Most important persons in my life...

2017-01-22 | 23:44:00

Har legat lågt ett tag…

Inte riktigt hittat den inspiration jag önskar eller lusten till att blogga.

Året har inte direkt börjat på bästa sätt och motgångarna avlöser varandra.

Även den starkaste kan inte vara stark jämt…

Jag har fått testa på en hel del av livets ”hårda skola” och den där räkmackan har helt klart hamnat på villovägar vad det gäller leveransen till mig!

Så…det finns alltid ett val

Jag kan välja att dra täcket över huvudet och typ aldrig titta upp igen ( ni förstår säkerligen hur jag menar utan att utveckla just den saken vidare )

Eller så kan jag ta mig tid…

Tid till att tänka och sortera, fundera lite till och reflektera.

Kanske inte är det lättaste valet alla gånger, känns inte så i alla fall, när tårarna sprutar och man inte ens klarar av att gå på sonens hockeymatch utan att ”fulgråta” hysteriskt på toaletten i paus.

Men så funkar man, kroppen säger ifrån, och det finns inga piller eller psykologer i världen som kan bota den smärta man bara måste ta sig igenom för att förhoppningsvis en dag nå det lyckliga bergets topp.

Vägen dit är säkerligen lång och jag kommer inte bli hel än på ett tag…

Men efter regn kommer solsken heter det ju och jag tänker inte tappa tron på kärleken, never ever!

Det är säkert bara tänkt att jag ska lära mig att fatta bättre…

Fatta vad som faktiskt inte är ok att acceptera, inse vem som vill mig väl och vem som bara behöver mig för stunden.

Visserligen har jag säkert hjälpt en och annan ur sina egna kriser, vilket i sig känns som en god handling, men på bekostnad av vad…jo mig själv!

Att ses som stark kan vara en triumf i sig…

Jag klarar oftast att hjälpa, lyssna och finnas till hands, vad det än må vara.

Och jag gör det så gärna, kan jag så snälla låt mig fixa och ta hand om, och jag har ypperliga lyssnar egenskaper och en stor famn full med varma kramar.

Men när man tas för givet, när man bara antas finnas där, då känns det inte riktigt lika bra.

Jag klarar inte att vänta längre på hur någon ska hitta sig själv, lösa all världens problem och hur jag en gång i månaden är den mest älskvärda, men i övrigt hamnar i ”bra att ha” kategorin.

Jag orkar inte längre höra på hur ond världen är från någon som egentligen har en hel familj framför sig, redo att älska honom och ge honom all världens kärlek, bara han vågade ge de en chans!!!

 

Så jag fokuserar på de absolut most important persons in my life….Barnen!!!

Och även om deras pappor ibland kan ha de mest underliga syner på livet ( mest troligt jag också, men inte om du frågar mig såklart ;-) ), så har de utvecklats ( och utvecklas naturligtvis ännu ) till sex helt fantastiska personligheter, alla lite på sina vis, men de underbaraste av de underbara och jag är så sjujäkla stolt över ALLA mina barn.

De kommer jag aldrig släppa taget om, så länge jag lever, No matter what!!!

 

 

 

 

Mina allra, allra bästa och de som betyder ALLT för mig, alltid, oavsett, villkorslöst <3<3<3<3<3<3

 

 

 

Skolorna har börjat, förskole lämning och vardagen har kickat igång.

Efter ett långt skönt jullov tillsammans med mina bästa så kändes det helt ok att komma in i lite rutiner igen.

Vi har boostat energi och är redo för läxor, prov och allt vad aktiviteter heter…Kör hårt bara ;-)

 

 

 

Inte enbart Albin som satsar på en hockey karriär i familjen, jag och minisarna kände helt klart att kan han, så kan vi :-)

 

 
 
 
 
 
Sååååå redo att ta sig an isen...
 
 
 
 
 
 
Okej, kanske lite hjälp i början då, men viljan fanns där, helt klart...
 
 
 
 
 
 
Fattar inte varför jag väntat så länge, var ju typ född skridskoprinsessa jag ;-)
 
 
 
 
 
 
Och liten Filippa tog saken i egna händer och tränade flitigt med stolen som bäste vän :-)
 
 
 
 
 
 
Jodå, det finns helt klart skridsko ämnen i oss alla ;-)
 
 
 
 
 
 
Ääääääääntligen har Springleken kört igång, till Filippa och Miltons stora glädje, hopp o skutt och spring och snurr är det absolut bästa :-)
 
 
 
 
 
 
 
Fattigmånaden närmar sig sitt slut...bittert, bittert och Januari borde strykas ur almenackan.
Jul är Kul...men inte efteråt ;-)
Men kanske inte så dumt att behöva leva på snabbnudlar och konserv champinjoner ett tag, finns några kilon att ta av kan man säga...
 
 
 
 
 
 
Men med "träningsnarkomanen" i familjen måste man ju laga mycket och näringsrik/proteinrik mat i vilket fall, och kanske unna sig en portion eller två medans man ändå håller på ;-)
Kilon säkerligen plus/minus noll, fast jag har ju ingen våg och tur är väl det :-)
 
 
 
 
 
 
 
En öppis fredag med mina minisar, den bästa starten på helgen man kan få och så glad över att jag har möjlighet att ge den tiden till de...dagis är bra` men inte varje da` :-)
 
 
 
 
 
 
 
Hade en underbar dag i Klackberg med dessa godingar idag. Vädret var med oss, och åka, det kan de verkligen, full fart och upp o ner ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
Melwin och Vincent har verkligen inga begränsningar vad det gäller skidåkning, totalt orädda och kör på galant ( det har de inte fått av mig ;-) )
 
 
 
 

Ja jag vet inte, man får väl knappast klappa sig på axeln i dessa dagar, men jag känner mig faktiskt aningen stolt över mig själv…

Jag har ”nattat” sex barn/ungdomar, till synes nöjda och belåtna, efter en helg med bad i Ludvika, hockeymatch, skid/pulka åkning och firande av liten Vincents namnsdag.

Har haft vissa små komplikationer med tex inställning av skidor ( har aldrig fixat sånt förr ), haveri av två Snow Kickers ( som jag nu ska ta mig an att skruva ihop igen ).

Ensam vuxen i badhus med sex kids, ensam i skidbacken, ensam vid matlagning ( gånger hundra ) ensam vid nattning, ensam vid Fucking allt…med mina helt fantastiska kids, och JA vi klarar det, vi klarar det bra och vi växer oss starkare och starkare för var dag!

 

Jag må ha påsar och vara svart under ögonen, blek o glåmig och med sargat hår,

Men va fan…jag klarar det i alla fall och har växt mig sjukt mycket starkare, om så bara på nån vecka!

Visst saknar jag en varm famn att krypa in i vid dagens slut, någon att dela mitt och mina ”awesome kids” liv med, men jag vet att jag kan själv, även om barnaskaran är stor.

Så det krävs en riktigt man för att kunna ta plats här, som orkar stå ut med vårt berg-och dalbane liv, hysteriska utbrott och fartfyllda vardag.

Men det finns kärlek, så mycket kärlek…

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Så jag tänder min lilla Buddha och lyssnar rogivande till Robbie Williams toner...I Love my Life och Feel
 
 
 
 
Kram o Go´natt!
 
 
 
 
 

Nu är glada julen slut, slut, slut...

2017-01-04 | 00:19:00

…jag kunde inte hålla mig ;-)

Granen rök ut igår och tur var väl det, så jag hann bli av med han innan snöstormen kom...

 

Snön kom åter och vintern är här på riktigt…

Klart vi ska ha vinter, även om man nu hade önskat att den kommit nån månad tidigare.

Men men, nu blir det ju i alla fall skidåkning, pulkarace och snölek, till kidsens förtjusning.

 

Granen rök som sag ut igår och Tomtarna är allihopa i säkert förvar på vinden.

Men jag har sparat en hel del framme, så visst finns det kvar att plocka till tjugondagknut också.

Älskar stjärnorna, alla ljusen och en lite vintrig smyckning i hemmet.

 

Vet att jag har dålig koll på vad som är modernt och inte, när det kommer till inredning.

Är inte alls uppdaterad och ja, jag har en salig blandning av det som jag tycker är fint och mysigt framme.

Men jag tycker det är så himla skoj att hålla på att fixa o dona, greja o pyssla...

Sen om det passar ihop hit o dit och är ”inne eller ute” spelar ingen roll.

Mitt och barnens hem, och det är vi som ska trivas, och vi enades om att vi fått till det riktigt mysigt o hemtrevligt…trots att det är en lägenhet som vi helst vill flytta ifrån ;-)

 

 

 

 
 
 
Behöll adventsljusstaken och juleljusen, dumt att slänga när det var så mycket kvar på de, men plockade bort svampar o tomtar och "vintrade" till det med lite kottar och snöglitter istället
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Röda julkulor byttes ut till nyårspärlor istället
 
 
 
 
 
 
Stjärnorna behåller sin plats i fönstren, och tända ljus skapar enkelt den bästa av stämning o mys
 
( både för djur o människa ;-) )
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
"Jullovs chill"...lata dagar...MYYYYYS!
 
 
 
 
 
 
Min älskade ljushörna...säkert för plottrigt i mångas ögon, men I love it!
 
 
 
 
 
 
Ni ser, jag har behållit en hel del "gran" kvar
 
 
 
 
 
 
 
Mina vänner, ni är alltid välkomna, till vårt hem, ljuva hem <3
 
 
 
Nu ska jag krypa ner under täcket, lyssna på vinden och drömma mig bort ett tag...
 
 
 
Hej mitt vinterland...till sist kom du i alla fall!
 
Fagersta i vinterskrud, kan vara vackert, fast man är stadsråtta...
 
 
 
 
 
 
 
Kram på Er!

Välkommen 2017...

2017-01-02 | 00:37:00

Årets första dag, nytt år, nya möjligheter!

2017, vad kommer det att bära med sig, hur kommer allt att bli???

Tålamod har aldrig varit min starka sida och det är många frågor jag mer än gärna skulle vilja få svar på, med en gång…

Men så funkar det ju som bekant inte och den som lever får se ;-)

 

Har höga förväntningar på detta år, 2017 – kommer helt klart att bli mitt år!

Hoppas jag i alla fall…

 

Gav väl inget direkt nyårslöfte, men jag har planen klar över vad jag ska försöka uppnå under det nya året.

Förutom det där ”vanliga” som man liksom alltid tänker sig att förbättra, såsom att vara en god medmänniska, en mindre tankspridd men högst närvarande mamma, ytterst tålmodig i sin föräldraroll och ett enormt moderberg med famnen fylld av kärlek…så är min plan att uppnå och att fixa följande;

 

Skaffa oss ett betydligt större och billigare boende

Bor på tok för trångt i lägenheten och den är galet dyr att hyra

Så är det någon som känner någon som i sin tur vet någon som har ett hus av större modell som de inte tänker bo kvar i…hör av er!!!

 

Byta bana och arbeta på hemmaplan

Har sysslat med försäljning i stort sett hela mitt arbetsliv, jag kan sälja, har lysande säljresultat och kan resebranschen innan och utan.

Men jag vill inte hela tiden gå in i ett ”säljmode”, inte konstant sträva efter att uppnå säljmål efter säljmål.

Jag vill utvecklas mer…

Har en hög social kompetens, är noggrann och ser alltid till att slutföra mitt jobb på ett fullgott sätt.

Jag har lätt för att lära och är otroligt ambitiös i allt jag gör…så hur svårt kan det vara liksom, jag är ju ett kap för varje arbetsgivare ;-)

Skämt å sido, jag vill verkligen börja på nåt nytt och att pendla till Västerås funkar liksom inte när man är en solo sexbarnsmamma. Även om barnen givetvis har sina pappor också, så tar det för mycket tid att ta sig till o från arbetet, var dag, hit o dit…Jag behövs mer hemikring!

Jag hoppas såååååå på att få allt att gå i lås på jobbfronten!!!

 

Sen är det ju det här med kärleken också

Jag vet att jag klarar av att hålla ihop min familj på egen hand, att jag kan ta hand om mina barn, stora som små ( även om det är en utmaning många gånger med ett par tonårsgrabbar med olika tycken och intressen under samma tak, en trotsig treåring och en liten tjej envis som synden, och två ”mittemellan” barn som lätt hamnar i skymundan av stora o smås behov och till slut armbågar sig fram. Läxor/prov som ska läsas och förhöras med fyra skolbarn, gympakläder o dagispåsar som ska kommas ihåg, näringsriktig mat på bordet, rena och storleksmässigt rätta kläder i skåpen och inte alltför många dammråttor och flottfläckar i hemmet )

Trots dessa ”vardagliga dilemman” och stressfaktorer så KAN JAG – SJÄLV!!!

 

Men…därför inte sagt att jag tycker om det

Jag saknar värmen, närheten, någon att dela tankar o funderingar med, vad det än må gälla, någon att lita på, någon att luta mig emot, någon vars famn alltid finns där för mig och bara mig.

Att säga att jag trivs i singellivet vore en stor lögn, jag är absolut inte ett fan av att sitta ensam i soffan när barnen somnat, jag älskar visserligen att ha små barnarmar omkring mig och ibland även en fot i nyllet när jag sover, men saknar faktiskt ett par manliga armar, stora händer ( vilket är en viktig del enligt mig ;-) ) och kanske till och med lite snarkande…eller nja, det räcker bra med en harkling då och då ;-)

Har ju dock kommit upp i en ärbar ålder där man faktiskt insett vikten av att inte nöja sig med vad som helst, viket jag heller inte kommer att göra

Jag har min lilla kravlista, och nej, den här gången görs inga undantag, jag planerar INTE att separera ännu en gång ;-)

Hur som helst, jag vill hitta HONOM…måste ju funka, tredje gången gillt liksom, kan inte bli annat än bra, bara han uppenbarar sig nån gång, och ja, 2017 är året!

 

Hade en fin och trevlig nyårsafton med alla mina underbara kids.

Vi var ”ute i skogen” hos Lasse, åt trerätters, spelade Bingolotto, åt massa gotte, smällde smällare/raketer/fyrverkerier, vad det nu heter, till pojkarnas stora lycka

Drack bubbel och vi var i alla fall fyra tappra vakna som skålade in tolvslaget ( jag, Lasse, Robin o Albin )

Och sen kraschade även mamman o Albin, medan två tappra höll ut till halv två snåret tror jag ;-)

 

 

 

 

 

Förrätt...

 

 

 

Huvudrätt...

och Efterrätten hann jag tyvärr inte med att fota, så försvinnande god var den

 

 

 
 
 
Så skulle det till att smällas en massa, och mamman var lika nojig som vart år att ett barn skulle komma i "skottlinjen" och stod mest med hjärtat i halsgropen
 

 

 

 

 

Men barnen helnöjda och när allt visade sig gått bra så var även mamman helnöjd ;-)

 

 

 

 

 

Enligt vår "familjetradition" så är det Melwin som skjuter bubblet, så naturligtvis även i år

 

 

 

 

 NU BLICKAR VI FRAMÅT MOT ETT NYTT SPÄNNANDE, HÄNDELSERIKT OCH FÖRHOPPNINGSVIS FANTASTISKT ÅR - 2017

 

GOTT NYTT ÅR & ALL LYCKA TILL ER KÄRA LÄSARE & VÄNNER <3

 

 

 
 
 
NYÅRSPUSS!!!
 

RSS 2.0