För 9 år sedan...

2017-08-08 | 23:22:04

 

Blandat med glädjen av dagens antagningsbesked så är det många tankar, mycket som kommer upp igen…hur det var just den här tiden för 9 år sedan

Visst har åren gått, visst är Melwin idag en pigg och levnadsglad liten 11 åring, även om han inte är friskförklarad.

Jag kommer aldrig att glömma…

 

 

Fre 8 aug 2008 02:18

 

En mardröm

Har inte skrivit på riktigt länge nu, inte för att jag inte har haft nåt att skriva om, utan mer av lathet och ointresse. Men idag kan jag inte annat än att sätta mig ner och skriva, vet inte riktigt vad jag skriver och har ingen riktig koll på vad jag tänker överhuvudtaget, men det känns bara skönt att skriva helt enkelt. Det som "bara händer andra" har hänt mig! Det värsta av det värsta har drabbat min familj och min son har fått det inget barn skulle behöva få, en hjärntumör!

Den huvudvärk han haft och den ostkrokformade lilla ryggen skulle kollas upp idag. Inte för att det var första gången vi varit till läkare under sommaren, utan mer för att vår envishet om att något var fel med pojken hade fått gehör. Men istället för att få beskedet att han behövde en liten lätt operation och/eller sjukgymnastik fick vi veta att de såg en stor tumör i lillhjärnan ( bakhuvudet nedåt ryggraden ).

Det blev akut ambulans till Uppsala och där är han nu på intensiven. Han behandlas med smärtstillande och cortison. Fler magnetröntgen ska tas och på tisdag ska de operera bort tumören. Därefter återstår ca tio dagar av väntan på om de fick bort allting, om han behöver mer behandling (strålning) och om tumören var god eller elakartad.

Oj, det kändes skönt att skriva ner, nu har jag lite bättre koll på läget tror jag...

Jag och Vincent är hemma över natten för att hämta kläder och annat vi behöver för en lång sjukhusvistelse.

Melwin och Tony är på intensiven, men jag och Vincent kommer att få flytta in i Melwins blivande rum ( när han inte behöver bo på intensiven längre ) så är vi iaf på sjukhuset och kan vara med Melle på dagarna.

Det är mitt i natten och jag kan naturligtvis inte sova, har packat endel, ska göra ett till ryck snart och packa klart.

Vincent sover sött, men direkt det blir ljust ute sticker jag till Uppsala, vill vara där när Melle vaknar. Jag förstår bara inte hur jag ska klara av det här, vara stark och bita ihop...

Har tusen frågor och allt snurrar i huvudet, tårarna rinner och det vill liksom aldrig sluta... Hur kan det här hända? Hur kan en så elak sjukdom sätta sig på min lille pojke som bara är två år, han har ju nästan nyss tittat ut ur magen?????

Jag skulle gladeligen hugga av mig både armar och ben, bara jag fick lägga mig där i hans ställe, bara han fick vara frisk, åka hem och sova i sin lilla säng, leka med sina söta saker och bara var min goa, glada lille Melle. Fan vad det här är orättvist!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som inte kan sluta gråta, hur ska jag kunna vara stark, hur ska Tony orka och hur ska livet bli framöver???????????????

Kan ingen tala om det för mig... Allt är som en ond mardröm och jag bara väntar på att nån ska plocka bort mig härifrån.

Gud, ge mig styrka men framförallt ta inte min Melwin ifrån mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

 
 

Melwin har precis anlänt till NIMA, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, i väntan på operation av tumören...


I did it...

2017-08-08 | 23:15:00

 

 

 

 

Somnade till sist i alla fall igår natt, sov visserligen som en kratta, tänker för mycket…

Men idag behövde jag ändå inte stressa upp på morgonen

Unna dig mig att ligga kvar lite längre än när barnen är hemma.

Lyssnar på gatan utanför, där är det full aktivitet en vardag som denna klockan 10 på förmiddagen

Folk pratar lite grann här och där, någon hund skäller, bilar som kör, parkerar, dörrar som smälls igen…

Ja det finns många ljud att lyssna på om man som jag bor mitt i stan, och någon gång tar sig lite tid att just bara lyssna…

Goa vännen ringer, skulle bara berätta en sak, men som vanligt så pratar vi på längre än så. Det finns ju alltid så mycket att ventilera om ;-)

Jag har tur jag, som har en vän som hon

Som känner mig utan och innan, ja säkerligen bättre än vad jag själv gör, som alltid finns där, oavsett tid på dygnet, och oavsett vad jag berättar, om jag så har felat kolossalt eller gjort bort mig rejält, så dömer hon aldrig, aldrig någonsin.

Hon får mig istället att se på saken på ett kanske lite annat vis…

Hon fångar upp mig när benen viker sig och hon får mig att skratta och må så otroligt bra i hennes sällskap

Min goa fina vän…världens bästa <3

 

Till sist har även vi pratat klart…otroligt nog ;-)

Kollar mejlen lite snabbt och där var det…

Ett mejl från MedLearn, skolan i Västerås.

Första tanken, va bra, nu har schemat kommit…

Öppnar, Men där står något annat…

Du är antagen till utbildningen Medicinsk sekreterare, Västerås.

 

Mitt förstahandsval, JAG KOM IN!!!

Blir superglad, ringer vännen igen, berättar

Sen samlar jag mig, börjar fundera, nu är det på riktigt, valet måste göras

Stanna kvar på utbildningen som jag redan tackat Ja till, och läsa till tandsköterska

Eller helt enkelt tacka Nej där och köra på Medicinsk Sekreterare istället

Hmmm, måste ju tänka på allt

Ringer mamma, diskuterar o funderar lite grann

Ett rätt så angenämnt ”problem” ändå, att jag, lilla ”korkade” jag faktiskt kommit in på båda de två utbildningar jag sökt

I did it…liksom :-)

 

Inte så svårt val egentligen och redan under samtalet med mamma klickar jag på den lilla rutan Tacka Ja

Klart, färdigt och redan på MÅNDAG börjar mitt ”nya” liv som student, jag ska bli en liten plugghäst ;-)

 

Utbildningen är på 2 år, lite sådär lagom för mig tror jag ;-)

Inte för mycket studieskulder ( jag som bara för ett par år sedan betalade av det sista på studielånet jag hade från allra första studietiden i mitt liv ) Suck, men nu är det bara att börja om…

Ser det som en ganska så god investering…

Jag skolar om mig, och det är tydligen möjligt att få anställning redan under utbildnings perioden.

Man kan arbeta med företagshälsovård, på läkemedelsföretag eller inom forskningen. Och jag förväntas kunna söka tjänster som till exempel vårdadministratör, medicinsk sekreterare eller läkarsekreterare.

Allt sedan Melwin blev sjuk och vi bodde så mycket på sjukhus har vårdsektorn intresserat mig mer och mer.

Har länge velat bli barnmorska, men det är lång studietid för mig som inte ens gått vårdprogrammet Läkare är jag för dum för ;-) och jag fixar ändå inte att få ihop det med helg- och kvällsjobb så mycket. Men nu kommer jag ändå att få lära mig en hel del medicinskt och få komma in i sjukhusvärlden och kontakt med patienter, fast på ett litet annat vis :-)

Ja jag är glad, jag är jätteglad!

 

Men jag är också trött, alldeles för lite sömn

Frusen, har suttit i en ishall typ hela dagen/kvällen

Hockeyungen har hockey camp i Lindesberg hela veckan, men sover hemma, så det blir lite körande fram och tillbaka, hit o dit

Och idag var det även dags för säsongens första isträningen med ”hans eget” FAIK lag

Fattar helt ärligt inte hur hans lilla späda kropp orkar…

Lindesbergs campen bjuder på supertuffa fyspass, de tar verkligen ut sig till det yttersta, samtidigt som det är 2 ½ timmes ispass två gången om dagen…

Ja han är lite mör nu, men ”svika” sitt egna lag och hoppa över första träningen, det gör man tydligen absolut inte ;-)

Allt går väl när man får hålla på med det man älskar mest och har skoj!

 

 

 
 
 
Finaste hockeyungen <3
 

 

 

Så det blir sänggång nu, men jag vet redan att jag inte kommer somna sådär direkt precis...

 

 Kram på Er!

 

 

Jag är här igen...

2017-08-08 | 01:34:31

 

 

 

Heeeej…

Trodde ni att jag skulle vara borta för evigt ;-)

Såklart inte…jag älskar ju att skriva

Motivationen har lyst med sin frånvaro, och som jag senast skrev så behövde jag tid, massor av tid…

Att sortera bland mina tankar, att landa, att förstå vad jag verkligen vill och vad jag faktiskt mår bra av.

Vad är viktigast…mina barn, behövs inte ens funderas över

Vad ger mig mest energi och levnadsglädje…mina barn

Så är det såklart, inget konstigt alls

 

Men som vissa säger

”Anna, du kan inte leva genom dina barn”

Såklart inte, men jag är deras mamma, kommer så alltid att vara och kommer att skapa mig plats i deras liv…alltid, oavsett

Men tro det eller ej, jag har faktiskt ett eget liv också

Även jag har saker jag önskar satsa på och fullborda

 

Jag ska snart börja plugga, bli student, och faktiskt skola om mig helt

Skitspännande, superroligt och wow vilken nystart och början på något nytt…ja jag är max pepp

Tandsköterska, låter bra, verkar roligt, min grej…

Sökte även till Vårdadministratör, var reserv, inte jättelångt bak, men ändå så pass att jag tänkte att det är en utesluten studieväg

Jag är helt plötsligt på reservplats nummer 1 !!!

Meeeeeen…någon ska även vara där, alla kan inte komma in, oavsett

Så givetvis kan det vara så att jag stannar där

Fast självklart känns det som en egoboost…ja, f-n va jag är bra!!!

Ett par tester gjorda, betyg inlämnade och det är inte många platser till ett par utbildningar med jobb garanti… ja jag är faktiskt rätt nöjd över mig själv.

Tyckte alltid att mina betyg inte var tillräckligt bra, att jag nog inte fattade allt som alla andra fattade.

Visst, jag var bra på att rida häst, hoppa hinder och tävla mig fram…

Men var jag så mycket mer egentligen???!!!

Det kändes inte som så då…

Men jag va visst inte så kass, häst tjejen kanske fattade nåt hon med

Den där, hon som visserligen var snygg, rätt skoj att umgås med och som kunde både festa och tävla på elitnivå

Ja även hon kunde få skapliga betyg, tydligen, fast få trodde så…

Nu ska jag givetvis inte läsa till varken hjärnkirurg eller rymdfysiker, men med mina mått mätt så ska jag i alla fall klara av att skola om mig, bli något nytt, starta om…

Det räcker för mig!

Man får ju i dagens samhälle inte tycka att man är bra… men hell, jag är bra :-)

 

Så hur som helst, jag ska börja plugga snart, skola om mig och bli antingen det ena eller det andra ;-)

Det känns skönt och det ser jag verkligen fram emot, jag behöver det

Men sen då…

 

Ja vad ska jag säga, förstår att det finns många nyfikna själar, spekulationer osv…

Tyvärr, jag måste vara sådär tråkig och präktig, som man egentligen inte vill läsa om

Inga skandaler, ingen ny kärleksrelation…no nothing, sorry!

 

Jag har både en och två gånger dragit ner persiennerna, blockerat nummer och vägrat att vistats på offentliga platser… sjukt va!!!

Men Anna, du är singel nu, givetvis på jakt efter ett nytt byte

Han som kan säkra din framtid, han som kan ge dig ekonomisk trygghet och kanske till och med det sjunde underverket…

Ja allt det där jag trodde var viktigt för mig…

Men nej, det är ju inte så, de får bara gå…

 

Barnen är jag mer än nöjd med, jag saknar ingenting

Har mina sex juveler, och jag är så tacksam över att de valde just mig till mamma, det är en ynnest

Jag lever långt ifrån fett, går igenom kris efter kris, men jag ska klara mig själv, jag kan och nu väljer jag ett yrke som jag kan jobba med på hemmaplan, där jag kan få mitt liv att gå runt… jag ska klara mig, ensamstående, men ändå en glad och lycklig mamma

 

I den bästa av världar kanske…

Jag är på god väg att klara mig själv, mina planer är realistiska och jag kommer få det att gå runt, gå ihop för mig och mina barn

Visst, vi kommer inte att åka på utlandssemestrar, vi kommer inte att kunna unna oss både det ena och det andra, vi kommer att få räkna slantarna under några år framöver…

Men kanske en dag, kommer även mina slantar att räcka till det lilla man önskar kunna ge sina barn.

Jag satsar på det i alla fall…

 

”Anna, du har så många chanser, du kan få något bättre”

Bättre än vadå, han var och är ju allt vad jag vill ha

Ser hans blick, ser hela hans kropp

Hans händer, de där stora starka händerna som kunde skydda mig mot allt

Som kunde få mig att må som en prinsessa, oavsett om världen rasade utanför

Han var min trygghet, mitt allt!

 

”Det är bara ord Anna”

Men kan det bara vara det…

När hjärtat känns som om det ska slitas ur kroppen så fort han åker sin väg

När jag inte längre kan titta på honom när han ser, när jag inte kan hålla tårarna tillbaka om jag möter hans blick

Han är det vackraste jag nånsin sett

Hans blick, hans kropp, hans allt

Jag kommer fortfarande ihåg doften, saknar till och med snarkningar och morgon lukten

 

Kan inte sluta tänka, kommer inte loss…

Kanske en dag gör jag det, kanske en dag ser jag inte längre hans ansikte så fort jag blundar, saknar jag inte hans händer på min kropp, vaknar jag inte kallsvettig efter ännu en natt av drömmar hur han introducerar sin nya kvinna/sambo/blivande fru för mig och barnen

Kanske en dag…

 

Men till dess den dagen kommer, önskar jag att de bara håller sig borta

Sluta tro att om jag bara dejtar just dig, om jag bara låter just dig ta hand om mig…

Är så trött på att hitta på ursäkter, svepskäl och dåliga undanflykter

Låt mig bara vara!

 

Jag kan inte, jag är inte där, jag vill inte…

 

Saknar mina barn när de är borta, så det gör ont i kropp och själ, genom märg och ben, rakt in i hjärtat

Lever upp när de är här, när jag får pussas o kramas, andas in dofterna och bara hålla om, ligga tätt intill och känna att de är här och bara här

En bit saknas alltid, ett sår i hjärtat läker aldrig

Det är mitt fel och jag kan inte plåstra om, jag kan inte förändra, inte reparera…även om det är det enda jag vill

 

Folk önskar vinna på lotto, bli ekonomisk oberoende, få en massa pengar

Det enda jag önskar är att få…en chans

 

Kommer givetvis att skriva om vår sommar 2017…snart mina vänner snart

 

Men nu bölar jag igen…

Inga barn hemma, bara jag o tre katter

Har städat som besatt, det håller tankarna på avstånd, tvättar och gör fint

Men även det har ett slut, när det är skinande rent och allt i ordning

När man saknar den där famnen…men nej, inte vilken famn som helst, just DEN DÄR famnen

 

Återkommer…

 

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

 

Lyssnar på...

 

 

 

 

 

Jag gav idioten chansen...men den här idioten fick aldrig någon chans

 

 

 

 


Min Kronprins...

2017-07-10 | 10:47:25

 

 
 
 
 
 
 

 

Här är han

Min äldste

Min förstfödde

Min kronprins

 

Han som fått och fortfarande får

utstå de där fatala missarna man alltid gör som förstagångsförälder

när man liksom inte vet bättre

tror man gör så jäkla bra

 

Det gör man ju som bekant inte

Och jag har lyckats med att fela både en och två gånger, kanske tre till och med

Och fler misstag lär det garanterat bli

För han är och förblir alltid nummer ett i syskonskaran

Där mamman tror hon gör rätt, men det liksom blir bara fel ;-)

 

Men så ser jag på denna gosse, min lille fine gosse, som i och för sig växt om mig sedan länge och har fötter som är större än störst ;-)

Men som för alltid ändå kommer vara min lille fine gosse

Min förstfödde, min kronsprins

 

Han som möjligvis fått mitt låga blodtryck, knöliga fötter och knakiga knän

Men som ändå är sådär klok, intelligent och driftig, som man själv önskat att man en gång varit

Han är målmedveten, han är glad, varm och stilig och lever på Cuba Cola och Ben´n Jerrys ;-)

 

Idag är det bara hans dag

Min fina, goa Robins dag

För idag blir han faktiskt "byxmyndig" och han får lagligt och med all rätt köra omkring med sin moppe

Idag är han närmre, mycket närmre vuxenlivet än bebistiden

En aning förkrossande och skrämmande för mamman

För han är ju fortfarande min lille, fine gosse

 

Men mest är mamman stolt, och lycklig, över att hon faktiskt varit en del av produktionen av denna fantastiska kille

Att trots de fatala misstag jag gjort, har han vuxit upp till den bästa 15 åring en mamma kan önska sig!

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN UNDERBARA, ÄLSKADE ROBIN

Älskar dig jorden runt, till månen och vidare till hela universum, i oändlighet <3<3<3

 

 

 

 

 
 
 
 

 *** ROBIN FREDRIK ***

2002-07-10

 

 

 

 


Jag har gjort det igen...

2017-07-06 | 23:00:00

 
 
 
 
 

sjunger Melissa Horn, och jag kan inte annat än instämma.

Vet inte hur jag lyckas, men jag kan tydligen konsten att sätta mig i de mest sårbara situationer, för att sedan låta mig bli bränd, gång på gång på gång…

Tänker inte gå in på någonting närmre och det hoppas jag ni förstår.

Är inte mycket för det här med att skriva bara en liten hint, säga A men inte B liksom

Vill helst förklara och berätta allt, fullt ut…

Men det går inte, jag vet nog inte ens själv riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska skriva det och dessutom hålla det från att lämna ut andra

 

Jag har tänkt såhär…

Kan bara konstatera att jag mår SKIT, jag håller mig samman bara på grund av en sak, BARNEN

Två sommarveckor med alla sex kids, sedan en vecka med ”bara” tre och sen…får jag faktiskt bryta ihop, för då ska jag vara solo, bara Me myself & I, under en vecka

 

Just nu skulle jag nog behöva lägga mig ner i fosterställning och gråta ur mig allt, och lite till

Men det går inte, inte nu…

Jag VILL vara stark, jag SKA vara stark, ett litet tag till

Semester med barnen!

 

Men jag kommer att ta ett avbrott från bloggen

Jag måste fokusera på bara min familj, försöka komma till ro med mig själv, vad jag vill och hur jag egentligen ska förhålla mig till allt och alla

 

Vissa situationer har jag själv satt mig i, mest troligt för att söka bekräftelse och tröst, för att orka bara vara jag

Men det håller inte i längden

Jag måste ju tycka om mig själv, hitta mig själv och hur jag faktiskt vill leva

 

Det har varit ett hemskt år att se tillbaka på

Trodde jag hade nått botten förra sommaren

Sommaren då allt hände…

Tänkte att detta år blir mitt år, men första delen har inte blivit annat än piss o skit

Visst kommer de där tillfällena som gör att man kanske ser ett litet ljus, orkar vara positiv igen

Tappar kontrollen, och det är farlig, för det är då man lätt faller…på nytt o på nytt

 

Jag måste hitta tillbaka…

Bli den starka, blomstrande, levnadsglada person jag en gång var. Hon som aldrig gav upp, hon som hittade lösningar på allt, hon som älskade livet och det mesta med det

 

Nu är jag bara en urvriden disktrasa, med självkänsla och självförtroende sedan länge bortblåst

Försöker hitta det igen, men på fel sätt…

 

Kommer börja med något helt nytt till hösten, ska bli student och kommer även att satsa mer på den försäljning jag älskar att hålla på med, det är min nystart…

Men jag måste vara redo tills dess

Starkare och inte känna att jag enbart mår bra av bekräftelsen från andra

För det blir ändå aldrig riktigt som man tänkt sig…

 

Jag vet vad jag vill ha, jag har mina drömmar, det kan ingen ta ifrån mig

Men jag måste bli hel igen, alla bitar måste falla på plats, jag måste må bra igen

 

Kan inte ta mer svek, lögner och skitsnack

Står inte pall för mer elakheter, nonchalans och arrogans

Jag orkar helt enkelt inte mer, jag är inte stark…vad ni än tror, tycker, tänker o skriver

Jag är så långt ifrån stark man kan komma!!!

 

Vill jättegärna skriva, blogga och blir innerligt glad av era fina kommentarer, likes och meddelanden <3

Jag vet att det är många som hejar på mig och ser mig som inspirationskälla

Och det gör mig varm i hjärtat, tro inget annat, och jag kommer tillbaka

Jag behöver bara komma på hur, och hamna på rätt köl igen

 

Så jag gör ett avbrott, ett avbrott i det mesta

Krafterna går till mina barn, min familj och faktisk så småningom…till mig själv

För jag SKA komma tillbaka

Starkare, gladare, klokare, spralligare, tokigare och givetvis snyggare än någonsin ;-)

 

Ni som vill mig något utanför bloggen, vet vart jag finns

För er andra…

Nu ska jag plöja igenom de där böckerna jag så länge tänkt att plöja igenom, rensa den där vinden jag så länge tänkt att rensa, sova de där timmarna jag så länge tänkt att sova, dricka de där flaskorna vin jag så länge tänkt att dricka

Sen hoppas jag på att få må lite, lite bättre

Kommit till aningen mer insikt, men framför allt…älska mig själv igen!

 

Men först, sommarveckor med mina precious kids, De absolut bästa jag har <3 <3 <3 <3 <3 <3

 

I´ll be back :-)

 

Kramar till Er!

 

 

 

 

Om, Utifall och Kanske...

2017-07-04 | 23:45:19

 

 

Go´kväll

Behöver lite stämning och ett glas rött en kväll som denna

Vissa dagar är bra, andra är...mindre bra

 

 

 

Men äntligen är de här i alla fall, hela klanen, allihopa, mina juveler…

Två veckor, våra sommarveckor!

 

Äldste håller på med eget företagande och tar moppekort, så det är lite spretigt med dagar och så, men nån liten semester ska vi väl få ;-)

Klicka på denna länk så får ni se vad han håller på med och Gilla hans sida :-)

 

Givetvis har det varma sommarvädret stannat av.

Regn, sol, regn, sol…om vartannat

Hade gärna varit iväg och badat med barnen, värmt oss i solen och så

Men icke, blygsamma temperaturer och en hel del moln

Men det kan bara bli bättre…hoppas jag ;-)

 

Har tagit oss en tur till Visentparken idag och sedan lek i Parcourparken

Måste ju rasta kidsen på nåt vis ;-)

 

 

 
 
 
Är väl kanske inte de vackraste av djur ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men nog så spännande att se på för småfisar
 
 
 
 
 
 
Även om leka och fika var det allra bästa :-)
 
 

 

Var iväg i helgen, träffade bästa PartyLite gänget, grekiskt tema och så mycket fint att titta på till hösten…

Ny inspiration, Nya krafter, Ny energi

 

 

 

 
 

 

Och ny energi det behövs verkligen…trött, tröttare, tröttast

Har ju varit lite mycket med allt ( vilket det iof alltid är, så vad är skillnaden liksom )

Men inbillar mig ändå att det kan vara sviterna av en påfrestande vår, både psykiskt o fysiskt

Tänker mig att lite sommarlovs vila blir bra

Men hur vilar man med sex huliganer runt om sig

Klart det går, de ger betydligt mer än de tar…i slutändan

 

 

 

 

 

Tröttaste av de tröttaste = Jag 

 

 

Vill få allt att funka…

Vänskapsrelationer, Familjerelationer, Kärleksrelationer

Men det är uppenbarligen inte alltför lätt

Jag vet vad jag vill ha, men det är tydligen något man inte bara kan ta…

Varför ska allting vara så komplicerat jämt…jag som är så enkel, kan inte alla bara tycka, tänka, känna som mig ;-)

 

Vill bara bli sådär galet sprudlande kär, är det för mycket begärt ???!!!

Men det verkar konstant vara en himla massa Om, Utifall och Kanske

 

 

 

Det här med familjen...

2017-06-30 | 11:53:17

Utan barn helgen…

Idag åkte de små och Albin till Lasse för en långhelg där.

Vet att de har de bra, vet att de tycker det är roligt

Men det känns alltid tungt att vinka av de, och når dörren stängs så kommer tårarna vare sig jag vill eller inte…

Kommer aldrig vänja mig, kommer aldrig kännas bra att lämna iväg de bästa jag har, om det så är varannan vecka eller varannan långhelg.

Det känns i mammahjärtat, och det var INTE såhär det var tänkt!

 

Men jag försöker göra det bästa av ”egentiden” ( som egentligen är ett ord jag hatar )

Men visst, samla nya krafter och fylla på med energi är inte helt onödigt direkt

Det tar på krafterna att styra runt vardagen ensam med sex eller tre kids, i varierande åldrar, med olika behov och önskemål

Klart det går, klart jag löser det ( i alla fall efter bästa förmåga )

Räcker inte till för alla jämt, måste prioritera och ordet vänta får de acceptera både en och två gånger

Jag skulle vilja klara av mer, skulle vilja hinna mer och räcka till för var och en av de betydligt oftare.

Men maten måste lagas ( två gånger om dagen såhär i lovtider ) Tvätten måste tvättas ( om man inte ska hoppa över det där med trosor och kalsonger till slut )

Hemmet måste dammsugas ( om de inte ska leka runt i alltför mycket katthår, gräs och grus )

De minsta KRÄVER sitt ( om det inte ska bli högljudda skrik och tårar som sprutar ) men absolut, de blir duktigare och duktigare att anpassa sig till den stora familj de lever i.

Mellanbarn och stora har blivit betydligt mer förstående och hjälpsamma vad det gäller att styra upp i hemmet och passa de små

Och det kanske inte är så illa ändå

Bädda sängar, hjälpa till med mat, plocka undan och städa lite grann ingår väl i den ”normala” uppfostran.

Till hösten kommer jag att vara borta längre dagar, kanske har kvällsarbete/plugg, vad vet jag…

Men jag vet i alla fall att jag omöjligt kommer fixa att göra ALLT utan att till slut ”gå under” både fysiskt och psykiskt

Men det har vi pratat om, de förstår, och jag har redan nu sett förändringar

De är små kloka individer, de har stora hjärtan och de vill väl!

Underbara egenskaper som gör en mamma stoltare än stoltast att se <3

 

Självklart kommer den berömda ”syskonkärleken”, ”suck och stånk o stön” och en mamma vars tålamod ibland saknas helt fortfarande existera

Men va f-n annars vore det väl inte sunt det heller, vi är ju en Familj

 

 

 

 
 
 
 

I onsdags fick vi äntligen chans att njuta av varmt och skönt sommarväder en stund :-)

Varför kan vi inte bara få fler såna dagar???!!!

Brännan bättrades på och barnen badade så mycket de orkade

Milton som fisken i vattnet och var knappt på torra land nånting, medans Filippa fortfarande inte är tipp topp hundra

Hennes hosta fortsätter att dryga sig och så fort hon gör ett tappert försök att leka som barn alltid borde kunna leka, ja då kommer hostan efter en stund och man tror att hon ska hosta lungorna ur sig.

Ingen astmamedicin verkar hjälpa då

Hon är fortfarande trött och kan lätt sova sisådär en 14 timmar i sträck

Vilket kanske inte är så konstigt då hon knappt äter någonting, dricker dock riktigt bra

Men igår slog hon till och åt en redig portion köttfärssås och spagetti, och då kom det lite krafter åter.

Så vi ska ge det helgen och se om det kan vända, annars får det bli ett läkarbesök igen, för så här kan vi inte ha det, och jag är skeptisk till om det ”bara” är astman som spökar

Vet att jag säkert nojar för mycket, men tänk er själva…Jag gick en hel sommar och besökte sjukhus efter sjukhus beroende på vart vi befann oss under semester. Påtalade att Melwin var trött, drack massor och klagade på ont i huvudet.

Fick samma svar varje gång ”ett långdraget virus, ge Alvedon”

Om man bara hade fattat bättre…

Så kanske är mitt nojande befogat

Nu verkar det ju högst osannolikt att Filippa skulle ha någon form av cancersjukdom, det förstår jag också, men det finns ju tusen miljarder andra åkommor man kan drabbas av

Och tänk om vi missar något…igen

Tid kan vara viktigt i såna här lägen!

Ger det max till söndagen, ingen förbättring tills dess så får sjukan ett besök från oss igen!

 

 

 

 
 
 
Körde på små stunder i alla fall lilla stumpan, hon håller humöret uppe, och vilket barn vill inte bada och leka...
 
 
 
 

 

Och så den lille fisken då <3

 

 

 

 

Kolla tungan...:-) 

 

 

 

 

Och mamman tänker på för tidiga ålderstecken och kör på solhatt ;-)

 

 

 
 
 
 
 
Nu kör vi helg, Kram på Er!!!
 
 
 
 

Det kan bara bli bättre...hoppas jag

2017-06-28 | 01:08:00

Veckan har inte direkt inletts på bästa sätt, och ”trenden” verkar hålla i sig…

Alltså Michael Nyqvist…död!!!

En av mina absoluta favoriter, alla kategorier.

Finns inte mycket att skriva annat än tragiskt, på tok för tidigt och FUCK CANCER!!!

Alltid denna jävla sjukdom!!!                         

 

Helgen avslutades med besök på akuten med lilla sessan.

Hon hade då hostat, varit trött, hängig, febrig och låg i över en vecka

Men natten till söndagen var hon ledsen och hade ont i bröstet och på söndags morgonen sa hon att hon hade ont i ena lungan.

Det var droppen och vi ( hela barnaskaran och jag ) for in till Avesta akuten.

Vi kan ha käkat lite på Burger King innan för vi misstänkte att besöket skulle ta en stund ;-)

Filippa har förkylnings- och ansträngningsastma, och hon hade tagit sina två olika astma mediciner flitigt under veckan.

Hon är verkligen jätteduktig på att kunna ta medicinen själv genom att inhalera i en sån ”sug grej”

Men tydligen var det inte tillräckligt denna gång.

Sessan fick inhalera ett par gånger, med lite starkare saker, för att öppna upp luftvägarna

Inga höga infektionsvärden, så lunginflammation etc avskrevs *lättnad*

Hon fick en större dos av kortison som skulle verka i 24 timmar, och sen fick vi fara hem…

Hon är bättre, hostar mindre, men såååå trött

Somnar lätt ett par gånger i soffan under dagen ( vilket aldrig händer vår lilla 5 åriga donna annars )

Och sover sisådär en 14 timmar nonstop

Men det tar tid, sa läkaren, och dessa astmabesvär är inte att leka med

 

 

 

 
 
 
Liten trött o hängig sessa på sjukhus sängen
 

 

 

Så vi har mest ”hängt” hemma

Pysslat, vilat, sett på film, vilat, lekt lite, vilat, åkt o handlat, vilat, hälsat på goa vännen, vilat…

Ja det är så det får vara innan sessan blir hundra igen

Och lilleman…ja han hänger bara på, mest nöjd när mamma läser om stora bilar, lastbilar och traktorer, gärna sisådär tio gånger om dagen ;-)

 

Sen har ju gärna veckan börjat med att jag fått klarhet i att jag, och bara jag, är nyckeln till allt ont här i världen…

Kan kanske tyckas lite märkligt och aningen storsint, men nej, det är sannerligen bekräftat från både ex-man och ex-sambo att Anna och enbart Anna, har inte många rätt här i världen. Hennes åsikter saknar mest troligt både sanningsenlig substans samt korrekt fakta och väl genomgånget underlag

Jag behöver inte längre fundera på Om, Utifall och Kanske…för nej Anna, du är den som felat, gjort saken värre än va den borde vara och har noll koll på vad det än gäller faktiskt

Ok, jag kan nu med lite distans inse att det kanske inte är något direkt nytt budskap från mina ex män, men på samma dag liksom…all over, ja då kan det bli lite väl mäktigt att bara kunna låta det rinna av en

 

Men det finns som bekant inget annat sätt att tackla detta än att bara bryta ihop…för att sedan komma igen.

Jag får min terapi hos min bästa vän <3

Sen gråter jag en skvätt eller två, men sen så, då återgår vi till att fokusera på det mest väsentliga och den största stoltheten i mitt liv, BARNEN!!!

 

Kan dock inte låta bli att förundras en aning…

Hur det än må vara, hur man än må känna, så kvarstår ju ändå det faktum att jag faktiskt råkar vara mamman till de barn dessa män producerat, oavsett va de nu tycker och tänker om det…

Så, då kan man kanske fundera ett litet steg längre än näsan är lång och inse att oavsett vad man nu må tycka om detta val av mamma, så kommer det ju i längden gynna ens gemenamma BARN om man åtminstone kikar lite utanför sin lilla låda, kanske tänker bort alla hatiska tankar och fokuserar på vad som blir bäst för BARNEN i längden…

En lycklig mamma och en lycklig pappa, om så på varsitt håll, är det absolut bästa man kan ge sina barn

Det leder självklart till lyckliga barn!!!

Är man ute efter att knäcka en av föräldrarna…känslomässigt, ekonomiskt, psykiskt, ja vad det nu må vara

Vem påverkas mest…jo just, BARNEN

Tänkvärt!!!

 

Så då slås jag av tanken

Det kan ju knappast bli värre, så som denna vecka startat…

Farligt, mycket farligt att tänka så

Så jag väljer istället att fokusera på att jag nyss har haft tjejmys med världens bästa tjej och kikat på premiären av Allsång på Skansen

Att vi sen fortfarande inte var sådär supertrötta, utan satte på en film…Vi hade i alla fall tur med vädret, igen!

Skoj för både stor o liten, men kan inte låta bli att tycka att det var hysteriskt roligt när sessan konstaterar att ( jag citerar )  Gösta är lik pappa Tony, och pratar som honom också

Svårt att förstå för er som inte sett filmen…men det är rätt lustigt faktiskt ;-)

 

Att lille Milton tycker mamma är superduktig och cool, som kan köra en Monster Truck

 

 

 

 

Världens häftigaste mamma som kan manövrera denna "Monster Truck" ;-)

 

 

Och att jag har världens bästa Albin, som är min klippa i alla lägen, som ställer upp när mammans energi och tid tryter på en och samma gång

Som alltid tänker på vad som blir bäst för hela familjen och som alltid har det största av hjärtan och vill att alla ska må bra

*Älskar dig, världens bästa Albin*

 

 

Sen kan jag inte riktigt låta bli att fundera…

När man nu titulerar sig som singel, och man tydligen är en offentlig singelmamma ( eftersom de flesta av det manliga könet som hör av sig har jag knappast en aning om vilka de är )

Är det då underförstått att man ska vara svältfödd på det sexuella planet och enbart tänka på att bli mer eller mindre påsatt??????

Hej du fantastiska MILF ( oftast av de som knappt passerat åldern av min äldste son )

Hej du sexiga Tjej ( Tjej!!! Ok, det kan jag ta…men nu är vi nånstans mittemellan )

Hej du underbara kvinna ( vilket jag kan känna som en lagom upplyftande fras )

 

Smickrande, javisst…men på riktigt, hur intresserad blir man när följdfrågan blir huruvida jag är på eller av ”sexuellt”  etc etc… ( nu läser min mor denna blogg, så smaskigare detaljer än så blir det inte )

Men vad hände med romantiken, spänningen…det där pirret i magen och ja han kämpar faktiskt lite extra för att få just Mig!

Är säkert hur gammalmodig som helst, och visst, jag har ju sett Titanic filmen 14 gånger, Sliding Doors upp emot 10 gånger, och är uppväxt till Sound of Music...så vad kan man förvänta sig ;-)

Har heller absolut inget emot sexuella aktiviteter, men va f-n, nån liten känsla vill jag väl ändå ha och Nejjag är faktiskt inte alls desperat ;-)

 

 

Puss på Er!

 

 

 

 

 

 Mitt närmsta sovsällskap...and I love it <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


MIDSOMMAR - 2017

2017-06-25 | 00:42:00

 

 

GLAD MIDSOMMAR på Er

…hoppas i alla fall att ni haft en glad och fin sådan

 

Midsommarafton avslutades med regn och likaså Midsommardagen verkar det som.

Smattrar i och för sig härligt mot fönstret när man kryper ner i sängen och riktigt mysigt att ligga där under varma täcket, med liten sessa snusandes tätt intill, och lyssna på regnet utanför…

Men men, midsommar afton ja, bjöd ju faktiskt på uppehåll under dagen och ibland någon liten skymt av solen.

Jag och min klan firade tillsammans med goda vänner, hemma hos Jenny, fullt med en massa barn :-)

Så vad gjorde väl det om vi fick promenera hem i regnet, när det var så mycket glädje och värme under dagen <3

Har nog inte riktigt fattat att han snart fyller 15 år min kronprins, och inte heller helt van vid att han drar iväg med vänner framåt eftermiddagen ( i alla fall inte på självaste Midsommarafton) istället för att hänga med mamma o syskon !!!

När blev han så stor liksom, vad hände ??? ;-)

Tidens gång antar jag, och man måste väl börja släppa taget en aning…i alla fall ibland ;-)

 

 

Men vår Midsommar började redan på torsdag kväll, med Gösnatta

Grabbarna som älskar att fiska, hängde med Lasse ut på sjön och höll på så när som till midnatt

Och visst nappade det...eller inte ;-)

Hur som helst var det nöjda grabbar som kom hem, är väl själva grejen det där med att vara ute på sjön å så, kanske inte det viktigaste hur stor fångst man får, men vad vet jag...

Själv hade jag myskväll med Minisarna som sedan somnade och mamman fick "egentid" med Mr Grey !!!

 

 

 
 
 

Melwin och Vincent i full koncentration :-)

 

 

 
 
 
 

Midsommarafton, tre hotta brudar redo att fira sommaren tillsammans med en himla massa barn ( flest av de mina då kanske ) ;-)

 

 

 
 
 

Midsommarafton inleddes med traditionellt firande vid 

Hembygdsgården

 

 

 
 

Blommor i håret, ett måste, finaste Melwin <3

 

 

 
 

 

GLAD MIDSOMMAR :-)

 

 

 
 
 

Det aningen trista vädret till trots beslöt vi att är det midsommar så är det, och då äter man ute, men barnen värmde upp sig med lite bus inomhus emellanåt ;-)

 

 

 
 

Supergott, Jättemysigt, alla nöjda, alla glada :-)

 

 
 
 
 

Inte helt kry liten sessa, men ville ändå vara med lite grann ibland <3

 

 

 
 

Inte helt lätt alla gånger att vara äldst av kidsen på festen, men han gör det ju bara så bra prins Albin. Stort hjärta öppet för både stor och liten...och en hejare på att grilla är han, och såg till att vi alla fick välgrillat och gott på tallriken :-)

 

 

 
 

Det var tydligen INTE för kallt för att bada...galna!!!

 

 

 
 

Filippa älskar pussel...och att hänga med Saga, så kvällen blev riktigt lyckad, trots att man inte var tipp topp hela tiden

 

 

 

Och den här lille killen imponerade starkt på mamman, då han cyklade både till och från Västanfors - Centrum utan minsta gnäll, och dessutom i regn på vägen hem...

Milton, han kan han <3

 

 

Så nu kan ännu en högtid ”prickas av” på ”jag fixade det” listan

I mitt nya liv, som singelmamma…!

Sexbarnsmamma, Singelmamma

Men med fantastiska vänner och underbara ungar, så funkar det också…

Och jag blir starkare för vart steg jag tar, för varje ny prövning jag klarar, för varje rädsla jag övervinner…

Det är inte lätt och vägen är lång…men f-n den som ger sig!!!

 

 

 
 
 

Hittar så himla många bra texter, tror faktiskt de flesta är skriva till just Mig !!!

 

 

Jajamän...Kram på Er!


Härliga dagar o redo för midsommar...

2017-06-21 | 23:48:53

 
 
 
 
 
 

Haft en underbar start på sommarlovet.

Måndagen var ju helt fantastisk, men tycker även att följande dagar levererat hyfsad värme, men framför allt SOOOOOL :-)

Vi for ner till Mormor o Morfar, mitt föräldrahem

Det som var vårt lantställe/sommarhus som vi for till på helger och lov, då vi bodde i Bålsta.

Men när jag blev tonåring flyttade vi dit permanent, till lilla Karbenning

Mamma och pappa bor som sagt kvar där och det är helt fantastiskt vackert där, speciellt såhär års.

Barnen fiskade och badade och vi åt gott av Mormors mat och lapade sol

En härlig dag, fler såna Tack!

 
 
 
 
 
 
 
 
Tjejerna ( jag och Filippa ) älskar att sola
 
 
 
 
 
 
Två fiskar i vattnet ( Melwin och Vincent ) 
 
 
 
 
 
 
Bästa som finns är att bada med storebror ( Albin och Milton )
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fotbad, fisk Spa ;-) ( Milton och Filippa )
 
 
 
 
 
 
Ju mer plask desto bättre ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Vadå, blir man verkligen biten av fisken om man stoppar ner fingret??? "Milton 3 1/2 år"
 
 
 
 
 
 
 
Dags för fiske :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bli`re nå fisk eller brorsan???
 
 
 
 
 
 
 
Min finaste ( och enda visserligen ;-) ) lilla sötnöt tjej 
 
 
 
 
 
 
 
Ja det finns så mycket att älska med denna gård <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt stall...undrar hur många timmar jag spenderat där egentligen, Massor, massor i alla fall
Å jag älskade det!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja man blir liksom lugn, i kropp och själ...
Ett rofyllt ställe, fullt av gamla minnen <3
 
 
 

Nu blickar vi framåt mot ännu en av årets höjdpunkter och festligheter, Midsommar!

Jag kommer att spendera den med hela min kära barnaskara och med goda vänner, så det är bara det fina vädret som vi ska hålla tummarna för ;-)

Men är det något man inte kan påverka så är det just det...Vädret! Så det blir som det blir, men självklart laddar vi upp med ett och annat paraply, och fleece tröjor, hallå det är ju Midsommar liksom ;-)

 

 

ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GLAD, TREVLIG OCH FIN MIDSOMMAR...O TA DET LUGNT MED SNAPSEN ;-)

 

MIDSOMMAR KRAMAR TILL ER!

 

 

 

 

 

 

Det blir inte bättre än vad man gör det :-)

 

 

 
 
 
Har haft det förut, SKA ha det igen, men jag är både kräsen och svår att leva med, och jag vet vad jag vill ha...men men, that´s the way it is!

 

 

 
 
 

SOMMARLOOOOOOOV!!!!!

2017-06-20 | 23:59:00

 
 
 

Äntligen är det här, äntligen har det börjat, 10 veckors ledighet för både stora och små barn!

Härligt, för de behöver verkligen återhämtning och möjlighet att tanka energi från en tyvärr alltför stressig och påfrestande vardag.

Avslutningen ägde rum i Västanfors kyrka för alla utom bror äldst.

Hans avslutning var redan på tisdagen och i Fagerstahallen. Fast dit var man ju inte välkommen ;-)

Du kan komma när jag slutar nian mamma, det räcker

Vilken tur, för det är ju redan nästa sommar :-)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min förstfödde, Kronprinsen
Galet stilig och snygg blivande 15 åring, världens bästa Robin <3
 
 
 

Sen var det så dags för de andra att få göra skolavslutning i kyrkan, som kick-off innan man springer ut på sommarlov.

Jag och minisarna var såklart först på plats.

Måste ju bänka sig långt fram, så smörgåsar och dricka var med för att klara dagens tre sittningar.

Så blir det när man har en på lågstadiet, en på mellanstadiet och även en på högstadiet i samma skola.

Lindgårdsskolan levererar år efter år, och faktiskt deras avslutningar är lite av årets höjdpunkter.

 Så välarbetade in väl intränade...

Och Ja, vi sjöng både ”Du gamla Du fria” och hissade svensk flagg.

Traditioner är till för att följas…om Ni frågar mig ;-)

 
 
 
 
 
 
 
 
Liten stilig herre
Lillebror minst i väntan på att få se hans syskon leverera ;-)
Världens bästa Milton <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Åsså lilla sessan, som helt plötsligt blivit en stor "liten" tjej
Så mycket lugnare, så mycket klokare, och familjens enda tös ;-)
Världens bästa Filippa <3
 
 
 
 
 
 
 
Lågstadiet var först ut och vi fick höra vår Vincent sjunga, men även spela ett par melodier på blockflöjt...
Visste inte ens att han kunde spela blockflöjt, men det har tydligen tränats in i "all hemlighet" på skolan ;-) Superduktig var han såklart :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sen var det äntligen sommarlov för bror nr 4, världens bästa Vincent <3
 
 
 
 
 
 
Mellanstadiets tur och upp "på scen" kom vår Melwin
Sjöng och lyssnade på avtackning av sexorna...
 
 
 
 
 
 
 
...men sen var det äntligen sommarlov även för bror nr 3, världens bästa Melwin <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Sist, men verkligen inte minst, var det högstadiets tur där Albin var med.
Det där med sång och grejer är ju aningen reducerat när man kommer upp i åldrarna, men betygen delades ut...och sem sprang bror nr 2 ut på sommarlov, världens bästa Albin <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Och minisarna höll ut, hela tre sittningar, även om det var lite "myror i byxorna" av och till ;-)
Men sen fick de springa av sig, för det var Sommarfest på förskolan, innan dessa två också gick på ett låååååångt sommarlov :-)
 
 
 
 

Japp, så nu får vi se vem som blir galen först…jag eller barnen ;-)

Närå, men det är klart att 10 veckor är rätt lång tid med matlagning ett par gånger om dagen, och sysselsättning av 6 eller 3 kids på egen hand.

Ja, jag kommer nog vara aningen slut efter denna sommar…vadå semester???!!!

Men det är ändå skönt att kunna ge de möjligheten att vara hemma och verkligen njuta av sommar och ledighet.

Sen är det ju klart att semesterutbudet förändras ju en aning, en inkomst mot två inkomster…ja, vi kommer vara mestadels på hemmaplan.

Men det behöver ju inte vara sämre än sämst för det, bara att göra det bästa av det och fokusera på att umgås och faktiskt försöka chilla lite också.

Den 21 augusti kör det igång, för oss allihopa…plugg, plugg, plugg

Kanske ser jag fram emot det aningen mer än kidsen ;-)

Min nystart här i livet…:-)

 

 

My Beloved Kids

Så innerligt stolt över Er allihopa

Hur väl Ni kämpar, ger aldrig upp och försöker verkligen göra det bästa av alla situationer, hur motigt det än må vara ibland!

ÄLSKAR ER ÖVER ALLT ANNAT...OCH LITE TILL <3 <3 <3 <3 <3 <3

 

 

 

 

 

 
 
 
 
Kram på Er!
 
 

Plötsligt händer det...

2017-06-12 | 21:27:00

 

 

 

 

Heeeeej!!!

Har faktiskt ett aningen upplyftande inlägg att komma med, äntligen :-)

Plötsligt händer det liksom ;-)

Jag har sökt ett par utbildningar till hösten, båda på MedLearn i Västerås, heltid

Sökte till Medicinsk Sekreterare och Tandsköterska

Fick idag besked att jag blivit antagen till Tandsköterska och står som reserv ( inte alltför långt bak ;-) ) till Med.Sek

Så i augusti kliver jag in i världen som student, för att häcka där i ett par år.

Ska bli såååååå himla skoj.

En helt ny värld, men va f-n, allt annat har ju förändrats, så varför inte skola om sig till något helt nytt när man ändå håller på och förändrar det mesta annat ;-)

Har aldrig riktigt intresserat mig för det där med vårdbiten.  Älskade resor, att se världen, och sen framför allt att prata om de, resorna alltså och försöka uppfylla folks resedrömmar och göra det bästa av minnen.

Älskar fortfarande att resa, och vill se betydligt mer av världen, men sedan Melwin blev sjuk, efter att mer eller mindre bott på sjukhus en längre tid, väcktes det där med vårdbiten.

Det finns olika sätt att hantera kiser på, mitt sätt när Melwin fick sin hjärntumör diagnos var att läsa på. Jag läste allt jag kom över kring hjärntumörer, cancerbehandlingar och vad som skulle bli bäst för vår Melwin.

Upptäckte att ämnet var långt ifrån ointressant, givetvis grottade jag in mig extra i det hela pga av Melwins sjukdom, men även nu, nästan 8 år efter avslutad behandling så har intresset för att komma in i ”vårdvärlden” vuxit mer och mer.

Jag har funderat kring sjuksköterska, men utbildningstiden är lång ( klarar man det ekonomiskt? ) och sedan kommer jag få det riktigt tufft att klara av att verkligen jobba som sjuksköterska, även om jag säkerligen skulle gilla det.

Natt- och helg jobb går bort när man är ensamstående sexbarnsmamma, faktiskt…;-)

Visst, allting kan hände och jag ser mig i och för sig inte som ensamstående i  år efter år.

Men NU är situationen sådan och då lever jag efter det. Hatar att vara beroende av den ena och den andra, ska klara mig själv!

Så, dagtidsjobb är att rekommendera för att få det hela att fungera, mitt lilla ”Familjen AB” ;-)

 

Har jobbat med försäljningsbiten sedan -98 ( men Nej, jag är INTE gammal för det! )

Jag kan sälja, är riktigt bra på det faktiskt, men det är oftast inga 8-17 jobb man får där.

Folk har ”tid” att handla och ägnar sig mestadels av inköp under sena eftermiddagar/kvällar och helger.

Tiderna fungerar inte med min familjesituation, och hur lätt är det att få ett jobb inom resebranschen i Fagersta med omnejd. Nej, inte så bra odds direkt…

Detta är en jättechans för mig!

En nystart på alla sätt och vis och ja, jag ser ljuset i tunneln :-)

 

Har en lång bit kvar innan jag törs påstå att jag mår bra igen, men detta är kanske en början.

Mycket tid och fokus kommer att läggas på studier, och resten av tiden till mina barn. Perfekt, kanske har jag inte tid och/eller ork att fundera så mycket på Om, Utifall och Kanske då…

 

Lasseman saknas fortfarande sjukt mycket i mitt liv, och det gör ont, så himla ont…

Självklart önskar jag att han skulle komma tillbaka, satsa på OSS igen!

Men det kommer inte att hända och jag har insett att jag inget kan göra åt det.

Åtminstone kan jag säga till mina barn att jag försökte, allt jag kunde, för att reparera skador, be om förlåtelse och göra allt i min makt för att han skulle vilja komma tillbaka, älska mig igen, vilja vara familj…

Men både barnen och jag inser att det är såhär nu, och att vi inget kan göra åt det, men långtifrån gillar det!

 

Och visst finns det små guldkorn som ploppar upp, förgyller tillvaron en aning och ger mig ett uns av hopp.

En liten gnutta tro om att även jag kommer bli älskad igen ;-)

Men ni måste ju förstå att det inte är helt lätt att tro på…

Jag har verkligen gjort allt för att få denne man tillbaka, hoppats och trott, väntat o väntat

Är medveten om mina misstag, brister och fel. Försöker ändra, tänka och förstå

Visst, det sker inte över en natt, men jag KAN!!!

 

Ser på vänner och bekanta runt om mig, i min närhet, på distans, och många har de betydligt större ”problem” än vad vi någonsin hade. Men de kämpar, de ger inte upp…

Men trots barn, bonusbarn, en familj han säger sig älska och allting med den, så är det Nej, över och förbi…Så då är det ju JAG, den felande länken = Anna Silfver

Självförtroendet är alltså inte på topp direkt, för att inte säga long gone!

Jag gråter vid minsta avvikelse och tron på att kärleken ska hitta mig igen är noll.

Men jag är bestämd på EN sak i alla fall, helt på det klara med det faktiskt, att denna gång ska jag inte tumma på någonting, inget alls…

Det ska kännas 110% rätt i hjärtat, maggropen ska skrika JA och mitt självkänslan ska vara på topp innan jag ger mig in i nåt på allvar igen…

Det finns aldrig några garantier, men förutsättningarna ska vara de allra bästa, så måste det bli!

För Nej, jag ska aldrig må så här igen…

 

Sov pissdåligt i natt, drömde…och ja, han levererade den sämsta av nyheter

Min största rädsla just nu ( förutom att det ska hända mina barn och familj någonting såklart )

Han har träffat en NY!!!

Hon hette Anna, vilket kanske inte är helt troligt att det är, men så var det i alla fall i drömmen.

Hon skulle leva med Honom, ta på Honom, få känna Hans händer på sin kropp…Hon skulle få allt det där som jag en gång hade.

Inte konstigt att man vaknade i ottan och inte kunde somna om…

Kanske är det den bistra sanningen, kanske är det så att det maggropen säger, det som bearbetas i drömmarna faktiskt visar sig vara sant…

Vad vet jag, men jag blir säkerligen varse

 

Så det var guld värt med ett positivt besked just idag

Jag känner mig ändå pigg, ändå så glad och i helgen ska jag faktiskt fira

För plötsligt händer det…även för mig :-)

 

 

Men lite till har ju även hänt sedan jag sist skrev…

Albin har varit och spelat hockey i huvudstaden.

Legacy Game Camp, där de satte ihop killar från Västmanland, Örebro i ett lag, som sedan spelade mot andra ihop satta läns lag från olika delar av landet.

Match på match på match, precis vad en inbiten hockeykille vill ha :-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 

 

 

 

 

 Vi har firat vårt Sverige

 

 

 

 

 

 

Njutit av sol och sommarvärme...

 

 

 

...i alla fall tills det blev regnperiod igen

 

 

 

 

Men en riktig fotbollsentusiast bangar inte för lite regn ;-)

 

 

Kom att tänka på tiden innan Melwin blev sjuk, innan de hittade den enorma hjärntumören.

Jag visste så lite om barncancer, skrämmande lite och jag skäms nästan över att skriva det, men jag tänkte att hur sjuk ett barn än må bli så kan det fixas.

Hallå, vi bor i Sverige, på 2000 talet…vad kan gå fel liksom???!!!

Ja, så blåögd och naiv var jag…

Nu får jag ju inte tro att min lille 2 årige son skulle drabbas bara för att jag skulle komma ner på jorden ett tag, och inse hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men tro mig, jag landade pladask, tvingades inse att allt faktiskt inte med säkerhet går att ”fixa”

Fick mig en näsbränna, riktigt ordentligt, och visst förändrades jag, och visst har jag lärt mig mycket…

 

Går att likna med den senaste separationen

Jag har alltid varit den som ”lämnat”, den som självsäkert klampat fram i livet och känt mig trygg i det mesta…

Självförtroendet på topp och säker på att han skulle stanna, inte skulle han väl överge mig…

Ja jag har åter igen fått lära mig en läxa, kanske smaka på ”min egen medicin” som det så fint heter.

Man ska aldrig vara nog för säker och framför allt, man ska aldrig ta någon/något för givet

 

 

You live, You love, You learn

 

 

Kram på Er!

 


Totally Fucked...

2017-05-23 | 23:13:56

 
 
 
 
 

Ni vet hur det är om man är med om något mindre roligt, eller rent av hemskt…

Då ploppar det upp ”reminders” titt som tätt, sånt som man nästan inte tänkt på förut.

Jag kan relatera till när Melwin var sjuk.

Efter att man tagit sig igenom chocken, fattat vad som verkligen hänt, och sedan börjat jobba med krisen…

De fanns de där, överallt! Glada spralliga barn, föräldrar som skyndade till lämning för att fortsätta till jobbet, stress i mataffären med trötta o hungriga små barn.

Ja allt sånt där ”vanligt” och ”normalt” det fanns där, överallt, vart man än tittade och befann sig så ploppade de upp…de där ”vanliga” familjerna, med sina ”vanliga” friska barn och leendet på läpparna.

Till synes helt bekymmersfria, och jag kunde inte sluta förundras över hur deras liv kunde vara så ”normalt”, varför stannade de inte upp, varför levde de på som vanligt…MITT liv hade ju totalt stannat!!!

Självklart för att jag befann mig i en kris…allt kretsade kring Melwin och hans överlevnad, tillfrisknande och rädslan över att förlora honom, tillsammans med en konstant oro och dåligt samvete över hur de övriga barnen egentligen mådde, hur de påverkades negativt av situationen och om man verkligen fanns där tillräckligt mycket för de.

Känslolägena förändrades snabbt, knappt så man fattade själv…

Man kunde vara så trött så man knappt visste hur man skulle orka att över huvudtaget ställa sig upp, kändes liksom mer rätt att bara dra täcket över huvudet och ”försvinna”

Eller så var man så stressad och kände paniken i kroppen så man inte riktigt visste vart man skulle ta vägen, så man sysselsatte sig med allt, för att bara hålla nervsammanbrottet och panikångesten borta

Men man kunde också hamna där som en liten hög på golvet, hysteriskt gråtande och vara helt övertygad om att man faktiskt aldrig kommer klara av att resa sig igen, orka fortsätta ta tag i allt, aldrig bli stark igen…

Ja en känslomässig berg- och dalbana, men på något vis hittade man till sist styrkan i att finnas där för sina barn. Instinkten att deras välbefinnande är det absolut viktigaste tog över och man tog nya tag…för att sedan börja om igen.

Nu har jag distans, jag har gått vidare, lärt mig leva med rädslan och oron kring mitt/mina barn, mer eller mindre…

Ibland känns det tufft, orättvist och bara så sorgligt

 

Egentligen helt sjukt att dra liknelsen med dagens ”kris”

Men man kan ju tyvärr inte styra över sina känslor…

Känns som om vart jag än befinner mig så finns de där, dessa lyckliga kärleksfulla par och trygga, stabila familjer…

Går jag till lekparken så leker och skojar de sött med sina barn, pussar lite ibland, ger blickar, de där fulla med kärlek

Svänger man in på Ikea, så visst fan går de där, så som vi också gjorde en gång i tiden. Harmoniska, kärleksfulla, tar lite fint på varandra och diskuterar vilken kudde som egentligen är den mest smakfulla i deras gemensamma mys pysiga soffa, där de alltid tillsammans kryper upp, omslingrade kring varandra och njuter av varandras närhet

 

Jag känner mig stark i det faktum att jag klarar av ”min lilla” familj, Javisst!

Vi åker iväg på små eller stora utflykter, gör saker tillsammans, och har det riktigt skoj.

Det är mysigt och jag känner mig trygg i att jag klarar det, ensam med sex kids, det går och det flyter på…

Men lik förbannat ser jag dessa ”lyckliga familjer” ÖVERALLT!

Ska man bada, så visst sitter de där, ”mamma, pappa, barn” äter glass, tar lite på varandra, smeker lite, ser kärleksfullt på varandra…Happy Family!

Ska man campa…”här sitter jag med mina underbara barn , och hej hej, där sitter ni mamma, pappa, barn och semestrar ihop”

Planerar dagen tillsammans, hjälps åt, vad äter vi till middag, vem nattar barnen…bla bla bla

Ett team, som finns för varandra, for better or for worse

 

Ja jag saknar det, galet mycket

Ja jag känner mig ensam…fast jag aldrig är ensam, så är det precis så jag känner mig…ensammast i världen!!!

 

Livet går vidare för alla runt omkring mig

För mig har allt stannat, jag står på samma ställe och stampar, kanske till och med gått tillbaka både ett och två steg

Väntar, ja vad väntar jag på egentligen…

På att det snart ska hända antar jag, det alla konstant säger ”det kommer att bli bättre”

”du kommer snart må bra igen”

”efter regn kommer solsken” och bla bla bla…

 

Själv känner jag bara att jag är Totally Fucked…for life

 

Avslutar med några bilder på de finaste av de finaste, mitt allt, mitt liv…

 

 

 

 

 
 
 
Filippa övar inför Eurovision...och hon satte lätt I can´t go on :-)
 
 
 
 
 
 
Gymnastik uppvisning och avslutning på Bamsegympan 
 
 
 
 
 

 

 

 

Två mini tokar ;-)

 

 

 

 

Kan inte se mig mätt på den här bilden, så stolt, My everything <3 <3 <3

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 Kram på Er!
 

Ett fint årgångsvin...

2017-05-11 | 23:26:44

Nu är det ju inte totalt nattsvart i mitt liv, även om tidigare inlägg beskrev mycket av det som jag brottas med…

 

 

 

 

 

Jag har mina ljuspunkter i tillvaron, de som betyder allt i livet, Mina älskade barn!

Vad vore jag utan de???!!!

En ensamstående kvinna mitt i livet…eller en singel pingla i sina bästa år med en strålande karriär, fixad från topp till tå och en gedigen umgängeskrets. Om det nu är någon skillnad där...???!!!

Vem vet  ;-)

Men nej, jag skulle inte vilja byta för en endast liten sekund och är inget annat än oerhört tacksam, glad och så stolt över alla mina sex juveler.

Men det vet ni ju redan, för det skriver jag ju typ jämt ;-)

Jag kan stå ut med en något lösare variant av mage, bröst som kanske inte är i fastaste laget och rynkor som börjar synas mer och mer…och ja, jag ska erkänna att vore jag nu inte en fejk blondie, så skulle det synas små silver strån även på mitt huvud ;-)

Ja tiden har sin gång för oss alla och livet sätter sina spår…

Men jag ångrar ingenting!!!

 

 

 

 

 

 

 

Inget ont som inte har något gott med sig

Jag som aldrig levt ensam med ett endaste av barnen tidigare.

Visst var jag ofta själv med barnen då ex mannen jobbade borta, men jag var ju inte ensam ensam

Och dessa sex juveler har jag ju inte roddat med helt på egen hand, har ju alltid haft kärleken bredvid, kanske mer eller mindre även där, men ändå…

Vad jag skulle komma till är ju det att ni förstår säkert att paniken, osäkerheten och rädslan kom, över att helt plötsligt fixa allt kring dessa sex ”totally alone”!!!

Året har nu gått och jag har fått testa på att göra saker jag aldrig trott jag skulle fixa solo med sex kids.

Men det gick…och gissa om det ökar på självförtroendet en aning ;-)

 

 

 

 
 

 

 

Det skrämmer mig inte längre, för jag vet att jag klarar det.

Jag har en fantastisk skara barn, som verkligen ställer upp när det gäller. Som är måna om varandra och visar vad vår familj går för…

Hade lite smått panik så sent som för ett par veckor sedan…

Melwin fyllde som bekant år, och vi skulle åka till Gustavsvik i Örebro allesammans.

Stuga var bokad, vi skulle bada i dagarna två och sedan besöka Titanic utställningen innan hemfärd.

Kändes lugnt till en början, men ju närmre ”utflykten” vi kom, blev jag mer och mer nervös…

Själv med sex barn vid vatten, forsar, rutschkanor, ja allt som ett badpalats nu innehåller.

De minsta är ju inte så stora ( 3 ½ och 5 )

Visst är de andra fyra simkunniga, men man vill ju ändå hinna med att hålla lite koll ;-)

 

Men vi åkte, vi badade, vi mös i stuga, vi klev ombord på Titanic…

Och det gick ju hur bra som helst!!!

Mina barn ÄR fantastiska ( kan inte säga det nog många gånger ) och de gjorde denna tripp till ett härligt minne i vår resedagbok :-)

 

 

 
 
 
Min "lilla klan" i väntan på mat på Pizza Hut 
 
 
 
 

 

 
 
 
Stugmyyyyyys <3
 
 
 
 
 
 
Titanic: The Exhibition - Örebro
Så himla värd ett besök!!!
 

 

Så visst har jag lärt mig massor under detta år, jag har bevisat för mig själv att jag KAN ta hand om mina juveler, helt själv faktiskt…

Så när det mesta annat har rasat omkring mig så står jag stadig på en punkt, min mammaroll.

Full med fel o brister, gör misstag efter misstag även där, och somnar inte alltför sällan med en portion av dåligt samvete över hur man gjort, eller vad man borde ha gjort…

Men det hör liksom föräldrarollen till, det kommer väl med i föräldrapaketet och man lär så länge man lever ;-)

Men jag KAN vara mamma, med eller utan en karl vid min sida, och det är en trygghet…

 

Sen inte sagt att det är så himla skoj alla gånger…

Visst skulle jag gärna vilja ha någon att ventilera tonårsproblem, småbarnstrots och övriga funderingar och krämpor med.

Visst är det inte roligt att planera helger och semester själv, visserligen har även barnen en stor delaktighet, men jag är ovan och jag saknar en annan vuxen att planera med.

Under året har jag märkt att det är mycket som förändras när man lämnar ”tvåsamheten”

Vänner som varit givna att umgås med vid semestrar och lov, gör planer på egen hand nu.

Parmiddagar och tillställningar man tidigare gjort tillsammans med andra lyser med sin frånvaro

Man tillfrågas liksom inte längre…

Såklart, jag är ju själv, det är inte de…

Är väl svårt att semestra och ”parmiddaga” med en som inte kan ”para sig” ;-)

Känns lite ensamt och tomt, det ska jag inte förneka…

 

 

 

 
 
 

 

Självklart har jag mina närmsta vänner kvar, tro inte annat, och de finns där och vi umgås, absolut.

Men det blir mestadels när jag är ”barnfri”, saker som vi tjejer gör

De där familjegrejerna gör man ju med familjer, och min familj ser ju inte längre ut som den en gång gjorde…

Nej, det är mycket som förändras vid en separation, mycket som helt plötsligt blir som man aldrig trott det skulle kunna bli…

 

Vissa saker kan jag faktiskt känna igen från när Melwin blev sjuk.

Det var säkert svårt att veta vad man skulle säga, hur man skulle förhålla sig…

Ska hon börja gråta, bryta ihop???

Vad ska vi prata om???

Vad kan jag fråga, inte fråga???

Då är det kanske lättare att bara skita i det helt och ta sitt avstånd…

Det är upp till var och en och jag dömer ingen, absolut inte.

Vi har alla ett val…

Och det är väl just vid kriser som vänskapen sätts på prov och man lär sig vilka som är ens riktiga vänner och vilka som hamnar under kategorin ytlig bekant.

Jag tror vi alla fått erfara liknande, för tyvärr är det nog ingen av oss som glider igenom livet utan att behöva gå igenom en endaste liten kris.

 

”Bättre vetande” säger att en separation är att likna med att någon går bort. Och även om nu ingen tack o lov har dött, så har han ju ändå försvunnit, och lämnat ett stort hål och tomrum efter sig…

Så man måste tillåta sig att sörja, och det kan ta tid innan man blir att likna med hel igen.

Men jag har vägrat att ta till mig det under en lång tid.

Förnekat och framförallt försökt…

Försökt att återställa allt, få till det som det en gång var…

Men till slut går det inte längre och det smäller till som ett kraftigt slag i magen, eller huvudet kanske, man tappar i alla fall fotfästet totalt och tårarna har ingen hejd.

Men jag har äntligen tillåtit mig att sörja, inse att det är som det är, att jag ingenting kan göra…

Och faktiskt så blir det bättre…

Jag tillåter mig att i alla fall försöka få ha roligt, att testa nya saker och faktiskt börja se livet lite ur en annan vinkel, jag har tagit bort skygglapparna

Och plötsligt så visar sig andra vägar

Kanske finns det ett hopp även för mig

Kanske kan jag lära mig att älska igen, kanske kan jag också bli älskad igen…

 

 

 

 

 

Jag vet att det kommer att komma över mig igen, jag vet att sorgen fortfarande finns där, känslor jag inte kan begrava…

Kanske kommer det alltid att vara så, men då får jag lära mig att leva med det

Kan man lära sig att leva med cancern ständigt hängande över axeln, så borde man väl kunna leva med ett sargat hjärta…

Jag kan ju inte vara den enda

 

Och jag har öppnat ögonen igen, ser andra vägar och plötsligt så mår jag aningen lite bättre, ibland sådär ;-)

 

Väljer att se en kvinna i sina bästa år, visserligen med spår av livet på sin kropp, men som ett fint årgångsvin blir jag bara bättre och bättre med åren, och jag ska dessutom bli 100 år, så va fan, det finns mycket kvar att uträtta ;-)

 

Positive Thinking…( försöka duger ;-) )

 

 

Kram o Go´natt <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ja, jag reser mig igen...

2017-05-09 | 11:02:03

Heeeeeej…

Ja jag har legat i fosterställning och gråtit hysteriskt

Ja jag har tyckt riktigt synd om mig själv och

Ja jag har varit övertygad om att ingenting någonsin kommer att bli bättre, eller ens lite bra

 

Men inte ens jag orkar vara ledsen jämt

Tårarna tar till sist slut och dessutom har jag ett ansvar att faktiskt resa mig upp igen

Det största ansvaret av de alla, att vara mamma, och förhoppningsvis en bra sådan

Mina barn behöver sin mamma, en mamma som mår bra och som även skrattar och ser det ljusa i livet

 

Kanske behöver man få ur sig allt en gång för alla, kanske var det meningen att tårkanalerna skulle rensas och att jag verkligen skulle må SKIT ett tag

Kanske måste man det för att orka komma igen, och faktiskt börja se att det finns andra vägar att vandra på, att alla dörrar faktiskt inte är helt stängda, även om det har känts som om det är totalt igenbommat och nyckeln är för alltid borttappad.

 

Jag kommer alltid ha ett sår i hjärtat, en bit kommer alltid att finnas hos den vackraste, finaste och charmigaste man jag någonsin träffat.

Jag var så kär, älskade så mycket, för honom kunde jag lämna allt…

Men livet kom emellan, och vi fick nog den sämsta och mest knaggliga stigen att vandra på

Plötsligt glömde jag bort att det som var så självklart för mig, inte var lika uppenbart och självklart för honom

Hur skulle han kunna känna, veta och se, det som jag kände så starkt i mitt hjärta, men aldrig släppte ut…

Sveken blev större och fler, orden som aldrig kan tas tillbaka sades och kvar stod två sårade och vilsna, två som en gång älskade varandra gränslöst…

 

Kanske skulle det gå att reparera, kanske inte…

Men man måste vara två med samma viljor, samma känslor och sträva mot samma mål…

Jag kan inte längre förändra, bara acceptera

 

 

 
 

 

Kanske kommer det gå över, kanske inte…

Men blotta tanken på att han ska hålla någon annan i sina armar får hjärtat att nästan hoppa ur bröstet på mig

Tiden läker alla sår sägs det

Och det återstår att se, men jag försöker i alla fall att läka…

 

Att separera en andra gång går att liknas vid att gå igenom förlossning nummer två.

Som första gångs föderska har man inte en blekaste aning om vad man egentligen har framför sig, den smärta man faktiskt kommer att få känna på, vilken styrka man tvingas plocka fram.

Det blir lite som en chock, hur mycket man än har läst på och hört sig för om allt vad Förlossningar heter, man kan aldrig riktigt föreställa sig hur det är, på riktigt…

Men andra gången man står inför en förlossning är man aningen mer förberedd, man VET att det kommer vara en nästintill outhärdlig smärta, man VET att det kommer att krävas en enorm kraft och styrka, man vet inte exakt hur det kommer att bli, men man har en aning och ja man kan föreställa sig…

 

Första gången jag separerade fattade jag aldrig riktigt hur mycket känslor som skulle komma emellan, hur man skulle slitas mellan hopp och förtvivlan, och hur två människor som faktiskt älskat varandra en gång i tiden kan komma att såra varandra så djupt…

Nu vet jag, och det är en oro som gnager hål i både kropp och själ…

Jag VET vad vi utsätter våra barn för, jag VET att det kommer uppstå hinder och motstånd framöver..

 

Som någon klok en gång sa,

Om ni inte kunde komma överens och prata om saker när ni levde ihop, tro för guds skull inte att det kommer att bli lättare när ni inte lever ihop

Tänkvärt!

 

 

 

 

 

Men jag har tagit mig upp ur fosterställningen, jag tar mig framåt, visserligen med myrsteg, men jag ska må bra igen, det bara ska jag…

För mina barns skull, de viktigaste personerna i mitt liv…men även för min egen skull

Jag är faktiskt värd att må bra, trots alla mina misstag, fel och brister…

 

 

 

 

 Hoppas jag i alla fall...;-)

 

 

Vi blev inte bra för varandra

Tog varandra för givet

glömde bort i nöd och lust

Dom säger att tiden läker alla sår

men livet lämnar alltid spår

Så delar av det som vi va

finns alltid kvar

 

Danny, "Det brinner i bröstet"

 

 

Kram på Er!


Melwins dag idag...

2017-04-28 | 00:31:00

 

 

 

 

00.31 den 28 april, för exakt 11 år sedan

Fick jag förmånen att hålla den finaste av de finaste, den sötaste av de sötaste och den mest godhjärtade lille gosse man kan önska sig.

Melwin Ludwig såg för första gången dagens ( nattens ;-) ) ljus och redan från start var han så lugn och så klok.

De gråa hår jag förärats med har inte kommit pga av Melwin i alla fall.

Lugnet själv och han bara är, harmonisk, tillfreds och så eftertänksam och klok.

 

Men han skulle prövas, det ska gudarna veta, och intet ont anande om vad som komma skulle såg vi lyckan, i denne pojke nummer tre i skaran.

 

När ”Klumpen från helvetet” tog tag i vår fantastiska son är det ingen som riktigt med säkerhet vet, men bättre vetande tror att någon gång under Melwins första levnadsår tog den sitt fäste…

…och började växa sig större, större och till slut gigantiskt stor i hans underbara lilla huvud!

 

Resan blev lång, smärtsam och kostade verkligen både blod och tårar.

Inget jag önskar ens den värsta av människor att gå igenom, och den tiden har för alltid satt sina spår…

Men han var ingen ”liten lort”, han gav aldrig upp, och samtidigt som smärtan stundtals var nästintill outhärdlig, samtidigt som han knappt varken kunde äta, sova eller uträtta behov utan en kamp, så gav han aldrig upp, så hade han alltid ork för ett litet leende, lite bus och han tappade inte glimten i ögat.

Den glimten växte sig större och större, glädjestunderna blev plötsligt fler än smärtan och kämparnas kämpe tog sig igenom den största av kamper…kampen med usla odds och mot den elaka ”Klumpen från helvetet”

 

 

 

 

 

Nu, exakt nu, fyller denne kille hela 11 år!!!

Han med det största av hjärtan och ett lugn som få, han som gått igenom det som inte många kan förstå…

Idag är det 11 åringens stora dag, som ska firas av alla det slag.

 

Tårtan tog vi redan idag, Melwins favorit, smörgåstårta med skinka, ost och massa annat gott :-)

 

”Fuskfirade” med Morfar och Mormor, då vi drar iväg på lite utflykt på självaste dagen.

 

 

 
 
Supergod från Ica Fontänen !!!
 
 
 
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE MELWIN!!!
*** ÄLSKAR DIG STJÄRNSTOPP ***
 
*** 2006-04-28 ***
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu vilar vi upp oss så drar vi till Gustavsvik och testar på Campingliv, Badland och Titanic utställning :-)
 
 
Kram på Er alla och jag önskar Er en fin Valborgshelg <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 


Förlåt...

2017-04-27 | 22:59:00

Ber om ursäkt…

Förlåt, förlåt, har svikit er kära läsare

Har ju varit oduglig på att blogga!!!

Men har behövt ett break, från det mesta faktiskt ;-)

Livets berg- och dalbana ni vet, och ibland måste man helt enkelt enbart fokusera på att bli hel igen…

 

Men tiden har inte stått stilla, tvärtom

Filippa har fyllt ”a whole hand”

Vi har firat påsk och haft påsklov och sen har vi ju såklart avrundat hockey säsongen.

 

Blir inget djupgående inlägg detta, men väl en kort summering av den senaste månaden hos Anna o Co :-)

 

 

 
 
 
 
 
Filippa, älskade tösen, har fyllt hela 5 år !!!
Givetvis väcktes hon på dagen med sång och paket
 
 
 
 
 
 
Ivrigt öppnande och mycket Lego, Filippa har upptäckt byggandets värld och älskar den :-)
 
 
 
 
 
 
Kalasklara små minisar <3 Tokstollar ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5 års kalaset gick av stapeln på Leos Lekland tillsammans med Filippas bästa tjejer...och så lillebror förstås ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lillebror Milton längtade tillbaka till Kolmården han ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dessa tjejer tror jag kommer hänga ihop tillsammans länge, länge...sånt himla härligt gäng <3
 
 
 
 
 
 
Firande på hemmaplan med en superfin 5 års tårta...
 
 
 
 
 
 
...som kunde spruta eld ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filippa önskade sig smink...hon fick smink, och målandet var i full gång :-)
Tjejig ut i fingerspetsarna ;-)
 
 
 
 
 
 
Påsken kom och inleddes givetvis med att besöka små nykläckta kycklingar på Hembygdsgården
 
 
 
 
 
 
Dabba !!!
 
 
 
 
 
 
Så kom det efterlängtade Påsklovet och vi drog ut till havs...
 
Vår dansanta Melwin slog ju till och vann självaste Tony Irvings Danstävling, så vi fick dra på kryss :-)
 
 
 
 
 
 
 
Galna Gänget !!!
 
 
 
 
 
 
 
Mm mm mm, buffé...
 
 
 
 
 
 
Två stiliga "herrar", Melwin och kompis Dante
 
 
 
 
 
 
Vincent gick "all in" på desserten ;-)
 
 
 
 
 
 
Finaste Sessan, med i Ville Viking klubbens uppträdande...som just prinsessa ;-)
there's no business like show business
 
 
 
 
 
 
Besök vid SeaLife bland fiskar och koraller, till och med hajar...
 
 
 
 
 
 
Väldigt spännande grejer tyckte Milton :-)
 
 
 
 
 
 
Självklart träffar man Ville Viking, som man bara blir kompis med direkt liksom ;-)
 
 
 
 
 
 
 
I väntan på mera maaaaaat...;-)
 
 
 
 
 
 
I love my Sis <3
 
 
 
 
 
 
Lite väl mycket kanske...;-)
 
 
 
 
 
 
 
Drinkarna fick gott betyg av Mr Vincent 
 
 
Så kom självaste Påsken, vilket innebär...äggmålning, påskägg och...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
...Påsk kärringar
 
 
 

Hockey killen då, vad har han gjort…

Jo avslutat säsongen med FAIK grabbarna med en cup, vars resultat vi inte måste gå in på här ;-)

Han drog på uttagning inför Tv-pucken, och sen packade de väskorna och drog till Tjeckien.

Skitlångt bort tyckte mamman, speciellt som terrordåd i svenska storstan var ett faktum precis då man vinkat av det bästa man har ut i världen, usch och fy…

Men han kom ju såklart hem igen, välbehållen, lycklig och en mängd erfarenheter rikare.

Och de vann…allt ;-)

 

 

 

 
 
 
"Liten" kille på väg ut i stora världen <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
och sen vidare mot TV-pucks uttagning
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Säsongen må vara över, men inte slutas det spela hockey för det…

Stockholm om en månad, hockeyläger och en hel massa barmarksträning och inlines.

Livet för ett blivande hockeyproffs ;-) 

 

 

Som sagt, jag har varit lite off, på alla plan.

Vill inte skryta med att livet är på topp nu heller, men jag kan ju inte begrava mig i bekymmer, sluta leva, och framför allt så kan jag inte ge upp...kommer aldrig ge upp.

 

 

 
 
 
Var tänkt att denna flaska skulle öppnas när jag hittade "mitt hus", men va f-n, var så glad över att ha mina hjärtan samlade, över att allt hade gått bra i Tjeckien, över att jag faktiskt har en fantastiskt familj, även om det inte riktigt blev som det var tänkt från början, även om det är både svett och tårar allt som oftast, även om livet känns allt annat än lätt, kärleken försvinner och vänner med den...Även om motgångar, berg- och dalbanor och hinder avlöser varandra, så har jag världens bästa familj, världens finaste ungar och är den stoltaste mamman som bär huvudet högt. Vi kanske inte är den "perfekta familjen", och visst har jag gjort en mängd misstag, men jag är otroligt lyckligt lottad som har dessa sex juveler i mitt liv, dessa sex olika personligheter, alla så unika och underbara  Så skål på er vänner och lev i nuet, njut av var dag och ta ut all lycka i förskott, för det ända som kan hända är att du riskerar att få vara glad nån gång extra 😄😄😄😘😘😘
 
 
 
 
Kram på ER...och Stay Cool ;-)
 
 
 
 

Hello...

2017-03-22 | 20:58:26

 

Tror det börjar bli vår!!!

Även om det just idag blåser kallt och inte är sådär supervarmt så skiner i alla fall solen :-)

Har inte skrivit på lääääänge…

Orsakerna är några stycken, men kort och gott, jag skriver om jag vill skriva och annars inte.

Energin har varit nästintill obefintlig och den lilla gnutta som funnits har lagts oavkortat på barn och familj.

 
 
 
 
 
 
 
Har blivit firad på MIN DAG, av mina barn, av min familj, av mina vänner <3
 
 
 
 
 
Albin fixade mina två favoriter, kräftor och Ahlgrens lakritsdäck :-)
 
 
 
 
 
 
Filippa stod för bordsplacering och dukning inför mitt födelsedagsfirande :-)
 
 
 
 
 
 
 
En "pensionärskaka" gjordes till mina pensionärsföräldrar, och fick faktiskt riktigt gott betyg *toscakaka*
 
 
 

Har firat vår prins Vincent!!!

Hela 9 år slog han till och fyllde, igår faktiskt, så helgen var hans helg…

Bowlingkalas för kompisar och tårta och fika för familj och vänner :-)

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men det är en hektiskt tid nu...
Kalasen avlöser varandra och nu är det Filippas tur.
Till helgen fyller hon a full hand!
Lilla tösen, hela fem år...hur snabbt har inte allting gått egentligen ?!?!
 

 

 
 
 
 
 
 

MEN...

2017-02-21 | 08:10:06

…vad hände???!!!

Har ju fått vårkänslor och trodde helt klart att vintern var över för denna gång.

Men visst, det är ju fortfarande februari, och är man född på vintern så är man ;-)

Vaknade till ett vinterlandskap…

 

 

 

 

 

Hade en riktig mys pys dag igår med mina små.

Vi var lediga och det var tänkt att vi skulle ta oss till öppna förkolan och leka av oss lite.

Men de små ville stanna hemma och ”bara vara” istället, så visst, inte mig emot…

Tänkte dock att det mest troligt kommer spåra ur. Brukar ju ha en tendens att bli bråk och tjafs de små emellan och de blir lätt ”uttråkade”

Men inte igår inte…plötsligt händer de och vi hade en riktig mys och chillar dag och lämnade inte ens hemmet förrän det var dags för Bamsegympan.

Vilken energiboost, precis vad jag behövde, i en annars så upp-och nervänd värld…

 

 

 

 

En regnig och gråmulen dag, men lite picknick inomhus piggar alltid upp :-)

 

 

 

 

Pysslar gör hon gärna lilla tösen, länge och ofta

 

 

 

 

 

Nu ska jag smyga mig tillbaks till sängen.

Filippa och Albin har bestämt att de ska komma med kaffe o rostad macka på sängen, en dag som denna.

Men Albin har sovmorgon och Filippa, jag hon är tösen som kan sova hur länge som helst på mornarna, så det var lite svårt för Lilling och mig att bara ligga o glo i bingen liksom ;-)

Så lite kaffe o smörgås har redan slunkit ner, men jag smyger mig tillbaks till sänghalmen nu då…

 

Verkar ju finnas hopp för dagen i alla fall ;-)

 

 

 
 
 
 
 

Inte så jäkla jämt nå mer...

2017-02-20 | 08:10:20

Sista dygnet som fyrtio åring…ganska skönt att inte ha den där jämna siffran nåt mer ;-)

Ännu en milstolpe att ”beta av”, födelsedag som singelmamma…

”Den bättre vetande” säger att separation kan liknas vid bortgång av någon man älskar.

Allting måste göras för första gången, på nåt vis, igen.

Man går igenom en sk sorgeperiod, vilken kan ta ett år eller två ( känns ju upplyftande ) och man måste liksom ta sig igenom alla dessa steg man tidigare gjorde i tvåsamhet…Nu i ensamhet ( om man nu kan kalla en mamma till sex underverk för att vara ensam )

Men visst, självklart är det så…ensam på vuxenvis!

Och nu är det alltså den stundande födelsedagen, ENSAM på en sisådär 20 år…

 

Men, jag är ju inte helt ensam när jag vaknar upp som en gammal 41 åring.

Nej nej, denna mamma har förmånen att alltid ha minst ett barn i hemmet ;-)

Så även denna födelsedag…

 

Sen är det ju sådär jättefinurligt att jag fortfarande har ett par födelsedagspresenter att ”casha in” från förra året.

Två 40 års presenter som inte riktigt har blivit av ännu…

Men den som spar ”hon” har och jag ser fram emot en Spa vistelse ( eller hur Lasse! ) och ett sushi dygn i Örebro ( med bästa Åse )

Så att fylla 41 kanske inte behöver bli så ensamt och tomt ändå, jag har ju både barn och presenter omkring mig, redan innan dagen är slagen ;-)

 

Dags att sparka igång ännu en vecka…

Nya tag, nya möjligheter!

 

Puss på Er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0