Midsommar 2018...

2018-06-26 | 00:50:24

 

 

 

Så har det varit midsommar även detta år.

Vädret avvek inte från traditionen, utan det var kallt och blåsigt 😉

 

Alla juveler på plats och vi inledde dagen på bästa sätt.

En lunch på Hamnkrogen, innan det var dags för stångresning, spelemän och dans. Traditionellt midsommarfirande helt enkelt.

Vi gav oss när regndropparna började falla och drog hemåt.

 

Fina vänner kom över. Hela nio barn i hemmet, och skoj hade de 😍

Midsommarmat och bubbel. Sånt där med nubbe, det skippar vi 😆

Efter det att gästerna tackat för sig, kurade vi upp oss i soffan allesammans (ok, jag fick inte riktig plats och satt på golvet, men ändå), tittade på film, åt jordgubbar med grädde och lite annat smått och gott.

Blev sena timmen, men är det högtid så är det…

Alla barnen har nu lärt sig charmen med sovmorgon, så jag kom lindrigt undan 😉

 

 

 
 
 
Midsommarlunch på Hamnis
Lite kallt, lite blåsigt, men underbart gott 😋
 
 
 
 
 

 

 
 
 
Traditionellt midsommarfirande och sedan midsommarmat, midsommarbubbel och midsommarmys 😄

 

 

 
 
 
Mamma med minsting och två "storingar" 💖 
(och ja, rynkorna syns lika illa på båda bilderna, så det är väl bara att inse att de faktiskt sitter där 😩)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Go´fisarna 💕
 
 
 
 
 

 

 

Okej, det var inte bara jag som satt på golvet till sist 😉

Lite syskonmys framför TV:n (stora Robin, lilla Filippa 💞)

 

 

 
 
 
Vid midsommar är det som bekant ett krav att äta jordgubbar. För att få tag på dessa av högsta kvalité och dessutom få chans att plocka de själv (och provsmaka lite 😉) åkte vi till Hedemora.
En riktig hit, alla plockade för fullt och det blev över 6 kg jordgubbar innan vi var klara 😱 Gott va det!
 
 
 
 
 
 
 
Är egentligen totalt ointresserad av fotboll och väntar enbart på att hockeysäsongen drar igång. Men hade jag inte tittat på matchen Sverige - Tyskland hade man väl blivit totalt idiotförklarad, och jag måste erkänna att det var riktigt spännande.
Barnen tillverkade flaggor, mamman tog en irish coffee och vi hejade verkligen så gott vi kunde...
 
 
 
 
 
 
Värmen ville inte riktigt komma tillbaka, men är det sommar så är det. Lite fiske och en "galen badpojke" 😱
 
 
 
 
Tre pojkar åkte igår för att vara borta i tre veckor, vilket känns som tre år!!! Vet att de kommer ha det jätteskoj och bra, men det känns i mammahjärtat lik förbannat...Sommarveckor i all ära, men just nu suger "dela lika" systemet, så det så!
Hoppas på att tiden bara rusar iväg...!!!
 
 
*** Mamma älskar er mina fina ***
 
 
 
 
 
 
 
 
Kram och Go´natt
 

Lite sött och lite salt...

2018-06-17 | 23:50:00

 
 
 
 

 

Sommarlovet är i full gång och det är så man skäms, men vi har redan kommit in värsta ”slappar andan”. Frukosten serveras inte före 10. Två dagar i rad nu har vi till och med sovit över Sommarlovsmorgon på TV, som börjar klockan 9!!!! Som tur är går det igen på kvällen, för de små följer ”sommarskuggan” slaviskt 😉

 

Vädret blev ju aningen förändrat, och det ”efterlängtade” regnet kom till sist. Personligen tycker jag att det för tillfället känns som om vi bor i tropikerna. Varmt, fuktigt och klibbigt

Men efter en heldags regn får man väl räkna med det.

 

 

 
 
 
 En regnig dag så gör vi rosa "palt" och skuggslem (ni som följer "Sommarlovsmorgon" vet vad det är) 

 

 

I tisdags for ju lille Milton in till sjukan för fasteprovokationen. Lasse åkte och jag fortsatte att gå på skolavslutningar.

Vi hördes givetvis av under kvällen och det gick till synes bra för lilleman, trots att han varken fick äta eller dricka. Han var tyvärr lika svårstucken som tidigare, men till sist satt allt på plats och provtagning med jämna mellanrum under natten kunde göras.

Hade tänkt åka dit direkt på förmiddagen, för att höra vad läkarna hade att säga o.s.v.

Men så får jag prata med en superledsen liten son som är så hungrig att han ligger på golvet och gråter över hur hungrig han är.

Det är ju inte klokt, vilken jäkla skitundersökning. Att tvinga en liten 4-åring till svält. Ni vet, man håller ihop under samtalet, försöker peppa och säger tiotusen älsklingsord på en och samma minut, innan man förlorar kontakten med en liten ledsen, smått hysterisk son.

Inga svar skulle vi få. Det som tagits under natten (blodgasen) såg bra ut. Resten av alla prover skickades till Karolinska för analys och svar på det kommer om 3-4 veckor.

Vi kom överens om att det var onödigt att ta med storasyster och fara till Västerås, och jag kände mig tacksam över att pappan klarade av att stålsätta sig och vara stark inför den lille.

Jag kände inte att jag var till någon nytta om jag åkte dit. Hade mest troligt bara blivit förbannad och krävt att nu får det vara nog.

Haft rinnande tårar och till vilken stöttning är det…

 

Kort därefter beslöt läkaren att Milton nått sin bristningsgräns. De sista proverna togs och sedan fick han äntligen äta igen, min lille kämpe.

När eländet så var över. De hade sina jäkla resultat att skicka, så fick min lilling komma hem. Han åt sig igenom eftermiddagen och kvällen och somnade gott, mitt lilla gryn.

 

 

 

 

 

 

Filippas magproblem fortsätter och mag- tarmspecialisten gjorde bedömningen att det ska göras en noggrannare undersökning av tunntarmen och magsäcken. Så i början av juli är det sjukhusbesök igen och undersökning av lilla sessan.

Helt galet, men hittills har varenda jäkla månad bestått av x antal sjukhusbesök. Det tillhör liksom vardagen numera…skrämmande!

 

 

Skrev ju tidigare om att Robin fick utnämningen Lärarnas pris, här är motiveringen i sin helhet 👌😍💖

 

 

 
 
 
 
Den stolta modern lägger här ut ett av de sketchprogram denna trio producerat; 👇👇👇 
Klicka här!
 
 

 

 

 

 

 

Hade inte tippat på att få se min son så här "in action" 🌟🌟🌟 Åh snygg...ja det är han 👌 Kolla detta Youtube klipp också 👇👇👇
Klicka här!

 

 

 

 

 
 
 
 
Längesen som jag kände mig så här pass trött och sliten. Men det kommer väl över en nu när allt liksom lugnat sig lite. Slitsam termin till ända, skolavslutningar genomförda och lilleman är hemma igen efter det att "helvetesundersökningen" är gjord. Så kroppen känner nog på sig att det är bäst att passa på nu, ta ut trötthet och krämpor medan tid finnes 😉😩😰🤕 Så nu jäklar ska jag för en gångs skull lyssna på min kära kropp och ge den lite lugn o ro, vila och utesluta stress 🤗
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har tagit lång tid, många samtal, funderingar och fokus på mig själv och vad som får mig att må bra, hur jag vill leva och vad som är viktigt i mitt liv...jag är inte där än, men på god väg mot mina mål. För att bli en bättre mamma, vän och för att hitta harmoni, välmående och lugnet i livet, så är detta ett bra tänk på vägen 👍👍👍🌟🌟🌟
 
 
Så nu ska jag vila upp mig...igen 😆
 
 
Kram på Er!
 

Bästa dagen...

2018-06-13 | 01:01:00

 
 
 
 

En av årets bästa dagar har nu nått sitt slut. Skolavslutningsdagen!

Nu har alla mina sex juveler sommarlov, ett långt sådant. Hela tio veckor är minsann inte illa. Tror faktiskt de till och med kommer längta lite till att köra igång igen till hösten, även om de förstås aldrig skulle erkänna det 😉

 

 

 

 

Minisarna och jag platsade oss på första bänk, som sig bör, även detta år 😄 inget får missas 😉

 

 

Vi inledde morgonen i kyrkan, och först ut var lille Vincent, som kanske inte är så väldans liten längre, då han nu slutat trean och därmed också lagt lågstadietiden bakom sig.

Hade lite fint tänkt att jag skulle försöka hålla mig från gråt, i alla fall synlig sådan, detta år. Pojkarna tycker liksom det är lite sådär ”smålustigt” när mamma snyftar och snörvlar sig igenom sång efter sång.

Tyckte jag klarade det ganska så bra i början, men sen sket det sig direkt. Vincent och hans klass körde en låt där de spelade gitarr, och helt plötsligt går Vincent och hans kompis fram och bara sjunger, själva därframme vid micken, typ solo 😲

Tårarna rann lite fint, men jag klarade ändå av att hålla handen stadig och föreviga uppträdandet.

Min lille Vincent, när blev han så modig, och så stor och så världsvan??? För klok, snygg och smart, det har han alltid varit 😍 (precis som mor sin 😁)

 

 

 
 
 

Steg upp till mellanstadiet betyder ett "farväl" till "gamla" lågstadiefröken, hur sorgligt det än må vara. Presenter gavs och delades ut, om vartannat...och mamman grät igen, för just den här fröken har både Robin och Vincent haft, och nu blir det ingen mer av "de mina" som ska ha henne!!! Fattar ni, det är farväl för alltid, har liksom aldrig hänt denna sexbarnsmamma tidgare, det står ju alltid någon på tur 😱

 

 

 

 

Finaste Vincent 💖 Fyran till hösten då 😊

 

 

Sittning två, mellanstadiet och där har jag min lille Melwin.

Slut på femman, och hur otroligt det än känns så blir det sexan och sista året innan högstadiet som påbörjas i höst.

Min coola lille herre, tycker det räcker nu, vi stoppar tiden lite 🙃

 

 

 

 

Presenter och kramar, även om man möter samma "gamla" fröken igen till hösten 😄

 

 

 

 

Finaste Melwin 💖 Sexan till hösten då 😊

 

 

Sittning tre, Lindgårdsskolans högstadium, Sturen som har avslutning.

Albin lämnar åttan och som den ”sportnörd” han nu är, har han såhär på slutet hunnit med att deltaga i lite olika sportevenemang, t.ex. OS i skolan, som hans klass dessutom lyckades vinna. Han höll i hela spektaklet och fick tilldelat Diplom för den insatsen. Mycket skratt kring det, men givetvis kom det en och annan tår från mamman, och när en tjej började att spela jordens finaste egenskrivna låt på pianot, då brast det…igen 😂

 

 

 
 
Finaste Albin 💖 Nian till hösten då 😊
 

Sen att jag även snörvlar var gång vi sjunger nationalsången (som då gjordes vid tre tillfällen idag), det talar vi tyst om. Jag är så otroligt sentimental och känslosam dessa dagar.

Men det är enbart på grund av glädje och en enorm stolthet över vad mina avkommor lyckas prestera, år efter år. Hur de går från klarhet till klarhet, växer med sina uppgifter, växer som individer och hur de alltid har hjärtat på rätt ställe 💕

*skryt, skryt, skryt…jag vet, men jag får* 😜

 

 

 

 

 

Sent, sent igår kväll ringde de från sjukhuset och meddelade att Milton skulle infinna sig för att göra fasteprovokationen idag på eftermiddagen.

Vi är ju glada att få det avklarat, även om själva processen suger. Att låta lilleman varken äta eller dricka på upp till ett dygn, en massa provtagning och nålar, är ju inte direkt det man önskar honom, men det måste ju göras.

Inga svar kommer vi få efter detta dygn. Alla prover skickas till Karolinska för analys och svar innan 3-4 veckor tror jag inte att vi får.

Milton skrevs in på eftermiddagen, Lasse är med honom, och vi hoppas de ”släpps ut” om ett dygn.

 

 

 
 
 
Lille Milton, nu är det dags för nålar, stick och undersökningar igen...men snart så borde allt detta vara över och förbi och du får "bara vara barn" igen 😘
 
 

Hade gärna följt med och installerat lilleman, varit med lite i början, men inte ens jag kan vara på två ställen samtidigt, även om jag många gånger önskat så.

När äldste sonen slutar nian, bär kostym och ska visa egenproducerad film, då bara ska mamman vara på plats.

 

Så sittning nummer fyra ägde rum i Fagerstahallen där Risbroskolans elever hade avslutning. Nu har lilla Fagersta faktiskt två stycken högstadium (det skulle man inte kunna tro) och mina två äldsta söner har valt att gå på var sitt av dessa två. Därav någon liten extra sittning, men som sagt, en av årets höjdpunkter 😉

 

Hett var det, många var vi och god tid tog de på sig, men niorna fick mycket fokus, som sig bör vid denna sista dag i grundskolan.

Och för att inte ge upp detta med att skryta riktigt än, måste jag då berätta och min Robin och hans två goda vänner tog hem lärarnas utmärkelse inom Art Media inriktningen. Grunden för detta var deras gemensamma filmproducerande och hur de skapat, inspirerat och underhållit under åren.

Jag är mäkta imponerad, och kanske då lite extra för att Robin aldrig varit någon ”spexare”. Nej, snarare tvärtom. Lugn, tystlåten, tog ingen plats, och sa alltid själv att han hade scenskräck.

Nu spelar han roll efter roll. Olika karaktärer med både humor och lite allvar i film efter film. Har inga som helst problem att tala inför folksamlingar. Har gjort flertalet intervjuer i och med hans entreprenörskap och den tystlåtne lille killen med scenskräck är som bortblåst.

Det är det jag kallar för utvecklig och att växa med åren…men jag är ju hans mamma då såklart, aningen partisk 😉

 

 

 

 

Finaste Robin 💖 Gymnasium till hösten då 😊

 

 

 
 
 
Mina stiliga två äldsta prinsar...och en liten sessa 😉😍

 

 

ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT MYCKET MINA UNDERBARA BARN 💞

ROBIN 💖 ALBIN 💖 MELWIN 💖  VINCENT 💖 FILIPPA 💖 MILTON

GLÖM ALDRIG DET!!!

 

 

 

 

 

Nu ska jag lägga benen i högläge, efter en dag i höga klackar, det känns i fötterna. Men ni vet det där med att vara fin och lida pin…sådär några dagar om året 😉

 

Go´natt på Er

 

 

 

 

När det plötsligt vänder...

2018-06-11 | 11:20:57

Jaha då var helgen över och den kändes som en skön och välbehövlig helg.

Milton slog till med lite feber på fredag kväll och jag misstänkte att nu tar allt om. Men nej, han vaknade helt feberfri på lördagsmorgonen, så det var nog en liten trötthetssvacka. Det har varit väldigt mycket för oss alla, och det är ju inte enbart vuxna som blir stressade och ”utslitna”, trötta och smått orkeslösa.

 

Nu har jag turen att kunna ge mina barn ett långt sommarlov. De behöver vila upp sig efter en minst sagt turbulent vår.

Jag kommer att vara fattig som en kyrkråtta, och några utsvävningar kommer det knappast att bli. Så min förhoppning är att det vackra vädret återkommer, så vi kan njuta av sol och bad på hemmaplan.

Baksidan av myntet med att studera är just att det inte utgår en endast lite slant i studiebidrag under lov. Dessvärre händer inte samma sak med räkningarna, de inkommer i samma takt som alltid 😨

 

Jag har sagt att jag kan hoppa in lite när det behövs vid Skinnskattebergs Vårdcentral och även i Fagersta, men har inte hört något ännu.

Det flesta hade ju redan ordnat sommarpersonal, jag var lite sent ute, det vet jag. Men jag hade svårt att göra något annat detta år, då jag inte hade den blekaste aningen om hur ena pappan skulle lägga upp sin sommar.

Så vi får väl se hur det blir nu…

 

Sen är det ju sådär att en olycka kommer sällan ensam. Först tyckte diskmaskinen att den skull braka ihop, sedan tyckte dammsugaren samma sak, inga av de två var värda att laga, utan det blev att införskaffa nya. I helgen tappade Milton vår iPad på balkonggolvet och nej, den höll inte. För att dagen efter lyckas springa in och välta vår högtalare/laddningsstation samt iPhone så allt totalförstördes. Mamman fällde en och annan tår faktiskt 😥

Ny bil efter att ”Bettan” brakat ihop var ju skönt att kunna lösa, mindre skönt att skatten på över 2000 kr kom och ska betalas nu.

Jag försöker tänka att det bara är materiella ting, i-landsproblem och nu har jag klagat färdigt för denna gång.

Men tänk att just pengar kan vara en så galet stressande faktor jämt, vare sig man vill eller inte 😩

 

Jag tycker det är lite märkligt. Jag älskar att ha mina barn hos mig, jag säger inget annat, men jag tycker också att mina studier är minst lika viktiga som ett arbete, för det leder ju till MIN och MIN familjs försörjning.

Men jag måste anpassa mig, hela tiden efter andras arbete. På något konstigt vis är det alltid prioritet nummer ett.

Ska det vabbas, Anna du vabbar, annars är man ”tom i huvudet” och förstår inte ansvaret av att ha ett arbete. Jag förstår precis, men mitt ansvar inför mina studier då???

Jag försöker pyssla och trixa så respektive ska få plats (inte någon till mig då), att det ska lösas på bästa sätt för att barnen ska må bra. Jag vill att allt ska fungera, men varför ska det alltid vara på mammans lott att lösa, fixa och trixa. Varför är det alltid jag som ska anpassa mig efter alla andra. För mig blir det ju allt som oftast till det sämre…

Jag är långt ifrån ensam om detta ”fenomen”. Jag har flera vänner omkring mig som även de måste fixa och trixa och liksom bara anpassa sig och gilla läget.

Genomgående tråden är att vi alla vill ha våra barn, så mycket som vi bara får, även om det innebär att fixa och trixa. Det sägs inte nej när frågan kommer ”kan du ta de”. Ja jag kan alltid ta mina barn, för de är min familj, de kommer alltid i första hand och det vill jag inte ändra på, för allt i världen.

Så visst får jag skylla mig själv, jag kan ju inte säga nej, utan jag fortsätter att anpassa mig. Så nej, jag har nog egentligen ingen rätt att klaga, men det förvånar mig allt som oftast, att tänket kan vara så olika…

 

Klagoinlägget färdigt…

Men faktum kvarstår, det är oftast upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag var så glad att jag lyckats så bra, vi firade i fredags. Både sommarlov för mig och minisarna och även kronprins Robins namnsdag.

Det kändes så bra, men kanske inte lika jippijej idag.

 

Men det kommer att bli bra igen, så brukar det ju bli, jag samlar lite krafter. Bryter ihop och kommer igen  👊 💪

 

 

 

 

Alltid lika skoj att fira, Robins namnsdag, sommarlov för mig, Filippa och Milton 😍

 

 

 

 

 

Liten sommarpojke, vi passade ju på att sola, bada, sola, bada...tur, för nu är det grått, trist och regn

 

 

 

 

Och en liten sommartös

 

 

 

 

Prins Vincent

 

 

 

 

Sen började "olyckorna" att avlösa varandra 😭

 

 

 

 

Använder mig av min älskade solhatt även denna sommar...inga rynkor innan 70 😎😉

 

Väntar på samtal från Västerås idag, om nytt datum för lilleman att läggas in för fasteprovokationen. Hoppas vi får bli "av med skiten" snart!

Drar till tandläkaren med liten dotter nu...See you 🙃


Klaaaaaaar!!!!!!!!

2018-06-08 | 14:42:34

 

 

 

Jag gjorde det!!! Inte fredag 23.59, utan faktiskt NU är rapporten inlämnad, och därmed har jag SOMMARLOV!!!

Tycker faktiskt jag gjorde det bra, med tanke på alla sjukhusbesök och annat ”krångel” som kommit emellan.

JA jag skiter i allt vad jante heter och klappar mig på axeln 😊

 

Barnen har även de inom kort sommarlov, i alla fall skolbarnen. De har avslutning på tisdag, sen ligger ett skönt och välförtjänt lov framför de.

Men idag går minisarna sin sista dag på förskolan, och Filippa, helt galet, men hon ska inte ens tillbaka till förskolan i höst. Hon ska börja i förskoleklass…min lilla söta stumpa, när blev hon så stor att hon hamnade i skolans värld 😲

 

Filippas läkare ringde igår, som talat med mag- tarmspecialisten, vilken ansåg att man skulle fortsätta utredningen kring Filippas magbesvär.

Så nu väntar vi på en kallelse för en tunntarmspassage, lämna mer omfattande ”bajs” prover och urinprover. Sen anser de tydligen att hon dricker för mycket och en grundligare blodsockerundersökning ska göras.

Jag känner mig nöjd över att de äntligen tar oss på allvar och verkligen utreder sessans besvär.

 

Huruvida Milton ska läggas in för sin fasteprovokation under nästa vecka eller inte återstår att se. De ringer och meddelar oss på måndag.

 

Så innan dess har vi nu en heeeeeel helg tillsammans, jag och mina sex juveler, så jäkla skönt!!!

Underbart väder, hemmet städat, blommor vattnade, tvätten tvättad och helghandlingen gjord.

Ja jag har varit sjukt energisk och har ett bra flow just nu…😋

 

 

 

 

Sommarfeeling 😍

 

 

 

Kanske för att jag varit hos bästa Lenis som jag känner mig pigg, fräsch och jäkligt awesome 😄😎

 

 

 

 

 

 

Trevlig helg på er!


Sjukan hit och sjukan dit...

2018-06-06 | 17:52:00

Hej, här är jag med alla de sjuka barnen!!!

I fredags fick vi lov att fara in akut med Filippa, hon hade fruktansvärt ont i magen och feber som bara steg och steg.

Det hela började på torsdag kväll. Hon var tröttare än vanligt och hade ont i magen, vilket hon i och för sig har av och till varje dag.

Hon sov oroligt under natten, men å andra sidan är vi väl många som sover illa nu i denna värme, så jag kände inte att åka in akut var nödvändigt.

 

På fredagsmorgonen stack jag tidigt till skolan. Avslutningsdagen och jag ville inte missa den. Träffa det härliga MES (medicinsk sekreterare) gänget och önska glad sommar.

Det var tänkt att jag skulle lämna av de små hos pappan, men Filippa var så trött och ville inte resa sig ur soffan. Hon hade feber och ont i magen.

Pappa kom över och tog det därifrån.

 

Väl på skolan ringde Lasse och sa att han var på väg in till akuten med Filippa. Hon hade hög feber och ont i magen så hon grät.

Vi möttes upp vid akuten.

Ett litet tags väntande, sen blev hon inlagd på ett rum och undersöktes. Hon hade då över 40 graders feber och ont i magen och pannan sa hon. Tror det onda i pannan helt klart berodde på febern.

Prover togs, men de var alla normala.

Hon fick febernedsättande så febern höll sig mellan 39-40 grader.

Nej, ingenting avvikande hittades, och faktum kvarstod att Filippa hade det onde i magen kvar.

Det bestämdes att vi skulle åka hem. Hon kunde ju lika gärna äta febernedsättande och ta vätskeersättning hemma. Det är ju betydligt skönare hemma, och bara att åka in till Västerås sjukan igen om det eskalerar.

Det beställdes ett ultraljud av magen som skulle göras på måndagen.

 

Ett par dagar var lilla sessan krasslig, sen vände febern och på söndagen var hon betydligt piggare. Samma ont i magen som hon haft de senaste två åren, mer eller mindre, var dock kvar.

Så i måndags skulle alltså Filippa in och göra ett ultraljud av magen och Milton läggas in för att göra fasteprovokationen, som sedan ett para veckor redan var bestämd.

 

Jag och sessan till röntgen och Lasse skrev in Milton på avdelningen, där vi sedan samlades allihopa.

Både Filippa och Milton var piggelin och lekte högt och lågt, tills Milton bara kroknade.

Han la sig ner i sjukhussängen och somnade. Händer aldrig att han lägger sig för att sova dagtid.

Varm som en kamin och personalen började ta diverse prover.

Allt såg bra ut, men febern steg.

Ett himla virrvarr bland läkarna om och hur fasteprovokationen skulle göras. Det visar sig att de står och kliar sig i huvudet och säger rakt ut att de inte har en blekast aning om hur de ska gå tillväga och de fick inte tag på den doktor som ordinerat fasteprovokationen, och faktiskt visste någonting om den.

Det slutade med att vi skickades hem, för det visste helt enkelt inte vad de skulle göra.

Telefonsamtal sent på kvällen med läkare. Fortfarande ett stort frågetecken kring hur de skulle gå tillväga med allting, nu när han hade feber och allt. Hans ordinarie läkare påstod de inte fanns på plats.

Han hade vid senaste tillfället sagt att vi måste läggas in om Milton blev sjuk innan fasteprovokationen var gjord. Nu var han ju krasslig, och vi var redan på plats, men ändå skickades vi hem.

Klart jag ifrågasatte det och bokade själv upp en telefontid till eftermiddagen. Fick prata med en sköterska. Miltons ordinarie läkare var visst i tjänst och hade så varit dagen innan också, bara det att han rent fysiskt befann sig i Köping.

Sköterskan lämnade ett meddelande att läkaren skulle ringa upp, vilket han också gjorde.

 

Han var inte jättenöjd med hur allting hade hanterats och att de skickat hem oss. Men nu när vi väl var hemma fick vi instruktioner om att hålla koll på andning och feber och komma in direkt om det skenade.

Nytt datum för fasteprovokationen, förhoppningsvis under nästa vecka, så det blir gjort någon gång. Vilket läkaren tyckte vore bra. Resultaten av proverna vid ”svälten” som läkarna faktiskt kallar det (jag tycker det låter hemskt) ska skickas till Karolinska för analys, vilket tar 3-4 veckor, så givetvis vill vi få detta i rullning.

 

 

 
 
 
Liten trött pluppis 💕
 
 

Milton har nu piggnat till. Febern har gett sig och det står väl ganska så klart att Filippa och han delat på bacillerna.

Så himla konstigt tillfälle bara att det kom just när vi var på sjukan och bara sisådär direkt på bara en timme var han från speedad till däckad, skitskumt, men nu är han som sagt pigg igen.

Ny läkartid på måndag och hoppas på inläggning igen.

 

 

Filippa och ultraljudet då…?

Ja det kunde inte läkaren på avdelningen uttala sig om, utan de bilderna ska ses över av en gastro läkare, förhoppningsvis innan denna veckas slut.

 

 

 

 

I väntan på att kolla magen 

 

 

Melwins läkare i Västerås har sagt ifrån sig ansvaret vad det gäller det mesta kring Melwin, och numera ligger allt hos läkarna på Ackis.

Själv har jag beställt hem hans journalkopia från början till slut. Mest för eget intresse och jag anser att det är en bra dokumentation att ha, nu när det faktiskt finns möjlighet till det. En förmån patienterna inte hade tidigare.

Läkarna själva verkar inte vara helnöjda över att föräldrar (såna dryga som mig mest troligt) kan ta del av allt som står i journalen, men det är bara för de att ”gilla läget”. Får man så kan man…

 

Ja det är väl ungefär så livet har sett ut den senaste tiden för mig och min familj. Sjukhusbesök och en himla massa feber.

Men jag tror vi är på gång tillbaka nu 😉

 

 

 

 
 
 
 
Liten krasslig sessa. Den trötta mamman försökte duka upp allt möjligt gott för att locka till lite aptit, men nej, det fick jag mumsa i mig själv 😆 Se vilka fina blommor de plockade åt mig när jag gått sista skoldagen 💕
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lilleman, som var pigg på helgen, fick hänga med mamma en sväng till "beachen" och leka av sig, medans krassliga syrran var hemma med pappa.
 
Men vet ni, sedan hände något...
 
 
 
 
 
Jag tog mitt pick och pack och drog till landet 😉 Ett dygn med min finaste vän i världen och "bara vara". Bodde i min bikini och tillbringade mesta tiden i en solstol (därav den röda överlroppen, orutinerat varje jäkla år). Men även härliga promenader och sköna bad. Faktiskt precis vad min kropp och själ behövde just nu. Bubbel och babbel och energipåfyllnad...och en sill lunch förstås, bland det bästa som finns 💖
 
 
Jag har visserligen gått min sista dag i skolan och gjort klart min LIA, men har faktiskt en liten till detalj att färdigställa innan det blir sommarlov...på riktigt. En rapport om min LIA period, som jag jobbar på i detta nu, men ville klämma in en liten uppdatering kring mina barns åkommor, då jag får en del frågor. Ber om ursäkt att jag inte hinner svara på allt just nu. Jag har inlämning av rapporten på fredag, så det är lite tajt 🙃
 
 
Kram på Er!
 
 
 

RSS 2.0