bloglovin

Plötsligt händer det...

2017-06-12 | 21:27:00

 

 

 

 

Heeeeej!!!

Har faktiskt ett aningen upplyftande inlägg att komma med, äntligen :-)

Plötsligt händer det liksom ;-)

Jag har sökt ett par utbildningar till hösten, båda på MedLearn i Västerås, heltid

Sökte till Medicinsk Sekreterare och Tandsköterska

Fick idag besked att jag blivit antagen till Tandsköterska och står som reserv ( inte alltför långt bak ;-) ) till Med.Sek

Så i augusti kliver jag in i världen som student, för att häcka där i ett par år.

Ska bli såååååå himla skoj.

En helt ny värld, men va f-n, allt annat har ju förändrats, så varför inte skola om sig till något helt nytt när man ändå håller på och förändrar det mesta annat ;-)

Har aldrig riktigt intresserat mig för det där med vårdbiten.  Älskade resor, att se världen, och sen framför allt att prata om de, resorna alltså och försöka uppfylla folks resedrömmar och göra det bästa av minnen.

Älskar fortfarande att resa, och vill se betydligt mer av världen, men sedan Melwin blev sjuk, efter att mer eller mindre bott på sjukhus en längre tid, väcktes det där med vårdbiten.

Det finns olika sätt att hantera kiser på, mitt sätt när Melwin fick sin hjärntumör diagnos var att läsa på. Jag läste allt jag kom över kring hjärntumörer, cancerbehandlingar och vad som skulle bli bäst för vår Melwin.

Upptäckte att ämnet var långt ifrån ointressant, givetvis grottade jag in mig extra i det hela pga av Melwins sjukdom, men även nu, nästan 8 år efter avslutad behandling så har intresset för att komma in i ”vårdvärlden” vuxit mer och mer.

Jag har funderat kring sjuksköterska, men utbildningstiden är lång ( klarar man det ekonomiskt? ) och sedan kommer jag få det riktigt tufft att klara av att verkligen jobba som sjuksköterska, även om jag säkerligen skulle gilla det.

Natt- och helg jobb går bort när man är ensamstående sexbarnsmamma, faktiskt…;-)

Visst, allting kan hände och jag ser mig i och för sig inte som ensamstående i  år efter år.

Men NU är situationen sådan och då lever jag efter det. Hatar att vara beroende av den ena och den andra, ska klara mig själv!

Så, dagtidsjobb är att rekommendera för att få det hela att fungera, mitt lilla ”Familjen AB” ;-)

 

Har jobbat med försäljningsbiten sedan -98 ( men Nej, jag är INTE gammal för det! )

Jag kan sälja, är riktigt bra på det faktiskt, men det är oftast inga 8-17 jobb man får där.

Folk har ”tid” att handla och ägnar sig mestadels av inköp under sena eftermiddagar/kvällar och helger.

Tiderna fungerar inte med min familjesituation, och hur lätt är det att få ett jobb inom resebranschen i Fagersta med omnejd. Nej, inte så bra odds direkt…

Detta är en jättechans för mig!

En nystart på alla sätt och vis och ja, jag ser ljuset i tunneln :-)

 

Har en lång bit kvar innan jag törs påstå att jag mår bra igen, men detta är kanske en början.

Mycket tid och fokus kommer att läggas på studier, och resten av tiden till mina barn. Perfekt, kanske har jag inte tid och/eller ork att fundera så mycket på Om, Utifall och Kanske då…

 

Lasseman saknas fortfarande sjukt mycket i mitt liv, och det gör ont, så himla ont…

Självklart önskar jag att han skulle komma tillbaka, satsa på OSS igen!

Men det kommer inte att hända och jag har insett att jag inget kan göra åt det.

Åtminstone kan jag säga till mina barn att jag försökte, allt jag kunde, för att reparera skador, be om förlåtelse och göra allt i min makt för att han skulle vilja komma tillbaka, älska mig igen, vilja vara familj…

Men både barnen och jag inser att det är såhär nu, och att vi inget kan göra åt det, men långtifrån gillar det!

 

Och visst finns det små guldkorn som ploppar upp, förgyller tillvaron en aning och ger mig ett uns av hopp.

En liten gnutta tro om att även jag kommer bli älskad igen ;-)

Men ni måste ju förstå att det inte är helt lätt att tro på…

Jag har verkligen gjort allt för att få denne man tillbaka, hoppats och trott, väntat o väntat

Är medveten om mina misstag, brister och fel. Försöker ändra, tänka och förstå

Visst, det sker inte över en natt, men jag KAN!!!

 

Ser på vänner och bekanta runt om mig, i min närhet, på distans, och många har de betydligt större ”problem” än vad vi någonsin hade. Men de kämpar, de ger inte upp…

Men trots barn, bonusbarn, en familj han säger sig älska och allting med den, så är det Nej, över och förbi…Så då är det ju JAG, den felande länken = Anna Silfver

Självförtroendet är alltså inte på topp direkt, för att inte säga long gone!

Jag gråter vid minsta avvikelse och tron på att kärleken ska hitta mig igen är noll.

Men jag är bestämd på EN sak i alla fall, helt på det klara med det faktiskt, att denna gång ska jag inte tumma på någonting, inget alls…

Det ska kännas 110% rätt i hjärtat, maggropen ska skrika JA och mitt självkänslan ska vara på topp innan jag ger mig in i nåt på allvar igen…

Det finns aldrig några garantier, men förutsättningarna ska vara de allra bästa, så måste det bli!

För Nej, jag ska aldrig må så här igen…

 

Sov pissdåligt i natt, drömde…och ja, han levererade den sämsta av nyheter

Min största rädsla just nu ( förutom att det ska hända mina barn och familj någonting såklart )

Han har träffat en NY!!!

Hon hette Anna, vilket kanske inte är helt troligt att det är, men så var det i alla fall i drömmen.

Hon skulle leva med Honom, ta på Honom, få känna Hans händer på sin kropp…Hon skulle få allt det där som jag en gång hade.

Inte konstigt att man vaknade i ottan och inte kunde somna om…

Kanske är det den bistra sanningen, kanske är det så att det maggropen säger, det som bearbetas i drömmarna faktiskt visar sig vara sant…

Vad vet jag, men jag blir säkerligen varse

 

Så det var guld värt med ett positivt besked just idag

Jag känner mig ändå pigg, ändå så glad och i helgen ska jag faktiskt fira

För plötsligt händer det…även för mig :-)

 

 

Men lite till har ju även hänt sedan jag sist skrev…

Albin har varit och spelat hockey i huvudstaden.

Legacy Game Camp, där de satte ihop killar från Västmanland, Örebro i ett lag, som sedan spelade mot andra ihop satta läns lag från olika delar av landet.

Match på match på match, precis vad en inbiten hockeykille vill ha :-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 

 

 

 

 

 Vi har firat vårt Sverige

 

 

 

 

 

 

Njutit av sol och sommarvärme...

 

 

 

...i alla fall tills det blev regnperiod igen

 

 

 

 

Men en riktig fotbollsentusiast bangar inte för lite regn ;-)

 

 

Kom att tänka på tiden innan Melwin blev sjuk, innan de hittade den enorma hjärntumören.

Jag visste så lite om barncancer, skrämmande lite och jag skäms nästan över att skriva det, men jag tänkte att hur sjuk ett barn än må bli så kan det fixas.

Hallå, vi bor i Sverige, på 2000 talet…vad kan gå fel liksom???!!!

Ja, så blåögd och naiv var jag…

Nu får jag ju inte tro att min lille 2 årige son skulle drabbas bara för att jag skulle komma ner på jorden ett tag, och inse hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men tro mig, jag landade pladask, tvingades inse att allt faktiskt inte med säkerhet går att ”fixa”

Fick mig en näsbränna, riktigt ordentligt, och visst förändrades jag, och visst har jag lärt mig mycket…

 

Går att likna med den senaste separationen

Jag har alltid varit den som ”lämnat”, den som självsäkert klampat fram i livet och känt mig trygg i det mesta…

Självförtroendet på topp och säker på att han skulle stanna, inte skulle han väl överge mig…

Ja jag har åter igen fått lära mig en läxa, kanske smaka på ”min egen medicin” som det så fint heter.

Man ska aldrig vara nog för säker och framför allt, man ska aldrig ta någon/något för givet

 

 

You live, You love, You learn

 

 

Kram på Er!

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

❤️ Du fixar det!👍 Lycka till med studierna! Kram

2017-06-12 @ 22:21:41
Postat av: Frida

Så roligt med antagningen! Stort grattis och det kommer att gå toppen :-)

2017-06-21 @ 00:15:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0