bloglovin

Det lilla huset...

2018-10-12 | 13:39:27

Har lovat att jag skulle skriva och berätta lite mer vad som hänt sedan i somras.

Vi börjar med att vi har flyttat. Äntligen har vi kommit till ett hus!!!

Det var givetvis inte särskilt ”easy peasy”. Vet inte hur många kartonger det blev och alla jäkla möbler. Hur har jag fått plats med allt i en lägenhet. I och för sig var den på 125 kvm och hade ett lika stort vindsutrymme ovanpå, så jag hade ju lite plats att förvara allt. Kom från ett hus på 240 kvm till lägenheten, så visst fanns det saker att försöka få rum med och bubba upp på vinden. Ändå sålde jag av en hel del.

Vinden låg givetvis högst upp, så det var några trappor ned att bära ”tusen kartonger” men med fantastiska vänner och lite jävlar anamma så fixade det sig såklart till sist.

Vi kom på plats!

Själva huset är inte jättestort, 135 kvm. Men rummen är desto fler än i lägenheten. Melwin och Vincent har fått varsitt rum. Jag har fått mitt egna sovrum för minisarna (Filippa och Milton) har ett ganska så stort sovrum/lekrum att dela på. Tonåringarna då???!!! Vi har ett garage där ett rum sitter i anslutning till. Ett fräscht varmbonat (naturligtvis) rum som blivit Robins rum. Äntligen ett garage där han kan ställa moppen i och förvaring för alla våra cyklar. Det var inte helt lätt inne i stan, man blev av med ett och annat, tyvärr.

På framsidan håller vi som bäst på att bygga Albins ”rum”, en egen liten stuga faktiskt. Det tar sin lilla tid, men snart så bör det vara dags för inflyttning för vår Albin, som för tillfället sover i Miltons säng, i väntan på att bygget ska bli klart.

Minisarna har ju sina egna sängar nu…men hittills har inte en endast natt spenderats där. Mammas säng är tydligen att föredra. Men det känns så skönt för oss alla att möjligheten i alla fall finns. För plötsligt händer det…😉

Filippa började ju skolan nu till hösten, förskoleklass, eller 6-års som de även kallar det för. Stora tjejen! Milton går sitt sista år på förskolan. Så nästa år händer det ”ofattbara”, jag kommer inte att ha ett endaste litet barn på förskolan. Har inte hänt sedan Robin började förskolan, han är 16 år nu 😱

 

Åter till huset. Det är absolut inget ”märkvärdigt” hus, inte särskilt stort, inget flådigt, men vi har en liten trädgård, en lekstuga och två altaner. Framförallt, det ligger på ett lugnt och fridfullt område och ni vet när man kliver in i ett hus för första gången och direkt får känslan att Det här är vårt hus!

Så var det och så blev det 😃

 

Nu i efterhand, när vi bott här ett tag är det ingen av oss som riktigt kan förstå hur vi stod ut i lägenheten så länge som vi faktiskt gjorde. Inget fel med stan, men nej, det passar inte oss. För bullrigt, för stökigt och alldeles för mycket liv och ståhej. Men det viktigaste, antalet rum, äntligen har vi fått våra egna små kryp in.

Vi är långt ifrån färdiguppackade, skolan och vardagen kom emellan. Men allt tar sin tid och vi trivs, det enda som räknas just nu!

 

Som sagt, plötsligt händer det…😁

 

 

 
 
 
Framsidan...
 
 
 
 

 

 ...där Albins lilla stuga började ta form.

 

 
 
 
Baksidan, med garaget och längst ut Robins rum
 
 
 
 

 

 Den lilla lekstugan och numera har vi även fått plats med en studsmatta vid sidan om äppelträdet

 

 

 
 
 
Det går framåt med stugan, vi har "höstat" lite och tänkt på fåglarna, och hockeysonen har fått upp ett intresse för matlagning och mamman hinner med så mycket mer...tacksamt 😍

 

 

En liten "snabbis" om vad som hänt under min frånvaro...men, det kommer mera 🙃

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0