När man tänker efter...

2018-12-30 | 11:57:49

 

 

 

Har varit hemma ett tag nu, som så många andra. Firat jul, men också mest strosat omkring, tagit det lugnt. Brukar inte tillåta mig själv att ”bara vara”. Finns ju som bekant alltid något att ta tag i och under julhelgen (som jag tidigare skrev om) blir det mer rörigt än vanligt i ett sexbarnshem.

Men nej, det blev inget röj av julstök och ledighetsdamm. På sin höjd lite tvätt och byte av sängkläder, men inte så mycket mer.

Jag blir helt enkelt mer slö av att vara hemma och strosa än att köra på, det är nu bevisat 😉

 

Vad jag nu skulle komma till var att jag faktiskt tagit mig lite tid till att tänka. Låter flummigt, men ni vet, liksom stannat upp ett tag och funderat över vad man gör, inte gör osv.

Det är ju annars ett ekorrhjul som går runt, runt, runt. Jag orkar mycket, men även mina batterier behöver laddas, hur lite jag än tänker på det så vet jag att det faktiskt är så.

 

Hon som alltid babblar och ser glad ut. Hälsar på allt och alla och uppfattas som den starkaste av de starka. Nej, hon är inte alltid sån.

Innerst inne är hon en osäker liten Anna som tvivlar på mycket och kan föreställa sig de mest konstiga scenarier.

Men uppväxt med Bröderna Lejonhjärta som man nu är, tar jag ibland mod till mig, tänker att jag är ingen liten lort, och tar ett litet steg framåt, trots att jag är livrädd.

 

Blickar tillbaka på 2018 och känner mig faktiskt stolt över vad jag lyckats med. Efter ett par år av liksom stillastående, inte mått särskilt bra och tvivlat helt och fullt på min förmåga har jag kommit en bit på väg mot mina mål.

Jag har äntligen flyttat till ett hus som jag älskar. Barnen har fått egna rum och vi har en liten trädgård, och det är bara jag och barnen som flyttat in här. Det är vi som satt prägel på detta. Jag har bestämt själv och jag har vågat ta steget.

Har bara en termin kvar av min tvååriga utbildning. Det har gått bättre än jag någonsin vågat hoppats på. Jag har blivit anställd, jag får jobba med det jobb jag strävat efter och stortrivs. Får energi av att vara där. Hoppar glatt ur sängen trots att det är tidig, tidig morgon. Och jag klarar mitt jobb, får bättre och bättre självförtroende och törs ta för mig där.

Jag fixar studier, jobb och de sex barnen. Även om jag inte ska sticka under stolen med att det är riktigt, riktigt tufft ibland. Att jag är trött och stundtals känner mig slutkörd och åter igen tvivlar på att jag kommer att klara det.

Jag har tonåringar att uppfostra, vilket inte alltid är det lättaste. Försöka med alla medel att få hockeysonen till den utbildning han drömmer om. En son som står på gränsen till tonåren, åker på magnetröntgen ibland och hur bra han än ser ut att må, hur fantastiskt bra han klarar sina studier så är det alltid en liten nervositet kvar hos mamman.

Lille mellansonen som inte säger så mycket, mest flyter med. Men vad tänker han och känner han egentligen, måste lägga tid och förmåga att nå honom bättre. Sen de två vildaste av de vilda. Mina två små. Lilla tjejen som är lugn och så förståndig innerst inne och en helt annan när inte lillebror är med. Men minstingen, min lilling, herregud vilken virvelvind och envis som få. Undrar om jag blivit sexbarnsmamma om han kommit först 😉

Han sätter fart på denna familj och kan reta gallfeber på både stor och liten, för att sedan vara världens goaste lille plutt som kryper upp i mammas knä och bara gosar. Som alltid somnar med sin lilla arm kring min hals och säger jag älskar dig mamma.

 

Jag har gjort många misstag i mitt liv, inte varit riktigt schysst, men jag försöker lära av det jag felat med.

Har gått igenom och tänkt på vad jag faktiskt kan göra för att påverka mitt liv. Vad jag ska tänka på. Vad bara jag och ingen annan kan förändra. Jag kan påverka mig själv, jobba på förändringar där. Men inte hos andra människor.

Jag har blivit sviken, gråtit floder och undrat vad det är för fel på mig, tänkt att jag inte duger. Undrat om jag verkligen förtjänat svek och hårda ord. Kanske en del, men långt ifrån allt, det måste jag tro på.

 

Har satt upp klara mål inför 2019. Om jag sedan klarar att uppnå de, ja det återstår att se.

Men jag ser fram emot det nya med förhoppningar, starkare än jag varit detta år och en större tro på mig själv.

Allt kommer inte att gå som en dans. Motgångar kommer att dyka upp även detta år. Men sådant är livet och det kommer jag aldrig att komma ifrån.

Men det enda jag kan fokusera på är hur jag själv jobbar mig fram, hur jag själv agerar och att försöka nå dit jag vill.

Fokus ligger på att vara en så bra mamma som möjligt, klara av det sista av studierna, få det jobb jag önskar och att det fungerar. Träffa de människor som ger mig mest energi i livet, inte glömma bort de, finnas där och hjälpa om jag kan.

Jag vet vad jag vill, allt kan jag inte påverka, men jag kan i alla fall försöka…

 

Många skriver till mig att de tycker om min blogg, att jag är öppen och ärlig, att det faktiskt stöttar och stärker. Det värmer och jag kommer att fortsätta med det så länge jag hinner och orkar.

De som vill läsa läser och vill man inte är det bara att skita i det, valet är alltid upp till var och en.

Jag vet aldrig vad som sägs bakom ryggen, men vet att det finns de som irriterar sig. Riktigt inte kan ta att jag tagit ett steg framåt. Men vet ni, jag har kommit så pass lång att är det någonting jag skiter i så är det just det.

Klart man blir ledsen ibland, inte riktigt förstår varför, vad vinner man på att göra någon illa. Men ska försöka fokusera på att det inte ska stjäla min energi, inte förstöra och få mig låg igen.

Jag har varit där och jag ska inte tillbaka.

Detta är mina nyårslöften, eller nyårs mål vill jag nog hellre kalla det och mitt råd är;

Kör på det ni tror på, våga mer och tvivla inte på er förmåga…även om det känns hopplöst ibland.

 

Snart ska jag hämta hem världens bästa pojkar och min familj kommer att vara komplett över nyår.

 

Passar på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och 2019 ska bli det bästa av åren…hittills!!!

 

Nyårskram till er alla 💖

 

 

 

 

 

 


Julen 2018...

2018-12-27 | 13:43:00

 
 
 
Julafton nummer två med alla barnen, så Tomten kom två gånger i år 😀

 

Så har tre pojkar åkt till pappan igen.

Nu är Julen definitivt över för denna gång.

Lika entusiastiskt jag pyntar innan jul, i god tid, lika ivrig är jag att plocka ner allt direkt efter jul.

Men Filippa och Milton vägrar låta det ske, så jag får väl lugna mig lite.

Pappa Lasse har lagts in på sjukan för bältros i ansiktet som spridit sig till huvudet och ena ögat, så julen blev lite annorlunda än planerat.

Vi hann fira julafton tillsammans med barnen, men sen blev det ändrade planer.

Men allt har gått bra och idag får han mest troligt komma hem igen.

 

 

 
 
 
Julafton 2018. Tomtefinklädda barn, julmat och mys 💖
 
 
 
 

 

Julafton nummer två firades alltså igår, när pojkarna tre kom över ett dygn.

Vi har bestämt så, ända sedan separationen, att den förälder som inte firar på julafton med pojkarna gör det på annandagen. Känns dumt att fira den på nyår. För firar man inte med de på julafton så firar man nyår ihop. Så i år är alla sex juveler här från 2018 till 2019 ❣

 

Hann kika ut på lite festligheter på juldagen. Vet inte när det hände sist och det var allt annat än planerat, men nu blev det så. Vad skoj det var att dansa loss, kändes att det var ett tag sen. Aningen trött dagen efter, men barnen ger den energi man behöver och fira jul är ju bland det roligast som finns, så givetvis orkade jag. Men somnade ovaggad kan man säga 😉

 

 

 
 

Fina vännen med bror och broders vän 😊

 

 

Operation röj idag. Helt otroligt hur mycket julpapper, diverse leksaker och annat som kan spridas runt i ett och samma hus. Ligger efter med det mesta. Tvätt, städ och handling. Men det får ta den tid det tar, vägrar stressa, det har varit för mycket av det och även jag har en gräns.

Imorgon blir det till sjukan för jobb. Blir väl som rena semestern (bara att få drick kaffe i lugn och ro och äta lunch i lugn takt 😉) Men kommer finnas massor att skriva. Folk upphör tyvärr inte att bli sjuka och skadade bara för att det är jul, så akuten har mes troligt haft fullt upp.

Bävar dock för uppstigning klockan 06 imorgon.

Mina barn är fantastiska på att sova ut på morgonen och ja då är det ju lätt att hänga på den trenden. Frulle vid 11-tiden är inte ovanligt på loven.

 

Hockeysonen drar givetvis till ishallen snart. Han har ju lyckats hålla sig därifrån i flera dagar nu, så abstinensen är stor. Lycka att ha träning ikväll

 

Nej, men där är väl bara att köra på nu då…ett ryck va det ja 😆

 

 

 
 
 
Hade varit lite skoj om jultomten städade upp en aning efter sig också 😉

 

 

God fortsättning till er!


GOD JUL...

2018-12-24 | 10:39:42

 

 

 

 

 

Julafton i all ära, men det finns en dag jag liksom tycker kickar igång julen, nämligen julavslutningen i skolan.

Mina barn har förmånen att gå i en fantastisk skola. Traditioner firas, och det med glans.

De har tränat och förberett i tid och åter tid innan, och det blir ju alltid sååååå jäkla bra!!!

 

Filippa, min lilla sessa, var i detta år med och spelade i det årligt traditionella julspelet.

Förskoleklassen spelar varje år upp julevangeliet, och detta år var alltså min Filippa med och gestaltade en liten ängel.

Tänker inte skriva så mycket mer om hur fantastiskt vacker och underbar hon var där framme, på scenen, som en liten ängel. För vem tänker inte så om sitt barn liksom 😉

Jag var givetvis tidig morgon i kyrkan. Såsom alltid. Bara den bästa platsen är bra nog.

Speciellt nu när dottern skulle stå på scenen.

Men det visade sig att hon inte var den enda av mina avkommor att stå på scenen.

Melwin slog till och sjöng solo!!!

Man skulle kunna tänka sig att det är lite sådär smått nervöst att kliva fram framför en fullsatt kyrka och bara leverera. Själv får jag hjärtklappning av blotta tanken. Men inte Melwin. Han var lika cool som alltid och körde ett solo från teatern Folk och rövare i Kamomilla stad.

Sexorna gör varje år en teater och i år har Melwin huvudrollen som Konstapel Bastian.

Så det vi fick höra var ett smakprov från just det. Men teatern i sin helhet visas i vår.

 

Sen kom även Vincent upp och sjöng Run Run Rudolph tillsammans med ett par klasskompisar och även vid tredje sittningen, då högstadiet hade avslutning, fick min Albin kliva fram.

Alla tar de plats, levererar och gör det med glans och ett leende på läpparna och med glimten i ögat.

 

 

 
 
Tog en tur till stora staden i fredags. Det innebar både blod, svett och tårar. Men jag fixade det!!! Och var värd en stärkande glögg när jag väl kom hem. Blev så glad av att komma hem till en brasa och tända ljus överallt, som min äldste son ordnat till mammans hemkomst. Den tanken värmnde mammahjärtat 💞
 
 
Vaknade dock till ett mycket dystert besked på lördagsmorgonen. 
 

En vän, en far, en make har somnat in och jag kan inte annat känna än ledsamhet och att det är en enorm orättvisa. Snällare och mer godhjärtad människa än honom tror jag faktiskt inte att jag träffat. Detta låter kanske hårt, men just nu kan jag inte låta bli att tänka att om den jävla sjukdomen ska drabba någon, välj en pedofil, våldtäktsman eller mördare. 

 

 

 

 

 

 
 

 

Förberedelserna har gått heta här hemma.

Klappar, gotte, mat och julstäd i ett enda virrvarr.

Men vi har även unnat oss att julmysa.

Kylan kom och snön ligger så fint gnistrande.

Riktigt julväder.

 

 

 
 
 
Julmys med vän och familj är det avgjort bästa  och de viktigaste i mitt liv 💖 Vänner och familj always comes first!
 

 

Igår åkte tre pojkar till sin pappa. Hans julafton i år.

Vi har redan sedan separationen valt att pojkarna inte ska behöva flacka runt på julafton. Vartannat år julafton med mamma, vartannat med pappa. På så vis blir det två julaftnar. För på onsdag kommer de hit och då kör vi julafton med alla barnen ihop.

 

 

 
 
 
Ett försök till en något lite finare lunch sådär innan de for till sin pappa ❣

 

 

Tre barn kvar hemma hos mig. Men klart pappan ska vara med på ett hörn också. Han och hans respektive kommer på eftermiddagen.

Den varianten har jag aldrig testat med min ex-man. Man kan aldrig ändra på folk som inte vill låta sig ändras. Men att inte lära av sina egna misstag vore ju bara jäkla dumt. Denna relation SKA bli annorlunda, men enbart barnen i fokus och hittills fungerar det bra. Vi är vänner och dörren är öppen även för hans nya relation.

Barnen är lugna, harmoniska men väääääldigt förväntansfulla. Jag tror helt klart  på en fin Julafton i år.

 

 

 

Uppestittarkväll...och nej, vi vann inte ett skit 😁

 

 

 Så då återstår bara att önska er en riktigt lugn, skön och fin Julafton

 

 

 

 

 

 

 

 


Den där kalla vinterdagen...

2018-12-19 | 22:42:00

 
 

 

En kall decemberdag. Riktigt kall, sådär så det stack i näsan och bet i kinderna. Snö överallt och solen sken så hela landskapet gnistrade.

Jag trotsade kylan, tog min lille kronprins, då 17 månader, och satte honom i pulkan.

Hunden Nappe (en liten röd Cavalier King Charles Spaniel vi då hade) skuttade glatt runt i snön, trots att han nästan försvann helt i allt det vita, så liten han var.

Jag pulsade fram med Robin i pulkan och en gigantiskt stor mage.

Den lille var planerat att titta ut den 17 dec, men det hade han minsann inte gjort. Livrädd att han skulle komma som självaste Jesusbarnet så gjorde jag så mycket fysisk aktivitet som jag bara mäktade med.

Vi hade nyss flyttat från Borlänge till Fagersta. Sovit två nätter i huset, så han hade en rätt bra tajming ändå, den lille. Han väntade tålmodigt tills vi var på plats.

Och visst hjälpte allt stånk och stön, andfåddhet och svett…

På kvällen kom det lite känningar. Med all snö och halt på vägen, beslöt vi att åka till förlossningen trots att smärtan ändå var rätt lindrig.

Så här i efterhand vet jag att det var en jäkla tur att vi drog när vi drog. 40 minuter efter ankomst till förlossningen hade världens bästa Albin kommit till världen, den 18 december 2003 kl. 21:50.

 

Så han har nu fyllt 15 år, min lille hockeyson.

Vad hände, när blev han så stor?

Över natten, det är vad jag tror 😉

Han med ett hjärta av guld, kämpar och står i, stolt mamma, ja det förstår ju ni...🌟💖

 

 

 

 

 
 
 
Även om man bor i en stuga på gården så kommer man inte undan att bli väckt på morgonen med sång och paket 😄
 
 
 
 
 
 
 
*** CARL ALBIN LEONARD ***
2003-12-18
 
 

JAG ÄLSKAR DIG MIN FINA PRINS,

MINNS ATT MAMMA ALLTID FÖR DIG FINNS 💖💖💖

 

 

 

 

 

 

 


Lite hjälp...

2018-12-17 | 16:44:23

 

Helgen svischade förbi. Känns som sista helgen innan jul, även om det är en helg även innan julafton.

Men nu är det ”alla barnen vecka” och på torsdag julavslutning och sen hänger de med mig, så då hinner och kan man ju inte fixa så mycket, i alla fall inte i hemlighet 😉

Måste dock iväg och trotsa folkmassor och köer på fredag.

Är man fattiglapp så är man, och då får man snällt vänta tills pengar trillar in på kontot, oavsett köer och trängsel.

Sånt är livet så här i juletider 😇

 

I helgen kom granen in och kläddes av två små barn och en tonåring. Även om just tonåringen nöjde sig med att hänga upp en liten kula för att sedan tröttna.

 

 

 
 

 

Så måste jag skriva om en inte alltför munter historia och även passa på att be om lite hjälp.

Tre underbara små familjemedlemmar i form av katter fick i våras lämna vårt hem på grund av att vår lille Milton blev så akut allergisk att han inte kunde komma hem från sjukhuset om inte hemmet var sanerat. På mindre än fyra timmar hade jag hittat det perfekta hemmet, katterna fick bo ihop och de flyttade omgående.

Men nu till det som INTE fick hända. Ett av barnen i det nya hemmet har, tro det eller ej, fått pälsdjursallergi. Familjen är naturligtvis lika ledsna som vi var och nu hjälper jag de att leta nytt/nya hem till missarna.

Ni får gärna höra av er till mig om ni har något tips på nya kärleksfulla hem till dessa underbara missar.

De är supergoa och snälla mot allt och alla, även mot hundar.

 

Fiffi (den vita) 7 år och steriliserad, Mimmi (röd/vit) 6 år och steriliserad och Märta 2 år.

 

 

 
 
 
Fiffi

 

 
 
 
Fiffi, Mimmi, Märta
 
 
 
 
 
 
Fiffi och Mimmi (Fiffi är mamma till Mimmi)
 
 
 
 
 
Liten pluttig Märta när hon flyttade hem till oss 😍
 
 
 
 
 
 
En lite större Märta
 
 
 
 
 
 

Det känns hårt att de ska få lov att byta hem igen, och mest troligt har vi inte en sådan tur att de hamnar i samma hem, en gång till. Men så länge de får fortsätta att må bra och kommer att trivas så...❣

 

Julkram!

 

Julförberedelser och lite stress såklart...

2018-12-15 | 10:07:00

Morgonstund har guld i mun…

Underbart med sovmornar, men tenderar att inte bli så länge i sängen i alla fall. Kroppen inställd på att kliva upp 06 varje morgon. Men att vakna halv åtta är ju lyxigt bara det.

Pappavecka för några, men här blir det ju sällan tyst och tomt, två minisar och en tonåring kvar i hemmet.

Tonåringen som fyller hela 15 år på tisdag. Nej han är inte jätteintresserad varken av att köra moppe eller EPA, men däremot av att komma in på ett elithockeygymnasium. Han har visat upp sig, han är med i rullorna…och vi väntar, håller tummarna, väntar och håller tummarna, på att drömmen snart ska bekräftas som verklighet.

 

 

 

Hockeysonen, Fagersta AIK #6 ❣

Foto av Michelle Tingberg 👌

 

Tänk vilka sex helt olika personligheter de är ändå, mina juveler.

Bror äldst körde upp för moppekort i stort sett på självaste födelsedagen (inte exakt såklart) håller på med business och tar sig för det ena projektet efter det andra, vare sig det gäller att sälja potatis eller skapa film.

Hockeysonen lever för hockeyn, är mer i ishallar än hemma och fokuserar enbart på att utvecklas inom sin sport.

Bror nummer tre kämpar på med nationella prov, första betygen och funderar på valet av högstadium. På väg mot tretton, och in i tonåren med allt vad det innebär.

Bror fyra, den lugna eftertänksamme lille funderaren. Fokuserar på skolan (tävlingsmänniska och resultaten är viktiga), kompisar och hur lugn och lite blyg han än må vara så ”lever han ut” till fullo på teaterscenen.

 

 

 
 
 
Min lille teater-Vincent ❣
 
 

Lilla tösen har ett ökande intresse för hästarna, går från klarhet till klarhet, utvecklas fort och jag tror att ”mammas gamla takter” har kommit tillbaka genom henne. Helt orädd och kämpar på att bli bättre och bättre. Hennes mål, att få hoppa stora hinder.

 

 
 
Lilla häst-tösen ❣

 

Och lilleman yngst är den spralligast och mest envisa femåring jag någonsin träffat. En vilja av stål och jag vet inte om det är för att han är minst i den stora barnaskaran, men han ger sig aldrig. Tar till vilka metoder som helst för att få viljan igenom och hur lugn, go och harmonisk han än kan vara (ibland) lika envis, ”galen” och bestämd, med en vilja som kan göra mamman som såväl syskonen smått galna totalt villrådiga och frustrerade. En helt normal femåring antar jag att det är egentligen, om än kanske lite i vildaste laget.

 

Vad har vi roat oss med sedan sist då…

Hockeyungen kom välbevarad hem från Östersund, var nöjd med sin prestation och nu är det bara att vänta och se hur långt han kommer där, Vet inte riktigt vad jag hoppas på, Östersund är ju hemskt långt bort…men givetvis vill jag ju det han vill och hjälpa honom att uppfylla drömmen och chansen ges.

 

Årets bakdag har gått av stapeln och även årets besök till Tomteland (tack Barncancerfonden!)

 

 

 
 
 
Fick med hela barnaskaran att baka pepparkakor, göra pepparkakshus, lussebullar, brownies och koka knäck 😋
 
 
 
 
 
 
TOMTELAND 2018
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Äntigen hittade jag mig en riktig karl 😉
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Roligt när man för en gång skull för med alla sex juveler på en och samma blid 💖
 
 
 
 
 
 
De tre äldsta...också alven
 
 
 
 
 
 
Givetvis skulle önskelistorna lämnas. Detta år var det nissen som tog emot de. 
 
 
 
 
 
 
 
Lika som bär ✌
 
 
 
 
 
Tomtemor må ha aningen fler barn än mig, men vi har iallafall stora familjer båda två 😍
 
 
 

Lucia stod för dörren och även om det endast var lilleman som gick i tåg i år, så var deten mysig och stämningsfull stund.

 

 

 

 

Filippa och Milton (Tomtemor och Tomtenisse) 💖

 

Mitt liv består för närvarande av tre kategorier…barn, studier, jobb, barn studier jobb. <så går livet runt just nu och så mycket tid för annat finns det inte just nu.

 

 

 
 
 
Skolarbete och jobb på sjukhuset går givetvis först och där ägnas mest tid, men jag kör även PartyLite när jag hinner. Julförsäljningen är nu slut, och vet ni vad, vår-sommar katalogen har redan kommit, och jag är salig över sortimentet 😇
 
 
 
 
 
 
PartyLite vår-sommar 😍
 
 

Försöker klämma in små stunder med mina närmaste vänner. Jag behöver de mer än någonsin, få chans att prata igenom livet, skratta och gråta tillsammans, släppa alla ventiler och fylla på med ny energi

Kärleken är totalt lagd på is, vilket inte är så konstigt när den enda som fångar mitt intresse är en omöjlig ekvation (känns det som).

Kanske kommer min tid en dag.

Jag får min beskärda del av utskällningar lite här och där. Kanske för att jag en gånga för alla bestämt att det är såhär mitt liv ska se ut. Kanske för att jag står på mig vad det gäller det jag tror är rätt och fel.

Inget som bekräftar att det är det absolut rätta, men jag går på den linjen som jag tror är bäst. Sen är det upp till var och en att välja om jag är viktig i deras liv eller inte. Jag kan inte påverka det!

 Juletid, en mysig tid, men även lite jobbig. Skola jobb och en salig massa aktiviteter ska hinnas med. En födelsedag ska firas och klackar fixas (som ensamstående student är den ekvationen inte alltid den lättaste). Vet helt ärligt inte riktigt hur denna jul kommer att bli. Vem kommer, vem kommer inte???!!!

Vet i alla fall att på torsdag är det julavslutning för alla mina barn. Förskoleklassen har sitt årliga julspel och detta år är Filippa med, och ska där stoltsera som en liten ängel. Ska bli så roligt att se och en och annan tår kommer i vanlig ordning att fällas (från den piiiiinsamma mamman). Men när blev de så stora, såna underbara och fantastiska personligheter och jag tar åt mig hälften av äran i alla fall, det måste jag väl få göra!

 

Nu börjar julkalendern, som vi slaviskt följer, jag och de minsta. Blev en riktigt bra upplaga detta år.

 

Återkommer…

 

Julkramar till er alla 🤗

 

 

 

 

 


RSS 2.0