Ett år till...

2018-07-10 | 09:38:36

 

 

 

Idag är det absolut ingen vanlig tisdag.

Idag fyller min förstfödde son år.

Idag blir han hela 16 år.

 

Egentligen är ju detta helt galet, då jag inte är en dag över 25 😉

Men min kloka, fina, målmedvetna, intelligenta och humoristiska kronprins fyller tydligen två år från myndig.

Han får börja övningsköra.

Fattar ni, sitta bakom ratten på en BIL!!!

Då är man ju skitstor ju…

Jag som grät redan förra året när han for iväg på sin moppe, med sin stora hjälm, min lille pojke.

Nu ska han navigera en bil, och med mig vid sidan om 😲

Japp, för jag ska på handledarkurs i helgen och lära mig lite trafikvett igen, antar jag.

Kan ju kanske vara bra, för det va ju ett tag sedan. Eller nej, nu ljuger jag, är ju bara 25 så mer än 7 år sedan är det ju faktiskt inte 😉

Jag kommer att minnas supermycket 😄

 

Hur som helst är det hans dag idag. Kronprins Robins egna födelsedag och jag hoppas han blir ordentlig firad hos sin far.

Vi firar honom nästa vecka, då han kommer till sin mor…men som sagt, idag blir han stor 😍

 

 

Du lilla stora son 
med hjärta av guld! 
Snäll, omtänksam 
finurlig humoristisk. 
Förmåga att se det lilla 
och göra det till de 
stora. 

Går din egen väg 
följer det 
du tycker är 
viktigt. 


Ja vill ge dig fortsatt 
livsmod och en hand full 
med lycka, i en värld 
som skrämmer mitt 
mammasinne ibland! 
Fast du nu är nästan vuxen 
ser jag ibland den lille 
killen i Star Wars dräkt 
gömd i den stora. 


Ett mammahjärta kan inte 
ordna allt - fast det vill! 
Önskar bara att du 
ska må bra och trivas och fortsätta 
vara den fina kille som du 
alltid varit!

Det är just såna som du 
som får världen att lysa ibland. 

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN ÄLSKADE, FINA UNGE 💖💖💖

 

*** ROBIN FREDRIK 2002-07-10 ***

 

 

 

 

 

 


Så här kan vi inte ha det...

2018-07-09 | 19:51:00

 

 

 

Nej nej, nej, jag tycker det är roligt att skriva och blogga, och det kan ingen ta ifrån mig. Dessutom är ni många som vill följa mig, så då kör vi. 👊💪

Jag har laddat batterierna, fyllt på med ny energi…tyckte jag, tills jag blev dyngförkyld.

Feber, har ingen röst kvar och mest sover och sover.

 

Hockeysonen for till Karlstad igår för ett hockeyläger. Vi har varit där varje år nu i…ja jag vet inte riktigt hur många år. Älskar staden, älskar Färjestad och det är en av årets höjdpunkter att åka dit 😊

Men nu blev jag ju SJUK 😝

Vilar och vilar, så imorgon drar jag dit och ansluter. Skönt, för solen skiner ju alltid i Karlstad 😉💞

Kombo av sol och bad med ishall och lite hockey är liksom en bra kombo.

 

Var på min goda väns 50-års fest i fredags, var kanske där jag fick min bacill 😉

En fantastisk rolig fest som slutade långt in på sena timmen, eller tidig morgon kanske man ska kalla det.

 

 

 
 
 
Men alltså, ser hon ut som 50 år...NEJ hon gör ju inte det, fina, fina Pella 💖
 
 
 

Nu ska jag återgå till lite packning och planering, för imorgon drar jag till min fina, goa härliga hockeykille och två små älskade minisar 💕

Och till er alla…Hang in there! Jag kommer fortsätta att skriva om sexbarnsmammans vardag och fest, barnens och mitt liv, min familj i vått och torrt, sött och salt, med- och motgång, ja allt som är värt att skriva om 😉

Klicka i "Följ mig på Bloglovin" så missar ni ingenting 😊

 

Jag har många mål här i livet, och er peppning är ovärderlig, den vill jag inte mista! 

 

 

Jag återkommer...

 

Kram på Er!

 

 
 

Over and out...

2018-07-02 | 23:57:00

 

 

 

Hej alla fina läsare!

När jag ”hållit mig borta” från bloggen en längre stund, brukar jag få små meddelanden med förfrågningar om allt är bra, om jag lever 😉

Därför skriver jag nu att bloggen kommer att ”vila” ett tag. Hur länge, eller hur kort, det vet jag inte…Men det kommer ju att märkas 😊

 

Allt är inte bra just nu, det är snarare raka motsatsen.

Någon/några har lyckats komma åt mina personliga konton. Hur, när, var, det vet jag inte.

Men jag vet att personlig och högst privat information cirkulerar.

Det känns oerhört obehagligt.

 

Spekulationer och allmänt ”snack bakom ryggen” är jag sedan länge van vid.

Vill inte låta präktig på något vis, men jag fattar faktiskt inte hur det hinns med och går att hålla reda på vad alla gör och inte gör. Hur får folk plats med all sån skitinfo i huvudet???!!!

Själv har jag fullt sjå med att komma ihåg det som för mig verkligen är viktigt och betydelsefullt.

Jag lyssnar inte på skvaller, vet knappt ett skit om vem som lämnar vem, som sen träffar en ny och vem det är och bla, bla, bla, bla…Står oftast som ett fån när det kommer på tal någonstans och som alla tycker verkar helt självklart, men jag vet inte ett skit. Kanske har någon berättat det för mig tidigare, men sånt minns jag oftast inte, och det bekommer mig inte ett skit.

 

Hur andra känner vet inte jag, men jag vet hur det känns i mitt hjärta.

Snälla, vill ni veta något om mig, mina barn, min familj, mitt samliv/sexliv, icke samliv/sexliv, vem, var, hur och varför jag träffar någon och på vilket jävla vis…FRÅGA MIG!!!

Sluta spekulera och snoka, det blir ju bara fel.

Är jag så pass intressant att man måste hitta inlogg till mina konton och dessutom sprida informationen vidare???!!!

Kanske smickrande i och för sig, att jag är så jäkla spännande.

Nej, det är bara obehagligt och ni fattar inte vad det förstör och sårar!

 

Så just nu känner jag mig bara matt över allting, missförstådd och ledsen.

Jag vet att många av er läste artikeln i tidningen Amelia för ett tag sedan.

Där jag berättar om hur jag kravlar på botten av ingenting och ville bara ge upp allt, men genom barnens blotta existens reste mig upp igen. Pratade mig igenom ett helvetesår och blev starkare och starkare.

Livet är en ständig berg- och dalbana och jag säger inte att jag har det tuffast av oss alla, det finns alltid de som har det jobbigare än en själv om man tänker till.

Men ibland är det svårt att tänka till och man känner sig bara liten, svag och ledsen.

 

Jag kämpar på med mitt…

Vill fixa utbildningen, vill få min ekonomi att rulla på, vill att min familj ska hålla ihop, må bra och hitta harmoni och lugn i tillvaron.

Men det blir aldrig lugnt, inte ens en nanosekund känns det som, och den där styrkan jag byggt upp under lång tid har snart raserats igen…

Så jag tackar för mig ett tag.

 

Jag har många Facebook vänner, men endast några få står mig nära, är betydelsefulla och finns där för mig i alla lägen. Ni vet vilka ni är 💖

Jag kommer göra en rensning av andra kontakter.

 

Tänker tillbaka på när jag var aningen yngre. Inga sociala medier fanns, inga mobiltelefoner, inte mejl och andra datakontakter överhuvudtaget, och tänk så mycket bättre vi mådde…JAG gjorde det i alla fall!

 

Nu ska jag fokusera på hockeyläger, tre veckors ”alla barnen” semester, få livet att fungera igen och försöka samla ihop mig inför skolstart.

 

På återseende 💕

 

 

 

 

 


RSS 2.0