bloglovin

Det blev lite ledsamt...

2018-04-30 | 19:31:00

 

 

 

 

Nu har mina små missar flyttat och det känns i hjärtat. Det kom så plötsligt och allt behövde göras så snabbt.

Vi fick idag bekräftat att Milton är kraftigt allergisk mot pälsdjur (katt, hund, häst).

Det gav störst utslag på katt, vilket inte är så konstigt då han har levt ihop med katter hela sitt liv.

Dock fortsätter utredningen kring hans andningssvårigheter, höga andningsfrekvens och framför allt att han har vätska/slem kring ena lungan.

Läkarna är fortfarande inte helt säkra på att det enbart är allergin som orsakat hans andningssvårigheter, men att han har en svår allergi står klart i vilket fall som helst, och då kan han inte bo med små missar.

Så hur ont det än gör, finns det inga alternativ. Katterna måste flytta och det snabbt.

Annars kan min son inte bo här.

Ikväll sover han hos sin pappa och jag har på mig till lunch imorgon att sanera hemmet från minsta katthår.

Tvättmaskinerna är redan igång och jag dammsuger, svabbar och snörvlar om vartannat.

 

Jag är möjligtvis en ”crazy catlady”, men jag ääääääälskar mina katter.

Fiffi är äldst (7 år) och min queen. Hon och jag har gått igenom mycket tillsammans, och hon är en riktig ”Anna katt”. Var bara hos mig, även om hon aldrig var elak mot någon annan. Lugn och harmonisk, vilket även gav mig harmoni.

Mimmi, Fiffis dotter (6 år) höll på att dö vid födseln. Hon ”fastnade” och Fiffi slutade krysta så jag fick liksom dra ut henne. Hon andades inte och jag fick utöva HLR på en liten nyfödd kattunge. Det lyckades uppenbarligen och det var givet att Mimmi skulle stanna i familjen av de två nyfödda. Ett speciellt band redan från start. Men Mimmi var nog mest Vincents katt. Så fort han satte sig i soffan hoppade hon upp och låg bredvid honom, och det var mestadels han som dög till att klia henne.

Lilla Märta, vår senaste familjemedlem. Hon är nu 1 ½ år och en riktigt kelfia och vilding. Mer social katt har jag aldrig mött och hon och jag ”pratade” varje dag med varandra. På riktigt alltså jag sa något, och hon svarade alltid, mest troligt tyckte hon att jag hade helt fel, vad vet jag…

Hon blev väl också lite av en ”Anna katt”, men sov varje natt överst på Filippas kudde, så det var ju tur att hon inte är så stor så lilla Filippa också fick plats.

 

Jag skrev kastade ut frågan på sociala medier redan på sjukhuset. Det stod ju klart att de måste flytta och det snabbt, och jag hade tur.

Jag hittade ett hem inom en timme, där de kunde bo alla tre tillsammans. Det är en familj jag känner till och jag VET att de kommer till ett kärleksfullt hem. Vilket givetvis känns som en stor lättnad och tröst i all ledsamhet.

Kanske verkar helknasigt att skriva och berätta om sina katter. Men för mig är de viktiga, och skriver jag lite om de så minns jag ju kanske i framtiden, även om jag har minne som en guldfisk...

 

 

 

 

Mina fina godingar, men de har inte flyttat så långt bort, så vi kommer att kunna hälsa på de (kanske inte Milton då) och det känns skönt 💖

 

 

Jag vet, många tycker säkert att ”det var ju bara några katter” men riktigt så känner inte vi, de var familjemedlemmar.

Men givetvis så är det inget att ens fundera över när det gäller de eller ens barn, hur tufft det än är.

Jag måste kunna ta hem mitt eget barn, och han måste få må bra, punkt slut!

 

Utredningen fortsätter alltså kring lille Milton, trots att pälsdjursallergin upptäckts.

De vill kunna utesluta alla andra faktorer och det är jag väldigt tacksam för.

Det blir lungröntgen om ett tag och sedan väntar vi på fler provsvar.

 

Jag förstår dock att katterna har påverkat hans andning, och även pollen. Kanske inte skrev det, men han är pollenallergiker också konstaterades det.

Han har lagts in på sjukan ett par gånger nu, legat där 3-4 dagar och sen blivit pigg igen. Visst har han fått behandling, men det finns ju inga katter på sjukan direkt.

Han ska äta medicin här hemma också nu och inhalera tre gånger om dagen regelbundet i flera veckor, och sedan uppföljning.

Givetvis är jag glad över att de nu hittat en bidragande faktor till hans andningssvårigheter, hur tungt det än är, men jag hoppas också att ”that´s it”.

Lite bekymrad över lungorna är jag fortfarande, och det tycker uppenbarligen läkarna också att det ska kollas upp.

Men njurar och annat ”otäckt” verkar tack och lov blivit avskrivet.

Och nu har jag 100% försäkrat mig om att metabolproverna (ämnesomsättningsproverna) har gått iväg, den här gången…

Så vi väntar väl ett par, tre veckor till då på svar kring det…

 

På torsdag, fredag ska jag ha kontakt med Melwins läkare angående hans bilder.

Alltid väntar man på något…

 

Barnen hos sina pappor och jag har ett hem att rensa från minsta katthår. Så det är jag, lite vin och dammsugaren som hänger denna Valborgsmässoafton!

 

Kram på Er!

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Åhh förstår dig helt angående missarna. Jag älskar själv katter och även om det såklart är ett lätt väl när det gäller ens barn så måste man ändå ha rätten att få sörja missarna och det livet med den. Håller tummarna för att det kan stanna vid allergi...varm kämpa kram /

2018-04-30 @ 21:10:52
Postat av: Anonym

Kattallergi är hemskt är allergisk
Jag skulle ärligt köpa nytt täcke kudde och madrass till honom om han fortfarande har problem. Lycka till 👍🏼

2018-05-01 @ 18:30:23
Postat av: Anonym

Kattallergi är hemskt är allergisk
Jag skulle ärligt köpa nytt täcke kudde och madrass till honom om han fortfarande har problem. Lycka till 👍🏼

2018-05-01 @ 18:30:25
Postat av: Moa

Otroligt tråkigt, de är ju verkligen familjemedlemmar 😔 Hoppas de får det bra i sitt nya hem och att Milton kan må bättre nu ❤️

2018-05-02 @ 22:38:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0