. Tumörresten visar alltså inte på någon aktivitet och har heller varken ökat eller minskat i storlek.

Klart att det skulle vara trevligast om den inte fanns där alls. Men att allt tyder på noll aktivitet från tumören är mer än gott.

Vi ska dock till Ackis på undersökning och träff med neurologen, och får då diskutera mer kring ”Klumpen”. Men då det är svår med tider ville läkaren ändå ringa och berätta beskedet först, då det dröjer ett litet tag innan Melwin får tid bokad för läkarbesöket.

Andas ut en stund och känner att det finns jäkligt mycket att vara tacksam över, trots allt…❣

 

Min bästa Melwin, tänk vad mycket han har kämpat sig igenom, och hur fantastiskt är det inte att se denna snart 14 årige kille gå från klarhet till klarhet. En mycket klok ”liten man” med ett hjärta utav guld. Ödmjuk inför livet men ändå väldigt målmedveten och bestämd på vad han vill och vad han ska åstadkomma.

Jag är hans mamma, så givetvis är jag omåttligt stolt över hur han tar sig fram här i livet, men också väldigt beundrad över hur han alltid lyckas se livet i färg, aldrig ger upp det han tror på och hur han lyckas vända motvind till medvind. Ja han är och förblir beundransvärd den killen, så det så 😉💖

 

Alla hjärtans dag idag och det är väl skoj…kanske, vet inte om det är så himla speciellt egentligen. Kärlek och uppskattning ska man väl försöka ge årets alla 365 dagar, men visst, det kan ju vara bra med en liten reminder så här en gång om året 😜

Har fått fina teckningar och kreationer dagen till ära och som en av sönerna så sant summerade dagen, Mamma, du har väl ändå ett ganska så kärleksfullt liv…Ja det har jag ❣

Så fortsätter han, ja, snart sjubarnsmamma med fyra husdjur, hur bra är inte det!!!

Så sant min son, så sant 💖💖💖💖💖💖💖

 

 

 
 
 
Kraschar i soffan efter en intensiv vecka, men ska bli bättre på att se mitt liv i färg...jag också
 
 
 
 
 
 
Mitt stadiga soffsällskap när kidsen somnat (eller hänger med en och annan kompis)

 

 

 WORDS!!!

 

 

 

 Kram på er!

 

 

Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz