Release party...

2020-07-19 | 13:26:00

Release för min nya blogg Sju Underverk !!!
 
Välkommen att klicka in, kika och läs i min nya blogg som öppnas upp för allmänheten idag 😃
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag öppnade denna nya blogg i april 2020, då jag väntade mitt sjunde barn, mitt sjunde underverk!

Bloggen har först varit ”låst” under några månader, då starten inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Mitt sjunde underverk, lilla Thelma, föddes i april och har fått en allt annat än lätt start i livet. Det pågår en stor utredning kring vad för diagnos lilla Thelma har och i nuläget är det väldigt många obesvarade frågor. Allt om lilla Thelma och hennes tillstånd finns att läsa om i den bloggen. 

 

Där skriver jag om min stora familj med sju barn i olika åldrar. Livet som ensamstående mamma, hockeymorsa, tonårsmorsa, småbarnsmamma.

Vår familjs vardag ihop med jobb, skola, hockey, hästar, kaniner och en liten katt.

En vardag kantad av sjukhusbesök och provtagningar. Ovisshet och oro…

Ja det är väl just det som är livet, en salig blandning av sött och salt, surt och beskt!

 

Så kära bloggläsare, gamla som nya, välkomna in i min vardag genom att följa mig på https://sjuunderverk.blogg.se/

 

Varma Kramar /// Anna

 

 

 


14-års dagen...

2020-04-28 | 11:34:00

Snön faller ner i form av stora bomullstussar till flingor. Det är blåsigt och ruggigt ute. Skapliga kontraster mot förra veckans värme på upp mot 20 grader. Men det är väl just det som är aprilväder. 

Denna dag för exakt 14 år sedan såg min tredje son för första gången dagens ljus. Min Melwin föddes och idag är det hans alldeles egna dag. 

Vi firade honom visserligen redan i lördags, men en födelsedag är en födelsedag och just idag är det första dagen som 14 åring.  

 

Det är stort, givetvis lite extra stort med tanke på vad denna kille gått igenom. Att kämpa sig igenom operation av en stor hjärntumör, cytostatikabehandling och strålbehandling är ingen självklarhet att få ett positivt utfall. Men denna kille har en vilja av stål, kämparglöd utan dess like och ett enormt jäklar anamma. Han vet vad han vill och går från klarhet till klarhet. Lämnar inget åt slumpen och gör sällan saker förhastat utan tänker först, gör sen…

 

Vilken resa han gjort, och att han idag fyller 14 år, ja det är stort!

 

 

 
 
 
*** MELWIN 2006-04-28 ***
 
 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
JAG ÄLSKAR DIG STJÄRNSTOPP OCH KOMMER ALLTID FINNAS VID DIN SIDA, MIN FINA UNDERBARA MELWIN 💖💖💖

När allt förändras...

2020-04-08 | 11:21:22

 

 

 

 

Vårsolen skiner och vissa dagar har påmint oss om att även i år kommer sommaren att komma. Älskar solen, älskar värmen, men önskar att mycket kunde vara annorlunda…

 

Att livet förändrades snabbt tror jag alla kan skriva under på. Ett virus tog fart och vände hela tillvaron upp och ner.

Nu kan jag inte påstå att min tillvaro var särskilt lugn och stabil innan Coronaviruset tog tag i oss, men det blev drastiska förändringar på alla plan.

Hemmavistelse och smått isolerad har det getts mycket tid till att fundera. Kanske överarbetar tankarna istället, men hur som helst så har jag kommit fram till en hel del den senaste tiden.

 

Jag har skrivit i denna blogg sedan 2008. Tolv år går fort, men när man kollar igenom bloggen så har det hänt en hel massa.

Störst fokus, givetvis, på Melwins kamp mot hjärntumören ”Klumpen”, som var anledningen till att bloggen startades överhuvudtaget.

Vilken tillgång det har varit ändå, och vad mycket det har gett, att haft möjlighet att skriva av sig i detta forum. Getts möjligheter till var och en av er att följa Melwins kamp och familjens något spretiga vardag. I med- och motgång, regn och solsken.

Jag bloggade först på Familjeliv. Men under 2009 flyttades hela bloggen över till denna portal och blev Utrota Klumpen.

 

Tolv år har alltså gått sedan mardrömmen tog fart.

Klicka in på http://utrotaklumpen.se/2009/december/augusti-1.html så förstår ni vad jag menar!

 

En sjuhelsikes resa och sedan dess har livet kantats av både sött och salt. Jag har gått igenom skilsmässor och separationer, flyttat hit och dit men framför allt, blivit mamma till två juveler till och snart kan jag faktiskt titulera mig som sjubarnsmamma. Ja mycket kan hända på tolv år minsann…

 

Jag har försökt att vara så öppen som jag kan när jag skriver. Ärlig med vad jag känner, skrivit som jag tycker och tänker. Långt ifrån alla har delat min uppfattning, men så är det ju i livet. Dock är detta min blogg, mina reflektioner, mina tankar, mina känslor.

Ibland får man ta mycket skit, och jag förstår att det kan tyckas lätt att bara häva ur sig där i ”hemmets trygga vrå” bakom sin skärm. Det skrivna ordet har mer effekt än vad man kan tro ibland, vilket är både på gott och på ont.

 

Melwin är idag en frisk och kry kille som nu i april fyller hela 14 år! Han är inte friskförklarad och kommer så heller inte att bli så länge det sitter en tumörrest kvar. Det sitter i nuläget en liten hästskoformad tumörrest kvar runt hjärnstammen, som inte visar på någon aktivitet. Men det finns inga garantier. Dock har läkarna beslutat att glesa ut Melwins kontroller då allt har varit oförändrat i tio år nu. Vilket är helt fantastiskt!

Melwin börjar åttan till hösten och är som vilken annan tonåring som helst (fast lite bättre förstås 😉) och givetvis är ingen gladare än honom för så få läkarbesök som möjligt.

Det krävs så klart noggrann uppmärksamhet kring om något skulle förändras eller verka till synes avvikande hos sonen, för att då ta kontakt med läkare igen. Men i övrigt ska vi leva på, dag för dag…

 

Att mina barn får må bra, vara friska och leva ett så gott liv som möjligt är utan minsta diskussion det absolut allra viktigaste i mitt liv.

Min barnaskara är oavkortat de viktigaste i mitt liv, alla dagar i veckan, vart de än befinner sig på planeten.

Jag kommer att göra allt som står i min makt och kämpa för deras bästa, även om jag stöter på patrull och motstånd, även om jag anses vara kall, hård och sakna empati. Ja, allt sånt man stöter på och får kastat på sig när man avviker från normen, hoppar ur ledet och inte accepterar allt som görs och sägs.

Oavsett detta kommer jag att kämpa för vad mitt mammahjärta säger är rätt. Spekulationer, åsikter och ”bättre vetande” finns det gott om. Men vad mammahjärtat säger är det jag väljer att tro på.

 

Vissa saker måste jag dock inse att jag inte kan göra något åt eller förändra, även om jag känner i hjärteroten hur fel det är, så kan jag inte påverka det just nu, men tiden kommer när även sånt kommer gå att lösa.

Ibland får man ta ett steg tillbaka, försöka hitta styrkan och kraften och insikten att man inte kan påverka, inte just nu i alla fall, hur fel man än vet att det är.

Det är jobbigt, tar både kraft och en hel massa tårar, det är då mammastyrkan ställs på sin spets. Det är då man måste hitta den där kraften och skilja på vad man kan förändra och vad man helt enkelt måste acceptera, även om det är helt åt helvete fel och pissigt.

Jag hoppas även innerligt att mina barn när de blir äldre och klokare förstår varför deras mamma gjorde de val hon gjorde och att hon inte alltid kan påverka världen så som hon önskar.

Vissa val har inte varit de mest briljanta och genomtänkta. Men jag har tagit konsekvenserna och ALLTID försökt att göra det bästa möjliga av rådande situation.

Ibland har jag lyckats bättre, ibland sämre.

 

Men jag kan dock inte förlika mig med att jag skulle ha gjort så mycket fel här i livet att jag förtjänar skit, lögner och smutskastning.

Vid de flesta kriser, när livet vänds upp och ner, när man blir ledsen, sårad, besviken så ligger det nära tillhands att leta efter en ”syndabocken”. Nyckeln till allt ont i världen, men det måste också vara något/någon man kan komma åt, liksom ta på och kunna skylla på i alla lägen.

Det är mycket lättare att fokusera på vad denna någon har gjort, förstört, åstadkommit än att fundera över vad man själv borde ha gjort för att förändra läget, och framförallt vad man kan göra för att förbättra allt.

Nej, det är som bekant väldigt lätt att dra på sig en offerkofta och skylla allt på någon annan.

 

Jag har under årens lopp fått stöta på både det ena och det andra av motstånd, konflikter och i mina ögon till viss del orättvisa.

Spekulationer, snack och skitprat går för runt och det är direkt fascinerande hur folk kan få för sig både det ena och det andra och sedan på fullaste allvar hävda att ”så är det” utan att faktiskt veta ett endaste skit, då det är mitt liv de spekulerar kring, och då borde väl ändå jag veta bäst vad som händer och sker.

Men ingen verkar särskilt sugen på att fråga den det berör mest, alltså mig. Nej, det är bättre att ta för givet att vad som sägs av andra är helt med sanningen överensstämmande, hur korkat det än låter, och då tror man på det.

Det är givetvis upp till var och en och jag försöker att inte lägga energi på sådana struntsaker som vad folk tycker och tänker om mitt liv och leverne, när de faktiskt ändå inte vet ett skit om vad som är sant och inte.

Men när det går ut över andra, går ut över mina barn, ja då är det fan inte okej!

 

Jag kan ta hot och trakasserier, skitsnack, lögner och förtal, även om det är ytterst ledsamt och ja det sårar djupt in i själen. Men när det går ut över mina barn och/eller involverar andra människor och familjer som inte alls borde bli omtalade så är det förjävligt.

Har folk så himla tråkiga liv att de måste lägga så mycket tid och energi på att spekulera, skitsnacka och lägga sig i andras liv???!!! Det är både sorgligt och patetiskt!

 

Jag må ha många barn med olika pappor, lever inte tillsammans med någon av dessa fäder och ja jag har både skilt mig och separerat i omgångar. Anledningarna till skilsmässa och separationer kan vara många, och jag är högst delaktig i de misstag som gjorts, MEN jag är inte ensam om en skilsmässa och separation. Vi har alla gånger varit flera inblandade och nej, jag har inte stått för alla misstag, felsteg och konflikter på egen hand, även om det verkar lätt att tro så i vissa fall.

Vad som hänt innanför fyra väggar är det väldigt få som verkligen vet, PUNKT.

Tänkvärt!

 

Det är mycket nu och jag ska ärligt säga att inte ens jag, som verkar uppfattas av allt och alla som den starkaste av de starka, orkar med hur mycket som helst. Jag är ingen ”Ironman”, även om det vore himla smidigt. Jag är gjord av kött och blod och allt rinner inte av mig.

I tider som detta är det många som mår dåligt, givetvis, osäkerhet och risk för dålig hälsa och sjukdom är fruktansvärt att leva med. Men det är den verklighet vi alla idag lever i.

För mig har detta dock pågått sedan innan Coronas framfart.

Jag har valt att fokusera fullt ut på de bästa jag har, mina barn. Plugga till ett arbete jag vet fungerar i min och mina barns vardag, skaffa mig ett jobb som jag trivs med och som ger oss mat på bordet och även tid tillsammans. Vi har tak över huvudet, barnen har egna rum och ja, de verkar må bra här. Vissa bor här mer, andra lite mindre. Några är tonåringar (med allt vad det innebär), några är småttingar, och snart en liten nyfödd i familjen.

 

Men slitningarna har varit många.

Min mor valde att bryta kontakten och under det året hann min pappa försvinna helt i sin Alzheimers sjukdom och idag är jag glad om jag för någon sekund kan se ett tecken på att han faktiskt minns vem jag är.

Förhoppningsvis kommer min mor en dag förlika sig med att jag aldrig blev den ”perfekta dottern” som levde felfritt i ett lyckligt äktenskap med fint jobb.

Kanske ser hon en dag att hon blev förärad med sju helt underbara, fantastiska barnbarn istället, nu när dottern blev mindre lyckad.

 

Skilsmässor och separationer är nog sällan helt smärtfria. Så inte heller i mitt fall. Hårda ord har sagts och det har varit tingsrättsbesök om både det ena och det andra.

Jag är så ledsen, mina älskade barn, att mamma och pappa inte är/varit mer vuxna. Att vi inte fixat detta ansvar bättre än så här. Jag kan bara tala för mig själv, men jag lovar att jag försöker att svälja stoltheten, att ta på mig det jag faktiskt felat kring, men jag kan inte förmå mig till att bära allt själv. Jag är inte ensam i konflikterna, och hur allt än läggs fram så är det både mammas och pappas ansvar att få allt att fungera till det bästa för er.

Men vad som än hänt och vad som än händer så älskar jag er villkorslöst och totalt obegränsat. Det finns saker jag ångrar här i livet, men er mina älskade barn, har jag aldrig ångrat och kommer så heller aldrig att göra! Ni är och kommer alltid att vara mina juveler där högst upp på piedestalen. 💖💖💖💖💖💖💖

 

Så sammanfattningsvis vill jag skriva att denna blogg kommer att sättas på paus.

Den kommer inte att försvinna, inte plockas bort, och den kommer att uppdateras lite då och då, men inte alls ofta.

Varför detta då?

Jo, jag har valt att starta en ny blogg där jag skriver om mig och min familjs vardag. Dock är den inte helt färdig ännu och som den perfektionist jag nu är kommer jag inte öppna den förrän den är helt färdigställd. Får se om jag skriver länken här till en början eller inte…

I och med bebis nummer sju har det uppkommit situationer där jag inte känner mig trygg.

Valet att behålla detta barn har sitt pris, uppenbarligen. Hot om att ta bort barnet och mindre trevliga situationer har uppkommit.

Men jag kunde inte, och det står jag för. Jag klarade inte av att välja bort denna sjunde juvel. Jag vet att jag klarar av att ta hand om barnet, att jag kan ge det all kärlek och trygghet, att det kommer att bli älskat och omfamnat av många famnar, att det kommer vara en del av en familj med kärlek och värme.

 

Allt mitt fokus måste nu ligga på min och mina barns hälsa. Att vår nya familjemedlem ska må så bra som möjligt under rådande omständigheter och framtiden känns i nuläget svajig och lite läskig.

Som sagt, bloggen kommer inte att försvinna, men jag kommer att skriva löpande i ett annat forum, och uppdatera denna sida mer sällan.

Jag tackar det ödmjukaste för alla fina kommentarer, stöttande ord och glada hejarop jag fått under dessa tolv år med Utrota Klumpen. Det värmer mer än ni anar ❣

 

Sköt nu om er och kom ihåg att efter regn kommer solsken. Hur tufft och hårt livet än tycks vara kommer det vända någon gång och inge nytt hopp om framtiden. Vilket kan vara supersvårt att intala sig själv ibland, jag vet…

 

Stort Tack för mig och kramar till alla vänliga själar därute 💖

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Allt man kan fira ska man fira...

2020-04-08 | 08:00:00

Det är oroliga tider nu och mycket har hänt och förändrats.

Kommer skriva mer om det senare, men tänkte nu faktiskt ta och fokusera på lite upplyftande händelser istället.

Vi har haft födelsedagsfirande x 2 i familjen. Vincent fyllde 12 år och Filippa 8 år. Mina små marsbarn 💖

 

 

 
 
 
 
Firande med sång, tårta och paket för bästa Vincent som närmar sig tonåren med stora steg.
*** Frans Vincent 2008-03-21 ***
 
 
 
 
 

 

Den nyblivne 12-åringen 💝

 

 

 
 

Tyckte nyss han var en liten plutt-skrutt ❣ Finaste Vincent

 

 

 

Man har inte så himla många dagar på sig att ladda om innan nästa firande tar fart.

 

 

 
 
 
Filippa väcktes med sång och paket i arla morgonstund 💖
 
*** Filippa Kristina 2012-03-25 ***
 
 
 
Fyller man på självaste våffeldagen är det givet att man grundar firandet med våfflor såklart 😍
 
 
 
 
 
 
 
Men sedan kommer tårtan fram 😊
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Får jag presentera, världens bästa 8-åring ❣
 
 
 
 

När Filippas kalas planerades anade väl ingen att det skulle storma in ett virus och förändra allas vår tillvaro. Men som tur var hade det redan bestämts ett ridkalas ute i stallet. Vädret var med oss och istället för fika i kafeterian kunde det kalasas i vårsolen på stallgården.

 

 

 
 
 

Filippa med sitt "tjejgäng" innan det blev dags att pyssla iordning ett par hästar (Pegasus och Blända) och sedan leka loss med lite gymkhana.

 

 

 

 

 
 
 

En lyckad kalasdag och jag tror den nyblivne 8-åringen var mer än nöjd 😍

 

 

Ja tiderna har sannerligen förändrats, men födelsedagar firas ändå. Det är viktiga milstolpar här i livet och allt man kan fira, ska man fira, så det så…

Avslutar med ännu en hästbild. Stallet känns som den enda plats där det fortfarande känns ”som vanligt” och hästar har en magisk förmåga att stoppa tiden och få en att glömma oro och sorg, om så bara för en stund. Guld värt och det ska mycket till innan jag ger upp dessa fantastiska djur för gott.

 

 

 

 
 

Filippa fortsätter att plocka rosetter. Här vid senaste månadshoppet tillsammans med Blända ❣

 

 

 

Sköt om er alla därute och stor kram!

 

 

 

 


När man inte har så bra koll...

2020-03-07 | 12:32:00

Dagarna swishar förbi och jag har lite svårt att hänga med…😱

Ekorrhjulet snurrar med barn, jobb, aktiviteter och ”hemma måsten”.

Sportlovet har passerat och det bjöd på lite lata dagar, men även sport. Ridning och slalom för sessan och så hockey såklart.

Kul att snön kom till slut…första dagen EFTER sportlovet 😆 Så nu får den gärna försvinna igen, vill ha VÅR!!!

 

 

 
 
 
Filippa har kört sin allra första slalomtävling och fick bästa peppningen av ingen mindre än Frida Hansdotter som var i Klackberg med hela tv-teamet inför Superstars. 
 
 
 
 
 
 
Men givetvis har vi hängt en hel del i stallet under sportlovet ❣
 
 
Många timmar har spenderats i ishallen, men nu har säsongen gått mot sitt slut och vi får "vila lite" och återstår att se hur hösten blir att se ut...
 
 
 
 

Ett sant tecken på att jag inte riktigt hinner med i dagarnas framfart är att jag missat en aning att jag faktiskt snart ska få en liten till att ta hand om.

Tur det finns appar i telefonen som kan påminna mig om att det snart är dags 😄

Det har ju liksom bara rullat på. Magen har hållit sig i lagom storlek, inga större krämpor och bebis växer som sig bör. Visst kan det vara så att läkaren tycker att jag bör dra ner på takten, men jag förstår inte riktigt vad hon menar 🙄😉

Klart jag fattar, men vad ska jag eliminera liksom???!!! Försöker dock tänka på stressen och utesluta sånt som tar energi istället för att ge. Som bekant finns det ju både positiv och negativ stress. Stor familj kan många gånger innebära stresspåslag, men i mitt fall är det (oftast) i positiv mening. Sen finns det faktorer utanför familjen som stressar, men jag försöker verkligen att nonchalera och tänka bort det för tillfället. Det finns inte utrymme för trams nu!

 

Dock fick jag helt ärligt en liten chock igår när jag fick påminnelse om att det är en rätt kort tid kvar innan min lilla skatt förväntas anlända. Jag har liksom inte riktigt fixat klart kan man säga…Helt ärligt inte fixat ett skit 🙈

Sålde/gav bort det mesta från tidigare bebisår och behöver verkligen ta tag i att införskaffa det mest nödvändiga, i första hand så bebis kan åka bil, en liten vagn att sussa i och ja en sovplats kan ju vara fint, även om jag misstänker att ”den” kommer hamna bredvid mig i sängen 😍

 

Men passar på att skicka ut frågan till er läsare om det är någon/några som vill bli av med sånt som hör bebistiden till?

 

Skicka i så fall privat meddelande med bild och pris, tack.

 

 

 
 
 
Tjejligan i familjen ❤

 

 

Vet att det står någon kartong i garaget med lite kläder som jag sparat. Så dagen ska vigas med att se vad det kan vara och vilka storlekar, spännande och lite nostalgiskt. Kommer garanterat få den där ”har de varit såååååå små” känslan ❣

 

Men först kaffe med bästaste vännen och vet ni vad, solen skiner, en perfekt energikälla!!! 💖

 

Ha en fin dag alla ❣

 

Kram 

 

Dagens words of wisdom 🤓

 

 

 

 

 


Nu kör vi...

2020-02-23 | 09:17:51

Gick väl sisådär med att vila…

Solen kikade fram på eftermiddagen och då kom energin åter 😃

Bäddat/tvättat rent i sängarna, dammsugit och torkat golv. Ja, fixat iordning inför kommande vecka helt enkelt.

Men jag tog det lugnt…också. Mellomys och en god natts sömn.

Idag ännu mera sol så nu ska jag UT!!! Fixa och trixa lite 😍

Hockeysonen kommer med sitt lag till Västerås idag, så det blir hockey på eftermiddagen och sedan hämta hem några barn ❣

 

Sportlov under nästa vecka och Filippa är taggad för två dagars ridläger. Sen får vi väl se hur det blir med snö och så. Håller det sig skapligt kyligt kanske det blir nåt åk 😃

 

 

 
 
 
Filippa gjorde nyligen sin hopptävlingsdebut vilket resulterade i första rosetten 👏
 
 
 
 
 
 
En slalomträning hittills detta år då snön har lyst med sin frånvaro, men med lite tur hinns det med nåt åk till innan våren tar över på riktigt 👌 Denna lilla tjej älskar fart och fläkt 💜
 
 
 
 

Väljer att se mig själv som lite mänsklig ibland. Men nu är batterierna laddade, så

Nu kör vi…

 

 

 

 

 

Kram på er!

 


Still going strong...

2020-02-22 | 13:00:11

Lördag och vädret visar sig från sin allra sämsta sida tror jag. Vinden viner så det knakar i väggarna och regnet piskar mot fönstret.

Men hur skönt är det inte att då ligga nerbäddad i varma, sköna sängen och bara lyssna på hur ovädret håller låda utanför.

En lördag med inte ett endaste barn hemma. Vilket är väldigt sällsynt, men ibland händer det sig att barnen är hos sina pappor samtidigt och att en hockeyspelande kille har match på något avlägset ställe långt bort i landet.

Så just idag kan jag tillåta mig själv att ligga kvar här i varma bingen, lyssna på piskande regn och vinande vindar och faktiskt bara lata mig.

Detta är som sagt inte särskilt vanligt förekommande och kanske är det just därför jag inte är så himla bra på att lata mig.

Jag har en ganska så gedigen lista på vad som måste passa på att göras såhär när tillfälle ges utan att barnen pockar på uppmärksamhet och deras behov sätts först.

Men…nu finns det en ”liten detalj” att ta hänsyn till och det är det lilla liv som valt att ta form i min kropp.

Fick vid gårdagens läkarbesök strikta order om att ta det lugnt och dra ner på tempot!

Som den duktiga patient jag nu är lyssnar jag och försöker göra som jag blir tillsagd.

Så trots att jag var klarvaken klockan 06 har jag lydigt legat kvar i sängen och försökt ägna mig åt vila.

Tycker jag varit jätteduktig så här långt…😆

 

 

Får ju som sagt god hjälp av vädret, för det lockar verkligen inte att titta ut just idag.

Så dagens plan är att chilla, få ner pulsen och boosta energi.

Imorgon kommer några barn åter och med en kommande vecka som innehåller både sportlov, jobb, massa barn och aktiviteter är det bäst att ladda 😍

 

Tröttheten kan ju även bero på att jag gått och blivit ett helt år äldre!!!

Är ingen sådan där ”fylla år människa” egentligen, i alla fall inte när det kommer till mig själv. Barnen är ju fantastiskt roliga att fira. Men för min egen del känns åldern bara som en siffra (en siffra jag lätt glömmer) och jag kan erkänna att jag faktiskt inte reflekterar särskilt mycket kring människors ålder, och speciellt inte min egen. Livet är till för att levas igenom var dag, oavsett om man är 8 eller 80 år.

Vill man sätta sig och vänta på döden ska man givetvis göra det, men personligen tycker jag att ”nej det går inte, jag är för gammal” är ett jätteknasigt uttryck. Kan och vill man, så kör bara!

 

 

Jag kan ju själv se att det hänt en del under åren, men "tant" is still going strong, oavsett siffra 😄

 

 

 
 
 
 

Var tänkt att hockeysonen skulle komma hem igår, men blir man inkallad till match så blir man det.

Kan inte hockeysonen komma hit får mamman komma dit…

 

 

 
 
 
Bästa sällskapet och god födelsedagsmiddag på Pinchos 💝
 
 
 
 
 
 
 

Vet att åsikterna går isär och är många kring de val jag gör och har gjort här i livet. MEN, det är som sagt mina val och jag lever för att ta ansvar över dessa efter bästa förmåga.

Jag är så långt ifrån felfri man kan komma, har ingen Holy Bible att följa och heller ingen bruksanvisning över hur livet ska levas. Men vet ni, jag gör så gott jag kan…

Det låter självklart, men givetvis känns det långt ifrån alltid så.

Jag känner mig misslyckad, liten och svag och får jobba hårt med att påminna mig själv om att jag faktiskt duger och gör ett rätt schysst jobb efter de förutsättningar jag har.

Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar spår.

Jag är sjukt trött på att låtsas.

Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.

Jag valde aldrig att vara stark, livet har tvingat mig att vara det.

 

Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur starka vi är.

Jag är sämst på att be om hjälp, vill/kan/ska klara mig själv. Det är mitt motto.

Men det är inte skamligt att be om hjälp när du behöver det, något jag måste komma ihåg och bli bättre på.

Det är okej att inte vara stark hela tiden, du måste ge dig själv en paus.

Så nu pausar jag…

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Väljer nog att ligga kvar här och mysa i bingen ett tag till...😱
 
 
 
Kram på er ❣
 
 
 

Ett liv i färg...

2020-02-14 | 23:40:00

Har fått besked från Melwins läkare gällande ”Klumpen”.

Den är oförändrad jämfört med tidigare magnetkameraundersökning.

Ett svar vi får vara mycket nöjda med. Tumörresten visar alltså inte på någon aktivitet och har heller varken ökat eller minskat i storlek.

Klart att det skulle vara trevligast om den inte fanns där alls. Men att allt tyder på noll aktivitet från tumören är mer än gott.

Vi ska dock till Ackis på undersökning och träff med neurologen, och får då diskutera mer kring ”Klumpen”. Men då det är svår med tider ville läkaren ändå ringa och berätta beskedet först, då det dröjer ett litet tag innan Melwin får tid bokad för läkarbesöket.

Andas ut en stund och känner att det finns jäkligt mycket att vara tacksam över, trots allt…❣

 

Min bästa Melwin, tänk vad mycket han har kämpat sig igenom, och hur fantastiskt är det inte att se denna snart 14 årige kille gå från klarhet till klarhet. En mycket klok ”liten man” med ett hjärta utav guld. Ödmjuk inför livet men ändå väldigt målmedveten och bestämd på vad han vill och vad han ska åstadkomma.

Jag är hans mamma, så givetvis är jag omåttligt stolt över hur han tar sig fram här i livet, men också väldigt beundrad över hur han alltid lyckas se livet i färg, aldrig ger upp det han tror på och hur han lyckas vända motvind till medvind. Ja han är och förblir beundransvärd den killen, så det så 😉💖

 

Alla hjärtans dag idag och det är väl skoj…kanske, vet inte om det är så himla speciellt egentligen. Kärlek och uppskattning ska man väl försöka ge årets alla 365 dagar, men visst, det kan ju vara bra med en liten reminder så här en gång om året 😜

Har fått fina teckningar och kreationer dagen till ära och som en av sönerna så sant summerade dagen, Mamma, du har väl ändå ett ganska så kärleksfullt liv…Ja det har jag ❣

Så fortsätter han, ja, snart sjubarnsmamma med fyra husdjur, hur bra är inte det!!!

Så sant min son, så sant 💖💖💖💖💖💖💖

 

 

 
 
 
Kraschar i soffan efter en intensiv vecka, men ska bli bättre på att se mitt liv i färg...jag också
 
 
 
 
 
 
Mitt stadiga soffsällskap när kidsen somnat (eller hänger med en och annan kompis)

 

 

 WORDS!!!

 

 

 

 Kram på er!

 

 


Mina satta diagnoser...

2020-01-28 | 22:40:54

 
 
 
 

Är heeeeeelt matt ikväll och vill bara krascha.

Har tillbringat dagen på sjukan i Västerås tillsammans med min Melwin. Det var dags för hans årliga magnetkameraundersökning av huvud och rygg. ”Klumpens” existens kontrolleras.

Hur galet det än låter så tycker jag att sjukhus är creepy. Jag vet, jag jobbar på ett sjukhus, så det är helvrickat. 😱

Men på ”mitt” sjukhus där jag jobbar är det liksom inte lika creepy. Jag har ”min” toalett, ”mitt” skrivbord, ”min” plats, där det är rent och fräscht och bacillfritt (inte direkt, men den känslan tvingar jag på mig själv) 😉

Så kommer vi till stora sjukan och jag känner och andas baciller överallt. "Magnetrummet" känns som tropikerna, det blir klibbigt och jag sitter så stilla jag bara kan och väntar och väntar. Andas försiktigt och intalar mig gång på gång om hur duktiga och noggranna de är med att sprita rent på ett sjukhus. 

Jag har en skada, jag vet, en grav diagnos av bacillskräck och sjukdomsfobi 🙈😝

Men jag älskar att jobba med diagnoser och sjukdomar, sådär lite bakom kulisserna. Mitt jobb är inte så mycket med patienterna, utan mer om patienterna, och det passar mig perfekt.

 

Nålsättningen gick bra och rätt smidigt, trots att jag även denna gång fick påpeka att sonen är svårstucken och vi måste börja i god tid innan undersökningen. Får ett glatt ja, ja till svar, men måste ändå upprepa mig igen…och igen. Men det flöt på och vi hann till röntgen med marginal.

Nu återstår det att vänta och att vänta lite till. Bilderna ska granskas och tas upp på hjärntumörmötet i Uppsala. Sen hoppas jag att vi kan få svar. Har dock inte fått någon tid för det ännu och det känns lite drygt. Allt ska vara spikat och klart, i min värld. Kontroll på situationen mina vänner, det är A och O för freaket med de många diagnoserna 😵

 

Vi hanterar detta med en dag på sjukan lite olika jag och sonen. Själv kände jag mig som en mosad banan när vi kom hem och det enda tänkbara var soffläge, medan sonen kände att ett gymbesök på ett par timmar var precis vad han behövde. Han är en klok och god inspirationskälla min blivande 14-åring och jag vet att det nog inte vore så dumt om jag gjorde slag i saken och hängde på.

Men jag ska bara…

 

 

Avslutar med en bild på min lille goe lillprins som låtit kalufsen ryka. Han hade gott om hår den lille, men tog beslut om en kortare variant och det blev så schnyyyyyyygt 😍

 

 

 
 
 
 

Kram på er ❣

 

 


När allt blir sig likt igen...

2020-01-11 | 13:52:25

Nu är vardagen igång på riktigt, för nu har skolorna börjat.

Jobb, skola, aktiviteter…vardagen är tillbaka och allt blir sig likt igen. 

Ganska skönt att komma in i rutinerna, även om det varit riktigt nice att softa omkring i pyjamas hela förmiddagarna och ”bara vara”.

Tror alla i familjen tycker så, för det har varit lugn och harmoni i lägret 💖

Så visst har det varit lite knepigt att orka upp ”i ottan” igen och ta sig till jobbet. Men väl där, går dagen fort. Härliga kollegor och fullt upp att göra.

 

 

 
 
Vi har börjat året med mycket stallhäng och tid tillsammans med bästa Pegasus ❣

 

 

Kändes som att helgen var välkommen, men vad händer, jag vaknar upp med feber så här på lördagsmorgonen. Varken vill eller har tid att vara sjuk just nu.

So little time and so much to do…

Ja ja, får väl vila lite idag så ordnar det nog upp sig. En utmaning bara i att göra ingenting...jag brukar inte lyckas så bra med det 🙄

 

Hockeysonen är tillbaka i ”sitt” Faun igen och tack och lov att det går att följa hans matcher live i datorn när han har matcher hela helgen och mamman blir krasslig.

 

 

 
 
 
Perfekt fredagsmys med sushi och sonen live i datorn 😍
 

 

Plockade bort julen gjorde vi redan förra helgen, eller kanske till och med lite innan.

Lika ivrig som jag är att plocka fram allting, fixa och dona innan jul, lika snabb är jag att plocka bort ”skiten” när julen är över 😆

Älskar allt som har med julen att göra tiden innan, men sedan är det som att det bara blir jobbigt med allt pynt och saker överallt och jag vill ha tillbaka mitt ”gamla hem”. 

Inte ens glögg och pepparkakor, knäck och julmust smakar gott såhär efter juletid. Helknepigt, men så är det…😏

Helst av allt skulle jag vilja ha vår redan nu. Men visst fattar jag att barnen vill åka skidor och leka i snöhögar, så jag får väl önska lite riktig vinter ett tag till.

 

Sen är det ju en hel del som ska hinnas med innan våren får ta fart.

Nu i januari är det dags för Melwins årliga magnetkameraundersökning och efter det en tur till Uppsala för genomgång av vad bilderna visar och undersökning.

Födelsedagarna avlöser varandra. Jag själv blir ett år klokare, Vincent fyller 12 år och Filippa fyller 8 år strax därefter.

Har en hel del att fixa och dona med innan ”persikans” ankomst. Så ja, våren måste nog ändå låta vänta på sig…

 

 

 

 

Nej, nu ska jag följa sonen och Falu If J20elit match. Heja Fifen! 

 

Kram på er!

 


BYE BYE 2019...

2020-01-02 | 21:15:50

 

 

 

 

2019 är över och förbi, ett helt decennium har gått och vi har klivit in på 2020. 

Men vad har 2019 egentligen fört med sig???

Både sött och salt i en salig blandning, absolut. Inte ett av mina ”tio i topp” år, men visst har det medfört ljusglimtar, kärlek och positiva minnen.

 

Året inleddes med att fara till Uppsala och Akademiska sjukhuset där vi fick glädjande besked kring ”Klumpen”. Bilderna visade en oförändrad tumörrest. Varken vuxit eller krympt, såsom den ”alltid” varit alltså. (finns att läsa mer detaljerat under 2019-02-07).

Ettårskontrollerna fortsätter och i början av 2020 är det dags igen. Ny magnetröntgenundersökning och ny väntan på svar på vad bilderna visar.

 

 

 

 
 
 
Snart dags för en ny vända till Akademiska, men 2019 års besked var lysande 👌
 
 

Jag pluggade vidare, tenta efter tenta, men vips så var det över 😃

 

 

 
 
 

Tog examen och fick fast anställning på Mitt Hjärta i Fagersta, där jag trivs så bra, så bra 😍

 
 
 

 

 
 

 

Barnen slutade skolan och fick ett mycket välförtjänt sommarlov. Mest fokus detta år hamnade väl på Albin som klev ur grundskolan och kom in på hockeygymnasium i Falun.

Han fixade sitt mål som han kämpat för år ut, år in och får nu chans att förverkliga fler hockeydrömmar…

 

 

 

 





Men även Milton och Melwin tog nya steg uppåt…

Milton gjorde sin sista dag på förskolan och hamnade i skolans värld och Melwin klättrade upp till högstadiet och sjunde klass.

 

 

 

 

 

 


Vi kom mer och mer iordning i huset och fick en lugn och skön sommar med poolhäng i trädgården.

 

 

 

 

(Läääääääääääängtar till sommaren!!!)

 

 

 

 

Mycket häst och stall har det blivit och ibland fick vi även lite hjälp av en och annan brorsa ❣

 

 

 
 
 
 

 

 
 
 
 
Tre nya familjemedlemmar i form av...
 
 
 
 
 
 
...hamstrarna Leif & Billy
 
 
 
 

 

...och kaninen Kurt ❣

 

 

 

Många härliga ljusglimtar detta år 2019, men som livet nu ser ut, även en del mörkare sidor.

En av de tyngre bitarna var det att min älskade pappa ”försvann” i sin Alzheimers. Tiden kommer inte tillbaka och den pappa jag en gång hade är för alltid borta. Att se honom brytas ned steg för steg är bortom alla rimliga gränser.

Val gjorda av människor jag älskar och tycker mycket om har fått mig att känna på livets hela känsloregister.

Många tårar har runnit och vakennätter avlöst varandra.

Vetskapen om att jag inget kan göra för att förändra eller påverka, göra det gjorda ogjort eller slå ett slag med ett trollspö, betyder ju inte att det gör mindre ont.

Jag försöker acceptera det jag inte kan förändra, ha mod och styrka att göra det jag tror och känner i hjärtat blir rätt och försöker att fokusera på vad jag faktiskt kan påverka.

År 2020 kommer garanterat inte att passera smärtfritt, lätt och enkelt det heller. Men jag blickar framåt med spänning och förväntan.

Så länge man kan sitta lugnt i båten den 31/12, med ljusa minnen i bagaget, en stor portion styrka och med hjärtat fyllt av kärlek får man vara mer än nöjd 💖

 

Avslutade detta år tillsammans med goda vänner. Utan barnen dock denna nyårsafton, då de var med pappor och kompisar. Ingen vinst på Bingolotto, men det borde ju enbart betyda att det blir en desto större vinst detta år...eller har jag kanske tur i kärlek istället 😉

 

 

 
 
Och ja, för er som är lite uppmärksamma...
innanför "den lilla svarta" döljer sig denna lilla nyårskaramell 
 
 
 
 
 
 
First selfie 💖
 
 
 
Ett sjunde underverk gror inom mig och är till våren kommen...hoppas jag 😍
 
 
 

Har jobbat idag efter en lång och skön ledighet, som nu är över, även om det blir lite ”gratis” långhelg här, skönt med en mjukstart.

Kraschar i säng snart…

Men vill önska er alla allt gott inför detta nya år 2020 och avslutar med en av de bästa texter som någonsin skrivits. Klockren på alla sätt och vis och jag ska försöka komma ihåg att nynna, lyssna och tänka mig igenom denna låt när de svajiga och mindre roliga stunderna kommer, för de kommer garanterat att komma…Kram på er!

 

 


Lev nu, dö sen
Okej
Jag säger lev nu, dö sen
Tänk inte något mer på morgondagen även om regnet ba' öser
Har varit där på botten, ja, det löser sig
Det skiftar snabbt även om molnen ligger över dig
Se mig flyga, se mig dyka, se mig glida runt
Rakt igenom, upp och ner, genom tid och rum
Har jag blivit dum? Finns inga hinder nu
Slutet av dagen, jag skiter i vem som vinner nu
Jag har inte någon tid för sånt
Jag måste flytta härifrån innan det blir för trångt
Jag säger som man bäddar får man ligga
Och jag kommer aldrig bli som dem
För nu tackar jag livet och höjer mitt glas
Jag tar inget för givet, baby, du och jag
För nu tackar jag livet och ingen jävel kan hindra mig
För vem har sagt att dagar som gått kommer igen?
Lev nu dö sen, lev nu, dö sen

Lev nu, skrik sen
Även om det är fattigt just nu, jag lovar att du blir rik sen
Och jag snackar inte materiella saker
Det är sånt som stressar dig och håller dig vaken
Ah, gör det som du gör bäst, gör bäst
Forma ditt öde, rid aldrig på någon hög häst
Se mig skratta, se mig gråta, se mig frälsa dem
Om inte det så har du aldrig riktigt älskat nån
Och jag har aldrig någon beef med folk
Mamma sa alltid till mig: "Petter, skit i sånt"
Jag sa, som man bäddar får man ligga
Och jag kommer aldrig bli som dem
För nu tackar jag livet och höjer mitt glas
Jag tar inget för givet, baby, du och jag
För nu tackar jag livet och ingen jävel kan hindra mig
För vem har sagt att dagar som gått kommer igen?
Lev nu dö sen, lev nu, dö sen

Lev nu dö sen, var dig själv
Tar de höger går du vänster, ah
Ser du gränser, tänker jag
Kan inte leva bakom stängsel
Lev nu, dö sen, var dig själv
Tar de höger går du vänster
Som man bäddar får man ligga
Och jag kommer aldrig bli som dem
För nu tackar jag livet och höjer mitt glas
Jag tar inget för givet, baby, du och jag
För nu tackar jag livet och ingen jävel kan hindra mig
För vem har sagt att dagar som gått kommer igen?
Lev nu, dö sen, lev nu, dö sen

 


Julen 2019...

2019-12-31 | 16:14:57

Skulle gå in och sammanfatta året som gått, men upptäcker då till min ”stora fasa” att jag ännu inte har skrivit om julen!!!

Så årssammanfattningen får vänta…Här kommer JULEN 2019

 

Hämtade hem min ”lille” hockeykille från Falun, så vi hann fira honom lite innan julen.

 

 

 
 
 
Det gäller att vara snabb, för han försvinner lätt iväg på annat håll (kompisar) när han är på hemmaplan har jag märkt, den där hockeysonen 😉😍
 
 

 

 

 

 

Den årliga oron över vad jag har glömt att fixa och över att ”tomten” misslyckats med klapparna är nu borta.

Det man önskar allra mest som förälder (antar att det är så för de flesta, i alla fall för mig) är ju att få ha familjen samlad och att alla är nöjda och glada. Att julen blir precis så där mysig som man föreställer sig att den ska vara och hoppas på.

Tindrande små ögon, glada skratt och frid och fröjd.

Det gick bra!!!

Tomten kom, klappar hade han med sig och kidsen verkade glada och nöjda vid julaftons slut.

Vad mer kan en mor begära…

 

 

 

 

 

Gotte och teckningar lades ut till tomten kvällen före julafton

 

 

 

 

Och tomten hade förärat oss ett besök under natten...

 

 

 

 

...och barnen kunde inleda julaftonen med att öppna en och annan klapp 😍

 

 

 
 

Redo att fira JUL!

 

 

Spänd förväntan under dagen, men till sist kom MANNEN VI ALLA VÄNTAT PÅ!!!

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

 På juldagen går man på bio, det är sen gammalt 😄

 

 

 

 

Redo för Frost 2

 

 

Annars har jullovet mestadels gått i slappandans tecken...

 

 

 

 

Långa sovmorgnar och lata dagar med härliga ungar 💖

 

 

 

 

Har dock arbetat EN HEL dag också 😄

 

Men nu drar det ihop sig för firande såhär på årets allra sista dag...återkommer strax med "årskrönikan" 😉

 

 

 

Jullovet är här...

2019-12-19 | 09:23:00

NU är det äntligen jullov för mina grundskolebarn.

Gårdagen tillbringades i kyrkan från morgon till eftermiddag.

 

Först ut var Milton och Filippa då det var lågstadiet som började med sin julavslutning.

Sedan ”gammalt” är att förskoleklassen (6-års) gör det klassiska julspelet.

Så lille Milton var med och hade den viktiga rollen som Josef.

Han genomförde det hela med bravur, trots att han allt var lite nervös innan.

Han missade ju även genrepet, då både Filippa och Milton varit hemma med hosta och feber sedan i onsdags.

Men det börjar lyckligtvis ge med sig och de kunde genomföra årets julavslutning, och nu kan vi alla vila upp oss ordentligt. JULLOV!!!

 

 

 
 
 
Skålar in julledigheten med bland det godaste som finns...julmust!
 
 
 
 
 
 
Lille Milton som Josef 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jullovslediga barn ❣
 
 
 
 
 

 

Första jullovsmorgonen och barnen sover fortfarande.

Det märks att de behöver lite ledigt och en chans att vila ut. Känner samma jag. Så skönt att kunna vakna upp i lugn och ro, känna sig utvilad, dricka kaffe med tända ljus och bara njuta av stunden. Dessutom minusgrader idag och ett litet tunt snötäcke gnistrar utanför. Vackert!

Jag är långt ifrån färdig med allt, men känner ingen stress. Vet hur julen är planerad och har även koll på vad som återstår att göras och när.

Det jag inte kan påverka, kan jag heller inte påverka och det lämnar jag därhän. Det är inte alltid lätt, men jag fokuserar mycket på att lägga energin på rätt saker. Fokusera på det som för mig och barnen gör gott och jobba för det.

Negativ energi finns inte plats i mitt liv, gör absolut inget gott och en massa trams klarar jag mig utan.

Känner mig nöjd hittills, jag gör framsteg, och så mycket bättre man mår då.

Dagens tips; fokusera rätt, bort med negativ energi och ta bara in det som är viktigt och välbehöligt i ditt liv ❣

 

Ingen press, ingen stress...julkram på er!

 

 

 

En alldeles egen dag...

2019-12-18 | 07:45:00

 

 
 
 

 

Idag är det näst äldste sonens stora dag. Hans alldeles egna dag, ja hans födelsedag.

Vill trycka på paus, stoppa ett tag

Kan det verkligen vara hans 16-års dag???!!!

Jo men så är det visst, och sedan den dagen han kom har livet aldrig varit ens en smula trist.

 

Det var fart från start med denna kille

Att röra på sig, vara ute i skog och mark, det var allt han ville

Med ett intresse för djur och natur såg han filmen Björnbröder morgon, middag, kväll och däremellan jagade han själv runt i Hedkärraskogen som en liten gazelle.

 

Att det var hockey han skulle spela var inget som tidigt stod klart.

Men han gillade sporter med tuffa tag och fart.

Det var fotboll, innebandy och brottning som lockade,

Men vid åtta års ålder var det hockey som på hans intresse pockade.

 

En liten Bambi på hal is, men att han skulle ge upp fanns inte i tanken på något vis

Han flyttade till Fagge och tragglade på, ja han kämpade som få

Från att knappt på isen kunnat stå, manövrerar han nu skridskorna med glans och fort ska det gå.

 

Resan har inte alltid varit lätt, men han går från klarhet till klarhet med en vilja av stål och på ett fantastiskt positivt sätt.

Hans pick och pack han tog, lämnade Fagge och till Falun han drog.

Så visst har jag väl redan börjat ana, med tanke på hans solo bana,

Att han nu faktiskt blivit stor, denna lille- och storebror.

 

 

 
 
 
 
 
 
 

 

Nu får han ut och ratta, ja att vi ska övningsköra är knappt så man kan fatta

Så håll i hatten, för snart har vi Albin bakom ratten.

 

 

Grattis på 16-årsdagen min underbara son

Du ger mig både ett och två gråa strån

Men utan dig hade livet varit tomt och trist och med glädjerusbrist.

Du fantastiske kille med ett hjärta av guld,

Hur mycket du än kommer fylla, kommer jag dig alltid hylla

Jag älskar dig till månen och tillbaka, och kommer alltid vid din sida vaka 💖

 

 

 

 

 

 

 

 


Stressa lugnt...

2019-12-15 | 12:05:32

 

 

 

Det börjar dra ihop sig på alla sätt och vis. Det känns jul, man andas jul, det ÄR jul.

Även om julafton är och kommer mest troligt alltid förbli årets stora dag, så består ju julen av sp mycket mer.

Personligen tycker jag att julen börjar redan vid första advent. Då kickas det igång och ALLT innan själv julafton är julen.

Julbord, bakning, städning och pyntning och sen ska man givetvis agera ”nisse” och fixa lite klappar också. Det är rätt hektiskt, men det mysiga väger över och jag vägrar låta mig påverkas av stress och press.

 

Bara två skoldagar kvar för kidsen i grundskolan, och sen avslutningsdagen, vilket är en av de bästa dagarna på året tycker mamman. Julavslutning i kyrkan brukar vara så himla stämningsfullt och berörande och i år har jag yngste sonen med i det traditionella julspelet. Milton har den ärofyllda rollen som Josef.

Lyckligtvis har jag fått semester denna dag, som i och med alla barn innebär sittning i kyrkan fram till en sisådär två-tiden på eftermiddagen. Men absolut en av årets höjdpunkter!

 

Hockeykillen kommer hem! Riktigt när han släpps från hockeyn, det återstår att se, men en jul hemma blir det i alla fall. Fyller år gör han också. Har ett par dagar till på mig att smälta att min lille ”hockeypöjk” blir hela 16 år på onsdag ❣

Tittar jag på honom, nu sådär närmare 180 i längd och skor större än störst. En ”jätte” med hockeyutrustning på som glatt kramar om sin mamma. Ja, då kan man ju liksom i alla fall lite ta in att åren har gått och att det är många vindar som har blåst och mycket som har hänt sedan den där dagen för 16 år sedan. 25 grader kallt och snö överallt.

Han har flyttat hemifrån, bara det är ju stort, men nej, i hjärtat är och förblir han alltid min lille Gaylord (japp så kallas han faktisk av sin mor, men historien kring det tar jag en annan gång) 😄

 

 

 
 
 
En liten tomtenisse har flyttat in hos oss. Han skriver brev och gör små hyss var dag. Rätt underhållande faktiskt 😄
 
 
 
 
 
 
Samlade för Jul med Ernst (the man of my dreams). Hur mysigt är inte det...var ju iallafall hur mysigt som helst tills TV4 släcktes ned 😩

 

 

 
 

 Bakning på g...

 

 

 
 

...och till andra advent fick vi njuta av bakverk från Silfver´s bakery 😋

 

 

 

 

Granen görs iordning 😍

 

 

 
 
Full fokus ❣
 
 
 
 
 
Vår lille Kurt testar sin juloutfit 😍
 
 
 
 
 
 
Julbord med jobbet...
 
 
 
 
 

...som gör att man orkar sista rycket innan lite julledigt 😛

 

 

 

Det är många gånger väldigt fascinerade att bo i en liten stad. Man förundras över hur andra hinner, orkar och har möjlighet på att lägga så oerhört mycket tid på vad omvärlden gör och inte gör. Nu menar jag inte kring faktiskt viktiga frågor som svält, krig, sjukdomar, klimatet, övergrepp etc. Saker som det faktiskt skulle behöva läggas betydligt mycket mer tid och engagemang kring.

Nej jag förundras över hur det kan tisslas och tasslas, skvallras och babblas kring de mest egentligen ointressanta, i alla fall för de det inte berör, saker och ting. Prata är väl en sak, men det är väldigt fascinerande hur människor snabbt klarar av att spekulera för att sedan snabbt dra egna slutsatser kring hur allting måste vara. Ja saker kan rent av bli till självklarheter om man bara får babbla runt tillräckligt länge och ofta om det.

Får ofta höra frasen ”hur hinner du med allting” och jag har nu kommit fram till att det är nog för mig väldigt tidssparande att inte ens försöka att hålla koll på allt vad som händer och sker i ”denna lilla stad”, att inte scrolla facebook/instagram var och varannan minut, att inte lägga näsan i blöt i sånt jag inte har med att göra och framförallt att lägga all min energi på det som är värdefullt i mitt liv, min familj, mina vänner och mitt jobb. Min familj kommer givetvis först i alla lägen men alla tre ”tingen” behövs för att få balans i livet.

Det är verkligen inte lätt att alltid fokusera rätt, men det ger så otroligt mycket när man lägger sin energi på det som faktiskt är väsentligt här i livet.

Livet i sig medför både stress och press, vare sig man vill eller inte, men det måste ju helt klart medföra ytterligare belastning om man även ska hålla stenkoll och ta ställning till alla andras liv och leverne.

Sköt dig själv och skit i andra, kan ibland ha en rätt schysst innebörd…😉

 

Kram på er och stressa lugnt inför stundande storhelger!

 

 

 

 


Lite hjälp på traven...

2019-12-15 | 10:38:00

"Detta inlägg är ett betalt samarbete med Byggshop"

 

Såhär när det lider mot jul så är det ju som bekant en hel massa som ska fixas med. Som man brukar säga, "So much to do, so little time".

Men något som är lite av ett måste, trots tidsbrist, är väl ändå att julstäda. Nästan så att det är lite skoj faktiskt. Jag menar, på med julmusiken på högsta volym, värm glöggen och fram med pepparkakor och skumtomtar och bara sätt igång.

Ha skoj medan du städar och gör det till en roligt ”julgrej”. Hur mysigt blir det liksom inte när man sen får sätta sig ner i sitt välstädade och juliga hem. För givetvis passar man på att plocka fram allt vad tomtar, granar, änglar och girlanger heter när man har ångan uppe.

 

Något som hjälper mer än väl när man nu ska göra ett ryck och snygga till där hemma är ju om man har bra produkter att jobba med, och visst är det väl så att ju mer det underlättar ens arbete desto bättre, inte sant…

Jag fick ett superbra tips på en liten mojäng som jag knappast hade kommit på själv att man kunde använda i hemmet. En polermaskin.

Visst tänker man direkt på båtar och bilar och blank lack. Gjorde i alla fall jag, men ack så fel jag hade. En polermaskin har så många fler användningsområden.

Jag kikade in på Byggshop.

 

Hade länge irriterat mig på flottiga fläckar och matta ytor på mina vitvaror. Man är där och torkar och gnuggar konstant, men ändå så vill inte riktigt den där blanka fina ytan infinna sig.

Fick då tipset att testa med en polermaskin med en mjuk ullhätta på för att lätt och smidigt få vitvarorna blanka och gnistrande rena.

Toppenresultat!

Inga fula ränder eller matta ytor, och det helt utan en värkande arm, som annars är resultatet av allt gnuggande och putsande.

 

Sen att jag kan använda samma fantastiska maskin för att fräscha upp bilen gör ju inte saken sämre direkt.

 

 

 
 

 


Julbord och vinterlandskap...

2019-11-26 | 16:26:02

 

 

 

 

Så galet grått, grått och grått hela tiden. När såg man solens strålar sist tro?! Long time ago!!!

Tur att vi nu äntligen får liva upp oss med lite ljus i mörkret på egen hand. Nu plockas det fram. Stjärnor, stakar och allehanda glimrande och skimrande ting. Det lyser upp i regn och rusk och värmer kropp och själ. För visst är det en himla mysig tid på ingående…Julen!

 

Ja vi har kickat igång här hemma. Julmarknader och i söndags avnjöts årets första julbord.

Kanske inte ha varit sådär överdrivet stämningsfullt med marknader i lera, snålblåst och duggregn. Men med lite glögg att värma sig med, en och annan lussekatt och julmusik i högtalarna så blir det rätt mysigt ändå.

 

 

 
 
 
Filippa och kompisen Nelly redo att deltaga i en rykttävling...och ja, de vann pris för bästa tävlingsfixade ponny 👌
 
 
 
 
 
 
Julbord på Westerqwarn i Kolbäck tillsammans med Barncancerfonden. Så himla mycket gott 😍
 
 
 
 
 
 
Finaste Melwin ❤
 
 
 
 
 
 
Finaste Milton ❤
 
 
 
 
 
Finaste Filippa och finaste Vincent ❤❤
 
 
 
 
 
Ett stopp bland jul- och vinterlandskap vid Åsby Trädgård
 
 
 

 

Visst är det en mysig tid på året, men också med en blandning av stress och press. Försöker att börja i tid, planera och strukturera, men det är svårt att få till allt som man tänkt.

Men jag jobbar på…både med julen, och allt det andra 😜

 

 

Kram på Er!


Varför sluta liksom...

2019-11-12 | 23:54:00

 

The Bitch Is Back 😜

 

Har haft ett litet brejk…kan man säga. Har tänkt tanken att lägga bloggandet på hyllan, men nej, det funkar ju inte. Älskar att skriva. Om det så är i sjukvårdsjournaler, brev eller i en blogg. Så varför sluta...

När man sen får meddelanden om att man är saknad i bloggvärlden så är det ju självklart att jag ska försöka hålla bloggandet vid liv. Tack snälla ni ❣

Något att skriva om finns det alltid. Livet är aldrig på paus och senaste tiden har varit intensiv.

Komma in i vardagen efter sommaren. Skola, aktiviteter och heltidsjobb. Det rör på sig.

 

 

 
 
Skolstart!!!
 
 
 
 
 
Och hockeysonen drog till Falun och där trivs han så bra så 😍
 
 
 
 

Bytt Faiken mot Fifen 

 

 

Vi hade en toppen sommar. Massor av bad i poolen, som visserligen var ett helt projekt i sig att sedan tömma och plocka ner. Det luktade koskit i hela området när vi "tagit bort sommaren", men det va det värt. Vi kunde ju sola, bada och njuta av sommaren på hemmaplan, bara det liksom 😄

Visst gjorde vi lite turer hit och dit, men både semester och sommar är kort...

 

Snart kommer julen också. Bästa tiden på året! 💖

 

Men innan julen har vi avklarat lite Halloween firande, men framför allt Miltons 6 års dag!!!

Lille lilling som längtat så efter sin födelsedag. Äntligen kom den och det firades med tårta, presenter, sång och kalas 🤡💝

 

 

 
 
Bowlingkalas med bästa vänner 
 
 
 
 
 
 
 
Filippa och Milton redo för Halloween 😱

 

 

Nu närmast ”Fars dag”.

Fokuserade på min egen lilla pappa detta år. Barnen är så stora nu så de behöver inte hjälp med att fixa presenter eller att gratulera sina pappor, sånt ordnar de själva.

I år var också lite speciellt eftersom pappa nyss ”flyttat hemifrån”. Min pappa har Alzheimers sjukdom och det har nu gått så pass långt att pappa inte klarar att bo hemma längre.

Mycket har förändrats men han kan fortfarande leverera kommentarer som får både mig och barnen att omöjligt kunna hålla oss för skratt. Och det är väl så att så länge man har humorn kvar så finns det glädje.

Dock är sjukdomen i sig inget som helst att skoja om och det är hjärtskärande att se hur den bryter ner en människa bit för bit.

 

Mycket att ordna med nu. Det går i en rasande fart och snart är det jul, plus en hockeykille som fyller år. Ska pyntas både här hemma och i Falun, men allt sånt fix ger mer energi än vad det tar.

Något som tar mer energi än vad det ger är att få däcken på sin bil sönderskurna, och det känns allt annat än lustigt att veta att någon idiot smyger omkring ens hus med kniv.

Som tur är går materiella ting alltid att åtgärda. Men att lugna och förklara för små barn att polisen håller koll så inte idioter med kniv kommer tillbaka är för jävligt.

Ok om man vill förstöra för mig, men när man klampar in och påverkar mina barn är det så långt ifrån ok man kan komma.

Som tur är tog polisen allt annat än lätt på händelsen och en utredning har påbörjats. Lite extra turer i området och nu kommer både larm och kamera installeras i huset/på tomten.

Helt galet att man ska behöva hålla på, men tydligen så måste det göras för att få lugn och ro omkring sig.

 

Över till något roligare. Vi har fått ett par nya små familjemedlemmar i form av Leif & Billy. 

 

 

 Så söta och goa så man blir helt kär 😍

 

Jag och Filippa kör hårt i stallet tillsammans med bästa Pegasus, i vått och torrt...

 

 

 

Nej, hästsport är absolut ingen glamorös sport 😆

 

 
 
 
Ibland får vi hjälp av flera i familjen 💕
 
 
 
 

 

Regnet smattrar mot tak och fönster, den snö som föll igår finns det inget kvar av. Men vi hade ”riktig” vinter ett litet tag i alla fall. Än finns hoppet om en white christmas 😍

 

 

 
 
Jag kan ha börjat lite smått med nån "stackars" gran 🙈

 

Just ja, jag har blivit lite äldre, fått lite sämre syn och ska man glo på en dator hela dagarna krävdes brillor 🤓

 

 

 

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

 

 


Mammavecka, pappavecka...och flytt hemifrån

2019-07-21 | 16:48:09

En väldans lång tid sen, så fanns det en bloggare…Anna.

Men en dag fick Anna så hiskeligt mycket att göra, så bloggandet bara försvann, puts väck.

Så en dag fick Anna plötsligt en dag med aningens lite mindre att göra, och bloggandet återuppstod.

Skitfjantigt skrivet, men jag är ju lite fjantig och inser ju inte att jag är 40+ 🙈

 

Sedan sista har jag haft ett par veckors härlig semester tillsammans med ett gäng barn.

Inleddes väl lite sisådär med vädret, vi har ju poolen utanför. Supersmidigt, för så snart solen visade sig en sväng springer barnen glatt ut och tar sig ett dopp.

Sen är det sällan särskilt lugnt här ändå. Tonårskompisar dyker upp, det grillas och är riktigt trevligt att ha dessa bullriga tonåringar här, fastän ingen av de riktigt greppat vad plocka undan och torka lite rent efter sig betyder.

Men men, sånt är väl en tonårsmorsas vardag 😉

Nu har det även kommit in en tonårstjej i vardagen. Lite ovanligt, mamman var kanske inte riktigt förberedd på att sonen blivit såååååå ”vuxen”. Men det har han tydligen, och när det är en jättegullig tjej som uppenbarar sig så kan man inte annat än bli varm i hjärtat. Kärlek är ju faktiskt det bästa här i livet ❣

 

Två veckor går i en rasande fart och så var det då dags för två ”pappaveckor” och tillbaka till jobbet för mig. Väldigt ovant att inte ha småttingarna här på (en för mig) ganska så långt tid. I och med skiftgång och annat så är de väldigt ofta hos mig, och det blir liksom ett lite annat lugn här hemma utan en 7 och 6-åring (snart i alla fall) i huset.

Men det är ju såklart det bästa för de, med en ledig pappa och en arbetande mamma, så är valet ganska lätt vart de ska befinna sig dessa två veckor. En vecka har redan rullat på och på söndag dyker de upp igen. Fem arbetsdagar kvar för mig och sen en sista semestervecka, tillsammans med barnen. Jag ska inte klaga. Som nyanställd har jag fått det bra med tre veckors betald sommarsemester.

 

 

 
 
Kör hårt nu innan nästa semstervecka 👊 tur jag älskar mitt jobb 😍

 

Den veckan kommer dock innehålla många känslosvallningar. Hockeysonen ska flyttas upp till Falun. Boendet skrevs på i veckan och vi får tillgång till det redan i helgen som kommer. Den 5 augusti börjar hockeyn och 21 augusti själva skolan. Fyspass innan dess och ja, han kommer verkligen flytta hemifrån. Det har inte riktigt gått in, men nu ju närmre vi kommer blir det även tydligare och tydligare. Hur mycket jag än gläds för sonens skull. Han har hamnat där han helst av allt vill vara, det kommer bli en spännande, men tuff, utmaning. Men jag är säker på att han kommer att få det hur bra som helst. Lite hemlängtan ibland kanske (hoppas jag väl nästan på 😉), men det hör väl till. Det är mammahjärtat som kommer ha störst problem att anpassa sig, alla dar i veckan

Min lille ”hockeyunge” 💖

 

Ja så det kommer att innehålla en hel del resor fram och tillbaka till Falun den närmsta tiden, även om det även ska planeras in sol, bad och aktiviteter med de andra barnen, såhär i slutet av semestertider och sommarlov. För det får man väl ändå säga att det är när man kommer in i augusti. Några veckor kvar då, sen är skola och vardag i full gång.

Som Ledin sjunger…sommaren är kort. Det är den verkligen!

 

 

 
 
Vi var iväg en sväng och plockade jordgubbar. DET hör liksom sommaren till 😍
 
 
 
 
Tittade på lite djur...
 
 
 
 
 
 
...men sen kom värmen 😎
 
 
 
 
 

 Bad på "Playa Uggelbo"

 

 
 
 
Vi har fått en ny liten familjemedlem, lille Kurt. Så söt och go, tam och mysig 💗
 
 
 
Jag försöker "roa" mig med att träffa vänner och göra sånt man typ "aldrig hinner" i den stormande vardagen.
Så det har blivit lite bubbel, babbel och mys med goa vänner i helgen. Härligt att kunna "catha upp" lite när man inte setts på ett tag 😍
 
 
 
 
 

 När det väl är varmt och man vill sitta ute, får man flytta in på grund av all jäkla mygg. Det negativa med sommaren...alla insekter och flygfän 😒

 

 

 

 

Nej, ska väl gå och rensa nån gammal garderob nu, så man gjort lite nytta idag också...för imorgon ska det skrivas så fingrarna glöder 😊 En medicinsk sekreterares kall här i livet.

 

Kram på er!


Holiday...

2019-06-28 | 20:56:07

 

 

 

Vet ni vad som har hänt idag???!!! Jag har gått på semester!!! 😎

Känns lite smått skumt, då jag nyss började jobba. Men ”gammal tant” har tydligen jobbat in en eller två dagar.

Älskar mitt jobb, det gör jag verkligen och hade det inte varit för att jag älskar mina barn mest så hade jag nog jobbat i alla fall. Men barnen har sommarlov, och nu även jag med de.

Efter allt pluggande, och ska erkännas, en ganska så påfrestande vardag, av och till, så är det rätt okej med lite semester. Jag behöver stanna upp ett tag. Andas och smälta vad som hänt de senaste åren, för det är en hel del.

 

Ser jag tillbaka på mitt 43-åriga liv, så vill jag nog påstå att det aldrig varit särskilt lugnt. Vet inte om det egentligen är så för alla? Vet inte om mycket tenderar att snurra just i mitt liv? Kanske är det sånt som man tycker själv är mycket, men en baggis för andra...

Just för tillfället kan jag känna en viss tillfredsställelse, men är långt ifrån helt nöjd med mitt liv.

Nu ska vi inte gå in på barnen, vänner och ni vet allt sånt där ”basic”. Klart att de är och förblir mina nummer ett i alla lägen.

Jag har flyttat, trivs i vårt nya hem. Älskar lugnet, älskar trädgården. Kan erkänner att jag faktiskt är rätt stolt över mig själv som klarade utbildningen och fick ett heltidsjobb.

Så finns det en del som jag är mindre stolt över. Fel och misstag jag begått genom livet. Men kanske är det så det ser ut…även om jag ibland kan känna att jag inte riktigt gjort mig förtjänt av alla motgångar.

Men det går inte att i mått mäta. Look around, man ska inte klaga!

 

Det finns dock en liten detalj som gör sig extra påmind den här tiden året. Sommar, semester och med det kommer även planer. Familjeplaner.

Jag har en familj, världens bästa faktiskt, men ibland saknas nåt…

Den vuxna tvåsamheten!

Been there, donet that, och jag vet att det är aningen lite roligare att planera tillsammans. Som par, kring barnen, kring semestrar, kring vardagen.

Jag har testat på både och, så jag känner till skillnaden.

Har fixat detta nu i tre år och det börjar onekligen kännas lite tråkigt.

Plus och minus givetvis. Det finns saker jag uppskattar som singelmamma, men även sånt jag saknar.

 

Så nu till dagens bekännelse, jag kikar på en ”dejtingsida”… Jag vet att jag inte är själv i att hamna där, men det känns ändå som lite obekväm mark.

Sen kan det hända att jag är lite petig. Döm inte hunden efter håren, sägs det, men vad ska man göra när man enbart har en bild att gå på???!!!

Kan inte heller låta bli att undra vart jag hamnat när det ploppar upp texter som detta…

 

”Älskar Italien och har Netflix”...men va bra, ett riktigt plus med Netflix.

”Potty trained”... hoppas verkligen han menar i sina yngre år (uppväxt). Jag har säkerligen missat poängen med den kommentaren, men jag fattar liksom inte, erkänner. 

”Made in Stockholm, written and directed by Quentin Tarantino”... behöver jag ens kommentera!!!

”Det regnar fan guld och diamanter från mig”… Jaha, diamonds are a girl's best friend, eller???

”Sugen på ett diskret äventyr”…nej jag är ju inte det!

 

Det är en djungel, jag fattar det, och vart kommer alla män ifrån???

Det är verkligen inte brist på kvantitet, men kvalitet!!! 😕

 

Ska väl kika ut i dejtingdjungeln igen…eller inte 😉 Jag ska i alla fall ha sovmorgon i två veckor, bara det liksom…👌

 

Just ja, jag har ju glömt att skriva om midsommar.

Toppen kanon med bästa vänner och bästa familjen ❣

Kommer bilder här...

 

 

 
 

Bad, mat, djur och människor 😍 och dans kring midsommarstången...av mamman också faktiskt 😃

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag och mina babes 💖
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0