bloglovin

I´m not perfect...

2019-01-30 | 12:27:04

 

Jag har alltid skrivit att jag är ärlig i denna blogg, det är liksom min grej.

Så det här inlägget kommer från hjärtat och ni som inte kan ta det, snälla läs inte, jag behöver inte kommentarer ”bara för att”. Man har rätt att tycka olika och det finns några av er som verkar tycka att kicken i ert liv är att kritisera vad jag skriver. Så fortsätt bara inte att läs i så fall, för ni kommer garanterat inte (utåt sett) hålla med.

 

Jag har som sagt blivit erbjuden tillsvidareanställning på Medicinmottagningen i Fagersta. Nu återstår ”bara” det som är mindre skoj och som jag har dålig erfarenhet av, löneförhandling. Eller vad det nu heter, ni ser, kan knappt namnet på det ens.

Jag har begärt en viss summa, givetvis, och hon är slipad chefen. Men jag är envis. Vi får se vart det slutar. En bra erfarenhet för mig som haft egen rörelse i en stor del av min ”karriär” och då behöver man inte löneförhandla.

 

Det jag tänkte skriva nu är att jag tackar för alla fina kommentarer här i bloggen och på Messenger, Facebook, Instagram. Det värmer verkligen, men känner att jag måste ta bort glorian jag fått. Jag är långt ifrån perfekt och jag har tusen fel och brister.

Mitt största intresse här i livet är oavkortat mina barn. Men tro inte för den saken skull att jag är den perfekta mamman.

Jag har noll tålamod. Vilket visar sig när det är syskonbråk. Jag är allergisk mot att de är ”elaka” mot varandra, och tänder till direkt. Skulle mest troligt andas och räkna till tio först. Ibland har jag inte full koll på vem som började först, ni vet, vem som gjorde vad och hur allt egentligen ligger till. Istället för att ta reda på det kommer det ilska över hur de beter sig. De försvarar sig givetvis med att skylla på varandra, och istället för att ta det pedagogiska snacket så lämnar jag det med kommentaren ”sluta allihopa och var snälla mot varandra, ni är syskon och ska älska varandra”, vilket jag egentligen vet att de gör, så varför ens påtala det. Lathet att inte ta sig tiden att reda ut konflikten = FEL!

Sen finns det säkert tusen andra fel, som jag inte kommer på just nu, men de finns garanterat där.

 

Det jag dock irriterar mig över och som jag fokuserar otroligt mycket på, det är att inte ställa krav på skolresultat och resultat överhuvudtaget vad det gäller skola och aktiviteter.

Jo, jag har ETT krav! Gör ditt allra bästa!

Har man gjort sitt bästa, kan man inte göra mer. Läs till proven. Gör dina läxor och vad det gäller aktiviteter HA SKOJ, men ta det en nypa seriöst också.

Ska förklara det sista, det första tror jag ni förstår.

Det kostar att spela hockey. Det kostar att rida. Två förhållandevis dyra sporter alltså.

Hockeykillen frågade en gång ”om jag skulle sluta spela hockey, hur skulle du känna då? Så mycket pengar som lagts ut”

Svaret var enkelt. Det gör jag så gärna så länge du tycker det är roligt och gör ditt bästa. Men om du inte vill hålla på med hockey längre, så snälla säg det, så läggs det inte ut mer pengar, om du ändå inte tycker det är roligt.

Usch vad många föräldrar som vill leva sin ”hockeydröm” genom sina barn!

 

Så kommer vi in på ridningen. Där har faktiskt jag själv erfarenhet. Jag har tävlat på elitnivå, vet vad det innebär, hur mycket tid och engagemang det krävs.

Men jag la av när jag flyttade till Belgien. Ville plugga, ligga på en lägre nivå. Ville fortsätta rida, men inte satsa på elitnivå.

Har aldrig hört mina föräldrar sucka över det.

 

Blev påmind igår. Dottern hade sin ridlektion. Hon var glad och förväntansfull. Fick en lite mindre storlek på ponny. Inga problem så, hon är ju pytteliten själv, men det är lite svårt att trava (rida lätt, för er inom hästbranschen och vet vad det innebär). Benen går snabbt på de små ponnyerna och det tar ett tag innan man kommer in i takten. Men hon fixade det efter några varv. Gav sig inte och kämpade på.

Så finns mamman som klagar över allt. Gör si, gör så. VARFÖR??? Ser själv att barnet blir osäker och vet knappt ut eller in, och det värsta, hon ser inte ens ut att ha det roligt.

Jag får på riktigt ont i magen och tanken slår mig, Hörru mamma, har du ens ridit själv någon gång, vet du vad som krävs???

Filippa var helnöjd vid lektionens slut. De har en mycket bra lärare som beskriver väl vad som ska göras och hur det ska göras. Helt ärligt, som vanligt lyssnar dottern mer på ”fröken” än på mamma. Precis som det ska vara 😉

Men hon var så glad att hon lyckats fixa att trava lätt, i rätt takt, på den lille snabba miniponnyn.

Vi har blivit halvfodervärd på en liten pytte Smulan. Hon är inte stor och om möjligt ännu svårare att rida lätt på (i trav, åter igen för er som inte riktigt vet vad det innebär) och att galoppera. Som en ridkunnig sa igår, ”kan man bemästra Smulan, kan man rida vem som helt sen”. Hon är ett riktigt bustroll och slänger sig gärna hit och dit. Filippa flög all världens väg första gången vi var där och hade hand om henne. Men tro det eller ej, hon skrattade faktiskt och hoppade glatt upp i sadeln igen.

Jag berättade lite snabbt om min första ponny. Jag var så glad över att ha fått en alldeles egen ponny, MEN hon slängde av mig, VARJE DAG!!!

Jag tyckte inte det var särskilt skoj till slut, typ 50 dagen eller nåt. Men jag ville inte säga något till mamma och pappa, tänk om jag inte fick ha kvar min alldeles egna ponny.

Givetvis vet jag inte exakt hur många dagar jag flög av…men det var lääääääänge.

Men så en dag, kom ilskan och jag tänkte ”nu jäklar får det vara nog” och satt kvar när ponnyn bockade och betedde sig.

Sedan dess satt jag minsann kvar, tävlade och det gick bättre och bättre. Jag har flugit av x antal gånger till på olika hästar efter det, men jag blev en betydligt säkrare och bättre ryttare. Säkert har jag flugit av minst 100 gånger, vilket jag berättade för dottern och hon skrattade och sa att hon hade minsann bara trillat av en gång. Ha ha ha, det lär garanterat bli fler avkastningar. Men så länge hon har roligt, så kör vi.

 

 

 
 
 
Det är en ganska så kylig sport så här års, men det är mysigt 😍

 

Sen vill jag poängtera att även om jag är ensamstående och sexbarnsmamma, så har jag en väldigt bra backup och hjälp av min ex-sambo.

Han hämtar gärna barnen på morgonen och kör de till skola/förskola när jag ska till Västerås eller till jobbet. Allt för att barnen inte ska behöva gå för tidigt på fritids/förskola eller behöva gå till fots till skolan (det är en liten bit i kylan).

Han kan ibland laga mat till ALLA mina barn, så de kan komma hem till honom efter skolan och käka, om jag ska jobba eller åka med dottern till stallet.

Han hjälper till och det betyder mycket! Annars hade det varit tufft, riktigt tufft!

Hans icke biologiska barn kallar honom fortfarande för ”bonuspappa”. Det tycker jag är ett gott betyg.

Vi har våra sidor, både han och jag, men med barnen i fokus så löser sig oftast det mesta.

 

Vad vill jag då komma fram till???!!!

Jo just det att jag är långt ifrån perfekt. Jag har många sidor och svagheter att jobba på. Men jag älskar mina barn över allt annat, jag skulle hugga av mig både armar och ben för deras skull. MEN, jag har även jag några krav. Jag tycker mig inte vara en ”slapp förälder” som går efter någon form av självuppfostran.

Kraven är att alltid vara schysst och trevlig. Även vid en dålig dag (som vi alla har ibland) är det ingen annans fel och man tar därför heller inte ut det på någon annan.

Man visar respekt för både människor och djur och ord som fitta och hora (ursäkta!) är ord som inte finns i vår familjs ordlista!

Regel nummer två…gör alltid ditt bästa, mer kan du inte göra!!!

Sen har jag inte så många fler regler och jag kanske ändå är en ”slapp förälder”.

Men detta är min filosofi och snälla ni som låter som de mest krävande föräldrar i världshistorien…gör det bättre själv då!!! Så länge barnen försöker räcker det långt, jäkligt långt!

 

Har även fått erbjudande om en annan tillsvidareanställning som medicinsk sekreterare. Lyxproblem, jag vet, men nu blev det klurigt, lite klurigt faktiskt.

 

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0