bloglovin

Om bara Om hade varit...

2018-04-24 | 22:08:00

Tänk vad lite mer sömn och positiv energi kan göra 😊

Sov såååå mycket bättre i natt, och även om jag inte direkt hoppade ur sängen när alarmet startade, så kände jag mig mer pigg och alert under dagen.

 

Min handledare är tyvärr sjuk, men eftersom alla där är så gulliga så får jag hänga med lite här och lite där 😉

Jag har suttit och lärt mig mer om journalsystemet, och kikat på en del administrativa bitar. Alltså jag tycker sånt är så himla intressant och skoj. Ni vet, allt skrivande, hålla koll på brev, meddelanden, remisser, ja allt det som läkare och sköterskor inte gör. Ungefär i alla fall.

Är fortfarande så nöjd över mitt framtida yrkesval.

 

Men jag har även valt att passa på och cirkulera lite och se fler bitar än vad en medicinsk sekreterare gör om dagarna.

Så idag hängde jag med en sköterska en sväng.

Förutom receptionen var det lite provtagning, EKG och blodtrycksmätning.

Även om jag nu inte kommer jobba med just patientkontakt på det viset, så är de väldigt intressant att se hur hela verksamheten fungerar.

Men imorgon tror jag det blir mer fokus på diktat och journalhantering. Det är ju ändå det som kommer vara min huvuduppgift.

 

Var på utvecklingssamtal på förskolan idag. Det gällde givetvis Filippa och Milton.

Helt galet, men vi hade ett överflyttningssamtal! Till hösten kliver min lilla tjej ur förskolans värld och in i skolans värld. Tur jag har sommaren på mig att smälta och bearbeta detta.

Hon föddes ju nyss!!!

Och lille Milton då, vad hände…???!!!

Från att ha suttit på badrumsgolvet, nyförlöst med en liten underbar gosse i famnen. Har jag nu en blivande 5 åring som till hösten blir ”äldst” på förskolan och gör sitt sista år innan han också ska hoppa in i skolans ”våld”.

DÅ kommer det på riktigt bli deprimerande…ALLA barnen i skolan, INGET förskolebarn.

Det betyder ju även att jag själv blivit gammal som gatan 😉

 

 

 
 

 

Vad hände liksom???!!! De skulle ju alltid vara såhär små 😉💖💞
 
 
 

 

 

 

Hur som helst så var de inga tveksamheter alls med överflyttning till skolan för min lilla tjejs del. Vilket jag inte trott heller, då hon är otroligt intresserad av vad hennes äldre syskon kan, och hur deras läxor går till och helst skulle vilja allt det de kan redan idag.

Så visst, hon tragglar en hel del med både skrivandet, läsandet och räknandet. Givetvis ger det resultat och hon är så himla stolt var gång hon kan läsa något eller några ord ur Vincents läsebok, och sitter gärna bredvid honom och försöker skriva i alla fall några ord som han har framför sig.

Så visst lönar det sig att ha äldre syskon…ibland 😉

Men hon har fortfarande ont i magen, varje dag, mest efter måltiderna.

Som ni kanske minns har vi gjort en utredning på Barnmottagningen angående hennes lilla mage och tarmar, men de kom inte fram till något annat än att hennes tarmar nog inte riktigt var färdigutvecklade, lite sena liksom.

Men nej, jag köper inte riktigt det. Har själv gått igenom hennes provtagningslista och visst finns det prover man faktisk har uteslutit, som KAN vara av relevans att ta och lika som med Milton så är den grundliga utredningen de gjort kanske inte helt 100% grundlig.

Vi fick ju som bekant samma svar om grundlig utredning av Milton för ett år sedan. Vilket sedan visade, att de i stort sett enbart fokuserat på hans astma, samt att utesluta Leukemi (enbart för att jag tjatade till mig att få ett klart besked att Leukemi kan uteslutas) Han hade ju så ont i benen, eller det har han ju fortfarande. Vilket i vissa fall varit ett första tecken på just Leukemi. Givetvis kunde jag inte slå bort en sådan tanke utan att ha konkreta svar på att så inte är fallet.

”Diagnosen” blev till sist växtvärk.

Han har fortfarande jäkligt ont i ett eller båda benen och ja, jag är skeptisk där också.

Givetvis 😉

Jag vet, om läkarna var trötta på mig förr, så lär det knappast bli bättre nu.

Men ni vet, jag kan inte glömma, kan inte släppa och kommer få leva med den jävla irritationen hela livet…

OM jag hade fått gehör några månader tidigare, vid alla läkarbesök med Melwin. OM vi inte konstant blivit hemskickade med orden ”ett långdraget virus” så hade, mest troligt och vad neurologerna säger, Melwins tumörrest inte suttit där den sitter idag.

Enligt beräkningar så borde tumören inte ha hunnit växa sig runt hjärnstammen om den hade upptäckts 3-6 månader tidigare.

Hade den upptäckts då istället hade, mest troligt, kirurgen lyckats fått bort allt av tumören och Melwin hade idag inte haft någon jäkla tumörrest att hålla koll på titt som tätt.

Men det är som det är och ingen kan vrida tiden tillbaka…

Fast ni förstår säkerligen varför just den här mamman inte lämnar ett jäkla skit åt slumpen, kräver raka, tydliga och utvecklande svar på det mesta och vägrar ge sig förrän det finns en rimlig förklaring till allt gällande mina barns hälsa.

Kalla mig överdriven, nojig och dryg, men jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag lät något passera, igen…

 

 

 
 
Den lille mannen 💖 Den sommaren, om vi bara hade fått veta...
 

 

Nu vilar vi upp oss va 😉

Kram på Er!

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0