bloglovin

När skenet kan bedra...

2019-05-18 | 13:30:33

 

 

Det är gjort, över och förbi och det finns ingenting mer att göra!!!

Jag pratar såklart om mitt examensarbete, jag lämnade in det igår efter språkgranskning.

Det enda som återstår nu är opponeringen nästa vecka, men sedan EXAMEN!!!

Helt galet, två år…bara svisch 😲

 

Nu har jag ju inte fått betyg på arbetet ännu, men måste ärligt säga att det kändes bra och jag (lite kaxigt kanske) har svårt att tro att jag inte blir godkänd.

Har varit väldigt intressant att skriva om detta ämne, Vårdens baksida.

Har (tyvärr måste jag ändå tillägga) fått flertalet berättelser skickade till mig både från patienter och vårdpersonal, vilka ger tydliga exempel på där vården fungera mindre bra, eller i vissa fall katastrofalt dåligt.

 

Kommer att dela med mig av mitt arbete när det är granskat och betygsatt.

Stort tack till alla som deltagit och gjort mitt arbete möjligt! ❣

 

Men nu över till något trevligare. Ikväll blir det lite firande 😍

Bubbel, grill och babbel med min goda vän.

 

 

 
 
 

Hade hoppats på lika mycket sol idag som igår, hade gärna legat på hennes soldäck en stund på eftermiddagen. Men men, man kan inte få allt här i världen.

Kanske blir det en Hamnkrogspremiär, om man inte riskerar att frysa ihjäl. Hade väl egentligen lovat mig själv att inte ta mig ut på sådana där ”spektakel” på ett tag. Ibland bör man nog bara hålla sig hemma, men kanske ska våga titta ut igen 😉

 

Ska vara helt ärlig i denna blogg…igen.

Är inne på mitt tredje år som singel nu. Något som jag inte direkt ångrar. Har haft, och har fortfarande, så jäkla mycket att göra, så när ska jag hinna dejta liksom. Har även väldigt ofta något/några barn/ungdomar hemma.

Har varit tokmycket med flytt, pluggande, jobb och hela vardagen. Men det går och jag är rätt nöjd att ha det att ägna mig åt. Då behöver jag inte tänka så mycket på allt runt omkring, hur jag egentligen mår och vad jag saknar i mitt liv.

Jag har fixat mycket, har sex fantastiska barn, men ibland är det tomt i soffan.

Där sitter jag själv när barnen lagt sig eller håller på med sitt. Jag måste ta alla beslut själv och klara vardagen själv. Det är stundtals tråkigt och jag saknar en klippa, en varm famn att krypa upp i.

Jag har försökt, men blivit dissad många gånger. Kanske inte direkt, men efter några träffar så är jag inte lika rolig. Har börjat fatta situationen. Jag är spännande i början, kanske inte helt borttappad och intresse uppstår. Men en tanke på en vardag med mig vill man inte ha.

Jag har sex barn, de tar plats, i hem, i bil, ekonomiskt, tidsmässigt. Jag är begränsad i och med att jag ALDRIG kommer att välja bort mina barn och de går först i alla lägen. De som redan har barn tycker att familjen blir megastor, de som inte har egna barn önskar ett, och jag har gjort mitt på den fronten, det är jag väldigt bestämd och tydlig med.

Jag känner mig ofta misslyckad och ful (och kanske är jag inte den trevliga person jag tycker mig vara).

Känner mig lite trött på att vara stark ensam längre.

Men jag vet själv att jag har ett litet problem som jag själv orsakar. Jag är rätt petig på vem jag ska träffa. Har tagit mod till mig och själv tagit kontakt med män jag tycker är attraktiva, för jag vill ju att det ska kännas rätt.

Jag har känt mig modig.

Men har blivit dissad, så hur självsäker jag än verkar och ser ut är jag faktiskt livrädd att ta steget och dejta igen. Jag vill, men vet inte om jag törs…😕

Tål att fortsätta fundera på. Men jag vill bara berätta, kanske är det någon i samma situation som tror att hen är ensammast i världen. Men ibland är jag bara en ”liten Anna” som inte alls är stark och klarar allting.

Världens bästa familj och vänner har jag och ångrar ingenting!!! Skulle aldrig byta ut det jag har, men komplettera lite skulle sitta fint 😍

 

Nu ska jag snart fly mitt eget hem, då ungdomar mer eller mindre slänger ut mig. Mamman skulle visst inte få vistas hemma ikväll…undrar varför (känner mig aningen nervös och undrar när de blev så stora). 😱

 

Kram på er och trevlig helg!

 

 

 

 

This is me...nothing more, nothing less 😄

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0