bloglovin

Det här med familjen...

2017-06-30 | 11:53:17

Utan barn helgen…

Idag åkte de små och Albin till Lasse för en långhelg där.

Vet att de har de bra, vet att de tycker det är roligt

Men det känns alltid tungt att vinka av de, och når dörren stängs så kommer tårarna vare sig jag vill eller inte…

Kommer aldrig vänja mig, kommer aldrig kännas bra att lämna iväg de bästa jag har, om det så är varannan vecka eller varannan långhelg.

Det känns i mammahjärtat, och det var INTE såhär det var tänkt!

 

Men jag försöker göra det bästa av ”egentiden” ( som egentligen är ett ord jag hatar )

Men visst, samla nya krafter och fylla på med energi är inte helt onödigt direkt

Det tar på krafterna att styra runt vardagen ensam med sex eller tre kids, i varierande åldrar, med olika behov och önskemål

Klart det går, klart jag löser det ( i alla fall efter bästa förmåga )

Räcker inte till för alla jämt, måste prioritera och ordet vänta får de acceptera både en och två gånger

Jag skulle vilja klara av mer, skulle vilja hinna mer och räcka till för var och en av de betydligt oftare.

Men maten måste lagas ( två gånger om dagen såhär i lovtider ) Tvätten måste tvättas ( om man inte ska hoppa över det där med trosor och kalsonger till slut )

Hemmet måste dammsugas ( om de inte ska leka runt i alltför mycket katthår, gräs och grus )

De minsta KRÄVER sitt ( om det inte ska bli högljudda skrik och tårar som sprutar ) men absolut, de blir duktigare och duktigare att anpassa sig till den stora familj de lever i.

Mellanbarn och stora har blivit betydligt mer förstående och hjälpsamma vad det gäller att styra upp i hemmet och passa de små

Och det kanske inte är så illa ändå

Bädda sängar, hjälpa till med mat, plocka undan och städa lite grann ingår väl i den ”normala” uppfostran.

Till hösten kommer jag att vara borta längre dagar, kanske har kvällsarbete/plugg, vad vet jag…

Men jag vet i alla fall att jag omöjligt kommer fixa att göra ALLT utan att till slut ”gå under” både fysiskt och psykiskt

Men det har vi pratat om, de förstår, och jag har redan nu sett förändringar

De är små kloka individer, de har stora hjärtan och de vill väl!

Underbara egenskaper som gör en mamma stoltare än stoltast att se <3

 

Självklart kommer den berömda ”syskonkärleken”, ”suck och stånk o stön” och en mamma vars tålamod ibland saknas helt fortfarande existera

Men va f-n annars vore det väl inte sunt det heller, vi är ju en Familj

 

 

 

 
 
 
 

I onsdags fick vi äntligen chans att njuta av varmt och skönt sommarväder en stund :-)

Varför kan vi inte bara få fler såna dagar???!!!

Brännan bättrades på och barnen badade så mycket de orkade

Milton som fisken i vattnet och var knappt på torra land nånting, medans Filippa fortfarande inte är tipp topp hundra

Hennes hosta fortsätter att dryga sig och så fort hon gör ett tappert försök att leka som barn alltid borde kunna leka, ja då kommer hostan efter en stund och man tror att hon ska hosta lungorna ur sig.

Ingen astmamedicin verkar hjälpa då

Hon är fortfarande trött och kan lätt sova sisådär en 14 timmar i sträck

Vilket kanske inte är så konstigt då hon knappt äter någonting, dricker dock riktigt bra

Men igår slog hon till och åt en redig portion köttfärssås och spagetti, och då kom det lite krafter åter.

Så vi ska ge det helgen och se om det kan vända, annars får det bli ett läkarbesök igen, för så här kan vi inte ha det, och jag är skeptisk till om det ”bara” är astman som spökar

Vet att jag säkert nojar för mycket, men tänk er själva…Jag gick en hel sommar och besökte sjukhus efter sjukhus beroende på vart vi befann oss under semester. Påtalade att Melwin var trött, drack massor och klagade på ont i huvudet.

Fick samma svar varje gång ”ett långdraget virus, ge Alvedon”

Om man bara hade fattat bättre…

Så kanske är mitt nojande befogat

Nu verkar det ju högst osannolikt att Filippa skulle ha någon form av cancersjukdom, det förstår jag också, men det finns ju tusen miljarder andra åkommor man kan drabbas av

Och tänk om vi missar något…igen

Tid kan vara viktigt i såna här lägen!

Ger det max till söndagen, ingen förbättring tills dess så får sjukan ett besök från oss igen!

 

 

 

 
 
 
Körde på små stunder i alla fall lilla stumpan, hon håller humöret uppe, och vilket barn vill inte bada och leka...
 
 
 
 

 

Och så den lille fisken då <3

 

 

 

 

Kolla tungan...:-) 

 

 

 

 

Och mamman tänker på för tidiga ålderstecken och kör på solhatt ;-)

 

 

 
 
 
 
 
Nu kör vi helg, Kram på Er!!!
 
 
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0