bloglovin

Dags igen...

2017-09-26 | 13:17:00

Helt galet detta pluggande…undrar lite smått vad jag gett mig in på.

Fyrtioen medicinska glosor och 47 suffix och prefix att kunna tills på torsdag, då det är glos förhör.

Så det är inte enbart barnen som förhörs på glosor numera.

Men eftersom jag har diktamen att skriva imorgon, så måste jag ju samtidigt träna på att skriva snabbt och rätt också, så det passar bra med ett litet inlägg så här mellan alla orden 😉

 

Barnen har ledigt från skolan idag, studiedag.

Men de är ju stora nu och mamman behöver inte roa de konstant. Minisarna fick dra till förskolan även idag, precis som vilken annan vardag som helst. Så är det när mamman pluggar heltid ( och mer därtill )

Men de har det verkligen inte dåligt på förskolan, snarare att det tycker det är roligt att vara där och leka och busa med kompisar.

Det är väl mest jag som inte är riktigt van att de går där så många dagar och betydligt längre dagar, precis som de flesta andra barn. Och ja, det börjar ju bli ganska så stora nu de också.

Lilleman Milton fyller förresten snart år. För fyra år sedan gick jag vankandes med stormagen, och väntade och väntade.

Nästa söndag blir det kalas, tårta och ballonger 😊

 

Men först, förutom skola och en massa barn att fokusera på, så är det dags för Melwins årliga undersökning.

Imorgon blir det magnetröntgen i Västerås och sedan går de igenom bilderna i Uppsala på torsdag nästa vecka.

Efter det får vi ta oss en liten tripp till Ackis för svar av vad bilderna visar. Hoppas det inte blir alltför lång väntan på svaret bara. Är ju som alltid nervöst, går väl aldrig att komma ifrån. Melwin verkar pigg och kry och visar inga tecken på att det skulle ha hänt något åt det negativa hållet, men det är ju dessvärre inget man kan ta förgivet ändå. Vad som händer och sker med små tumörceller kan ta tid innan det visar sig utan på, tyvärr.

Men därför givetvis toppen att de håller kolla på ”Klumpens” vara eller icke vara såhär en gång om året.

Melwin gör ju numera röntgen i vaket tillstånd, men en nål ska ju ändå sättas. Förra gången blev det jätteproblem med att sätta nålen, de hittade inget bra kärl.

I en timme ( !!! ) satt det och tragglade med stackars sonen, som kämpade på supertappert.

Men det slutade dock ändå att ingen nål blev satt, därför ingen kontrast och inga prover tagna.

Inte jättebra och Uppsala var väldigt noga med att påpeka att det absolut inte fick ske igen.

Så vi ska vara där i god tid, de ska värma kärlen och göra bästa förutsättningarna för att det ska lyckas, säger de i alla fall.

Dock höll de ju på med det förra gången också, utan vidare resultat, så vi får väl se hur det går.

Jag sa till Melwin att max 5 minuter får de försöka, sen får de allt lösa det med någon form av smärtstillande/ lugnande.

”Äh, de kan i alla fall få testa i 10 minuter mamma, tyckte kämpen”

Så ja, det är väl då vad jag sagt till sköterskorna, 10 minuter…max!!!

 

Håll tummarna för att allt, precis allt, går bra för världens största och bästa kämpe Melwin!

 

Hur gärna jag än vill fortsätta skriva, så måste jag återgå till mina medicinska ord. Men nu har jag i alla fall fått in lite tangentbordsträning inför morgondagens diktatskrivning 😉

 

 

 

 

Finaste & bästaste <3 <3 <3 

 

 

Kram på er, skriver snart igen! ( givetvis om hur det går för Melwin vid årets undersökning ) 

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Be dem att narkosen kommer och sticker ist, de bommar aldrig :) så fick vi alltid göra på den tiden vi befann oss i dett livet...varm kram

Svar: Tack, det ska jag ta upp, Kram
Anna Silfver

2017-09-26 @ 18:22:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0