bloglovin

Mina satta diagnoser...

2020-01-28 | 22:40:54

 
 
 
 

Är heeeeeelt matt ikväll och vill bara krascha.

Har tillbringat dagen på sjukan i Västerås tillsammans med min Melwin. Det var dags för hans årliga magnetkameraundersökning av huvud och rygg. ”Klumpens” existens kontrolleras.

Hur galet det än låter så tycker jag att sjukhus är creepy. Jag vet, jag jobbar på ett sjukhus, så det är helvrickat. 😱

Men på ”mitt” sjukhus där jag jobbar är det liksom inte lika creepy. Jag har ”min” toalett, ”mitt” skrivbord, ”min” plats, där det är rent och fräscht och bacillfritt (inte direkt, men den känslan tvingar jag på mig själv) 😉

Så kommer vi till stora sjukan och jag känner och andas baciller överallt. "Magnetrummet" känns som tropikerna, det blir klibbigt och jag sitter så stilla jag bara kan och väntar och väntar. Andas försiktigt och intalar mig gång på gång om hur duktiga och noggranna de är med att sprita rent på ett sjukhus. 

Jag har en skada, jag vet, en grav diagnos av bacillskräck och sjukdomsfobi 🙈😝

Men jag älskar att jobba med diagnoser och sjukdomar, sådär lite bakom kulisserna. Mitt jobb är inte så mycket med patienterna, utan mer om patienterna, och det passar mig perfekt.

 

Nålsättningen gick bra och rätt smidigt, trots att jag även denna gång fick påpeka att sonen är svårstucken och vi måste börja i god tid innan undersökningen. Får ett glatt ja, ja till svar, men måste ändå upprepa mig igen…och igen. Men det flöt på och vi hann till röntgen med marginal.

Nu återstår det att vänta och att vänta lite till. Bilderna ska granskas och tas upp på hjärntumörmötet i Uppsala. Sen hoppas jag att vi kan få svar. Har dock inte fått någon tid för det ännu och det känns lite drygt. Allt ska vara spikat och klart, i min värld. Kontroll på situationen mina vänner, det är A och O för freaket med de många diagnoserna 😵

 

Vi hanterar detta med en dag på sjukan lite olika jag och sonen. Själv kände jag mig som en mosad banan när vi kom hem och det enda tänkbara var soffläge, medan sonen kände att ett gymbesök på ett par timmar var precis vad han behövde. Han är en klok och god inspirationskälla min blivande 14-åring och jag vet att det nog inte vore så dumt om jag gjorde slag i saken och hängde på.

Men jag ska bara…

 

 

Avslutar med en bild på min lille goe lillprins som låtit kalufsen ryka. Han hade gott om hår den lille, men tog beslut om en kortare variant och det blev så schnyyyyyyygt 😍

 

 

 
 
 
 

Kram på er ❣

 

 

Kommentarer
Postat av: Malin

🙏💝

2020-02-01 @ 07:05:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0