Holiday...

2019-06-28 | 20:56:07

 

 

 

Vet ni vad som har hänt idag???!!! Jag har gått på semester!!! 😎

Känns lite smått skumt, då jag nyss började jobba. Men ”gammal tant” har tydligen jobbat in en eller två dagar.

Älskar mitt jobb, det gör jag verkligen och hade det inte varit för att jag älskar mina barn mest så hade jag nog jobbat i alla fall. Men barnen har sommarlov, och nu även jag med de.

Efter allt pluggande, och ska erkännas, en ganska så påfrestande vardag, av och till, så är det rätt okej med lite semester. Jag behöver stanna upp ett tag. Andas och smälta vad som hänt de senaste åren, för det är en hel del.

 

Ser jag tillbaka på mitt 43-åriga liv, så vill jag nog påstå att det aldrig varit särskilt lugnt. Vet inte om det egentligen är så för alla? Vet inte om mycket tenderar att snurra just i mitt liv? Kanske är det sånt som man tycker själv är mycket, men en baggis för andra...

Just för tillfället kan jag känna en viss tillfredsställelse, men är långt ifrån helt nöjd med mitt liv.

Nu ska vi inte gå in på barnen, vänner och ni vet allt sånt där ”basic”. Klart att de är och förblir mina nummer ett i alla lägen.

Jag har flyttat, trivs i vårt nya hem. Älskar lugnet, älskar trädgården. Kan erkänner att jag faktiskt är rätt stolt över mig själv som klarade utbildningen och fick ett heltidsjobb.

Så finns det en del som jag är mindre stolt över. Fel och misstag jag begått genom livet. Men kanske är det så det ser ut…även om jag ibland kan känna att jag inte riktigt gjort mig förtjänt av alla motgångar.

Men det går inte att i mått mäta. Look around, man ska inte klaga!

 

Det finns dock en liten detalj som gör sig extra påmind den här tiden året. Sommar, semester och med det kommer även planer. Familjeplaner.

Jag har en familj, världens bästa faktiskt, men ibland saknas nåt…

Den vuxna tvåsamheten!

Been there, donet that, och jag vet att det är aningen lite roligare att planera tillsammans. Som par, kring barnen, kring semestrar, kring vardagen.

Jag har testat på både och, så jag känner till skillnaden.

Har fixat detta nu i tre år och det börjar onekligen kännas lite tråkigt.

Plus och minus givetvis. Det finns saker jag uppskattar som singelmamma, men även sånt jag saknar.

 

Så nu till dagens bekännelse, jag kikar på en ”dejtingsida”… Jag vet att jag inte är själv i att hamna där, men det känns ändå som lite obekväm mark.

Sen kan det hända att jag är lite petig. Döm inte hunden efter håren, sägs det, men vad ska man göra när man enbart har en bild att gå på???!!!

Kan inte heller låta bli att undra vart jag hamnat när det ploppar upp texter som detta…

 

”Älskar Italien och har Netflix”...men va bra, ett riktigt plus med Netflix.

”Potty trained”... hoppas verkligen han menar i sina yngre år (uppväxt). Jag har säkerligen missat poängen med den kommentaren, men jag fattar liksom inte, erkänner. 

”Made in Stockholm, written and directed by Quentin Tarantino”... behöver jag ens kommentera!!!

”Det regnar fan guld och diamanter från mig”… Jaha, diamonds are a girl's best friend, eller???

”Sugen på ett diskret äventyr”…nej jag är ju inte det!

 

Det är en djungel, jag fattar det, och vart kommer alla män ifrån???

Det är verkligen inte brist på kvantitet, men kvalitet!!! 😕

 

Ska väl kika ut i dejtingdjungeln igen…eller inte 😉 Jag ska i alla fall ha sovmorgon i två veckor, bara det liksom…👌

 

Just ja, jag har ju glömt att skriva om midsommar.

Toppen kanon med bästa vänner och bästa familjen ❣

Kommer bilder här...

 

 

 
 

Bad, mat, djur och människor 😍 och dans kring midsommarstången...av mamman också faktiskt 😃

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag och mina babes 💖
 

Sommarens början...

2019-06-21 | 01:00:00

Kul Anna, att du är en bloggare…eller inte 😉

Det är f*cking omöjligt att hinna med allt jag vill, har ju liksom inte skrivit om barnens avslutning än, och min examen (inte lika viktigt, men den har i alla fall inträffat).

 

Sitter på altanen nu. Klockan är nästan 22 och det är varmare ute än vad jag har i huset. Pollen visar 25 grader och vi kan med andra ord svalka av oss lite.

Några av barnen tittar på film. En är på ”gösnatta” och en grillar med vänner.

Själv sitter jag en stund i ”stillhet” med ambitionen att njuta av sommarkvällen, men blev istället en middag till diverse knott och mygg. Aldrig får man vara glad…😉

MEN, jag och alla barnen har tagit TBE-vaccinet (vad det nu har med mygg att göra, men kom bara på det) och jag rekommenderar ALLA som har möjlighet, att vaccinera sig. De där blodsugande små vampyrminiatyrerna kan vara hemska att ha att göra med.’

 

Hur som helst så skulle jag ju skriva om mina barns skolavslutning…för en veckan sedan (bra att man är effektiv 😊 )

 

Det var ett lika tårdrypande ”moment” som alltid, och mamman var då givetvis lika pinsam som alltid.

Hade planen på att vara fokuserad och liksom cool under alla framträdanden. Jag har ju i alla fall tre sittningar att deltaga vid.

Det gick okej med första sittningen. Filippa och klasskompisarna sjöng så glatt i förskoleklassen (6-års) och mamman strålade av stolthet över att sin lilla fina dotter blivit en ”stor skoltjej” och hade en världsvan approach där inför en fullsatt kyrka. (måste vara mammas gener 😉)

 

Sen kom andra sittningen och då brast mammans ”coola attityd”.

Både Vincent och Melwin var med på sittning nummer två. Mellanstadiet. Vincent slutade fyran och Melwin sexan.

Det är ju lite speciellt att ta steget från mellanstadiet till högstadiet, och givetvis lite mer fokus på den klassen.

Mamman var cool tills de sjöng ”Fix you” (Coldplay). Tårarna hade inget stopp och mamman kunde inte hejda tårkanalerna från att släppa loss, trots att sönerna fnittrade smått där uppe på scenen över sin pinsamma mamma.

Men det var fint och väldigt känslosamt rakt igenom sång, betygsutdelning, rosor och kramar.

Melwin har helt plötsligt hoppat ur mellanstadiet och tar klivet in i högstadiet.

 

Om man sen tänkte att nu är det inte lika emotionellt, så var det helt fel!

Högstadiets avslutning är liksom inte riktigt likadan som låg- och mellanstadiets avslutning. Det är mindre sång och spex, med allt fokus på niorna.

Albin (hockeysonen) var en av de niorna.

Fatta!!! Han går ut grundskolan. Det är stort, i min värld i alla fall, säkerligen för honom också.

 

Planen var att jag skulle hålla mig cool tills han fått sina betyg och alla föräldrar skulle bli blödiga, typ samtidigt. Men det sket sig…

 Världens bästa lärare/mentor klev upp och smackade till med dagens tal. Fanns inte en chans att kunna sitta oberörd.

Är faktiskt jäkligt svårt att sätta fingret på vad exakt det är och beskriva varför denna lärare är så ”outstanding and awesome”.

Men han har det liksom bara…

 

Min Albin kom ut ur kyrkan tillsammans med en mer eller mindre söndergråten mamma. Fotografering i regnet, men vi kunde glatt konstatera att han gjorde det! Grundskolan är ett avslutat kapitel och nu flyttar sonen hemifrån.

Han drar till sitt efterlängtade hockeygymnasium!

 

 

 
 

He made it 💖

 

 

 

 

En lämnar grunskolan (Albin), en går upp till högstadiet (Melwin), en börjar femman (Vincent) och en sätter fart till ettan (Filippa).

 

 
 
 
Lillplutten Milton tackas av från förskolevärlden och kliver in i skolans värld till hösten ❣
 
 
 
 

 

Plutten avslutade med att få detta diplom vid förskoleavslutningen. Nej, jag vet inte vart han fått dessa talanger ifrån 😁

 

 

 
 

Vincent körde lite gitarr till den låten som hela klass 4 vann pris för som bästa "Pantamera låt" 👌 ❣

 

 
 
Firade det hela med frukt, glass och lite annat socker...😍
 
 

 

Så tog även mamman examen. Efter två års pluggande, ”for bad or worse”, fixade hon det.

 

 

 

 

 

Här är hon som stöttat och pushat mig igenom denna utbildning, i med- och motgång 🤗 Och här är jag som nu tagit examen och är en kvalificerad medicinsk sekreterare.

 

 

 

 

 
 
 
 I'm Gonna Miss You 💕
 

 

 
 
 
 
 

Det var ett härligt gäng jag fick äran att plugga dessa två år tillsammans med och det är inte utan att man känner ett litet vemod att det liksom är över nu.

Vi är klara, vi är medicinska sekreterare, vi har pluggat klart (för denna gång…kanske).

Jag har ett heltidsjobb som känns helt rätt. Jag har ungar ”till höger och vänster” som det brukar heta och…jag älskar det.

Livet bjuder på med- och motgång, och jag skulle ljuga om jag skrev att livet är en dans på rosor.

 

 

 

 

Men jag börjar inse att det faktiskt är jag som tagit examen, att det är jag som trivs så himla bra på min nya arbetsplats, att det är jag som har en underbar liten "klan" av ungar, att mitt liv är jäkligt tufft men också fantastiskt underbart 💕


RSS 2.0