bloglovin

Min första lilla summering...

2017-12-31 | 01:43:00

 
 

 

Har julgransplundrat lite idag.

Kanske tidigt, men lika roligt som jag tycker att det är innan jul, lika trist tycker jag det är med tomtar, kulor och glitter direkt efter jul.

Så jag och kidsen har så smått börjat att plocka och arkivera dessa klenoder, som förhoppningsvis kommer att hänga med år efter år efter år…😊

Vet ni att varje år jag plockar ner dessa julsaker i sina kartonger så tänker jag, ”undrar hur livet ser ut nästa gång jag plockar upp dessa???”

Och känner mig med ens full av spänd förväntan.

Va f-n, ett helt år framför mig med oskrivna blad. Man har ju liksom ingen aning, och just inför detta år känns det lite extra spännande. Så många dörrar står öppna, och kan egentligen bli precis hur som helst. Det kan vara skrämmande, men jag tycker helt ärligt att det känns enbart spännande 😊

 

Finns dock ett mörkt moln på himlen, ett moln jag inte kan berätta om, för vissa saker kan man inte säga precis hur som helst, även om det ibland skulle kännas jäkla skönt att bara öppna upp.

Jag är ärlig, rak och skriver från hjärtat till 95%. Tänker oftast inte ens riktigt på vad jag skriver.

Det kanske inte blir så bra ibland, kanske skulle jag faktiskt ha läst igenom och tänkt till en gång eller två.

Men nu fungerar jag inte så. Har aldrig gjort, och kommer mest troligt heller aldrig att göra.

Jag ordbajsar, skulle man kunna kalla det för 😉

Men just i det här fallet så är jag tyst som en mus, men tro mig, tankarna spökar vida kring och mycket av min känslomässiga berg- och dalbana beror på mycket annat än ex-relationer, nya relationer och om jag ska dejta eller inte.

Nej, ibland önskar jag att ni alla skulle tänka på att livet har ett helt annat, betydligt större och viktigare perspektiv, än att veta vad exet, grannen eller någon annan säkerligen rätt obetydlig person i ens liv har för sig.

Så när kommentarerna haglar och spekulationerna går hej vida om jag dejtar, i så fall med vem. Om jag inte har kommit över mitt ex eller om jag nu har det…på riktigt, det är verkligen inte det som står överst på min ”bry sig mest om” lista just nu.

 

En summering av 2017 då. Så som sig bör såhär på årets sista dag…

Ja, jag vet att somliga redan konstaterat det, men nej, det blev inte riktigt ”mitt år” i år…heller!

Men det är dock lite av en sanning med modifikation.

Jag har en hel del trevligheter att se tillbaka på under 2017.

Först och främst, jag kom in på, i mitt tycke, världens bästa utbildning.

Helt enkelt där jag ville studera, det jag ville läsa, det jag vill jobba med. Det pluggar jag verkligen till.

Har träffat en hel ”skock” med nya, goa vänner, som kallas klasskompisar 😊

En jättehärlig klass, kunde inte ha önskat mig annat.

 

Mina barn har klivit ett år framåt på livslinjen, och bara det är en ynnest att få följa.

Robin, min fina ”Potatishandlare”, som startat upp en helt egen, lönsam business. Från botten till toppen.

Som fixar skolan med bravur och har en målmedvetenhet som få.

Han som är min första tonåring, som skapar grunden och får mig att lära av mina misstag tills nästa tonåring.

Han som trots alla fel en förstagångsförälder nu gör, har blivit en stabil, smart och ack så trevlig ”ung man”

 

Albin, min lille hockeykille, som går från klarhet till klarhet. Han som började sent (i hockeyns värld sett) med hockeyn och var som Bambi på hal is. Han som bestämde sig för att kunna spela hockey, att bli bra, och jäklar vad han avancerat. Även han med en klar målmedvetenhet och siktet inställt på hockeygymnasium till 2019.

Han som bryr sig om allt och alla och som fått hela känsloregistret och lite till av sin mor. Så vi skriker, gråter, kramas och skrattar i ungefär samma takt han och jag.

 

Melwin, min lille Melwin. Kämparnas konung och världens goaste lille kille. Han som lärt sig tala, gå och springa två gånger i sitt liv. Han som förväntades ha en hel massa biverkningar och komplikationer. Svårt att läsa, skriva, räkna. Inte orka koncentrera sig och vara trött och grinig.

Han som istället kämpat sig till att vara över medelkunskapsgränsen i alla ämnen, som orkar skoldagen och som är glad, vänlig och hjälpsam. En riktig vän i ur och skur och som bryr sig om allt och alla. En liten lugn funderare som har mer koll på det mesta än vad man kanske tror.

 

Vincent, min lille spillespjuver. Han som under sina första år kom lite i skymundan av sin svårt sjuka storebror. Som lärde sig krypa, gå och prata på sjukhus, trots att han var fullt frisk. Som alltid var lugn, glad och medgörlig i vad som än presenterades för honom. Han som idag är en smart och rapp kille med huvudet på skaft. Glad i hågen löser han de svåraste av uppgifter och slöjdar fina hjärtan till sin mamma.

 

Filippa, min fina lilla tös. Hon som kom till världen och förblev den där endaste dottern, en mammas flicka. Hon som så smått kan både läsa och skriva vid 5 års ålder, p.g.a. ett jäklar anamma att kunna lika som sina storebrorsor och med en envishet som få.

En tjej ut i fingerspetsarna som målar naglar och pudrar näsan tillsammans med sin fåfängliga mor.

 

Milton, min lilling. Min sexa som gav mig en förlossning jag aldrig hade trott var möjlig. Han fick sin mor att krypande av smärta ta sig till badrummet, för där skulle han ut, och det med besked. Man glömmer aldrig sitt älskade barns förlossning, men just denna minns jag varenda liten detalj av. Mest troligt för att det var ju jag och bara jag som fick lova att känna och ta beslut, ingen barnmorska som påtalade vad jag skulle göra, tänk själv Anna!

Lille Milton som påstås vara synsk för att han föddes med ”luva” (fosterhinnan över ansiktet), och som är familjens lille clown och pajas. Den lille som alltid kommer vara just den lille, vår lilling, hur stor han än kommer vara.

 

Under ett helt år till har jag fått äran att följa dessa sex underbara, fantastiska personligheter och olikheter.

Kanske har inte den familj jag önskar funnits kvar intakt bestått, men vi är fortfarande en enad kärleksfull familj, jag och mina ”sexlingar”

De kan ingen ta ifrån mig, de är och förblir min familj, oavsett vad 2018 bär med sig.

 

Kram och Go´natt…önskar er gott nytt om några timmar eller så 😉

 

 

 

 

 

 Hmmmm, vad kommer 2018 att innehålla då???!!!

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0