bloglovin

Tänka först, prata sen...

2017-10-03 | 14:28:00

 

 

 

Hade tangentbordsträning igår igen. Jag är så jäkla seg!!!

Det är skitsvårt att lära om fingersättningen när man är så van att skriva på ett visst sätt.

Men men, traggla, targgla, traggla är det som gäller…

”Tusen” nya medicinska ord tills på torsdag och en jäkla massa diktatskrivning, så jag har att göra 😉

Som sagt, tur att det är roligt.

Blir lite mer gjort också, de helger som jag inte har alla barnen.

Fast just den här helgen är speciell, lilleman Milton blir ett helt år äldre och kliver upp som 4 åring på söndag 😊

 

Så de kommer att sova hos mig lördag till söndag ( bonusnatt ), så jag/vi kan fira honom lite på morgonen och förmiddagen innan han sedan drar iväg till pappa och firas där av ”pappa släkten”.

 

Tack för jättegulliga kommentarer och stöttande ord, det värmer massor ska ni veta!

I detta inlägg vill jag dock poängtera att jag inte på långa vägar är felfri och utan skuld till hur mitt liv ser ut.

Men som jag sagt tidigare, detta är en öppen blogg med fokus på Melwins Klump ( väntar fortfarande på en tid för att få besked på vad bilderna visar! ), kampen mot cancern, det var så allt började en gång i tiden.

Eftersom livet hela tiden förändras, det händer saker på alla plan, har jag valt att skriva om det mesta kring framför allt mitt liv, men också en stor portion om mina barn. Inte alls lika mycket om tonåringarna längre.

Och när jag skriver om t.ex. Potatishandlar´n och sånt, är det förankrat hos sonen.

Likaså hockeykillen, och Melwin har hittills sagt att skriv vad du vill i bloggen, men bilderna på Instagram vill jag först godkänna 😉

 

Jag ser mig absolut INTE som någon from av offer och offerkoftan vill jag inte bära.

En vän sa till mig ( och barnen ) en gång, en riktigt rolig sak när jag tänker efter, och så sann!

Att när man gjort något ”dumt”, liksom något illa mot någon, t.ex. sagt något sårande eller så, då har man ”apan på axeln”

Apan förvinner först när du säger det magiska ordet Förlåt.

Ni vet säkert att det är lättare sagt än gjort många gånger, men i alla fall så är det först när ”Förlåtet” är sagt och man ångrar det man felat, som man går fri från apan 😉

MEN, det vill då också till att personen accepterar och tar emot ”Förlåtet”, annars hoppar apan direkt över till den tjurskallige. Inte vara långsint inte 😉

Man ska alltså akta sig för att inte inse när man felat och alltid be om ursäkt/säga förlåt, annars bär man till slut på ett helt aphus…

 

Jag är inte duktig på att be om ursäkt, eller rättare sagt, jag har inte varit det.

Övning ger färdighet och efter det att man testat några gånger så är det lätt att upptäcka att det faktiskt inte är så svårt och ger med sig en riktigt skön och behaglig känsla.

Jag blir alltså bättre och bättre på det planet. Långsint har jag aldrig varit, så åt det hållet riskerar jag inte att få någon apa på axeln.

Sen om personen jag säger förlåt till tar emot det eller inte, det kan jag ju knappast påverka…

 

Vad jag försöker komma till, vet jag inte riktigt 😉 Jodå, det är det att jag vill poängtera att jag inte varit så schysst alla gånger själv.

Inte mot min ex-man, inte mot min ex-sambo.

Ex-mannen och jag har haft våra dispyter ( och kommer säkerligen ha några i framtiden också ), det finns ju alltid en anledning till att man separerar. Men det är heller inte bara ens fel att två träter.

Jag har gjort en hel del ”mindre snälla” saker i mitt liv. Men jag hoppas att jag även gjort en hel del bra. Det känns så i alla fall…

Men jag kan göra mer och framförallt, jag kan lära av mina misstag!

Jag har pratat, funderat och verkligen tagit mig tid det sista året att analysera och försöka förstå varför jag gjort som jag gjort, varför sagt är sagt osv...

Att ta sig den tiden kan jag varmt rekommendera, du kommer hitta en massa intressant om dig själv, tro mig!

Vilket hjälper oerhört mycket för att komma vidare och faktiskt bli en schysstare och bättre människa.

För det vill väl alla, vara schyssta och göra fler bra saker än mindre bra 😉

Om man vill lösa problem, måste man ju först förstå just vad problemet är och framförallt vad det beror på, det fattar ju vem som helst.

Så då är det ju faktiskt ganska klart att det gäller detsamma när det kommer till en själv.

För att ändra ett mindre bra beteende och för att undvika att komma i de situationer man ofta hamnat i men hatar att möta, så måste man ju först veta Varför man ofta gör som man gör…

Nu vill jag inte påstå att jag på något vis är någon psykolog eller så, men jag har snappat upp ett och annat i mina samtal med bättre vetande 😉

 

Nu vet jag ju att jag inte kommer vara förlåten på alla plan, mest troligt aldrig, men jag jobbar i alla fall på att aldrig hamna där igen.

Kanske just därför jag blir så himla ledsen och besviken när han inte hör, när han inte vill förstå och när jag är stämplad och satt i ett visst fack i vad som känns som en evighet.

Nu har jag legat vaken alltför många nätter, fällt alltför många tårar och tvivlat alltför mycket på mig själv.

Nej, det är inte bara mitt fel att allt ser ut som det gör, jag har en del i det, men långtifrån allt.

Men det enda jag kan göra är att få bort MIN apa på axeln och ta lärdom av vad som gick snett.

Sen om ”förlåtet” inte vill tas emot, om man inte vill se från ett annat perspektiv och framför allt, om man inte vill lyssna på mig så kan jag inget mera göra.

 

Jag har valt att inte lyssna fullt ut på mina vänner, tills nu…

De har nog en poäng i att jag faktiskt inte bär skulden till allt ont här i livet

Att jag faktiskt har en massa positiva sidor, som jag helt glömt bort i allt tumult.

Men det är det jag ska välja att fokusera mer på nu, och ja, vad annat kan jag säga än att synd för de som väljer att inte se allt det fina och goda i mig 😉

 

Hörde en sång för inte alltför länge sedan och blev riktigt full i skratt.

Den var så klockren och det var som om jag skrivit det själv…

Som sagt, jag är i alla fall medveten om vad jag ska jobba på!

 

Andas och räkna till tio ( nej minst hundra )

Tänka först, prata sen...

 

 

I said I hate you, I was angry
I got so mad, I slammed your door
You know I really love you, baby
I didn't mean to start a war
And I know there's a line, but I crossed it
And I pray that it won't leave a scar

I said I hate you, but I'm sorry
Sometimes I wish you'd cut me off


Maybe I should think before I talk
I get emotional and words come out all wrong
Sometimes I'm more honest than I want
So maybe I should think before
Maybe next time, I'll think before I talk

I try my best to make it better (better)
I'm all out of apologies (apologies)
You know I'm not good under pressure (pressure)
Guess hurting you is hurting me
I took all that we built and I broke it
And I pray it won't tear us apart
So let me piece it back together
I know I cut you pretty deep (know I cut you pretty deep)

Maybe I should think before I talk
I get emotional and words come out all wrong
Sometimes I'm more honest than I want
So maybe I should think before
Maybe next time, I'll think before

I know that I should think before I speak
'Cause I'm saying things that I don't even mean
Maybe I'm more honest than I wanna be
So maybe I should think before
Maybe next time, I'll think before I

Say something I might regret
And I might get too far under your skin
I can't lie, I wish we could try it again
Oh I, I wish we could try it again

Maybe I should think before I talk
I get emotional and words come out all wrong
Sometimes I'm more honest than I want
So maybe I should think before
Maybe next time, I'll think before
I know that I should think before I speak
'Cause I'm saying things that I don't even mean
Maybe I'm more honest than I wanna be
So maybe I should think before
Maybe next time, I'll think before I talk

So maybe I should think before

Maybe next time, I'll think before I talk

 

 

Kram på Er!

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0