bloglovin

Bakom fasaden...

2018-01-07 | 14:18:00

Jag HATAR, HATAR, HATAR att lämna mina barn!!!

Det skär i hjärtat var gång jag måste vinka av de.

De kommer tillbaka imorgon kväll, och jag misstänker att många av er tänker; ”men då är de ju inte borta länge alls, så vad gnäller du om”

Men jag gråter och tycker det skit ändå, för jag tvingas lämna bort de bästa jag har. Hade jag fått välja själv när, var, hur hade det säkerligen känts bättre.

Men det suger att familjen har gått åt helvete, det suger att dela sina barn som någon jävla ägodel som måste flytta hit och dit, enbart för att de råkat hamna mitt emellan två egon till föräldrar. Som inte orkat kämpa mer, som valt att släppa familjen, splittra allt och utsätta de bästa de har för en betydligt sämre vardag. Ni behöver inte hålla med, ni får tycka att jag har helt fel, att det visst inte påverkar barnen särskilt mycket med en separation.

Men jag tycker inte så!

Jag gråter oavsett tid jag måste lämna mina barn, jag gråter så fort de måste byta vardag och att se i deras ögon att de vill att jag ska vara med. När de säger hur mycket de kommer att sakna mig, att det kommer vara svårt att somna på kvällen. Ja jag gråter och tycker att detta är den sämsta jävla skit som finns!

Hoppas att det är underförstått, men för tydlighetens skull...jag gråter INTE så de ser!

 

Gör något för dig själv nu Anna, passa på att göra allt du inte hinner annars.

Men det spelar ju absolut ingen roll att jag får s.k. egentid när jag inte vill ha den.

Jag vill ha mina barn, min familj!

Jag vill göra alla saker jag behöver göra, men ändå kunna äta middag med mina barn, natta de och somna bredvid en liten varm, go unge.

Jag vill inte ha antingen eller!

Detta med separation suger, big time och jag kommer aldrig någonsin tycka att detta för någonting gott med sig, Never!

 

Har i alla fall haft en bra förmiddag.

Julgransplundring på Lindgården.

Julen har dansats ut och vi lyckades att ge barnen en ”mamma, pappa, barn relation” om så bara för några timmar.

Det var nöjda och glada barn. Föräldrarna led ju inte de heller direkt, tror jag i alla fall, men jag kan ju enbart svara för mig själv.

Det är så otroligt mycket värt att se deras glädje över att kunna hålla både mamma och pappa i handen när de dansar runt granen. Att de kan sjunga med i ”mamma, pappa, alla går i ringen” och känna att så är det faktiskt!

 

 

 
 
 
 
Finklädda små älsklingar, redo att vinka av julen...för den här gången
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tomten kom och delade ut varsin klapp till barnen och tackade för sig och denna jul...men på återseende såklart :-)

 

 

Julen har dansats ut, så nu är den definitivt slut!

Bara här hemma jag har lite stjärnor och trams kvar, men de ska snart ryka. Så snart jag torkat tårarna och skärpt ihop mig.

Bort med skiten och sedan försöka fokusera på att det faktiskt är första skoldagen imorgon. Att en ny kurs startar och så smått kika lite på vad vi ska gå igenom imorgon.

Jag behöver annat att tänka på, jag behöver komma igång igen.

Visst är det skönt med slapp och bara ta dagen som den kommer, inga tider, inga måsten. Men det är inte bara rosensött.

Det vet ni ju, det har varit turbulent…även detta lov.

Mamma, pappa, barn är ju bara en fasad. En liten låtsatslek som vi fixar att leka ibland. Men bakom fasaden ligger svek, lögner och besvikelse.

En massa känslor och tankar som sprätter och snurrar hejvilt, helt utanför min kontroll.

Det finns tid och utrymme att tänka, det finns plats för tårar att komma ut.

Bättre att fylla tiden med måsten, passa tider och endast fokusera på två saker; mina barn, mina studier.

Radera bort allt annat, inte ge det någon plats.

Bättre att förbli känslokall, skydda sig från att bli sårad, ledsen och svag.

Säga till sig själv att det finns det varken tid eller utrymme för.

Va en hård, stark och stabil jäkel, Anna. Kliv ut med huvudet högt och låt allt rinna av.

Så får det bli…det kallas överlevnad!

 

 

Avslutar med några bilder från sluttampen på jullovet

 

 

 
 
 
Uttagning till TV-pucken, del II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan FAIK match på hemmaplan, med en härlig vinst!
 
 
 
 
 
 
Lördagsmys med världens bästa tjej <3
 
 
 
 
 
 
 
Filippa som älskar att fixa med sina foton, och resultatet blir rätt skojsigt ;-)
 
 
 
 
 

Och sist en bild tagen av min kära dotter, som så väl visar vad jullovet mestadels bestått av; myskläder, gott att äta, slapp och kärlek

Japp, så här är sanningen, inte f-n är man piffad och fixad jämt!

 
 
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0