Höstlovet...

2018-11-05 | 22:28:51

 

 

 

Har varit iväg… och kommit tillbaka. Vilken fantastisk Tv-pucks helg!!!

Superhäftigt att ha varit där. Känns som om jag var lika uppspelt som hockeygrabbarna över att få åka, eller i alla fall nästan.

Intressant att se alla dessa olika lag, jämföra kapacitet och inse att vinnarna, Göteborg var detta år helt outstanding!

Men vårt Västmanland då, de var ju skitbra!!!

 

 

 

 
 
 
 
 
 
Västmanlands läns lag 2018 - 7:e plats i TV-pucken 
 
Albin #8
 
 

Slutade på en 7:e plats och det är bättre än vad Västmanlands län presterat på mycket länge. Ja ett riktigt bra lag fick de till och jag är övertygad om att grabbarna (och tränarna med) har haft en riktigt rolig tid och kommer hem med en erfarenhet rikare och lite bättre, helt enkelt.

Tar ett tag att smälta detta och även om grabbarna är trötta så är denna mamma det också. Jag är så jäkla nervös så fort Albin drar ut på isen.

Sen blir det ju knappast bättre av att en av Västmanlandskillarna fick en sån smäll att han fick åka akut med ambulans. Lyckligtvis var det ”bara” en hjärnskakning och han kunde lämna sjukhuset redan samma kväll, men ändå. En förälders värsta mardröm att se sitt barn bli liggandes på isen, inte veta ett skit hur det gått, och ja, jag tror hjärtat stannar en aning.

 

 

 

Jag och de små hade lite kvalitetstid mellan matcherna och underhöll oss på hotellet och med ett besök på Linköpings Flygvapenmuseum ❣

 

 
 
 
 
 

Både jag och Albin kom hem nöjda och glada igår, om än, som sagt, lite trötta. Kanske han lite mer än mig 😉

Ett suveränt anordnat evenemang som dessutom gynnade en god sak. Sponsrade Barncancerfonden 👌

 

 

 

 

Men jobb och skola idag. Eller nu har jag ju praktik, men tider och engagemang är detsamma som jobb. Skrivande hela dagarna. Vissa läkare går fort att skriva, pratar tydligt och ”ordentligt” medan andra är lite kluriga och kan ta sin tid. Men det hänger ju på erfarenhet det också, jag lär och jag lär. Men det finns många läkare, och de kommer och går 😉

 

Ska vila upp mig nu, ”alla barnen vecka” och full fart…men hjärtligt

 

Kram på er!


Den lilla sekreteraren...

2018-10-30 | 20:01:15

 

 

 

Sitter och skriver för fullt om dagarna. Superroligt!!!

Jag kommer inte ihåg vad jag berättat och inte, men jag sitter i alla fall på Medicinmottagningen i Fagersta. Nära och bra till hem och skola, och personalen är jättegulliga och hjälpsamma.

Min handledare sitter dock i Köping och jag skriver för Akutmottagningen där. Coolt att man ändå kan sitta på hemmaplan och skriva va 😉

Kommer inte gå in på detaljer hur den biten går till, de som vet, de vet och annars är det nog ganska så ointressant.

Är redan inne på andra veckan av 6. Skulle vilja stanna här för evigt och liksom vara klar med skolan nu, men riktigt så bra är det ju inte.

Får glädjas åt att det inte är några fler tentor denna termin och att tiden går fort, och snart är jag klar och kan titulera mig medicinsk sekreterare och inte "bara" som kanslist, som jag får heta i nuläget 😊

Kommer ändå att jobba på Medicinmottagningen så mycket som jag hinner och kan under min utbildningstid. Vill hålla skrivandet igång.

 

Vilken gråtrist dag idag. Regn och det känns som om det aldrig riktigt blivit dag.  Då är det skönt att sitta inne i värmen på sitt lilla rum, lyssna på läkare, skriva och blicka ut över Fagersta. Jag klagar inte, min plats i livet liksom 😁

Nog om detta nu…

 

Ska bara köra en dag till denna vecka, för på torsdag drar jag till Linköping.

Slutspelet i TV-pucken!!!

Helt galet, men min ”lille” Albin åker dit och representerar Västmanlands läns lag.

Hur långt de kommer gå, ja det vet man ju inte. Men det är i alla fall matcher t.o.m. lördag, sen får vi se om det blir finalspel på söndagen. Vi håller tummar och tår för det! Ska bli så jäkla skoj och spännande.

 

 

 
 

 

Halloween firade vi i helgen. Inget sådär jättespeciellt egentligen.

De små gick runt kvarteret och gjorde ”bus eller godis”. Fick en rätt bra utdelning faktiskt.

Fram med lite pumpor och käkade Halloween godis. Sen va helgen slut…

 

 

 
 
 
Minisar redo för trick or treat 😱
 

 

 
 
 
Pumpor och kanelbullar fick pigga upp helgen 💖
 
 
 

Men vet ni vad…

När jag kommer hem från Linköping är allt vad Halloween heter över och jag kommer gå all in for christmas.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har givetvis redan laddat upp med årets exemplar av Amelia Jul och Blossa á 2018. Sen att jag testade Leif GW-vinet i helgen är bara en liten parentes, men det var ganska så gott iallafall 😄
 
 
 

Nej, nu ska jag gå igenom packningen med hockeysonen. Han drar med laget redan imorgon för att installera sig.

Får ju inte missas något 😉

 

 

 

 

Plugg, plugg och åter plugg...

2018-10-17 | 14:28:06

 

 

 

Usch och blähhh…

Sitter typ och kräks, orkar inte med detta pluggande nu. Noll motivation!

Grått och trist ute, det tar tid att få ordning på stugan (fönster som krånglar och hit och dit), jag glömmer det mesta jag borde komma ihåg och jag är sååååååå jäkla trött!

Tenta igår, kändes ok, men man vet ju aldrig. Men det va ju i alla fall en relativt lättläst kurs.

Fredagens tenta suger big time, hälso- och sjukvårdsjuridik.

Just nu känns det som att jag inte kunde bry mig mindre om hur tvångsvården fungerar. Tänkte inte själv fånga in någon och tänker mig heller inte att jobba inom området i framtiden.

Motivation, motovation…bring it to me!!!

 

Var till stallet med lilla stumpan igår. Så himla mycket trevligare 😉

Hon hade sin ridlektion, och det går så bra för henne. ”Rida lätt” takten sitter nu kanon och hon är inte rädd eller osäker för fem öre. Den lilla tjejen på den ”stora hästen” har full kontroll och styr och ställer så liten hon är. Når knappt nedanför sadeln, men de små benen ”sparkar på”, så framåt kommer de 😊

 

 

 
 

 

Vill så gärna börja rida själv igen. Inte på tävlingsnivå, men så där lite på kul. Dessa underbara djur, märker nu hur mycket jag faktiskt saknat hästarna och älskar hästlivet. Vet dock hur mycket tid det tar. Men som sagt, jag tänker mig inte att börja tävla mot Malin Baryard igen direkt 😉

Har ju så himla lite tid till övers bara, men kanske är det värt att trycka in lite ridning. Tror det ger mer energi än det tar och för mig är det nog den mest perfekta (för att inte säga den enda) träningsform jag kan hålla på med. *Love it*

Nej, nu ska jag liva upp det lite med tårta som världens bästa grannar nyss kom över med.

Det hade visst blivit över en del från nåt kalas 😋

 

 

 

 

 

Hörs sen ❣

 

 
 
 
Trött, tröttare, tröttast...😴

 


Hockeylivet...och lite till

2018-10-15 | 15:09:00

 
 
 
 I kära Karlstad 😍

 

 

Måste berätta lite kring hockeysonen. Det har hänt så himla mycket där.

Tror att senast jag skrev var vi i Karlstad på hockeyläger. Ett återkommande event som han varit till varje sommar och även på hösten vissa år.

Efter dessa år hittar jag bra i Karlstad och tycker att det är en fantastiskt fin stad. Gillar verkligen att åka dit och i kombination med hockey blir det ju bara ännu bättre.

Det har varit mycket av den varan.

Albin kom med i Västmanlands läns lag. Superroligt, det var liksom första större målet i hans ”karriär”.

I och med det innebar det också att han förutom några matcher inom regionen (typ Mellansverige) tagits ut och spelar med i Tv-pucken.

 

 

 

 

Gruppspelet gick för någon månad sedan på inte mindre än Gotland. Så det var bara att packa ihop och ta oss en liten båttripp till idrottens ö, som den kallas.

Grabbarna i laget höll samman hela resan. Buss/båt tillsammans och även boendet ihop. Så hockeysonen såg jag knappt av mer än på isen. Det är hårda restriktioner från ledarna att föräldrarna ska hålla sig borta från barnen under matchhelgen. Givetvis pratade vi i telefon och sågs nån ”snabbis” här och där. Att jag skulle missa att vara på plats fanns inte på kartan.

Så jag och minisarna tog båten över, boade in oss i en stuga väldigt nära ishallen och hejade fram killarna varje match.

 

 

 
 
Båtresa till Gotland
 
 
 
 
Sol och bad...
 
 
 
 
 
...varvat med raukar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Emellan matcherna kunde vi faktiskt bada! Vädret slog till och var på topp hela helgen och stugbyn låg så fint till vid havet. Nu var ju inte just havet särskilt varmt, så där klev vi inte i. Men det fanns en pool med soltak som vi fick bada i hur mycket vi ville. Helt perfekt!

Någon förmiddag var det lite mulet och då var vi kulturella och åkte och tittade och klättrade på raukarna.

 

Hockeyn då…senaste åren har det inte gått direkt lysande för Västmanland i Tv-pucken. De har hamnat i botten och inte gått till slutspel. Så tankarna om att gå vidare kändes väl lite sisådär.

Men helt galet, grabbarna spelade helt awesome, vann alla matcher, hela gruppspelet och det stod klart att Västmanland och Örebro län gått vidare till slutspel.

Så jäkla häftigt, och vad roligt för grabbarna! Äntligen liksom 👌

 

 

 
 
 
Taggad hejarklack
 
 
 
 
 

 

Vinst!!

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Så jäkla duktiga grabbar!!! * Västmanlands Tv-puck lag 2018 *
 
 
 

Slutspelet går lite närmre och lättare att ta sig till än Gotland. Första helgen i november är det dags att besöka Linköping.

Jag tyckte själv att jag var tidigt ute med att boka boende, men icke. Linköping var helt fullbokat, så det blev ett hotell i Norrköping. Men det är ju inte så långt emellan. Albin själv bor ju med laget på plats.

Redan bestämda matcher/lag för torsdag och fredag. Sedan får resultaten av de matcherna utvisa hur länge och hur mycket mer de får spela under lördagen och eventuellt söndagen. Motståndet är ju så jäkla tufft, men uppenbarligen kan detta lag slå till med en skräll. Bara att hålla tummarna!

 

Så glad (och stolt såklart) att min Albin är med, hans stora mål!

 

I skrivande stund befinner jag mig faktiskt i just Karlstad. Albin har blivit uttagen till att visa upp sig inför intagning till hockeygymnasium.

Givetvis har han sökt lite olika elithockeygymnasium (man får dock bara söka 4 stycken), det är ju hans stora dröm att komma in på ett hockeygymnasium, och högst på listan står Färjestad.

En stor bedrift bara att få komma hit på en try-out, och det är ett riktigt duktigt gäng som är här. Tufft motstånd och de kommer att plocka ut 8-12 spelare!!!

Men det är bara att göra sitt bästa och framför allt, ha jäkligt skoj, det är väl ändå största anledningen till att han spelar hockey…hoppas jag 😉

Och det är ungefär så jag säger och peppar honom, vad mer kan jag göra liksom. Vill ju så gärna att han ska uppnå sin dröm, men vad mer kan en mamma göra än att ta hand om ”markservicen”, transportera ungen och se till att han har bästa förutsättningarna i alla fall. Men på isen kan jag inget göra 😉

Så jag sitter här, sådär lite lagom nervös och håller tummarna var gång han går på is.

Det blir som det blir!

 

Ja, så nog är det mycket hockey här i livet just nu.

Förutom läns laget spelar han både i FAIK:ens U16-lag och J18-lag, vilket innebär matcher både lördagar och söndagar. Träning 4-5 gånger i veckan, och han tränar även med A-laget så fort han får.

Fattar inte hur den lilla kroppen orkar. Men har man största intresset ”ever”, en jäkla vilja och är envis som synden, så går det tydligen 😁

 

 

 

 

 

FAIK klädd Albin #6

 

 

Inte helt lätt för hockeymorsan att hinna med jämt. Skulle gärna se varenda match han kör, men jag fixar det bara inte, och givetvis vill jag även lägga stor tid på mina övriga barn, göra saker och hänga med de.

I en barnaskara på sex kids kan man inte få all uppmärksamhet jämt, så är det ju bara.

 

 

 

 

Min fina och bästaste "lilla" familj 💖

 

 

Filippa har börjat rida på ridskola. Någon måste ju gå i "mammas fotspår" 😉

 

 

 

 
 
 
 
Liten tjej med stor häst ❣
 

 

Minstingen Milton har även han gått ut på isen och tränar lite smått på hockeyskolan. Får se om vi kan hålla hockeyn vid liv 🙃

 

 
 
 
Redan från start var den lille killen med i ishallen, 5 år senare står han på is i full mundering 😍

 

 

Det är det otroligt mycket plugg nu. Sista året på utbildningen och tentorna avlöser varandra i rask takt. Det är många kursen som ska plöjas igenom.

Jag fick även förfrågan om att börja jobba som timanställt på Medicinkliniken i Köping. Klart jag sa ja!

Så jäkla roligt att få komma dit och så fort jag har haft möjlighet har jag infunnit mig. Men de är så gulliga där och har full förståelse för att skolan kommer i första hand och vill att jag ska klara utbildningen, så de begär ingenting av mig att jag ska jobba mer än när jag absolut kan och orkar.

Men det är ju både roligt och bra för plånboken (även om lönen givetvis är minimal när man inte är färdigutbildad) och jag vill ju få in en fot inför framtiden.

Nästa vecka börjar vi dock 6 veckors praktik, så då blir det ”jobb” varje dag. Men skönt att få ett avbrott i studierna. Det slipper jag ju på helger och kvällar i några veckor i alla fall.

Det var först sagt att jag skulle sitta på Medicinkliniken i Köping, men i förra veckan fick jag beskedet att jag får sitta i Fagersta istället. Fatta lyckan!!!

Istället för en timme i bil enkel väg, har jag nu en sisådär 10 minuter till sjukhuset (om ens det). Från barnens skola/förskola typ 2 minuter. Ska bli så jäkla skönt att vara på hemmaplan! Grattis till mig 😉

 

 

 

 

Plugg, plugg och lite mera plugg...medicinsk sekreterare "is the shit" 👌

 

Och nej, jag har inte slutat med PartyLite 😇

En väldigt liten inkomstkälla, men många bäckar små och jag gillar verkligen produkterna och konceptet. Men jag har trappat ner, det har jag…

 

 

 

 

PartyLite konferens, kick-off inför höst/vintersäsongen. Tema den "lilla svarta" och spetsöron 😄

Sååååååå himla mycket fint denna säsong!!! Värt ett besök på PartyLite´s hemsida och sedan beställa av mig 👌😀

 

 

Nu ska jag återgå till kombon tentaplugg och hockey.

Men behövde ett litet break och skriva av mig lite 🤓

 

 

 

 

 

 


Det lilla huset...

2018-10-12 | 13:39:27

Har lovat att jag skulle skriva och berätta lite mer vad som hänt sedan i somras.

Vi börjar med att vi har flyttat. Äntligen har vi kommit till ett hus!!!

Det var givetvis inte särskilt ”easy peasy”. Vet inte hur många kartonger det blev och alla jäkla möbler. Hur har jag fått plats med allt i en lägenhet. I och för sig var den på 125 kvm och hade ett lika stort vindsutrymme ovanpå, så jag hade ju lite plats att förvara allt. Kom från ett hus på 240 kvm till lägenheten, så visst fanns det saker att försöka få rum med och bubba upp på vinden. Ändå sålde jag av en hel del.

Vinden låg givetvis högst upp, så det var några trappor ned att bära ”tusen kartonger” men med fantastiska vänner och lite jävlar anamma så fixade det sig såklart till sist.

Vi kom på plats!

Själva huset är inte jättestort, 135 kvm. Men rummen är desto fler än i lägenheten. Melwin och Vincent har fått varsitt rum. Jag har fått mitt egna sovrum för minisarna (Filippa och Milton) har ett ganska så stort sovrum/lekrum att dela på. Tonåringarna då???!!! Vi har ett garage där ett rum sitter i anslutning till. Ett fräscht varmbonat (naturligtvis) rum som blivit Robins rum. Äntligen ett garage där han kan ställa moppen i och förvaring för alla våra cyklar. Det var inte helt lätt inne i stan, man blev av med ett och annat, tyvärr.

På framsidan håller vi som bäst på att bygga Albins ”rum”, en egen liten stuga faktiskt. Det tar sin lilla tid, men snart så bör det vara dags för inflyttning för vår Albin, som för tillfället sover i Miltons säng, i väntan på att bygget ska bli klart.

Minisarna har ju sina egna sängar nu…men hittills har inte en endast natt spenderats där. Mammas säng är tydligen att föredra. Men det känns så skönt för oss alla att möjligheten i alla fall finns. För plötsligt händer det…😉

Filippa började ju skolan nu till hösten, förskoleklass, eller 6-års som de även kallar det för. Stora tjejen! Milton går sitt sista år på förskolan. Så nästa år händer det ”ofattbara”, jag kommer inte att ha ett endaste litet barn på förskolan. Har inte hänt sedan Robin började förskolan, han är 16 år nu 😱

 

Åter till huset. Det är absolut inget ”märkvärdigt” hus, inte särskilt stort, inget flådigt, men vi har en liten trädgård, en lekstuga och två altaner. Framförallt, det ligger på ett lugnt och fridfullt område och ni vet när man kliver in i ett hus för första gången och direkt får känslan att Det här är vårt hus!

Så var det och så blev det 😃

 

Nu i efterhand, när vi bott här ett tag är det ingen av oss som riktigt kan förstå hur vi stod ut i lägenheten så länge som vi faktiskt gjorde. Inget fel med stan, men nej, det passar inte oss. För bullrigt, för stökigt och alldeles för mycket liv och ståhej. Men det viktigaste, antalet rum, äntligen har vi fått våra egna små kryp in.

Vi är långt ifrån färdiguppackade, skolan och vardagen kom emellan. Men allt tar sin tid och vi trivs, det enda som räknas just nu!

 

Som sagt, plötsligt händer det…😁

 

 

 
 
 
Framsidan...
 
 
 
 

 

 ...där Albins lilla stuga började ta form.

 

 
 
 
Baksidan, med garaget och längst ut Robins rum
 
 
 
 

 

 Den lilla lekstugan och numera har vi även fått plats med en studsmatta vid sidan om äppelträdet

 

 

 
 
 
Det går framåt med stugan, vi har "höstat" lite och tänkt på fåglarna, och hockeysonen har fått upp ett intresse för matlagning och mamman hinner med så mycket mer...tacksamt 😍

 

 

En liten "snabbis" om vad som hänt under min frånvaro...men, det kommer mera 🙃


Den lille prinsen...

2018-10-11 | 23:12:51

 
 

 

 

Vi har nu firat den ”lille mannen”. Hela fem år, det är stort!

Skönsång på morgonen, presenter. Firad på förskolan, där han bjöd på frukt.

Bananer, melon och vindruvor hade prinsen valt att bjuda sina kompisar på. Man fick också ta med sig en bok hemifrån som skulle läsas under själva firandet. Lillprinsen valde boken Vem som hade gjort det. I korta drag, en bok om djurbajs. Lillprinsens absoluta favvo bok 😊

Kvällsfirande med lite släkt, vänner och alla syskon. Tårtan var sedan länge önskad av lillprinsen och som vanligt, hans önskan är vår lag.

En Batman tårta levererades.

 

Han somnade gott den kvällen, vår lille nyblivne 5-års prins 💖

 

 

 

 
 
 
 
 

Måste vila upp mig nu.

Tentorna avlöser varandra, sjukhusbesök med både ett och två barn och ja, vardagen stannar liksom aldrig och väntar in mig…😕

Håll igång 😅

 

 

 

 

 Återkommer...

 

Kram på er!


Det värmer i hjärtat...

2018-10-08 | 11:25:29

 

 

 

 

Hej,

 

Har inte bloggat på ett bra tag, och så kan det ju vara.

Anledningen är ganska så enkel…jag har inte haft tid.

Pluggande, barn, vardag och sedan en flytt på det har gjort att tiden verkligen inte har räckt till.

Jag har mått lite dåligt av all stress och press. Många faktorer som spelat roll och det är inget jag hinner skriva om just idag.

Blir ändå så himla glad!

Har fått så många fina meddelanden att jag är saknad, det önskas att jag återupptar bloggandet. Idag fick jag från blogg.se en (ganska så stor) siffra på hur många som faktiskt besökt bloggen och håller koll på om jag ska köra igång med skrivandet igen. Så jäkla gulligt, rent utsagt!

Klart att det är en pepp att det finns läsare, att det uppskattas att läsa och följa det jag skriver.

 

Har ju hänt så galet många saker sedan jag sist gjorde ett inlägg, idag kommer jag inte skriva om allt det.

Som ni säkert förstår, det kommer att ta sin lilla tid. MEN det kommer, jag lovar. Två veckor kvar av intensivt plugg och tentor varje vecka. Men sen börjar 6 veckor av praktik, och då händer ju något som inte hänt på länge, jag har inget pluggande att göra när jag kommer hem. DÅ planerar jag att hinna ikapp allting 😊

 

Idag måste jag ändå skriva vilken speciell dag det är, min lille Miltons födelsedag.

”A full hand”, 5 år idag!!!

Givetvis var det sång och paket på morgonkvisten och på förskolan skulle han bli firad. Ikväll blir det tårta syskon, släkt och presenter. Fatta hur den lille man sett fram emot denna dag, det är stort!

 

Jag måste ta tag i skolarbete nu, fixa lite inför eftermiddag/kväll och ordna det sista inför lillings stora dag.

Men jag återkommer inom kort, jag LOVAR!

Och åter igen, det värmer att ni är så många som tar er tid och faktiskt gillar att läsa det jag skriver, Puss o Kram till er!

 

 

 

 

GRATTIS UNDERBARA, FINA, FANTASTISKA LILLA BUSTROLL 💖💖💖

 

*** LARS MILTON 2013-10-08 ***

 

 

 
 
 
 

Ett år till...

2018-07-10 | 09:38:36

 

 

 

Idag är det absolut ingen vanlig tisdag.

Idag fyller min förstfödde son år.

Idag blir han hela 16 år.

 

Egentligen är ju detta helt galet, då jag inte är en dag över 25 😉

Men min kloka, fina, målmedvetna, intelligenta och humoristiska kronprins fyller tydligen två år från myndig.

Han får börja övningsköra.

Fattar ni, sitta bakom ratten på en BIL!!!

Då är man ju skitstor ju…

Jag som grät redan förra året när han for iväg på sin moppe, med sin stora hjälm, min lille pojke.

Nu ska han navigera en bil, och med mig vid sidan om 😲

Japp, för jag ska på handledarkurs i helgen och lära mig lite trafikvett igen, antar jag.

Kan ju kanske vara bra, för det va ju ett tag sedan. Eller nej, nu ljuger jag, är ju bara 25 så mer än 7 år sedan är det ju faktiskt inte 😉

Jag kommer att minnas supermycket 😄

 

Hur som helst är det hans dag idag. Kronprins Robins egna födelsedag och jag hoppas han blir ordentlig firad hos sin far.

Vi firar honom nästa vecka, då han kommer till sin mor…men som sagt, idag blir han stor 😍

 

 

Du lilla stora son 
med hjärta av guld! 
Snäll, omtänksam 
finurlig humoristisk. 
Förmåga att se det lilla 
och göra det till de 
stora. 

Går din egen väg 
följer det 
du tycker är 
viktigt. 


Ja vill ge dig fortsatt 
livsmod och en hand full 
med lycka, i en värld 
som skrämmer mitt 
mammasinne ibland! 
Fast du nu är nästan vuxen 
ser jag ibland den lille 
killen i Star Wars dräkt 
gömd i den stora. 


Ett mammahjärta kan inte 
ordna allt - fast det vill! 
Önskar bara att du 
ska må bra och trivas och fortsätta 
vara den fina kille som du 
alltid varit!

Det är just såna som du 
som får världen att lysa ibland. 

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN ÄLSKADE, FINA UNGE 💖💖💖

 

*** ROBIN FREDRIK 2002-07-10 ***

 

 

 

 

 

 


Så här kan vi inte ha det...

2018-07-09 | 19:51:00

 

 

 

Nej nej, nej, jag tycker det är roligt att skriva och blogga, och det kan ingen ta ifrån mig. Dessutom är ni många som vill följa mig, så då kör vi. 👊💪

Jag har laddat batterierna, fyllt på med ny energi…tyckte jag, tills jag blev dyngförkyld.

Feber, har ingen röst kvar och mest sover och sover.

 

Hockeysonen for till Karlstad igår för ett hockeyläger. Vi har varit där varje år nu i…ja jag vet inte riktigt hur många år. Älskar staden, älskar Färjestad och det är en av årets höjdpunkter att åka dit 😊

Men nu blev jag ju SJUK 😝

Vilar och vilar, så imorgon drar jag dit och ansluter. Skönt, för solen skiner ju alltid i Karlstad 😉💞

Kombo av sol och bad med ishall och lite hockey är liksom en bra kombo.

 

Var på min goda väns 50-års fest i fredags, var kanske där jag fick min bacill 😉

En fantastisk rolig fest som slutade långt in på sena timmen, eller tidig morgon kanske man ska kalla det.

 

 

 
 
 
Men alltså, ser hon ut som 50 år...NEJ hon gör ju inte det, fina, fina Pella 💖
 
 
 

Nu ska jag återgå till lite packning och planering, för imorgon drar jag till min fina, goa härliga hockeykille och två små älskade minisar 💕

Och till er alla…Hang in there! Jag kommer fortsätta att skriva om sexbarnsmammans vardag och fest, barnens och mitt liv, min familj i vått och torrt, sött och salt, med- och motgång, ja allt som är värt att skriva om 😉

Klicka i "Följ mig på Bloglovin" så missar ni ingenting 😊

 

Jag har många mål här i livet, och er peppning är ovärderlig, den vill jag inte mista! 

 

 

Jag återkommer...

 

Kram på Er!

 

 
 

Over and out...

2018-07-02 | 23:57:00

 

 

 

Hej alla fina läsare!

När jag ”hållit mig borta” från bloggen en längre stund, brukar jag få små meddelanden med förfrågningar om allt är bra, om jag lever 😉

Därför skriver jag nu att bloggen kommer att ”vila” ett tag. Hur länge, eller hur kort, det vet jag inte…Men det kommer ju att märkas 😊

 

Allt är inte bra just nu, det är snarare raka motsatsen.

Någon/några har lyckats komma åt mina personliga konton. Hur, när, var, det vet jag inte.

Men jag vet att personlig och högst privat information cirkulerar.

Det känns oerhört obehagligt.

 

Spekulationer och allmänt ”snack bakom ryggen” är jag sedan länge van vid.

Vill inte låta präktig på något vis, men jag fattar faktiskt inte hur det hinns med och går att hålla reda på vad alla gör och inte gör. Hur får folk plats med all sån skitinfo i huvudet???!!!

Själv har jag fullt sjå med att komma ihåg det som för mig verkligen är viktigt och betydelsefullt.

Jag lyssnar inte på skvaller, vet knappt ett skit om vem som lämnar vem, som sen träffar en ny och vem det är och bla, bla, bla, bla…Står oftast som ett fån när det kommer på tal någonstans och som alla tycker verkar helt självklart, men jag vet inte ett skit. Kanske har någon berättat det för mig tidigare, men sånt minns jag oftast inte, och det bekommer mig inte ett skit.

 

Hur andra känner vet inte jag, men jag vet hur det känns i mitt hjärta.

Snälla, vill ni veta något om mig, mina barn, min familj, mitt samliv/sexliv, icke samliv/sexliv, vem, var, hur och varför jag träffar någon och på vilket jävla vis…FRÅGA MIG!!!

Sluta spekulera och snoka, det blir ju bara fel.

Är jag så pass intressant att man måste hitta inlogg till mina konton och dessutom sprida informationen vidare???!!!

Kanske smickrande i och för sig, att jag är så jäkla spännande.

Nej, det är bara obehagligt och ni fattar inte vad det förstör och sårar!

 

Så just nu känner jag mig bara matt över allting, missförstådd och ledsen.

Jag vet att många av er läste artikeln i tidningen Amelia för ett tag sedan.

Där jag berättar om hur jag kravlar på botten av ingenting och ville bara ge upp allt, men genom barnens blotta existens reste mig upp igen. Pratade mig igenom ett helvetesår och blev starkare och starkare.

Livet är en ständig berg- och dalbana och jag säger inte att jag har det tuffast av oss alla, det finns alltid de som har det jobbigare än en själv om man tänker till.

Men ibland är det svårt att tänka till och man känner sig bara liten, svag och ledsen.

 

Jag kämpar på med mitt…

Vill fixa utbildningen, vill få min ekonomi att rulla på, vill att min familj ska hålla ihop, må bra och hitta harmoni och lugn i tillvaron.

Men det blir aldrig lugnt, inte ens en nanosekund känns det som, och den där styrkan jag byggt upp under lång tid har snart raserats igen…

Så jag tackar för mig ett tag.

 

Jag har många Facebook vänner, men endast några få står mig nära, är betydelsefulla och finns där för mig i alla lägen. Ni vet vilka ni är 💖

Jag kommer göra en rensning av andra kontakter.

 

Tänker tillbaka på när jag var aningen yngre. Inga sociala medier fanns, inga mobiltelefoner, inte mejl och andra datakontakter överhuvudtaget, och tänk så mycket bättre vi mådde…JAG gjorde det i alla fall!

 

Nu ska jag fokusera på hockeyläger, tre veckors ”alla barnen” semester, få livet att fungera igen och försöka samla ihop mig inför skolstart.

 

På återseende 💕

 

 

 

 

 


Midsommar 2018...

2018-06-26 | 00:50:24

 

 

 

Så har det varit midsommar även detta år.

Vädret avvek inte från traditionen, utan det var kallt och blåsigt 😉

 

Alla juveler på plats och vi inledde dagen på bästa sätt.

En lunch på Hamnkrogen, innan det var dags för stångresning, spelemän och dans. Traditionellt midsommarfirande helt enkelt.

Vi gav oss när regndropparna började falla och drog hemåt.

 

Fina vänner kom över. Hela nio barn i hemmet, och skoj hade de 😍

Midsommarmat och bubbel. Sånt där med nubbe, det skippar vi 😆

Efter det att gästerna tackat för sig, kurade vi upp oss i soffan allesammans (ok, jag fick inte riktig plats och satt på golvet, men ändå), tittade på film, åt jordgubbar med grädde och lite annat smått och gott.

Blev sena timmen, men är det högtid så är det…

Alla barnen har nu lärt sig charmen med sovmorgon, så jag kom lindrigt undan 😉

 

 

 
 
 
Midsommarlunch på Hamnis
Lite kallt, lite blåsigt, men underbart gott 😋
 
 
 
 
 

 

 
 
 
Traditionellt midsommarfirande och sedan midsommarmat, midsommarbubbel och midsommarmys 😄

 

 

 
 
 
Mamma med minsting och två "storingar" 💖 
(och ja, rynkorna syns lika illa på båda bilderna, så det är väl bara att inse att de faktiskt sitter där 😩)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Go´fisarna 💕
 
 
 
 
 

 

 

Okej, det var inte bara jag som satt på golvet till sist 😉

Lite syskonmys framför TV:n (stora Robin, lilla Filippa 💞)

 

 

 
 
 
Vid midsommar är det som bekant ett krav att äta jordgubbar. För att få tag på dessa av högsta kvalité och dessutom få chans att plocka de själv (och provsmaka lite 😉) åkte vi till Hedemora.
En riktig hit, alla plockade för fullt och det blev över 6 kg jordgubbar innan vi var klara 😱 Gott va det!
 
 
 
 
 
 
 
Är egentligen totalt ointresserad av fotboll och väntar enbart på att hockeysäsongen drar igång. Men hade jag inte tittat på matchen Sverige - Tyskland hade man väl blivit totalt idiotförklarad, och jag måste erkänna att det var riktigt spännande.
Barnen tillverkade flaggor, mamman tog en irish coffee och vi hejade verkligen så gott vi kunde...
 
 
 
 
 
 
Värmen ville inte riktigt komma tillbaka, men är det sommar så är det. Lite fiske och en "galen badpojke" 😱
 
 
 
 
Tre pojkar åkte igår för att vara borta i tre veckor, vilket känns som tre år!!! Vet att de kommer ha det jätteskoj och bra, men det känns i mammahjärtat lik förbannat...Sommarveckor i all ära, men just nu suger "dela lika" systemet, så det så!
Hoppas på att tiden bara rusar iväg...!!!
 
 
*** Mamma älskar er mina fina ***
 
 
 
 
 
 
 
 
Kram och Go´natt
 

Lite sött och lite salt...

2018-06-17 | 23:50:00

 
 
 
 

 

Sommarlovet är i full gång och det är så man skäms, men vi har redan kommit in värsta ”slappar andan”. Frukosten serveras inte före 10. Två dagar i rad nu har vi till och med sovit över Sommarlovsmorgon på TV, som börjar klockan 9!!!! Som tur är går det igen på kvällen, för de små följer ”sommarskuggan” slaviskt 😉

 

Vädret blev ju aningen förändrat, och det ”efterlängtade” regnet kom till sist. Personligen tycker jag att det för tillfället känns som om vi bor i tropikerna. Varmt, fuktigt och klibbigt

Men efter en heldags regn får man väl räkna med det.

 

 

 
 
 
 En regnig dag så gör vi rosa "palt" och skuggslem (ni som följer "Sommarlovsmorgon" vet vad det är) 

 

 

I tisdags for ju lille Milton in till sjukan för fasteprovokationen. Lasse åkte och jag fortsatte att gå på skolavslutningar.

Vi hördes givetvis av under kvällen och det gick till synes bra för lilleman, trots att han varken fick äta eller dricka. Han var tyvärr lika svårstucken som tidigare, men till sist satt allt på plats och provtagning med jämna mellanrum under natten kunde göras.

Hade tänkt åka dit direkt på förmiddagen, för att höra vad läkarna hade att säga o.s.v.

Men så får jag prata med en superledsen liten son som är så hungrig att han ligger på golvet och gråter över hur hungrig han är.

Det är ju inte klokt, vilken jäkla skitundersökning. Att tvinga en liten 4-åring till svält. Ni vet, man håller ihop under samtalet, försöker peppa och säger tiotusen älsklingsord på en och samma minut, innan man förlorar kontakten med en liten ledsen, smått hysterisk son.

Inga svar skulle vi få. Det som tagits under natten (blodgasen) såg bra ut. Resten av alla prover skickades till Karolinska för analys och svar på det kommer om 3-4 veckor.

Vi kom överens om att det var onödigt att ta med storasyster och fara till Västerås, och jag kände mig tacksam över att pappan klarade av att stålsätta sig och vara stark inför den lille.

Jag kände inte att jag var till någon nytta om jag åkte dit. Hade mest troligt bara blivit förbannad och krävt att nu får det vara nog.

Haft rinnande tårar och till vilken stöttning är det…

 

Kort därefter beslöt läkaren att Milton nått sin bristningsgräns. De sista proverna togs och sedan fick han äntligen äta igen, min lille kämpe.

När eländet så var över. De hade sina jäkla resultat att skicka, så fick min lilling komma hem. Han åt sig igenom eftermiddagen och kvällen och somnade gott, mitt lilla gryn.

 

 

 

 

 

 

Filippas magproblem fortsätter och mag- tarmspecialisten gjorde bedömningen att det ska göras en noggrannare undersökning av tunntarmen och magsäcken. Så i början av juli är det sjukhusbesök igen och undersökning av lilla sessan.

Helt galet, men hittills har varenda jäkla månad bestått av x antal sjukhusbesök. Det tillhör liksom vardagen numera…skrämmande!

 

 

Skrev ju tidigare om att Robin fick utnämningen Lärarnas pris, här är motiveringen i sin helhet 👌😍💖

 

 

 
 
 
 
Den stolta modern lägger här ut ett av de sketchprogram denna trio producerat; 👇👇👇 
Klicka här!
 
 

 

 

 

 

 

Hade inte tippat på att få se min son så här "in action" 🌟🌟🌟 Åh snygg...ja det är han 👌 Kolla detta Youtube klipp också 👇👇👇
Klicka här!

 

 

 

 

 
 
 
 
Längesen som jag kände mig så här pass trött och sliten. Men det kommer väl över en nu när allt liksom lugnat sig lite. Slitsam termin till ända, skolavslutningar genomförda och lilleman är hemma igen efter det att "helvetesundersökningen" är gjord. Så kroppen känner nog på sig att det är bäst att passa på nu, ta ut trötthet och krämpor medan tid finnes 😉😩😰🤕 Så nu jäklar ska jag för en gångs skull lyssna på min kära kropp och ge den lite lugn o ro, vila och utesluta stress 🤗
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har tagit lång tid, många samtal, funderingar och fokus på mig själv och vad som får mig att må bra, hur jag vill leva och vad som är viktigt i mitt liv...jag är inte där än, men på god väg mot mina mål. För att bli en bättre mamma, vän och för att hitta harmoni, välmående och lugnet i livet, så är detta ett bra tänk på vägen 👍👍👍🌟🌟🌟
 
 
Så nu ska jag vila upp mig...igen 😆
 
 
Kram på Er!
 

Bästa dagen...

2018-06-13 | 01:01:00

 
 
 
 

En av årets bästa dagar har nu nått sitt slut. Skolavslutningsdagen!

Nu har alla mina sex juveler sommarlov, ett långt sådant. Hela tio veckor är minsann inte illa. Tror faktiskt de till och med kommer längta lite till att köra igång igen till hösten, även om de förstås aldrig skulle erkänna det 😉

 

 

 

 

Minisarna och jag platsade oss på första bänk, som sig bör, även detta år 😄 inget får missas 😉

 

 

Vi inledde morgonen i kyrkan, och först ut var lille Vincent, som kanske inte är så väldans liten längre, då han nu slutat trean och därmed också lagt lågstadietiden bakom sig.

Hade lite fint tänkt att jag skulle försöka hålla mig från gråt, i alla fall synlig sådan, detta år. Pojkarna tycker liksom det är lite sådär ”smålustigt” när mamma snyftar och snörvlar sig igenom sång efter sång.

Tyckte jag klarade det ganska så bra i början, men sen sket det sig direkt. Vincent och hans klass körde en låt där de spelade gitarr, och helt plötsligt går Vincent och hans kompis fram och bara sjunger, själva därframme vid micken, typ solo 😲

Tårarna rann lite fint, men jag klarade ändå av att hålla handen stadig och föreviga uppträdandet.

Min lille Vincent, när blev han så modig, och så stor och så världsvan??? För klok, snygg och smart, det har han alltid varit 😍 (precis som mor sin 😁)

 

 

 
 
 

Steg upp till mellanstadiet betyder ett "farväl" till "gamla" lågstadiefröken, hur sorgligt det än må vara. Presenter gavs och delades ut, om vartannat...och mamman grät igen, för just den här fröken har både Robin och Vincent haft, och nu blir det ingen mer av "de mina" som ska ha henne!!! Fattar ni, det är farväl för alltid, har liksom aldrig hänt denna sexbarnsmamma tidgare, det står ju alltid någon på tur 😱

 

 

 

 

Finaste Vincent 💖 Fyran till hösten då 😊

 

 

Sittning två, mellanstadiet och där har jag min lille Melwin.

Slut på femman, och hur otroligt det än känns så blir det sexan och sista året innan högstadiet som påbörjas i höst.

Min coola lille herre, tycker det räcker nu, vi stoppar tiden lite 🙃

 

 

 

 

Presenter och kramar, även om man möter samma "gamla" fröken igen till hösten 😄

 

 

 

 

Finaste Melwin 💖 Sexan till hösten då 😊

 

 

Sittning tre, Lindgårdsskolans högstadium, Sturen som har avslutning.

Albin lämnar åttan och som den ”sportnörd” han nu är, har han såhär på slutet hunnit med att deltaga i lite olika sportevenemang, t.ex. OS i skolan, som hans klass dessutom lyckades vinna. Han höll i hela spektaklet och fick tilldelat Diplom för den insatsen. Mycket skratt kring det, men givetvis kom det en och annan tår från mamman, och när en tjej började att spela jordens finaste egenskrivna låt på pianot, då brast det…igen 😂

 

 

 
 
Finaste Albin 💖 Nian till hösten då 😊
 

Sen att jag även snörvlar var gång vi sjunger nationalsången (som då gjordes vid tre tillfällen idag), det talar vi tyst om. Jag är så otroligt sentimental och känslosam dessa dagar.

Men det är enbart på grund av glädje och en enorm stolthet över vad mina avkommor lyckas prestera, år efter år. Hur de går från klarhet till klarhet, växer med sina uppgifter, växer som individer och hur de alltid har hjärtat på rätt ställe 💕

*skryt, skryt, skryt…jag vet, men jag får* 😜

 

 

 

 

 

Sent, sent igår kväll ringde de från sjukhuset och meddelade att Milton skulle infinna sig för att göra fasteprovokationen idag på eftermiddagen.

Vi är ju glada att få det avklarat, även om själva processen suger. Att låta lilleman varken äta eller dricka på upp till ett dygn, en massa provtagning och nålar, är ju inte direkt det man önskar honom, men det måste ju göras.

Inga svar kommer vi få efter detta dygn. Alla prover skickas till Karolinska för analys och svar innan 3-4 veckor tror jag inte att vi får.

Milton skrevs in på eftermiddagen, Lasse är med honom, och vi hoppas de ”släpps ut” om ett dygn.

 

 

 
 
 
Lille Milton, nu är det dags för nålar, stick och undersökningar igen...men snart så borde allt detta vara över och förbi och du får "bara vara barn" igen 😘
 
 

Hade gärna följt med och installerat lilleman, varit med lite i början, men inte ens jag kan vara på två ställen samtidigt, även om jag många gånger önskat så.

När äldste sonen slutar nian, bär kostym och ska visa egenproducerad film, då bara ska mamman vara på plats.

 

Så sittning nummer fyra ägde rum i Fagerstahallen där Risbroskolans elever hade avslutning. Nu har lilla Fagersta faktiskt två stycken högstadium (det skulle man inte kunna tro) och mina två äldsta söner har valt att gå på var sitt av dessa två. Därav någon liten extra sittning, men som sagt, en av årets höjdpunkter 😉

 

Hett var det, många var vi och god tid tog de på sig, men niorna fick mycket fokus, som sig bör vid denna sista dag i grundskolan.

Och för att inte ge upp detta med att skryta riktigt än, måste jag då berätta och min Robin och hans två goda vänner tog hem lärarnas utmärkelse inom Art Media inriktningen. Grunden för detta var deras gemensamma filmproducerande och hur de skapat, inspirerat och underhållit under åren.

Jag är mäkta imponerad, och kanske då lite extra för att Robin aldrig varit någon ”spexare”. Nej, snarare tvärtom. Lugn, tystlåten, tog ingen plats, och sa alltid själv att han hade scenskräck.

Nu spelar han roll efter roll. Olika karaktärer med både humor och lite allvar i film efter film. Har inga som helst problem att tala inför folksamlingar. Har gjort flertalet intervjuer i och med hans entreprenörskap och den tystlåtne lille killen med scenskräck är som bortblåst.

Det är det jag kallar för utvecklig och att växa med åren…men jag är ju hans mamma då såklart, aningen partisk 😉

 

 

 

 

Finaste Robin 💖 Gymnasium till hösten då 😊

 

 

 
 
 
Mina stiliga två äldsta prinsar...och en liten sessa 😉😍

 

 

ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT MYCKET MINA UNDERBARA BARN 💞

ROBIN 💖 ALBIN 💖 MELWIN 💖  VINCENT 💖 FILIPPA 💖 MILTON

GLÖM ALDRIG DET!!!

 

 

 

 

 

Nu ska jag lägga benen i högläge, efter en dag i höga klackar, det känns i fötterna. Men ni vet det där med att vara fin och lida pin…sådär några dagar om året 😉

 

Go´natt på Er

 

 

 

 

När det plötsligt vänder...

2018-06-11 | 11:20:57

Jaha då var helgen över och den kändes som en skön och välbehövlig helg.

Milton slog till med lite feber på fredag kväll och jag misstänkte att nu tar allt om. Men nej, han vaknade helt feberfri på lördagsmorgonen, så det var nog en liten trötthetssvacka. Det har varit väldigt mycket för oss alla, och det är ju inte enbart vuxna som blir stressade och ”utslitna”, trötta och smått orkeslösa.

 

Nu har jag turen att kunna ge mina barn ett långt sommarlov. De behöver vila upp sig efter en minst sagt turbulent vår.

Jag kommer att vara fattig som en kyrkråtta, och några utsvävningar kommer det knappast att bli. Så min förhoppning är att det vackra vädret återkommer, så vi kan njuta av sol och bad på hemmaplan.

Baksidan av myntet med att studera är just att det inte utgår en endast lite slant i studiebidrag under lov. Dessvärre händer inte samma sak med räkningarna, de inkommer i samma takt som alltid 😨

 

Jag har sagt att jag kan hoppa in lite när det behövs vid Skinnskattebergs Vårdcentral och även i Fagersta, men har inte hört något ännu.

Det flesta hade ju redan ordnat sommarpersonal, jag var lite sent ute, det vet jag. Men jag hade svårt att göra något annat detta år, då jag inte hade den blekaste aningen om hur ena pappan skulle lägga upp sin sommar.

Så vi får väl se hur det blir nu…

 

Sen är det ju sådär att en olycka kommer sällan ensam. Först tyckte diskmaskinen att den skull braka ihop, sedan tyckte dammsugaren samma sak, inga av de två var värda att laga, utan det blev att införskaffa nya. I helgen tappade Milton vår iPad på balkonggolvet och nej, den höll inte. För att dagen efter lyckas springa in och välta vår högtalare/laddningsstation samt iPhone så allt totalförstördes. Mamman fällde en och annan tår faktiskt 😥

Ny bil efter att ”Bettan” brakat ihop var ju skönt att kunna lösa, mindre skönt att skatten på över 2000 kr kom och ska betalas nu.

Jag försöker tänka att det bara är materiella ting, i-landsproblem och nu har jag klagat färdigt för denna gång.

Men tänk att just pengar kan vara en så galet stressande faktor jämt, vare sig man vill eller inte 😩

 

Jag tycker det är lite märkligt. Jag älskar att ha mina barn hos mig, jag säger inget annat, men jag tycker också att mina studier är minst lika viktiga som ett arbete, för det leder ju till MIN och MIN familjs försörjning.

Men jag måste anpassa mig, hela tiden efter andras arbete. På något konstigt vis är det alltid prioritet nummer ett.

Ska det vabbas, Anna du vabbar, annars är man ”tom i huvudet” och förstår inte ansvaret av att ha ett arbete. Jag förstår precis, men mitt ansvar inför mina studier då???

Jag försöker pyssla och trixa så respektive ska få plats (inte någon till mig då), att det ska lösas på bästa sätt för att barnen ska må bra. Jag vill att allt ska fungera, men varför ska det alltid vara på mammans lott att lösa, fixa och trixa. Varför är det alltid jag som ska anpassa mig efter alla andra. För mig blir det ju allt som oftast till det sämre…

Jag är långt ifrån ensam om detta ”fenomen”. Jag har flera vänner omkring mig som även de måste fixa och trixa och liksom bara anpassa sig och gilla läget.

Genomgående tråden är att vi alla vill ha våra barn, så mycket som vi bara får, även om det innebär att fixa och trixa. Det sägs inte nej när frågan kommer ”kan du ta de”. Ja jag kan alltid ta mina barn, för de är min familj, de kommer alltid i första hand och det vill jag inte ändra på, för allt i världen.

Så visst får jag skylla mig själv, jag kan ju inte säga nej, utan jag fortsätter att anpassa mig. Så nej, jag har nog egentligen ingen rätt att klaga, men det förvånar mig allt som oftast, att tänket kan vara så olika…

 

Klagoinlägget färdigt…

Men faktum kvarstår, det är oftast upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag var så glad att jag lyckats så bra, vi firade i fredags. Både sommarlov för mig och minisarna och även kronprins Robins namnsdag.

Det kändes så bra, men kanske inte lika jippijej idag.

 

Men det kommer att bli bra igen, så brukar det ju bli, jag samlar lite krafter. Bryter ihop och kommer igen  👊 💪

 

 

 

 

Alltid lika skoj att fira, Robins namnsdag, sommarlov för mig, Filippa och Milton 😍

 

 

 

 

 

Liten sommarpojke, vi passade ju på att sola, bada, sola, bada...tur, för nu är det grått, trist och regn

 

 

 

 

Och en liten sommartös

 

 

 

 

Prins Vincent

 

 

 

 

Sen började "olyckorna" att avlösa varandra 😭

 

 

 

 

Använder mig av min älskade solhatt även denna sommar...inga rynkor innan 70 😎😉

 

Väntar på samtal från Västerås idag, om nytt datum för lilleman att läggas in för fasteprovokationen. Hoppas vi får bli "av med skiten" snart!

Drar till tandläkaren med liten dotter nu...See you 🙃


Klaaaaaaar!!!!!!!!

2018-06-08 | 14:42:34

 

 

 

Jag gjorde det!!! Inte fredag 23.59, utan faktiskt NU är rapporten inlämnad, och därmed har jag SOMMARLOV!!!

Tycker faktiskt jag gjorde det bra, med tanke på alla sjukhusbesök och annat ”krångel” som kommit emellan.

JA jag skiter i allt vad jante heter och klappar mig på axeln 😊

 

Barnen har även de inom kort sommarlov, i alla fall skolbarnen. De har avslutning på tisdag, sen ligger ett skönt och välförtjänt lov framför de.

Men idag går minisarna sin sista dag på förskolan, och Filippa, helt galet, men hon ska inte ens tillbaka till förskolan i höst. Hon ska börja i förskoleklass…min lilla söta stumpa, när blev hon så stor att hon hamnade i skolans värld 😲

 

Filippas läkare ringde igår, som talat med mag- tarmspecialisten, vilken ansåg att man skulle fortsätta utredningen kring Filippas magbesvär.

Så nu väntar vi på en kallelse för en tunntarmspassage, lämna mer omfattande ”bajs” prover och urinprover. Sen anser de tydligen att hon dricker för mycket och en grundligare blodsockerundersökning ska göras.

Jag känner mig nöjd över att de äntligen tar oss på allvar och verkligen utreder sessans besvär.

 

Huruvida Milton ska läggas in för sin fasteprovokation under nästa vecka eller inte återstår att se. De ringer och meddelar oss på måndag.

 

Så innan dess har vi nu en heeeeeel helg tillsammans, jag och mina sex juveler, så jäkla skönt!!!

Underbart väder, hemmet städat, blommor vattnade, tvätten tvättad och helghandlingen gjord.

Ja jag har varit sjukt energisk och har ett bra flow just nu…😋

 

 

 

 

Sommarfeeling 😍

 

 

 

Kanske för att jag varit hos bästa Lenis som jag känner mig pigg, fräsch och jäkligt awesome 😄😎

 

 

 

 

 

 

Trevlig helg på er!


Sjukan hit och sjukan dit...

2018-06-06 | 17:52:00

Hej, här är jag med alla de sjuka barnen!!!

I fredags fick vi lov att fara in akut med Filippa, hon hade fruktansvärt ont i magen och feber som bara steg och steg.

Det hela började på torsdag kväll. Hon var tröttare än vanligt och hade ont i magen, vilket hon i och för sig har av och till varje dag.

Hon sov oroligt under natten, men å andra sidan är vi väl många som sover illa nu i denna värme, så jag kände inte att åka in akut var nödvändigt.

 

På fredagsmorgonen stack jag tidigt till skolan. Avslutningsdagen och jag ville inte missa den. Träffa det härliga MES (medicinsk sekreterare) gänget och önska glad sommar.

Det var tänkt att jag skulle lämna av de små hos pappan, men Filippa var så trött och ville inte resa sig ur soffan. Hon hade feber och ont i magen.

Pappa kom över och tog det därifrån.

 

Väl på skolan ringde Lasse och sa att han var på väg in till akuten med Filippa. Hon hade hög feber och ont i magen så hon grät.

Vi möttes upp vid akuten.

Ett litet tags väntande, sen blev hon inlagd på ett rum och undersöktes. Hon hade då över 40 graders feber och ont i magen och pannan sa hon. Tror det onda i pannan helt klart berodde på febern.

Prover togs, men de var alla normala.

Hon fick febernedsättande så febern höll sig mellan 39-40 grader.

Nej, ingenting avvikande hittades, och faktum kvarstod att Filippa hade det onde i magen kvar.

Det bestämdes att vi skulle åka hem. Hon kunde ju lika gärna äta febernedsättande och ta vätskeersättning hemma. Det är ju betydligt skönare hemma, och bara att åka in till Västerås sjukan igen om det eskalerar.

Det beställdes ett ultraljud av magen som skulle göras på måndagen.

 

Ett par dagar var lilla sessan krasslig, sen vände febern och på söndagen var hon betydligt piggare. Samma ont i magen som hon haft de senaste två åren, mer eller mindre, var dock kvar.

Så i måndags skulle alltså Filippa in och göra ett ultraljud av magen och Milton läggas in för att göra fasteprovokationen, som sedan ett para veckor redan var bestämd.

 

Jag och sessan till röntgen och Lasse skrev in Milton på avdelningen, där vi sedan samlades allihopa.

Både Filippa och Milton var piggelin och lekte högt och lågt, tills Milton bara kroknade.

Han la sig ner i sjukhussängen och somnade. Händer aldrig att han lägger sig för att sova dagtid.

Varm som en kamin och personalen började ta diverse prover.

Allt såg bra ut, men febern steg.

Ett himla virrvarr bland läkarna om och hur fasteprovokationen skulle göras. Det visar sig att de står och kliar sig i huvudet och säger rakt ut att de inte har en blekast aning om hur de ska gå tillväga och de fick inte tag på den doktor som ordinerat fasteprovokationen, och faktiskt visste någonting om den.

Det slutade med att vi skickades hem, för det visste helt enkelt inte vad de skulle göra.

Telefonsamtal sent på kvällen med läkare. Fortfarande ett stort frågetecken kring hur de skulle gå tillväga med allting, nu när han hade feber och allt. Hans ordinarie läkare påstod de inte fanns på plats.

Han hade vid senaste tillfället sagt att vi måste läggas in om Milton blev sjuk innan fasteprovokationen var gjord. Nu var han ju krasslig, och vi var redan på plats, men ändå skickades vi hem.

Klart jag ifrågasatte det och bokade själv upp en telefontid till eftermiddagen. Fick prata med en sköterska. Miltons ordinarie läkare var visst i tjänst och hade så varit dagen innan också, bara det att han rent fysiskt befann sig i Köping.

Sköterskan lämnade ett meddelande att läkaren skulle ringa upp, vilket han också gjorde.

 

Han var inte jättenöjd med hur allting hade hanterats och att de skickat hem oss. Men nu när vi väl var hemma fick vi instruktioner om att hålla koll på andning och feber och komma in direkt om det skenade.

Nytt datum för fasteprovokationen, förhoppningsvis under nästa vecka, så det blir gjort någon gång. Vilket läkaren tyckte vore bra. Resultaten av proverna vid ”svälten” som läkarna faktiskt kallar det (jag tycker det låter hemskt) ska skickas till Karolinska för analys, vilket tar 3-4 veckor, så givetvis vill vi få detta i rullning.

 

 

 
 
 
Liten trött pluppis 💕
 
 

Milton har nu piggnat till. Febern har gett sig och det står väl ganska så klart att Filippa och han delat på bacillerna.

Så himla konstigt tillfälle bara att det kom just när vi var på sjukan och bara sisådär direkt på bara en timme var han från speedad till däckad, skitskumt, men nu är han som sagt pigg igen.

Ny läkartid på måndag och hoppas på inläggning igen.

 

 

Filippa och ultraljudet då…?

Ja det kunde inte läkaren på avdelningen uttala sig om, utan de bilderna ska ses över av en gastro läkare, förhoppningsvis innan denna veckas slut.

 

 

 

 

I väntan på att kolla magen 

 

 

Melwins läkare i Västerås har sagt ifrån sig ansvaret vad det gäller det mesta kring Melwin, och numera ligger allt hos läkarna på Ackis.

Själv har jag beställt hem hans journalkopia från början till slut. Mest för eget intresse och jag anser att det är en bra dokumentation att ha, nu när det faktiskt finns möjlighet till det. En förmån patienterna inte hade tidigare.

Läkarna själva verkar inte vara helnöjda över att föräldrar (såna dryga som mig mest troligt) kan ta del av allt som står i journalen, men det är bara för de att ”gilla läget”. Får man så kan man…

 

Ja det är väl ungefär så livet har sett ut den senaste tiden för mig och min familj. Sjukhusbesök och en himla massa feber.

Men jag tror vi är på gång tillbaka nu 😉

 

 

 

 
 
 
 
Liten krasslig sessa. Den trötta mamman försökte duka upp allt möjligt gott för att locka till lite aptit, men nej, det fick jag mumsa i mig själv 😆 Se vilka fina blommor de plockade åt mig när jag gått sista skoldagen 💕
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lilleman, som var pigg på helgen, fick hänga med mamma en sväng till "beachen" och leka av sig, medans krassliga syrran var hemma med pappa.
 
Men vet ni, sedan hände något...
 
 
 
 
 
Jag tog mitt pick och pack och drog till landet 😉 Ett dygn med min finaste vän i världen och "bara vara". Bodde i min bikini och tillbringade mesta tiden i en solstol (därav den röda överlroppen, orutinerat varje jäkla år). Men även härliga promenader och sköna bad. Faktiskt precis vad min kropp och själ behövde just nu. Bubbel och babbel och energipåfyllnad...och en sill lunch förstås, bland det bästa som finns 💖
 
 
Jag har visserligen gått min sista dag i skolan och gjort klart min LIA, men har faktiskt en liten till detalj att färdigställa innan det blir sommarlov...på riktigt. En rapport om min LIA period, som jag jobbar på i detta nu, men ville klämma in en liten uppdatering kring mina barns åkommor, då jag får en del frågor. Ber om ursäkt att jag inte hinner svara på allt just nu. Jag har inlämning av rapporten på fredag, så det är lite tajt 🙃
 
 
Kram på Er!
 
 
 

Sista rycket...

2018-05-30 | 23:21:00

Tiden bara flyger iväg och jag har nog inte riktigt fattat att det faktiskt är sommarlov snart. Tittar man på vädret så känns det ju inte helt otroligt, men annars är det som om tiden liksom har spolats framåt och hoppat över ett och annat steg 😉

Imorgon gör jag min SISTA praktikdag!!! Sex veckor känns som, ja inte mer än en vecka i alla fall…

Det har varit så jäkla skoj och vilken sporre att fortsätta kämpa in i det sista på utbildningen. Jag vill verkligen det här och nu när jag provat på hur det är i verkligheten så är jag helt övertygad om att detta är helt rätt val för mig!

Visst har det varit ett jäkla tufft år, det ska jag verkligen inte förneka.

Vissa kurser har gått förvånansvärt lätt, andra har varit lite knepigare. Ekvationen plugg plus sex barn känns ibland övermäktig, men f-n, det gick!!!

Jag har nu gjort mitt första år av utbildningen, alltså halvvägs där 😊

Åker till Västerås på fredag för sista skoldagen, eller avslutningsdagen kan man ju kalla det för. En sammanfattning av året, käka smörgåsar och önska alla en glad sommar. Sen är det nästan sommarlov för mamman. Sammanfatta och skriva ihop en LIA-rapport (om praktikperioden typ) som ska lämnas in veckan efter, men sen klart, och mamman kan pusta ut lite.

 

Jag kommer att vara hemma mycket, men hoppas på att få hoppa in lite här och där när det kniper på Vårdcentralen både i Skinnskatteberg och i Fagersta. Men vi får se hur det blir.

Lite vila är nog inte helt fel i nuläget.

Det har varit en hektisk, stressig och påfrestande tid och visst sliter det på kropp och psyke.

Känns som att ”bara vara” och umgås med mina barn ett tag i lugn och ro är välbehövligt. Jag behöver ”andas”, hitta lugnet igen och samla energi inför kommande studieår, när ekorrhjulet kör igång igen.

Både vuxna och barn behöver ladda batterierna över sommaren tror jag.

 

Hoppas, hoppas, hoppas att detta underbara väder håller i sig. Fatta vilken energiboost att ha sol och värme i ett par månader, utan att ens lämna landet. Fantastiskt om det skulle funka 😊 Visst, lite regn då och då gör väl inget, det kan ju komma några skvättar på nätterna när man ändå sover 😉

 

Från sol och värme till sjukhus och sterila, kala väggar. Lilleman Milton ska läggas in på sjukan för att göra fasteprovokationen nu på måndag. Känns väl sisådär.

Jag tror att allt kommer gå bra, att det mest troligt inte kommer att visa på något avvikande. Att hans kropp helt enkelt var stressad och lite ”ur funktion” på grund av kraftig allergi och astma ihop.

Men jag tycker så synd om den lille, hur de ska sticka honom, ”svälta honom” och göra tester varannan timme i ett dygn.

Eftersom det vid första besöket blev minst sagt strul med nålsättningen och gjorde riktigt ont på Milton så är han nu fruktansvärt rädd för nålar och stick.

Bara jag tittar på honom nu känns det i mammahjärtat. Min glada, fina, spralliga lille kille…jag vet ju att han kommer få ont och vara jätteledsen, allt sånt en mamma vill skydda sitt barn ifrån.

Men jag vet, det måste göras och givetvis ska han undersökas och kollas upp ordentligt så inget missas och han kan få må bra.

 

 

 
 
Min fine lille kille 💖
 
 
 
 
 
 

Alltså...min lilla tjej är tydligen stor nu 😲 Idag tackades hon av på förskolan för att ta steget upp till skolans värld och förskoleklassen. Varje barn som avtackades fick ett diplom och ett personligt omdöme. Varken jag eller pappan fattar riktigt vart vår dotter fått denna gen ifrån, men känner oss stolta som små tuppar 😍 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi njuuuuuter av vädret, solar och badar så snart vi "släppts ut" från skola och praktik 😎
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Melwin har varit förstasidesnytt...dock något undercover 😉😍
 
 
 
 
 
 
 
Vi har varit på teaterpremiär, där Vincent hade en huvudroll 😉😍
 
 
 
 
 
 
...och storebror Albin blev upptagen på scen, och som tur var kunde han "föra sig"  😄
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ja imorgon kör jag sista rycket som medicinsk sekreterare…för denna gång.

Helt klart vemodigt!

Har lärt mig massor och utvecklats mer än på hela studieåret i sig. Underbara kollegor, eller vad man nu ska kalla de när man själv är praktikant, men ett helt awesome gäng i alla fall.

Jag vill tillbaka dit…💕

 

 

Kram och Go´natt!

 


Vi buntar ihop oss...

2018-05-20 | 21:32:16

 

 

 

Att jag är extra trött just idag är självförvållat.

Jag har kikat ut en lördagskväll, gått på partaj.

En god vän fyllde 40 år, och då får man ju givetvis ta sig i kragen och lämna soffan lite sådär.

Sist jag partajade var när jag själv fyllde år, vilket var i februari 😊

Har inte varit för att jag nästan jämt har mina barn, utan mer för att jag faktiskt inte haft varken lust eller ork.

Fast visst är det roligt när man väl kommer iväg. Och innan, det är ju kul att få piffa till sig lite extra och bryta vardagslooken en aning.

 

 

 
 
En jättetrevlig fest fixade hon till, min kära nyblivna 40-åring till vän 💖

 

 

Men helt van är jag ju inte och denna söndag har varit väldigt tröttsam 😉

Inte gjort många ryck och det känns lite sådär bortkastat att låta en söndag gå till spillo, men när orken inte finns, så finns den inte…

Vardag imorgon och det är väl tur, så här lat kan jag ju inte fortsätta att vara 😉

 

 

 

 

Men det var faktiskt inte bara jag som var tröttmössa idag, jag fick sällskap av en snarkande tonåring 😍

 

 
 
 
Lördagen var "Barnens dag" och "Mammans kväll" 😄 Årets "Barnens dag" på Hembygdsgården var som alltid superbra arrangerad och sen ett toppenväder på det, hellyckat!
 
 
 

Helt otroligt faktiskt när jag tänker efter, men vet ni, just nu har jag hela 5 av 6 barn som har läkarbesök inbokade, alla med olika åkommor och jag tänker inte redovisa de alla, men ibland kommer verkligen allt på en och samma gång.

Själv ska jag inte heller komma undan, visade det sig. I fredags ringer de och meddelar de svar på de prover jag lämnade för ett par veckor sedan.

Som väntat hade jag lågt B12 och D-vitaminbrist, men det som förvånade var att jag tydligen hade högt blodsocker. Så nu ska här utredas kring om jag har diabetes. Helknasigt, det kan jag ju inte ha!!!

Tror det beror på stress jag, inget annat. Miltons blodsocker stegrade ju också när hans kropp blev stressad.

Men men, jag får väl lämna lite mer prover då. Helt klart är ju att jag inte kan gå omkring och vara såhär trött i alla fall, oavsett om jag festat till det eller inte 😉

 

Så imorgon ska jag och tre av barnen ägna förmiddagen åt allehanda läkarbesök. Tur man kan bunta ihop det mesta på en och samma gång, när man ändå håller på liksom 😆

 

 

 

 

 

Skoj att piffa sig lite extra sådär, bara för en kväll, ser inte riktigt lika piffig ut idag 🤣

 

Tar och vilar upp mig lite då, kryper ner hos mina små 💖

 

Go´natt


Vi buntar ihop oss...

2018-05-20 | 21:31:36

 

 

 

Att jag är extra trött just idag är självförvållat.

Jag har kikat ut en lördagskväll, gått på partaj.

En god vän fyllde 40 år, och då får man ju givetvis ta sig i kragen och lämna soffan lite sådär.

Sist jag partajade var när jag själv fyllde år, vilket var i februari 😊

Har inte varit för att jag nästan jämt har mina barn, utan mer för att jag faktiskt inte haft varken lust eller ork.

Fast visst är det roligt när man väl kommer iväg. Och innan, det är ju kul att få piffa till sig lite extra och bryta vardagslooken en aning.

 

 

 
 
En jättetrevlig fest fixade hon till, min kära nyblivna 40-åring till vän 💖

 

 

Men helt van är jag ju inte och denna söndag har varit väldigt tröttsam 😉

Inte gjort många ryck och det känns lite sådär bortkastat att låta en söndag gå till spillo, men när orken inte finns, så finns den inte…

Vardag imorgon och det är väl tur, så här lat kan jag ju inte fortsätta att vara 😉

 

 

 

 

Men det var faktiskt inte bara jag som var tröttmössa idag, jag fick sällskap av en snarkande tonåring 😍

 

 
 
 
Lördagen var "Barnens dag" och "Mammans kväll" 😄 Årets "Barnens dag" på Hembygdsgården var som alltid superbra arrangerad och sen ett toppenväder på det, hellyckat!
 
 
 

Helt otroligt faktiskt när jag tänker efter, men vet ni, just nu har jag hela 5 av 6 barn som har läkarbesök inbokade, alla med olika åkommor och jag tänker inte redovisa de alla, men ibland kommer verkligen allt på en och samma gång.

Själv ska jag inte heller komma undan, visade det sig. I fredags ringer de och meddelar de svar på de prover jag lämnade för ett par veckor sedan.

Som väntat hade jag lågt B12 och D-vitaminbrist, men det som förvånade var att jag tydligen hade högt blodsocker. Så nu ska här utredas kring om jag har diabetes. Helknasigt, det kan jag ju inte ha!!!

Tror det beror på stress jag, inget annat. Miltons blodsocker stegrade ju också när hans kropp blev stressad.

Men men, jag får väl lämna lite mer prover då. Helt klart är ju att jag inte kan gå omkring och vara såhär trött i alla fall, oavsett om jag festat till det eller inte 😉

 

Så imorgon ska jag och tre av barnen ägna förmiddagen åt allehanda läkarbesök. Tur man kan bunta ihop det mesta på en och samma gång, när man ändå håller på liksom 😆

 

 

 

 

 

Skoj att piffa sig lite extra sådär, bara för en kväll, ser inte riktigt lika piffig ut idag 🤣

 

Tar och vilar upp mig lite då, kryper ner hos mina små 💖

 

Go´natt


Lilleman...

2018-05-16 | 23:26:00

Så har vi då fått svar på Miltons metabolprover och det var väl inte riktigt som läkarna sa att ”det är mest troligt inget avvikande, men vi vill skicka det för säkerhets skull”

Proverna visade bland annat en skyhög utsöndring av laktat, ett slags energisubstrat som vi har i kroppen. Tänker inte gå in på djupet alltför mycket om det, men laktat har som uppgift att bryta ner mjölksyra, som egentligen bara finns i vår kropp en kort stund.

Kort och gott, för att kontrollera syra balansen när mjölksyran ökar så har vi alltså laktat. Eftersom det värdet nu var skyhögt på Milton så kan man dra slutsatsen att mjölksyra produceras mycket och snabbt.

Ju surare miljö i kroppen, desto mer laktat. Det är inte laktat som är felet egentligen, men eftersom det värdet är så högt, så jobbar det hårt med att hålla en bra pH-balans i kroppen.

Läkarna tycker fortfarande att det är anmärkningsvärda men svårtolkade provsvar.

 

 

Varje gång vi har kommit in akut med Milton har han haft väldigt lågt syre i blodet, vilket kan orsakas av t.ex. en astmaattack. Milton har astma, så det låter logiskt.

Men istället för att stanna vid detta, behandla astman och sen få åka hem med fortsatt astmabehandling har Miltons kropp reagerat med ett stort stresspåslag (vilket förklarar bl.a. den höga andningsfrekvensen). Hans blodsocker stegrar och han får värden som liknar diabetes värden.

Det kan alltså vara en mitokondriell sjukdom, cellernas kraftverk fungerar inte riktigt som de ska.

Då kan kroppen inte riktigt ”reda ut” och ta sig igenom en påverkan på kroppen, såsom astmaanfall, förkylning, magsjuka etc.

Den blir stressad och systemet ”kollapsar”. Alla byggstenar måste vara hela och starka för att kroppen ska fungera, som min Anatomi lärare sa.

 

Nu ska Milton utredas.

Han ska genomgå en s.k. fasteprovokation. Man fejkar alltså en form av ”nöd” eller ”svält” för kroppen. På så vis ska de kunna se hur kroppen reagerar och mäta allt från syresättning, blodsocker, blodgas, ja allehanda värden.

Inte den snällaste utredning känner man givetvis som förälder. Milton kommer inte att få äta under ett dygn, knappt dricka, i alla fall så långt det går. Typ som svält, för att se hur kroppen reagerar.

De kommer att avbryta om blodsockret skenar eller om man helt enkelt ser att laktatet stegrar, för då har man ju fått svar på att det är en mitokondriell sjukdom.

Nu har jag inte fått en utförlig beskrivning av hur hans fortsatta behandling i så fall kommer att se ut. Vad man gör helt enkelt.

Vi har blivit tillsagda att komma till barnakuten så fort Milton blir det minsta förkyld får feber eller något med allergin/astman.

Då ska han läggas in för observation.

Detta innan utredningen är klar, och vi skulle läggas in för fasteprovokationen inom en månad.

 

Skönt att det är bästa tiden att klara sig från virus och baciller nu i alla fall, så kanske vi slipper åka till sjukan titt som tätt.

Milton mår tipp topp nu. Inte ett spår av allergi eller astmareaktioner. Visserligen går han på luftrörsvidgande medicin och inhalerar minst tre gånger om dagen. Men det förvånar mig lite att han inte reagerar mer på pollen. Det visade sig att han förutom pälsdjursallergi även har pollenallergi, och var och varannan kotte med pollenallergi har det ju skitjobbigt nu den här tiden. Men Milton bekommer det inte alls.

Jätteskönt givetvis, men jag tycker allt att det är lite mystiskt och förvirrat kring denne lille herre.

 

Imorgon blir det lungröntgen, väntan på svar av vad de visar, på måndag ska han lämna nåt special urinprov som ska åka i fryslåda direkt till Karolinska sjukhuset och sen är det bara att avvakta.

Många frågetecken och det känns väl lite sisådär när läkaren säger rakt ut att de kliar sig i huvudet och tycker att Miltons symtom och provsvar är väldigt svårtolkade.

Men men, jag är glad att de tar detta på fullaste allvar och att en seriös utredning görs.

 

Har varit två dagar på praktiken i Skinnskatteberg och en dag tenta i Västerås denna veckan, hittills.

Kör sista dagen för denna veckan på praktiken imorgon, lite ledigt på fredag.

Välbehövligt, jag är helt slut!!!

Barnen har varit hos sina pappor från i måndags, men det har varit en jäkla massa telefonsamtal och diskussioner med Milton och Melwins läkare, och just nu är allt mer snurrigt än vad man skulle kunna ana att det kan vara inom sjukvården, men så är det. Jag kommer inte gå in på det närmare här just nu, men det är ytterst energikrävande vill jag lova.

Jag kan dock ge ett råd! Läs och följ era/era barns journaler på 1177 om ni kan, var uppmärksamma och ta kontakt med sjukvården vid minsta frågetecken.

Det är en service till patienten, så utnyttja den!

 

Imorgon kommer dock tre juveler hem igen och det blir full fart i hemmet.

Självklart gläds jag åt det, och jag hoppas att tröttheten ger vika snart.

Hatar att vara såhär trött och nästintill uppgiven.

 

Så jag går och lägger mig nu, och grubblar vidare…närå, jag ska sova 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0