Sportlovsveckan...

2018-02-27 | 22:38:57

Blir smått galen, dygnets timmar räcker inte till!!!

Så mycket jag vill få gjort, så mycket som MÅSTE bli gjort…

Inget konstigt med det egentligen, så är det väl för oss alla, mer eller mindre, nuförtiden 😉

 

Jag har blivit ett år äldre och blivit hjärtligt firad, så det riktigt värmer i kropp och själ.

Firad av familj och vänner, som vanligt lite utspritt över veckan. Svårt att få det att passa för alla på en och samma gång, för att inte säga helt omöjligt...

*** Tusen Tack för alla gratulationer, både i "cybervärlden" och i "riktiga världen" ***

 

Hade vänner över på lite mat och dryck på fredagen. Mysigt och babbel in på sena timmen blev det, som vanligt 😉

En kväll att glömma ”sorger och besvär”…typ 😊

 

Lördagen var vigd till studier och jag hade allt planerat och klart. Men det blev inte riktigt som jag tänkt.

Började flitigt och kände att det flöt på, men så fick jag svårt att fokusera, började darra och kunde till slut inte stå på benen. Yrsel och hela jag skakade.

Enligt sjukvården en form av stressreaktion.

Jag sov mig igenom resten av helgen och på söndag kväll kändes det bättre.

Vet dock inte om stressen över studierna direkt minskat dock. Blev ju inte alls lika mycket gjort som jag hoppats på tyvärr.

Men jag mår bättre, det gör jag, och försöker tänka på att andas, dricka mycket vatten och äta lite ibland också...

 

Alla barnen kom hem och tillsammans firade vi mammans födelsedag för sista gången detta år 😉

Fick så himla fina presenter, mina älskade barn <3

 

Sportlov, men ingen rast, ingen ro för det 😉

Hockeykillen for till Munkfors för en tredagars utvecklingscamp, och vi övriga drog och badade.

Denna dag har vi mest slappat oss igenom, laddat batterierna, för imorgon ska hockeykillen hem.

En liten ”nätt” tur till Munkfors har vi framför oss. På hemvägen ska vi stanna till i Karlstad för hockeymatch, HV71 – Färjestad, så vi får väl se hur sams vi är på vägen hem 😉 Två Färjestads anhängare och två HV71 ”lovers”, och sen några neutrala…

 

Torsdagen MÅSTE jag till skolan, oavsett om jag är död eller levande. Den nya kursen Klassificering av sjukdomar och hälsoproblem är riktigt klurig, och jag måste verkligen hitta den ”röda tråden” där, om allt ska gå vägen.

 

Hockeykillen har ”givetvis” även en match i Guldsmedshyttan där på torsdagskvällen, klart vi måste trycka in lite mer hockey 😊

(är jätteglad att han älskar hockeyn så mycket som han gör och gläds verkligen med honom, tro inget annat, även om jag gnäller lite)

 

Förhoppningsvis kan helgen vigas åt vila och plugg och massor av mys med min ”lilla” barnaskara.

Det är ju faktiskt inte så ofta som vi alla är samlade numera, om jag tänker efter. Det är ett himla flackande och farande på oss, så det ska bli riktigt skönt att bara ha en ”oplanerad” helg tillsammans. Hoppas vi alla tycker likadant bara 😉

 

 

 
 
 
Träning med länslaget, för en gångs skull på hemmaplan!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För att sen dra till Munkfors...han rör på sig hockeykillen ;-)
 
 
 
 
 
 

 Unnade mig lite gott på födelsedagskvällen :-)

 

Och jag har gjort en liten "makeover"

Gått från blond till lite mindre blond, lite kall liksom, såhär mitt i vintern :-)

 

 

 

 

 

 

 

 Går och vilar upp mig inför en "liten" roadtrip imorgon då

Kram på Er!

 

 

 

 


Allt löser sig...

2018-02-20 | 23:30:00

Sena timmen, men nu är i alla fall hemmet i gott skick igen. Det blir ju lätt lite ”rörigt” efter ”alla barnen veckan” och tvätthögarna, ja de är inte att leka med ;-)

Men det går rätt snabbt ändå att få iordning allt och jag har faktiskt gjort mitt skolarbete också denna dag.

Skolarbete ja…jag fick tillbaka tentan i Medicinsk dokumentation och blev sprudlande glad, nästan så glad att jag öppnade bubblet, men bara nästan ;-) 1,5 poäng från full pott, så nära har jag nog aldrig varit någonting här i livet :-)

Hade dock fortfarande tokångest över första tentan i Anatomi och sjukdomslära, den s.k. ”monstertentan”

Den andra tentan i samma kurs skrev igår, så jag hade rät fullt upp med pluggande i helgen, plus ”alla barnen vecka” (har hittills alltid hamnat så galet). Men Lasse hjälpte till att ”underhålla” barnen en hel del, så jag hann titta lite i böckerna i alla fall…

Hur som helst, där sitter jag på söndagskvällen med näsan i anteckningarna, smått stressad över att jag fortfarande inte riktigt greppat mer än hälften, och får ett pling i telefonen. Meddelande på klassens FB sida att tentaresultatet från första ”monstertentan” hade kommit ut å vår ”skolsida”.

Ni kan ju tänka er pulsen, var till 99% säker på att det skulle bli omtenta, tyckte jag virrade till allt…MEN, på något underligt vis stod det faktiskt resultat GODKÄND!!! Helt galet, och ja, jag blev om möjligt ännu gladare över detta resultat än VG resultatet i MD kursen.

 

Nu är även ”monstertenta” nummer två gjord. Kändes sisådär även denna gång, men jag håller tummarna såklart, att det går vägen.

Känns verkligen inte som om jag har tid med någon jäkla omtenta också nu. Är jättemycket att göra i båda kurserna nu.

Nästa vecka Sportlov, alla barnen hos mig, kommer bli lite hektiskt misstänker jag. Men såklart är det skönt att ha de alla samlade också, så jag ska verkligen försöka att njuta mer av det än att ”hispa” över skolarbete, allehanda aktiviteter och hur mathandling, tillagning av två mål per dag och tvätthögar ska hinnas tas om hand…

Allt löser sig ;-) Är ju lätt att tänka i alla fall, sen om det funkar, ja det återstår att se.

 

Nu ska jag krypa ner hos mina småttingar och njuta av min sista natt som 30-åring ;-)

 

 

 
 
 
 
Hittade en "gammal" bild på mig och liten Melwin, ungefär ett år efter att han var färdigbehandlad. Kolla lockarna...och kolla blondie, det var ungefär där nånstans som jag slutade att bli äldre och med att fylla år ;-)

 

Kram och Go´natt


Stress...

2018-02-14 | 11:30:29

Pluggar hemifrån idag, fast jag borde vara i Västerås.

Har en huvudvärk ”from hell”, så det känns bättre att ta pluggandet i min takt här hemma.

Vet att det beror på stress. För det är mycket nu, lite för mycket kanske.

Tenta på måndag, lika "monsterlik" som första tentan i denna kurs. Jag är verkligen skitnervös!

Vet ju inte ens om jag klarat den första...

Alla barnen vecka och jag vill verkligen räcka till överallt. Lasse jobbar. Men i helgen kan han iallafall köra hockeykillen till träning i Köping, fredagskväll, knappast någon annan av barnen som vill skippa fredagsmyset och sitta i en kall ishall. Match på lördag i Arboga, det är ett jäkla flackande 😉

Men Sportlovet kommer bli mest intressant hur vi kan pyssla ihop allting.

Alla barnen hos mig, vilket jag givetvis är jätteglad för. Men mamman har tyvärr inget Sportlov, och Lasse jobbar ”konstiga tider” hela veckan. Hockeykillen får då inbjudan till en Sportlovscamp ute i ”middle of nowhere” Munkfors! Superskoj, så det är klart han ska åka 😊

Det är bara att fixa och trixa, allt går ju 😉

 

Men visst är jag stressad, och det börjar märkas lite väl mycket nu, så jag valde som sagt att sitta här hemma idag.

Får försöka hänga med ändå. Lyckligtvis har jag toppengoa klasskompisar som uppdaterar kanon vad som sker under dagen 😊

 

Fortsätter att läsa om skelett, muskler och nervsystem nu…men först önskar jag er en riktigt fin alla hjärtans dag!

Nu ska man ju krama och uppskatta varandra varje dag, men ok, lite extra idag då 😉

 

 

 

 

 


Hello...

2018-02-11 | 12:20:00

 

 
 

…mina kära läsare.

It´s been a while.

Det är enbart för att mina dygn skulle behöva betydligt fler timmar och jag har pluggat till tentor dag som natt känns det som, och det är långt ifrån över än.

”Monstertenta” i Anatomi kursen förra måndagen och nu blir det en till lika hemsk (mest troligt) om en vecka.

Har avslutat dokumentation kursen, med en tenta såklart. Vilken jag iallafall tror gick riktigt bra, så nu återstår att se vad slutbetyget i kursen blir.

Anatomi tentan kan det precis lika gärna bli en omtenta på, tyvärr. Hann inte ens läsa hälften av vad jag borde ha gjort och jag tyckte den var riktigt kämpig. Men då är det väl så då. Det är inte så att jag kommer få VG i den kursen ändå. Det är inte riktigt min typ av pluggande på den kursen, men det är bara att kämpa på och göra så gott man kan, antar jag.

 

 

 
 
 
Så här ser det oftast ut hemma hos mig ;-)
 
 
 
 

Inte helt lätt att få ihop tentaplugg med sex juveler samtidigt, och inträffar tenta och ”alla barn veckan” samtidigt så är det ju som det är.

Jag vill ju givetvis umgås så mycket som möjligt med mina 50% barn, och det känns verkligen inte kul att sitta med näsan i böckerna såna helger.

Givetvis förstår barnen, och det är absolut ingen som klagar, de är fantastiska! Men det är mitt samvete och jag vill ju så gärna ta vara på tiden med de.

Tänker att det är ju ändå en ganska så kort period, och det leder ju till något gott. Ett framtida jobb som jag mest troligt kommer trivas kanon med, och som kommer leda till en tryggare ekonomi. Det är lite skralt i kassan med stor familj och studiemedel, men den ekvationen fattar väl alla.

Så det är guld värt att ha en vän som ställer upp och fixar så jag kan roa barnen, trots pluggande.

 

Lasse och jag har en berg-och dalbana. Kanske inte så konstigt, det finns ju en anledning till att man separerar, och det blir verkligen inte direkt lättare att komma överens om alla ”barn saker”, hur det ska läggas upp och hur vi ska bemöta och lösa allt.

Ni trogna följare vet ju hur allt har gått upp och ner.

Men vi har försökt att prata ut och bestämt oss för att lösa allt till barnens bästa.

Minns hur en separerad mamma en gång skrev till mig. ”Det var väldigt turbulent första tiden efter separationen, men sen blev vi väldigt goda vänner”

Just nu känns det som om vi kommer närmare och närmare det stadiet och jag hoppas så att det håller i sig.

Det kanske inte kom som en chock, vi har fått svar på vad Filippas alla prover visade, och de var klockrena. Inga avvikelser någonstans. Absolut underbart skönt att veta, men problemet kvarstår ju, hon har ofta ont i magen.

Läkaren som tog hand om Filippa visade sig jobba halvtid på BUP, vilket var väldigt passande.

Hade ett långt samtal med henne och hon förklarade att det var väldigt vanligt förekommande att barn fick magont vid oro och stress. Det psykiska ter sig inte alltför sällan som ont någonstans i kroppen, t.ex. magont.

Jag har ju haft det på känn, men det kändes ändå väldigt hårt att höra.

Vilket jäkla misslyckande som föräldrar. Vi separerade för att vi bråkade mycket och kom knappt överens om någonting. Då kan man ju tycka att det skulle leda till något bättre, men inte f-n har vi lyckats gjort det särskilt mycket bättre och smidigare för barnen. Jag skyller verkligen inte allt på Lasse, men tar inte heller på mig hela skulden själv. Vi har båda tabbat oss rejält den senaste tiden. Det är skärpning som gäller!

Barnen i fokus och nu måste vi landa och bygga upp en trygg och stabil grund, så barnen inte behöver känna att mamma och pappa är arga och besvikna på varandra. Att de vet att vi kan samarbeta, och vara vänner, och även umgås som det.

Det lyckas vi ju med titt som tätt, men det rasar lätt. Ofta kring en liten sak som blir en jättegrej!

 

Vi har nu pratat och pratat och lovat varandra att verkligen gå in stenhårt, och skärpa oss för att få barnen att bli trygga igen.

Det har gått bra nu den senaste tiden, och vet ni, Filippa säger mer och mer sällan att hon har ont i magen.

Ingen raketforskning egentligen…

Lasse jobbar skift, så jag anpassar mig efter hans jobbtider.

Medan han i sin tur försöker så gott han kan att avlasta mig vid alltför mycket plugg och genom att köra hockeykillen till alla hans träningar.

Hockey kämpen har numera träningar tillsammans med ett läns lag, så det blir träningar runt om i Västmanland i stort sett varje vecka. Samtidigt som FAIK träningarna och matcherna pågår för fullt.

Bara det krävs ett jäkla samarbete för att få till.

 

 

 
 
 
Guld värt att ha ett ex som ställer upp med matlagning till mig och barnen när jag dör "trötthetsdöden" efter monstertenta
 
 
 

 

Ja, jag hoppas verkligen att VI klarar detta nu, att vi kan vara och förbli vänner, som båda fokuserar på det bästa för barnen i alla lägen. Kämpa, kämpa, kämpa.

Tiden läker alla sår…

Har inte riktigt trott på det och det har stundtals känts som att jag aldrig kommer kunna gå vidare, aldrig kunna bli stark nog och komma ifrån och släppa taget.

Men det var rätt, det gick och jag känner mig starkare än någonsin, trots minimalt med sömn, pluggstress och konstant dåligt samvete och oro för mina barn. Men de är ju det som är att vara förälder, och det kommer jag mest troligt aldrig komma ifrån, oavsett hur relationer ser ut.

Jag tycker fortfarande om Lasse, vill att han ska må bra och bryr mig om honom. Men inte på ”det viset”, ja ni fattar. Jag har kommit vidare och det känns så skönt att faktiskt tro på kärleken igen 😊

Och nu jäklar ska väl vi vuxna verkligen kunna vara vuxna och fixa det här!

 

 

 

 

 

Jag är trött, hinner inte ens med hälften av vad jag borde och det finns mycket jag önskar vore enklare och aningen mer komplikationsfritt här i livet 🤔 Men när jag gått runt och stoppat om förskolebarn, lågstadiebarn, mellanstadiebarn och tonåringar som alla sover sött, känner jag mig stark, lycklig och rik  och det är klart jag fixar skolan, sluta noja nu...Jag vill, jag kan, jag ska 👊👊👊

 

 

 

 
 
 
Men...jag har faktiskt varit iväg på en "egogrej"
Bio med min Madde "Fifty shades freed"
och SÅ JÄKLA BRA!!! Minst lika bra som de två första, kanske bättre...se den om ni kan!
 
 

Nu är det bara att köra vidare. Ska iväg på lite jobb, min ”sidekick”, mitt PartyLite 😉

Sedan plugg, för omväxlings skull för att ladda om till ”sexbarnsveckan”

Jag vill, jag kan, jag ska 😊

 

Kram på Er!

                                                                                                         


RSS 2.0