bloglovin

Nu är det gjort...

2017-09-28 | 13:01:25

Det gick bra!!!

Lite trassligt var det allt med nålsättningen, men inte alls som förra gången.

Vi var där i god tid, men i vanlig ordning fick jag lite smått övertyga sköterskan om att Melwin var mycket och  extremt svårstucken, så de måste börja i gid tid.

Till sist fick jag i alla fall gehör och det var väl tur för de fick värma och värma och värma på de små kärlen för att få fram någonting synbart att sticka i.

Han är ju cool lugn min fina kämpe och lät sig snällt fixas med.

Världsvan och satt prickstilla.

Det gick såklart inte på första försöket, det lilla kärlet rullade och de fick börja om.

Men så på handryggen blev det träff och nålen sattes, prover togs och vi kunde vandra ner till MR.

 

Men inte var det så jättemycket tid över, vi hann ju, men hade det inte funkat så pass bra som det ändå gjorde med nålsättningen hade det blivit samma visa igen, ingen nål och då hade vi fått komma tillbaka en annan dag.

Konstigt att det ska vara så svårt för de att lyssna på vad man säger, vi vet hur vårt barn funkar och hur allt bör planeras, så det så!

 

Själva röntgen gick galant.

Där ligger han med värsta kåpan spänd över huvudet, hörlurar på och ett jäkla liv i närmare 40 minuter, och han gör det galant.

Fick beröm av röntgenpersonalen hur pass skicklig han var på att ligga helt stilla.

Och det är han verkligen!

Jag har svårt att tro att det ens är alla vuxna som klarar av det så himla fint som han gör.

 

Huvud och rygg är nu röntgade och nu återstår väntan, väntan och åter väntan på vad bilder och prover visar.

Hjärntumörronden görs nästa torsdag i Uppsala då bilderna kommer att gås igenom.

Efter det får vi komma dit och träffa Melwins nya läkare, då Bosse faktiskt har tackat för sig nu, vilket är förståeligt, han har verkligen jobbat på övertid, men han kommer att vara saknad, så saknad…

Först då får vi svar på bilderna och hur tumörresten betett sig under det senaste året.

I den bästa av världar har den farit åt helvete, är puts väck borta för att aldrig komma åter.

Men givetvis är vi nöjda bara den inte här förändrats negativt, alltså vuxit något.

Fortsätt att hålla tummar och tår, tack!

 

Sömnlösa nätter, minst sagt, och det märks tydligen.

Får höra att jag ser trött ut, rentav sliten, men ja vad kan jag göra???!!!

Galet mycket att läsa, och jag vill, vill så gärna klara detta. Få åtminstone Godkänt på prov efter prov, så jag slipper ha en massa släpandes och framför allt så vill jag gå igenom utbildningen och få börja jobba med vad som faktiskt är mitt drömjobb, hur löjligt det än må låta.

Ett underbetalt skrivarjobb med inte alltför mycket att säga till om. Läkaren säger, jag gör 😉

Men det är dit jag vill, så är det bara 😊

 

Så sömnen blir lidande just nu…

Jag rabblar glosor och tänker på tumörer från helvetet om vartannat.

Vad som ska göras med barnen följande dag, inte glömma något, inte missa.

Hur det ser ut med handlingen, vad blir det för mat…ja ni vet, alla vardagliga ting.

Inget konstigt alls faktiskt, förutom då kanske att jag är själv med detta.

Jag ska inte ljuga om att det är lätt jämt, för det är det inte.

Visst får jag ta mina beslut själv, slipper kompromissa och har full koll på det mesta.

Men tro mig, det är inte alltid så himla skoj det heller…

Ibland vill man rådgöra med någon, kompromissa och slippa ta egna beslut, faltiskt!

 

Hur som helst så funkar det fortfarande, trött absolut, men jag klarar det.

Fast visst finns det stunder då tårarna kommer, då jag inte vet hur jag ska orka och hur jag ska klara någonting alls faktiskt.

Igår hade jag velat krypa upp i någon kär famn, fått en stor kram och få höra att jag kommer klara dagens prov, att Melwin fortfarande är frisk och utan tumörväxt, att jag slipper tänka på något annat än min skola och att krama mina barn, resten tar han hand om…

Ja tack, det hade jag behövt just nu…någon som tar hand om, någon som kramar, någon som finns där för mig, och bara mig.

Knyter sig lite i magen då jag sitter i skolan och hör ”de andra” som ringer och pratar med sina respektive, planerar hämtning av barn, vem som lagar maten och framför allt vad som ska lagas, hur helgen kommer att se ut och…puss, kram och jag älskar dig!

Jag vill också!!!

Ensam är inte stark, ensam är bara…ensam

 

Men jag klarar mig, det gör jag faktiskt och vet ni vad, jag har gjort provet nu och det kändes SUPERBRA!!!

Tror jag missade något ord, men det luktar VG, det gör det faktiskt, kändes enkelt, lätt och så rätt 😉

 

Så…Jag vill, jag ska, jag kan 😊

 

Åter till skolarbetet och snart är det HELG tillsammans med mina sex juveler <3

 

Kram på Er!

 

Kommentarer
Postat av: Moa

Håller tummarna för att allt ser bra ut för Melwin! ✊🏻

Svar: Tack snälla!
Anna Silfver

2017-10-04 @ 21:54:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0