bloglovin

När man tänker efter...

2018-12-30 | 11:57:49

 

 

 

Har varit hemma ett tag nu, som så många andra. Firat jul, men också mest strosat omkring, tagit det lugnt. Brukar inte tillåta mig själv att ”bara vara”. Finns ju som bekant alltid något att ta tag i och under julhelgen (som jag tidigare skrev om) blir det mer rörigt än vanligt i ett sexbarnshem.

Men nej, det blev inget röj av julstök och ledighetsdamm. På sin höjd lite tvätt och byte av sängkläder, men inte så mycket mer.

Jag blir helt enkelt mer slö av att vara hemma och strosa än att köra på, det är nu bevisat 😉

 

Vad jag nu skulle komma till var att jag faktiskt tagit mig lite tid till att tänka. Låter flummigt, men ni vet, liksom stannat upp ett tag och funderat över vad man gör, inte gör osv.

Det är ju annars ett ekorrhjul som går runt, runt, runt. Jag orkar mycket, men även mina batterier behöver laddas, hur lite jag än tänker på det så vet jag att det faktiskt är så.

 

Hon som alltid babblar och ser glad ut. Hälsar på allt och alla och uppfattas som den starkaste av de starka. Nej, hon är inte alltid sån.

Innerst inne är hon en osäker liten Anna som tvivlar på mycket och kan föreställa sig de mest konstiga scenarier.

Men uppväxt med Bröderna Lejonhjärta som man nu är, tar jag ibland mod till mig, tänker att jag är ingen liten lort, och tar ett litet steg framåt, trots att jag är livrädd.

 

Blickar tillbaka på 2018 och känner mig faktiskt stolt över vad jag lyckats med. Efter ett par år av liksom stillastående, inte mått särskilt bra och tvivlat helt och fullt på min förmåga har jag kommit en bit på väg mot mina mål.

Jag har äntligen flyttat till ett hus som jag älskar. Barnen har fått egna rum och vi har en liten trädgård, och det är bara jag och barnen som flyttat in här. Det är vi som satt prägel på detta. Jag har bestämt själv och jag har vågat ta steget.

Har bara en termin kvar av min tvååriga utbildning. Det har gått bättre än jag någonsin vågat hoppats på. Jag har blivit anställd, jag får jobba med det jobb jag strävat efter och stortrivs. Får energi av att vara där. Hoppar glatt ur sängen trots att det är tidig, tidig morgon. Och jag klarar mitt jobb, får bättre och bättre självförtroende och törs ta för mig där.

Jag fixar studier, jobb och de sex barnen. Även om jag inte ska sticka under stolen med att det är riktigt, riktigt tufft ibland. Att jag är trött och stundtals känner mig slutkörd och åter igen tvivlar på att jag kommer att klara det.

Jag har tonåringar att uppfostra, vilket inte alltid är det lättaste. Försöka med alla medel att få hockeysonen till den utbildning han drömmer om. En son som står på gränsen till tonåren, åker på magnetröntgen ibland och hur bra han än ser ut att må, hur fantastiskt bra han klarar sina studier så är det alltid en liten nervositet kvar hos mamman.

Lille mellansonen som inte säger så mycket, mest flyter med. Men vad tänker han och känner han egentligen, måste lägga tid och förmåga att nå honom bättre. Sen de två vildaste av de vilda. Mina två små. Lilla tjejen som är lugn och så förståndig innerst inne och en helt annan när inte lillebror är med. Men minstingen, min lilling, herregud vilken virvelvind och envis som få. Undrar om jag blivit sexbarnsmamma om han kommit först 😉

Han sätter fart på denna familj och kan reta gallfeber på både stor och liten, för att sedan vara världens goaste lille plutt som kryper upp i mammas knä och bara gosar. Som alltid somnar med sin lilla arm kring min hals och säger jag älskar dig mamma.

 

Jag har gjort många misstag i mitt liv, inte varit riktigt schysst, men jag försöker lära av det jag felat med.

Har gått igenom och tänkt på vad jag faktiskt kan göra för att påverka mitt liv. Vad jag ska tänka på. Vad bara jag och ingen annan kan förändra. Jag kan påverka mig själv, jobba på förändringar där. Men inte hos andra människor.

Jag har blivit sviken, gråtit floder och undrat vad det är för fel på mig, tänkt att jag inte duger. Undrat om jag verkligen förtjänat svek och hårda ord. Kanske en del, men långt ifrån allt, det måste jag tro på.

 

Har satt upp klara mål inför 2019. Om jag sedan klarar att uppnå de, ja det återstår att se.

Men jag ser fram emot det nya med förhoppningar, starkare än jag varit detta år och en större tro på mig själv.

Allt kommer inte att gå som en dans. Motgångar kommer att dyka upp även detta år. Men sådant är livet och det kommer jag aldrig att komma ifrån.

Men det enda jag kan fokusera på är hur jag själv jobbar mig fram, hur jag själv agerar och att försöka nå dit jag vill.

Fokus ligger på att vara en så bra mamma som möjligt, klara av det sista av studierna, få det jobb jag önskar och att det fungerar. Träffa de människor som ger mig mest energi i livet, inte glömma bort de, finnas där och hjälpa om jag kan.

Jag vet vad jag vill, allt kan jag inte påverka, men jag kan i alla fall försöka…

 

Många skriver till mig att de tycker om min blogg, att jag är öppen och ärlig, att det faktiskt stöttar och stärker. Det värmer och jag kommer att fortsätta med det så länge jag hinner och orkar.

De som vill läsa läser och vill man inte är det bara att skita i det, valet är alltid upp till var och en.

Jag vet aldrig vad som sägs bakom ryggen, men vet att det finns de som irriterar sig. Riktigt inte kan ta att jag tagit ett steg framåt. Men vet ni, jag har kommit så pass lång att är det någonting jag skiter i så är det just det.

Klart man blir ledsen ibland, inte riktigt förstår varför, vad vinner man på att göra någon illa. Men ska försöka fokusera på att det inte ska stjäla min energi, inte förstöra och få mig låg igen.

Jag har varit där och jag ska inte tillbaka.

Detta är mina nyårslöften, eller nyårs mål vill jag nog hellre kalla det och mitt råd är;

Kör på det ni tror på, våga mer och tvivla inte på er förmåga…även om det känns hopplöst ibland.

 

Snart ska jag hämta hem världens bästa pojkar och min familj kommer att vara komplett över nyår.

 

Passar på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och 2019 ska bli det bästa av åren…hittills!!!

 

Nyårskram till er alla 💖

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Gud vad du är stark fantastiska Anna, håller verkligen tummarna för att allt ska gå superbra för dig och dina fantastiska barn, heja heja. Kram Helena

2018-12-30 @ 20:13:56
Postat av: Anonym

Gud vad du är stark fantastiska Anna, håller verkligen tummarna för att allt ska gå superbra för dig och dina fantastiska barn, heja heja. Kram Helena

2018-12-30 @ 20:13:59
Postat av: Anonym

Gud vad du är stark fantastiska Anna, håller verkligen tummarna för att allt ska gå superbra för dig och dina fantastiska barn, heja heja. Kram Helena

Svar: Tack snälla du, det värmer! Kram /// Anna
Anna Silfver

2018-12-30 @ 20:14:00
Postat av: Anonym

Wow du är helt enkelt awsome /// Jonas

Svar: Tack snälla :-)
Anna Silfver

2018-12-30 @ 20:21:52
Postat av: Anonym

Det låter som det går fantastiskt för dig! Läste tidigare om att du älskar att resa, har du något resmål du kan rekommendera? Och har du någon ny drömresa? Gott nytt år! Sara

Svar: Ja vad kan jag rekommendera...hmmm. Min absoluta drömplats jag besökt är Maldiverna. Underbart vackert men ingenting om man inte bara vill ha sol, bad och vackra stränder. Inte så mycket att upptäcka alltså. Kuskade runt i Brasilien en gång. Älskar Sydamerika och vill gärna resa åt det hållet igen. Latinamerika och Sydamerika kan jag rekommendera. Jag har själv Japan och Australien på min "bucket list". Så ska jag vandra Inkaleden någon gång, men det blir nog när jag är pensionär ;-) God fortsättning /// Anna
Anna Silfver

2018-12-30 @ 20:31:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0