Nu är det gjort...

2017-09-28 | 13:01:25

Det gick bra!!!

Lite trassligt var det allt med nålsättningen, men inte alls som förra gången.

Vi var där i god tid, men i vanlig ordning fick jag lite smått övertyga sköterskan om att Melwin var mycket och  extremt svårstucken, så de måste börja i gid tid.

Till sist fick jag i alla fall gehör och det var väl tur för de fick värma och värma och värma på de små kärlen för att få fram någonting synbart att sticka i.

Han är ju cool lugn min fina kämpe och lät sig snällt fixas med.

Världsvan och satt prickstilla.

Det gick såklart inte på första försöket, det lilla kärlet rullade och de fick börja om.

Men så på handryggen blev det träff och nålen sattes, prover togs och vi kunde vandra ner till MR.

 

Men inte var det så jättemycket tid över, vi hann ju, men hade det inte funkat så pass bra som det ändå gjorde med nålsättningen hade det blivit samma visa igen, ingen nål och då hade vi fått komma tillbaka en annan dag.

Konstigt att det ska vara så svårt för de att lyssna på vad man säger, vi vet hur vårt barn funkar och hur allt bör planeras, så det så!

 

Själva röntgen gick galant.

Där ligger han med värsta kåpan spänd över huvudet, hörlurar på och ett jäkla liv i närmare 40 minuter, och han gör det galant.

Fick beröm av röntgenpersonalen hur pass skicklig han var på att ligga helt stilla.

Och det är han verkligen!

Jag har svårt att tro att det ens är alla vuxna som klarar av det så himla fint som han gör.

 

Huvud och rygg är nu röntgade och nu återstår väntan, väntan och åter väntan på vad bilder och prover visar.

Hjärntumörronden görs nästa torsdag i Uppsala då bilderna kommer att gås igenom.

Efter det får vi komma dit och träffa Melwins nya läkare, då Bosse faktiskt har tackat för sig nu, vilket är förståeligt, han har verkligen jobbat på övertid, men han kommer att vara saknad, så saknad…

Först då får vi svar på bilderna och hur tumörresten betett sig under det senaste året.

I den bästa av världar har den farit åt helvete, är puts väck borta för att aldrig komma åter.

Men givetvis är vi nöjda bara den inte här förändrats negativt, alltså vuxit något.

Fortsätt att hålla tummar och tår, tack!

 

Sömnlösa nätter, minst sagt, och det märks tydligen.

Får höra att jag ser trött ut, rentav sliten, men ja vad kan jag göra???!!!

Galet mycket att läsa, och jag vill, vill så gärna klara detta. Få åtminstone Godkänt på prov efter prov, så jag slipper ha en massa släpandes och framför allt så vill jag gå igenom utbildningen och få börja jobba med vad som faktiskt är mitt drömjobb, hur löjligt det än må låta.

Ett underbetalt skrivarjobb med inte alltför mycket att säga till om. Läkaren säger, jag gör 😉

Men det är dit jag vill, så är det bara 😊

 

Så sömnen blir lidande just nu…

Jag rabblar glosor och tänker på tumörer från helvetet om vartannat.

Vad som ska göras med barnen följande dag, inte glömma något, inte missa.

Hur det ser ut med handlingen, vad blir det för mat…ja ni vet, alla vardagliga ting.

Inget konstigt alls faktiskt, förutom då kanske att jag är själv med detta.

Jag ska inte ljuga om att det är lätt jämt, för det är det inte.

Visst får jag ta mina beslut själv, slipper kompromissa och har full koll på det mesta.

Men tro mig, det är inte alltid så himla skoj det heller…

Ibland vill man rådgöra med någon, kompromissa och slippa ta egna beslut, faltiskt!

 

Hur som helst så funkar det fortfarande, trött absolut, men jag klarar det.

Fast visst finns det stunder då tårarna kommer, då jag inte vet hur jag ska orka och hur jag ska klara någonting alls faktiskt.

Igår hade jag velat krypa upp i någon kär famn, fått en stor kram och få höra att jag kommer klara dagens prov, att Melwin fortfarande är frisk och utan tumörväxt, att jag slipper tänka på något annat än min skola och att krama mina barn, resten tar han hand om…

Ja tack, det hade jag behövt just nu…någon som tar hand om, någon som kramar, någon som finns där för mig, och bara mig.

Knyter sig lite i magen då jag sitter i skolan och hör ”de andra” som ringer och pratar med sina respektive, planerar hämtning av barn, vem som lagar maten och framför allt vad som ska lagas, hur helgen kommer att se ut och…puss, kram och jag älskar dig!

Jag vill också!!!

Ensam är inte stark, ensam är bara…ensam

 

Men jag klarar mig, det gör jag faktiskt och vet ni vad, jag har gjort provet nu och det kändes SUPERBRA!!!

Tror jag missade något ord, men det luktar VG, det gör det faktiskt, kändes enkelt, lätt och så rätt 😉

 

Så…Jag vill, jag ska, jag kan 😊

 

Åter till skolarbetet och snart är det HELG tillsammans med mina sex juveler <3

 

Kram på Er!

 


Dags igen...

2017-09-26 | 13:17:00

Helt galet detta pluggande…undrar lite smått vad jag gett mig in på.

Fyrtioen medicinska glosor och 47 suffix och prefix att kunna tills på torsdag, då det är glos förhör.

Så det är inte enbart barnen som förhörs på glosor numera.

Men eftersom jag har diktamen att skriva imorgon, så måste jag ju samtidigt träna på att skriva snabbt och rätt också, så det passar bra med ett litet inlägg så här mellan alla orden 😉

 

Barnen har ledigt från skolan idag, studiedag.

Men de är ju stora nu och mamman behöver inte roa de konstant. Minisarna fick dra till förskolan även idag, precis som vilken annan vardag som helst. Så är det när mamman pluggar heltid ( och mer därtill )

Men de har det verkligen inte dåligt på förskolan, snarare att det tycker det är roligt att vara där och leka och busa med kompisar.

Det är väl mest jag som inte är riktigt van att de går där så många dagar och betydligt längre dagar, precis som de flesta andra barn. Och ja, det börjar ju bli ganska så stora nu de också.

Lilleman Milton fyller förresten snart år. För fyra år sedan gick jag vankandes med stormagen, och väntade och väntade.

Nästa söndag blir det kalas, tårta och ballonger 😊

 

Men först, förutom skola och en massa barn att fokusera på, så är det dags för Melwins årliga undersökning.

Imorgon blir det magnetröntgen i Västerås och sedan går de igenom bilderna i Uppsala på torsdag nästa vecka.

Efter det får vi ta oss en liten tripp till Ackis för svar av vad bilderna visar. Hoppas det inte blir alltför lång väntan på svaret bara. Är ju som alltid nervöst, går väl aldrig att komma ifrån. Melwin verkar pigg och kry och visar inga tecken på att det skulle ha hänt något åt det negativa hållet, men det är ju dessvärre inget man kan ta förgivet ändå. Vad som händer och sker med små tumörceller kan ta tid innan det visar sig utan på, tyvärr.

Men därför givetvis toppen att de håller kolla på ”Klumpens” vara eller icke vara såhär en gång om året.

Melwin gör ju numera röntgen i vaket tillstånd, men en nål ska ju ändå sättas. Förra gången blev det jätteproblem med att sätta nålen, de hittade inget bra kärl.

I en timme ( !!! ) satt det och tragglade med stackars sonen, som kämpade på supertappert.

Men det slutade dock ändå att ingen nål blev satt, därför ingen kontrast och inga prover tagna.

Inte jättebra och Uppsala var väldigt noga med att påpeka att det absolut inte fick ske igen.

Så vi ska vara där i god tid, de ska värma kärlen och göra bästa förutsättningarna för att det ska lyckas, säger de i alla fall.

Dock höll de ju på med det förra gången också, utan vidare resultat, så vi får väl se hur det går.

Jag sa till Melwin att max 5 minuter får de försöka, sen får de allt lösa det med någon form av smärtstillande/ lugnande.

”Äh, de kan i alla fall få testa i 10 minuter mamma, tyckte kämpen”

Så ja, det är väl då vad jag sagt till sköterskorna, 10 minuter…max!!!

 

Håll tummarna för att allt, precis allt, går bra för världens största och bästa kämpe Melwin!

 

Hur gärna jag än vill fortsätta skriva, så måste jag återgå till mina medicinska ord. Men nu har jag i alla fall fått in lite tangentbordsträning inför morgondagens diktatskrivning 😉

 

 

 

 

Finaste & bästaste <3 <3 <3 

 

 

Kram på er, skriver snart igen! ( givetvis om hur det går för Melwin vid årets undersökning ) 

 


Den stolta modern...

2017-09-13 | 16:22:00

Ni har säkert sett honom, ni kanske har läst om honom…MIN SON

Detta blir ett skrytigt inlägg, för jag är så innerligt stolt över honom och hans arbete, så Ja, jag skiter allt vad Jante heter just nu 😉

 

Allt började med ett projekt, Framtidens företagare som hade som mål att hjälpa ungdomar att komma igång och starta egna företag över sommaren.

 

Robin var minst sagt aktiv och hans idé om att starta upp en business inom potatisbranschen tog form.

Han skulle skörda närproducerade och ekologiska potatisar.

Sagt och gjort, han plockade de för hand, ibland med hjälp av både Melwin och Vincent.

Paketerade de varsamt och stod sedan varje fredag på centrum i Fagersta.

Ryktet om hans goda potatisar med deluxe kvalitet spred sig snabbt, och från att ha stått från 10 - 18 för att sälja slut, gick försäljningen så bra att det var slutsålt fram till lunch.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gick så himla bra, och han jobbade på så fantastiskt flitigt att han kammade hem det ärofyllda priset Årets Entreprenör

 

 

 
 
 
 

 

Här kan ni läsa en artikel om Robin - Potatishandlar´n

 

 

 

 

Här deltar han i Morgonsoffan och berättar om sina erfarenheter som företagare

 

 

 

Han hamnade i media, både tidning, radio och TV

Och allt detta har han uppnått helt själv, med ett jäkla anamma och målmedvetenhet.

Han har utvecklats och min lille gosse, ja, han har blivit både världsvan och stor, så vuxen…så snabbt

Nej mamman hinner inte alls med...

Hon gråter och ser fortfarande sin lille gosse, fast med stor hjälm på en superfin moppe ( som han själv fixat och trixat med så att den blivit så himla fin och körduglig, kanske med lite handledning av pappan också 😉 )

 

 

 

 

 

Men jag är så stolt, så galet stolt över hur han klarar etapp efter etapp på sin målinriktning och hur han fixar sin affärsverksamhet och samtidigt även skolan med de finaste betygen, det begriper jag inte riktigt…den genen tror jag inte han hittat hos sin mamma 😉

Hur som helst så kan jag i alla fall hålla huvudet högt och stolt säga att jag åtminstone är en del av produktionen av denne fantastiske kille <3

 

Nu har jag skrutit färdigt…för denna gång 😉

 

 

Men han går mot nya mål inom potatishandeln min käre Robin.

Han håller som bäst på att starta igång Hemleverans av potatispåsar, direkt till dörren.

Närproducerad och väl omhändertagen av Potatishandlar´n.

 

Ni kan följa Robin - Potatishandlar´n på Facebook;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Tack!!!

2017-09-13 | 15:35:23

Nu är det säkerligen flera av er som funderar över hur jag och min, relativt stora, familj kan ta oss iväg på små utflykter titt som tätt.

Jag förstår hur ni tänker…

Ensamstående, studerar, sex barn

Jovisst, det är ingen lätt ekvation att lösa.

De flesta av våra tripper vi gjort har vi Barncancerfonden att tacka för.

Under året så anordnar de olika evenemang för oss som är medlemmar tillika drabbad familj.

Inte bara det att själva evenemangen är superroliga för både stor och liten i familjen, utan även att det ges tillfälle att träffa många av de vänner vi lärt känna under årens lopp i ”cancervärlden”

För hur nära man än står sina vänner, nära och kära, så är det väldigt svårt att sätta sig in i hur det faktiskt är att leva med cancern i familjen, sitt drabbade barn…

Den resa Melwin gjort, och vi som familj, föräldrar, syskon, är svår att till fullo förstå när man inte själv gått igenom liknande ( tack och lov, önskar inte någon att behöva uppleva denna djävulska sjukdom )

Så då kan det ibland vara lite skönt att få ventilera, skratta och ibland även gråta tillsammans med de som been there, done that…om ni förstår hur jag menar.

 

Så stort Tack till Barncancerfonden och allt vad Ni gör för oss som drabbad familj!

Och alla Ni som stödjer fonden och dess arbete, inta att förglömma, utan era gåvor skulle det ju aldrig fungera <3

 

 

 

 

 
 
 
Min fina, fina vän Sofie
Kommer alltid att minnas lille Victor, den starkaste stjärnan <3
 
 
 

 


Sommaren 2017...

2017-09-13 | 15:06:00

När sommarlovet börjar, känns det hur långt som helst.

Tio långa, härliga veckor. Med sol, bad och lata dagar. Glada, nöjda barn som leker fint tillsammans och man kommer hinna med precis allt det där man tänkt och planerat…

Riktigt så blev det ju inte…denna sommar heller 😉

 

Men visst har vi haft stunder av lycka också 😊

 

 

 
 
 
Vi for till Västkusten
Inte jättevarmt, men inget regn i alla fall och skönt att komma ut till havet en sväng, om så bara för en stund...
 
 
 
 
 
Krabbfiske var givetvis det bästa om man frågar barnen :-)
 
 
 
 
 
 
Krabbor fanns det gott om, och de gillade korv ;-)
 
 
 
 
 
 
Lille Milton bryr sig inte så mycket om temperaturen, i vattnet ska han vara oavsett varmt eller kallt 
 
 
 
 
 
 
Sedan kom vi till resans höjdpunkt...Liseberg!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Funderar starkt på om Lisebergskaninen har en egen "body guard"
Riktigt skrämmande man den där som figurerar i alla "kaninbilder" jag tog ;-)
 
 
 
 
 
 
Kronprins och Lillprins <3
 
 
 
 
 
 
Det åktes så mycket karusell att jag är rätt säker på att Fam Silfver var sist ut från Liseberg den dagen.
Vilket passade mamman utmärkt, nöjda och trötta barn, så raka spåret hem till Fagersta igen :-)
 
 
 
 
 
Hälsa på Morfar och Mormor står högt i kurs
Det metas och det badas, fikas och bara har det lugnt och skönt,
sådär som man bara har det på landet...
 
 
 
 
Mitt vackra, vackra barndomshem bjuder på en fantastisk natur <3
 
 
 
 
 
 
Go´fika
 
 
 
 
Så ääääääääntligen fick jag träffa min älskade barndomskamrat igen, efter sisådär en 30 år, helt galet!!!
Hon har en enormt viktig del av mitt liv, hon som jag tillbringade varenda sommar tillsammans med, hon som är starkare än starkast och ger mig styrka och mod enbart genom att finnas till.
Hon sa till mig; "jag önskade så att jag skulle kunna byta liv med dig Anna"
Jag tänkte, jag önskar så att jag hade en del av ditt liv Nu!
Saker händer, saker förändras, livet...
 
Visst har vi hållit kontakten under alla dessa år.
Först i brevform, men nu finns det ju såna fantastiska möjligheter via sociala medier, så att hålla kontakt med de man önskar hålla kontakt med är ju inga som helst problem :-)
 
Men så, en dag i juli, träffas vi igen och det var underbart att få krama om henne och hälsa på hennes fina familj.
 
 
 
 
Så var det då dags att dra vidare till Karlstad...i år igen!
 
 
 
 
 
Hockeyläger för hockeykillen och campingliv för mig och minisarna
 
 
 
 
 
 
Bor man i stuga så äter man utomhus, oavsett väder, vind och temperatur...
men som tur var slog det om och blev kanon varmt och fint väder just den veckan, "halleluja moment" ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så medan storebror svettades i ishallen, roade vi oss med att sola, bada och "sanda"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det gick till och med att bada i självaste Klarälven, även om det var lite väl friskt ;-)
 
 
 
 
 
 
Redo att leta fiskar i älva´
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom campingen erbjöd minigolf gick det inte för mamman att smita undan detta, i mitt tycke, urtråkiga spel, utan fick snällt ställa upp på en runda 
 
 
 
 
 
 
Men men, hur är det nu då...nöjda barn, nöjd mamma, så jag härdade ut ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Är vi i Karlstad är ett besök vid Mariebergsskogen ett måste
Där hälsar man på djur...
 
 
 
 
 
 
 
 
...och äter glass :-)
 
 
 
 
 
 
 
Mer bad hos Morfar o Mormor, även om det redan hade blivit svalare och svalare...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista fina, varma sommarveckan tillbringade vi vid Hedkärra sjön.
Toppenställe, där kan man roa sig med både fiske, sol och bad...så plötsligt är alla nöjda och glada :-)
 
 
 
 
 
 
 
Albin hann givetvis med en minst sagt intensiv träningsvecka till innan skolstart...
 
 
 
 
 
...men sista turen innan skolstart gick till nordligare breddgrader, Tomteland!
 
 
 
 
 
 
I år är vi verkligen klara i tid...
Önskelistor skrivna och inlämmnade, fjäsk och kramar med Tomten avklarade
Bara att börja nedräkningen...;-)
 
 
 
 
 
 
 
Vädret svek oss totalt och det var mer eller mindre regn exakt hela tiden
Men vad gjorde väl det när man fick träffa häxor och féer, troll och tomtenissar
 
 
 
 
 
 
Glada och nöjda barn trots regn och rusk ute i tomteskogen ;-)
 
( och om ni undrar varför mina barn varken har stövlar eller regnkläder så var det  liksom strålande sol när vi lämnade Fagersta, och ja, jag erkänner att jag kanske borde ha kollat väderleksrapporten innan avfärd...men men, jag kan väl inte tänka på allt inte, jag kom ju ihåg mina barn i alla fall )
 
 
 
 
 
 
Hmmmm, vad ska vi önska oss nu då...???
 
 
 
 
 
 
Milton föredrog att spana på Tomten sådär lite på avstånd...
 
 
 
 
 
 
 
 
...medan Filippa glatt traskade fram, lämnade önskelistan och kramade herr Tomte
 
 
 
 
 
 
Melwin i ett tappert försök att stilla lillebror från att härja för mycket i Tomtens boning ;-)
 
 
 
 
 
 
Vet inte hur många kort jag har tagna på mina barn sittandes på denna släde genom åren, men alltid vintertid...för detta var faktiskt vårt första besök vid Tomteland på sommaren
Men det kan varmt rekommenderas, supermysigt!
 
 
 
 
 
 
 
Filippas givna favorit, sagofén
 
 
 
 
 
 
På Tomteland finns det snögubbar även på sommaren :-)
 
 
 
 
 
 
Till Albins stora lycka fick man fiska hur mycket man ville på Tomteland, och hade man turen att få upp en regnbåge så var det bara att betala en slant och ta med sig den hem...
Det blev fisk till middag ;-)
 
 
 
 
 
 
Melwin diskuterade lite kring pilbågens användning med en alv :-)
 
 
 
 
 
 
TACK för den här gången Tomteland, kanske ses vi i vinter ;-)
 
 
 
 
 
 
Kan jag verkligen vara skyldig till dessa galningar???!!! 
Javisst, världens bästa dessutom <3
 
 
 
 
 

Heeeeeej...

2017-09-13 | 11:03:48

Oj oj oj vad länge sedan jag bloggade nu, alldeles och på tok för länge sedan…

Sommaren har gått, barnen har börjat på förskola och skola, och det har ju jag med.

Plugghästen i mig har kommit fram OCH DET ÄR SÅ JÄKLA SKOJ!!! För att vara exakt 😉

I skrivandets stund sitter jag hemma och plitar, för det gör vi oftast på tisdag och onsdag, övriga dagar är det lektionslett i Västerås.

Och varför sitter hon då och bloggar på lektionstid kan man ju undra???!!!

Men faktiskt så är detta övning och skolarbete för mig.

Som medicinsk sekreterare är det av största vikt att kunna språket och att skriva korrekt OCH snabbt.

Vi håller som bäst på att träna in alla svenska skrivregler man kan tänka sig, korrekt grammatik och de rätta meningsbyggnaderna m m

Roligt ämne, men inte så lätt som man kan tro kanske. Vi har en väldig massa regler och bestämmelser i vårt svenska språk vill jag lova.

Så jag kan säga att de invandrare som läser och lär sig svenska har ingen lätt uppgift.

Svensk grammatik skiljer sig mycket från många andra språk.

Hur som helst, bloggandet då…

Jo, min fingersättning och snabbhet i skrivandet måste bli betydligt bättre.

Visst har jag skrivit mycket och ofta i mina dagar, dock inte med den korrekta fingersättningen.

Lär om, lär rätt, och det är inte det lättaste att helt plötsligt börja knappa på tangenterna på ett helt annat sätt.

Det går så mycket saktare, men det måste vara rätt. Det krävs på skolan ( för att ta oss igenom tangentprovsskrivningen ) men det krävs också ute på framtida arbetsplatsen.

Genom att skriva med korrekt fingersättning så minskar risken för arbetsskador så klart. Så givetvis kräver då arbetsgivare att man knappar rätt och riktigt.

Så nu övar jag, och tro mig, det går betydligt mycket långsammare än om jag fick knappa på i min egen stil. Men nu ska här läras om, och jag har ju i alla fall ett år eller två att avancera på.

Läraren tyckte mitt bloggande var till fördel, ”skriv mycket Anna, så ska du se att det kommer släppa snart”

Traggla, traggla…

Och samtidigt ska jag plugga till första tentan. Nästa vecka är det tänkt att första kursen ska ha fastnat och att det ska bli ett VG. Ett G är ju schysst det också, men det skulle ju vara skoj att lägga ribban högt redan från början 😉

Som sagt, det är ju tur att det är skoj 😊

 

Tänk bara vad ett litet kommatecken på fel ställe kan ställa till med...;-)

 

 

 

 

 

Så för att förena effektivitet med att komma i kapp lite här med bloggandet, kommer jag att lägga ut några inlägg om vår sommar och vad vi lyckats åstadkomma under den.

 

Så för er som inte är så där väldigt intresserade av att se på bilder och njuta av min underbara familj 😉 så kan ni hoppa över ett inlägg eller två…

 

Kram på Er!

 

 


RSS 2.0