bloglovin

Permission...

2018-04-30 | 00:28:00

 

 

 

 

Lilleman fick följa med hem idag.

En natt i egen säng.

Jag och ett gäng syskon åkte till sjukhuset direkt vi vaknat.

Hockeysonen skulle även göra ett fys.test i Västerås, så vi hade tid att passa och fick sätta fart sådär direkt på söndagsmorgonen.

 

Natten hade varit lugn.

Blodsockret har gått ner till det normala och syresättningen var bra. Blodtrycket mer stabiliserat och i det stora hela en piggare Milton.

Andningsfrekvensen är dock fortfarande för hög och han blir andfådd vid minsta aktivitet.

Självklart blev han superglad och piggelin när syskonen kom och då blev det extra speed på honom.

Han hängde med till lekrummet.

Men kom tillbaks efter sisådär en 5 minuter. Andfådd och kröp upp i sängen. Syskonen fortfarande kvar i lekrummet.

Det hade han aldrig gjort om det inte var så att han verkligen inte orkade leka.

 

Så kom läkaren, och det var ett mycket välbekant ansikte.

Honom glömmer jag aldrig, och han hade tydligen inte heller glömt. Han kände igen Melwin direkt, mig med faktiskt, och då vill jag passa på att påpeka att det är en sisådär 10 år sedan vi sågs 😉

 

Hur som helst så var det denne läkare som var den första att ta oss på allvar. Han var den som inte skickade hem Melwin med motiveringen ”långdraget virus”, utan började en utredning kring hans huvudvärk och krökta rygg. Två dagar efter att han undersökt Melwin fixade han in honom i magnetkameran och ja, ni vet ju resten…

Det var alltså han som först knäckte nöten, och såg till att Melwin hamnade på rätt ställe med rätt behandling.

Det var trevligt att träffa honom igen, även om jag aldrig önskar att mina barn ska tillbringa tid på sjukan. Han är en läkare jag verkligen litar på!

 

Även nu tog han oss på fullaste allvar och sa det att det inte går att fastställa en säker diagnos snabbt och lätt på Milton.

Mycket måste gås igenom och läkarna måste samtala och försöka hitta den ”röda tråden” till Miltons mående.

Mer prover och tester ska göras, och imorgon klockan 10 ska vi infinna oss på sjukan igen.

Tror att vi kommer få åka hem igen sen efter dagen, då det inte direkt gillas att ha patienter på avdelningen när det är helg och/eller röda dagar, om det inte är riktigt akut och högst nödvändigt.

Hur planen ser ut sen har vi inte en blekaste aning om, och det vet nog inte läkarna heller just nu.

Det är väldigt många frågetecken…

 

 

 

 

 

 

Han kämpar på, men är väldigt trött ändå, och tar sig en vila lite då och då... 

 

 

 

 

Lille plutten, glad att få vara hemma och träffa hela familjen 💖

och bygga lite Lego 😍

 

Känns så skönt att få krypa ner bredvid min lille prins och sova en natt tätt intill.

Han andas dock inte helt bra. Rosslig och snabb andning. Men så länge han sover och andas på utan alltför stor ansträngning så håller jag mig lugn nu. Låter honom få sova i sin trygga hemmiljö, om så bara för en natt…

 

Finns mer att skriva om, men det får vänta en dag eller två, nu måste jag passa på att få Milton mys 💕

 

Kram på er!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0