bloglovin

När det plötsligt vänder...

2018-06-11 | 11:20:57

Jaha då var helgen över och den kändes som en skön och välbehövlig helg.

Milton slog till med lite feber på fredag kväll och jag misstänkte att nu tar allt om. Men nej, han vaknade helt feberfri på lördagsmorgonen, så det var nog en liten trötthetssvacka. Det har varit väldigt mycket för oss alla, och det är ju inte enbart vuxna som blir stressade och ”utslitna”, trötta och smått orkeslösa.

 

Nu har jag turen att kunna ge mina barn ett långt sommarlov. De behöver vila upp sig efter en minst sagt turbulent vår.

Jag kommer att vara fattig som en kyrkråtta, och några utsvävningar kommer det knappast att bli. Så min förhoppning är att det vackra vädret återkommer, så vi kan njuta av sol och bad på hemmaplan.

Baksidan av myntet med att studera är just att det inte utgår en endast lite slant i studiebidrag under lov. Dessvärre händer inte samma sak med räkningarna, de inkommer i samma takt som alltid 😨

 

Jag har sagt att jag kan hoppa in lite när det behövs vid Skinnskattebergs Vårdcentral och även i Fagersta, men har inte hört något ännu.

Det flesta hade ju redan ordnat sommarpersonal, jag var lite sent ute, det vet jag. Men jag hade svårt att göra något annat detta år, då jag inte hade den blekaste aningen om hur ena pappan skulle lägga upp sin sommar.

Så vi får väl se hur det blir nu…

 

Sen är det ju sådär att en olycka kommer sällan ensam. Först tyckte diskmaskinen att den skull braka ihop, sedan tyckte dammsugaren samma sak, inga av de två var värda att laga, utan det blev att införskaffa nya. I helgen tappade Milton vår iPad på balkonggolvet och nej, den höll inte. För att dagen efter lyckas springa in och välta vår högtalare/laddningsstation samt iPhone så allt totalförstördes. Mamman fällde en och annan tår faktiskt 😥

Ny bil efter att ”Bettan” brakat ihop var ju skönt att kunna lösa, mindre skönt att skatten på över 2000 kr kom och ska betalas nu.

Jag försöker tänka att det bara är materiella ting, i-landsproblem och nu har jag klagat färdigt för denna gång.

Men tänk att just pengar kan vara en så galet stressande faktor jämt, vare sig man vill eller inte 😩

 

Jag tycker det är lite märkligt. Jag älskar att ha mina barn hos mig, jag säger inget annat, men jag tycker också att mina studier är minst lika viktiga som ett arbete, för det leder ju till MIN och MIN familjs försörjning.

Men jag måste anpassa mig, hela tiden efter andras arbete. På något konstigt vis är det alltid prioritet nummer ett.

Ska det vabbas, Anna du vabbar, annars är man ”tom i huvudet” och förstår inte ansvaret av att ha ett arbete. Jag förstår precis, men mitt ansvar inför mina studier då???

Jag försöker pyssla och trixa så respektive ska få plats (inte någon till mig då), att det ska lösas på bästa sätt för att barnen ska må bra. Jag vill att allt ska fungera, men varför ska det alltid vara på mammans lott att lösa, fixa och trixa. Varför är det alltid jag som ska anpassa mig efter alla andra. För mig blir det ju allt som oftast till det sämre…

Jag är långt ifrån ensam om detta ”fenomen”. Jag har flera vänner omkring mig som även de måste fixa och trixa och liksom bara anpassa sig och gilla läget.

Genomgående tråden är att vi alla vill ha våra barn, så mycket som vi bara får, även om det innebär att fixa och trixa. Det sägs inte nej när frågan kommer ”kan du ta de”. Ja jag kan alltid ta mina barn, för de är min familj, de kommer alltid i första hand och det vill jag inte ändra på, för allt i världen.

Så visst får jag skylla mig själv, jag kan ju inte säga nej, utan jag fortsätter att anpassa mig. Så nej, jag har nog egentligen ingen rätt att klaga, men det förvånar mig allt som oftast, att tänket kan vara så olika…

 

Klagoinlägget färdigt…

Men faktum kvarstår, det är oftast upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag var så glad att jag lyckats så bra, vi firade i fredags. Både sommarlov för mig och minisarna och även kronprins Robins namnsdag.

Det kändes så bra, men kanske inte lika jippijej idag.

 

Men det kommer att bli bra igen, så brukar det ju bli, jag samlar lite krafter. Bryter ihop och kommer igen  👊 💪

 

 

 

 

Alltid lika skoj att fira, Robins namnsdag, sommarlov för mig, Filippa och Milton 😍

 

 

 

 

 

Liten sommarpojke, vi passade ju på att sola, bada, sola, bada...tur, för nu är det grått, trist och regn

 

 

 

 

Och en liten sommartös

 

 

 

 

Prins Vincent

 

 

 

 

Sen började "olyckorna" att avlösa varandra 😭

 

 

 

 

Använder mig av min älskade solhatt även denna sommar...inga rynkor innan 70 😎😉

 

Väntar på samtal från Västerås idag, om nytt datum för lilleman att läggas in för fasteprovokationen. Hoppas vi får bli "av med skiten" snart!

Drar till tandläkaren med liten dotter nu...See you 🙃

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0