bloglovin

Heeeej...

2018-04-21 | 17:50:32

…det var ju superlänge sedan jag skrev nu.

Varför??? Jo, har haft helt och fullt och totalt galet mycket att ta tag i och vardagspusslet har varit nästintill en omöjlighet att få till.

Det var många tentor nu på slutet, vilket inte har varit helt lätt, då jag knappt kunnat vara i skolan den senaste månaden.

Lillemans sjukhusvistelse och mycket annat runtomkring har gjort att jag inte kunnat vara i Västerås närmelsevis så mycket som jag önskat, och framförallt behövt.

Men det är som det är och bara försöka göra det bästa av situationen.

I torsdags hade jag dock sista lektionen för detta första år!!!

Helt crazy, men så är det faktiskt. Jag har snart fixat mitt första studieår av två.

Jag skriver snart, för det återstår fortfarande sex veckors LIA (praktik).

Ska bli jättespännande, men det är såklart också jäkligt nervöst.

Jag ska vara på Vårdcentralen i Skinnskatteberg.

Var dit nu i veckan och hälsade på en snabbis och det verkar vara ett trevligt ställe och min handledare verkade inte ha några krav på att jag skulle fixa en massa själv. Kändes ju skönt!

Klart man vill klara så mycket som möjligt på ”egen hand” så småningom. Men det känns ju som ett stort steg att från skolbänken hoppa ut i den ”riktiga sjukhusvärlden” och verkligen använda sina kunskaper på allvar.

Men som sagt, det ska bli både spännande och roligt, men är såklart lite pirrigt i magen 😉

 

Lilleman Milton har fortfarande inte blivit helt återställd i sin andning och det bekymrar mig.

Har inte fått svar på vad proverna visar, det skulle ju ta upp till tre veckor att analysera dessa, så vi borde få någon form av återkoppling under nästa vecka.

Annars tar jag kontakt med de själv, vi måste få någon klarhet i varför hans andning är som den är.

Så fort han springer eller typ hoppar studsmatta eller gör någon annan ”vild” aktivitet så blir han andfådd och har svårt att andas.

Han känner såklart det själv och sätter sig att vila. Men så ska det ju inte vara. Han borde absolut inte bli trött så fort och få svårt att andas.

Hoppas verkligen att de hittar orsaken snart!

Melwins läkare har varit på semester, så vi väntar även där på svar. Men det borde också komma under nästa vecka.

Mycket att vänta på nuförtiden 😉

Melleman som fyller år snart, och som vanligt fattar mamman inte ett skit hur det kunde gå så fort och att han redan ska fylla 12 år!!!

Om precis en vecka är det dags att fira födelsedag igen, är ju lite mycket sånt under våren i den här familjen 😉

Men efter Melwins kalasande får vi vila upp oss lite till juli i alla fall 😊

 

Vi var iväg till Karlstad en sväng, en liten ”minisemester” typ…

Albins hockeysäsong som avslutades med Regionsmästerskapen tillsammans med Västmanlands länslag.

Lite trist när säsongen är över. Det är ju faktiskt skoj med matcher och sånt. Men nu blir det mest fysträning som gäller för hockeysonen, sånär som nåt hockeyläger under sommaren.

Men tiden går ju som bekant fort, och vips så är det dags för en ny säsong.

 

 

 

Min fina kämpe till hockeyunge 💖

 

 
 
Vi drog på tur 😍

 

 
 
Mina älskade Minisar 💖
 
 
 
 
 
På hotellet, Milton och Filippa sprang och jagade varandra i dessa korridorer, Milton kunde springa några meter, sen blev han helt slut och fick jättesvårt att andas. Inte normalt, som sagt 😢

 

Våren har äntligen kommit och igår så var det uppsnyggning av balkongen och ut med utemöblerna. Hoppas på att kunna sitta och lapa sol mycket framöver, även om både jag och barnen helst skulle spendera sommaren, och resten av tiden framöver också såklart, i ett hus.

Är så trött på denna lägenhet nu. Den är jättefin, har ett bra läge och allt sånt. Men det är för trångt och de fyra äldsta är på tok för gamla för att dela rum nu. Klart de inte tycker det är så skoj längre, även om det inte klagas, det gör de väldigt sällan, vad det än gäller.

Ja alla vill ut! Ut till trädgård och större ytor, flera rum och mera frihet.

Det är svårt att ”släppa ut” barnen här. De minsta måste passas hela tiden, det är vägar och bilar runt om, även om de inte kör så snabbt inne i stan. Men ni vet ju hur det är, en olycka kan ju hända hur snabbt som helst…

Så att ha en liten trädgård att springa ut i och leka, vilken dröm!

Ja ja, man vet aldrig vad som händer och det sista som överger en är hoppet, eller hur 😊

 

 

Det har varit många ledsamma besked på kort tid nu.

Åter igen blir jag så jäkla förbannad (rent utsagt) över hur det brister i sjukvården, att dess nonchalans allt som oftast leder till betydligt sämre utgångslägen än om man som patient fått gehör direkt.

Mycket faller mellan stolarna, och oftast är det tyvärr så att den som strider mest får hjälpen bäst. Så ska det INTE vara!!! Alla har olika förutsättningar, och alla ska ha rätt till lika behandling och vård!

Det suger verkligen att systemet är som det är och att det förekommer så många fel och brister. Jag blir så ledsen, besviken och tokarg! Men det ger mig även en extra sporre till att klara denna utbildning, komma in bland journaler och remisser, tidsbokningar och uppföljningar. Jag VET att jag bara är en simpel medicinsk sekreterare och att läkarens ord är lag. Men kanske, kanske kan jag lyckas påverka och kunna fixa så att saker och ting kan gå aningen smidigare, snabbare och bättre kontrollerat, i alla fall ibland 😉

Det är värt att försöka, och är det något jag kan så är det att tjata hål i huvudet och att tala, tala, tala 😁

 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och jag vill avsluta med att tipsa om två viktiga saker;

Ta ditt cellprov!!! Kostar ingenting mer än en liten plutte tid av ditt liv, och tro mig, det kommer kosta betydligt mycket mer tid av ditt liv om cellförändringar inte upptäcks i ett tidigt skede.

 

 

 

 

 

Ge blod!!! Det är brist, stor brist och tyvärr behövs det allt som oftast blodtransfusioner.

De ringde mig en fredagsmorgon och sa ”vi har stor brist på blod med din blodgrupp, har du möjlighet att komma in och lämna innan helgen” Givetvis! Det kostar mig inget mer än lite av min tid, visst, kanske lite yrsel, men vad är väl det mot att rädda en annan människas liv, eller åtminstone ge bättre förutsättningar för patienter.

Så om du kan, prioritera en blodgivning lite då och då. Se det även som en gratis hälsokoll 😉

 

Tänk om det inte funnits några blodgivare för en sisådär nio år sedan, när min son behövde det som mest. 

Nu gjorde det lyckligtvis det, och det är jag mer än tacksam för. Så nu är det dags att skänka tillbaka ❣

 

 

 

 

Det ÄR en stor nål, men det ser betydligt värre ut än vad det är, känns faktiskt knappt, och det finns ju bedövningskräm eller bedövningsplåster att ta till om man vill 😄

 

 

Är helt ”utan” barn den här helgen, vilket jag inte alls är van vid. Var två månader sedan sist.

Och nej, det är INGENTING jag trivs med. Jag är sämst på att vara själv och det gör ont ända in i hjärteroten. Skitlöjligt att sakna på bara några dagar, jag vet, och det finns säkert tusen saker jag kan ”unna” mig att göra, tänka på bara mig själv och komma ikapp med en massa, och JA jag försöker, men det suger…

Lyckligtvis kommer några hem imorgon och några på måndag. Lång härlig barnvecka igen 💖

 

Så jag tar väl och läser lite från Kommunikationskursen då, ett roligt litet nöje. Men mest troligt nödvändigt. Kursen avslutades visserligen med en tenta förra veckan, har inte fått svar på den än, men är till 99% säker på att jag åker på en omtenta.

Har bara lyckats medverka vid en lektion i den kursen och hann inte ens läsa igenom hela boken vi skulle kunna, och visst kom det frågor jag inte hade en blekaste aning om. Men jag skrev ett helt jäkla häfte, för ordbajsa, DET kan jag, och tycker faktiskt att det finns mycket man kan få ha sina egna små teorier om vad det gäller kommunikation, samspel och bemötande 💩😉

 

 

 

 

 

 

 

KRAM PÅ ER 😘

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0