bloglovin

Julen är här...

2017-12-23 | 01:12:00

…och nu har vi loooooooov 😊

Så jäkla skönt, rent utsagt!

Filippa och Milton gick sin sista dag (för det här året 😉) på förskolan i måndags. Nu börjar de igen samtidigt som mig. Jag som har lov ända till, håll i er, 8:e januari!!!

Pojkarna fyra hade alla skolavslutning igår. Så tre sittningar i kyrkan och ett kvälls event på en och samma dag blev det för mamman.

Men jag tycker det är bland det bästa på hela året.

De har tränat och de gör det så förbannat bra 😊 Fantastiska ungar och duktiga lärare är en riktigt bra kombination och det är lätt att förstå varför skolavslutningarna hör till årets höjdpunkter.

Det sjöngs sånger, vissa som ”original”, andra i lite modernare tappning.

Vincent visade plötsligt att han kunde spela gitarr. En talang mamman inte kände till 😉

Betygen för hockeykillen delades ut, och sen var det…slut. JULLOV!

 

 
 
 
Vincent var först ut och fick alltså jullov först av alla!
 

 

 
 
 
Melwin fixade till det med fluga och allt :-)
 
 
 
 
 
 
 
Och så hockeykillen då, som går från klarhet til klarhet <3
 
 
 
 
 
 
 

 

 Vissa var mer intresserade...

 

 

 
 
 
...än andra ;-)

 

 

Robins skola hade någon form av event där man fick gå och se på olika uppvisningar och alster gjorda av eleverna på Art Media programmet.

Robin och ett par killar hade själva gjort en film. Innehållande flera sketcher, som de verkligen fått till med bästa humorn. Är så imponerad över hur bra de kom på allting och fick ihop en film i hög klass på så kort tid.

Jag vet, jag skryter om mina barn…igen! Men jag kan inte annat göra, vill ju berätta som det är och ja, de är helt enkelt såhär jäkla bra 😊

 

Vi har kickat igång julen på bästa sätt.

Sovmorgon till tio (även minisarna), shoppat det sista av julmaten och nästan alla har fixat sina klappar till julklappsspelet…möjligtvis inte mamman än då, men hon hinner 😉

Är så himla skönt att slippa bry sig om de andra klapparna, för de tar ju Tomten hand om helt och fullt 😉

 

I år är det den bästa av jular. Jag har alla mina barn och jäklar vad vi ska fira.

Det har varit lite hit o dit och si och så, men Lasse och jag har iaf kommit fram till att vi firar Julafton tillsammans med barnen. Precis som förra året, bara det att då var vi hemma hos honom, nu är vi hos mig 😊

Läste ett väldigt bra uttalande, just kring det här med separationer med barn och högtider där omkring;

 

Man kan väl inte fira jul utan sina barn?

 

Julen är ju barnens högtid, skulle jag som mamma sitta vid en gran och käka köttbullar med nån polare eller kanske med syrran och hennes barn? Skulle inte tro det.

 

Kan nog inte tänka mig något mer deprimerande eller en värre känsla av misslyckande än att inte fira julafton med mina barn.

 

Att få se lyckan i deras små ansikten när de öppnar sina klappar, äta goda julmaten och kramas i soffan den 24:e känns som en självklarhet för mig trots att jag är nyseparerad.

 

Många kanske då anser att det är dags för mig att vänja mig vid ett varannan-jul-upplägg? Inte i min värld och inte heller i min exsambos värld.

 

Vi är vänner och för oss är det självklart att spendera högtider tillsammans resten av våra liv. Nya pojk- och flickvänner får glatt anpassa sig efter det upplägget.

 

Jag har över lag svårt att förstå vuxna människor som blir fiender vid en separation. Två vuxna som en gång i tiden varit kära, älskat varandra och fått barn tillsammans.

 

Att dessa sen en dag senare i tiden ska avsky varandra och inte kunna umgås för sina barns skull är för mig en gåta.

 

För trots om man separerar på grund av en dramatisk otrohet eller annan specifik händelse så uppkommer ju inte sådana händelser i ett lyckligt förhållande.

 

Om den ena parten väljer att avsluta förhållandet så är det för att det inte är ett väl fungerande förhållande som förmodligen gör bäst i att avslutas på ett eller annat sätt.

 

Jag förstår att det för den andra parten kan kännas som ett svek och att hemska hatiska känslor då kan uppkomma.

 

Men efter ett tag borde väl de känslorna lägga sig och förnuftet borde få ta över.

 

”Det funkade inte. Vi sabbade det. Nu lever vi för att göra våra barn lyckliga och trygga”, borde inte det vara vad som är huvudfokus för alla föräldrar?

 

Det borde vara det ur ett själviskt perspektiv också tänker jag.

 

Man är ju en jävligt rubbad person om man låter sin stolthet eller svartsjuka ta över så mycket så att man hellre väljer att avstå upplevelsen med sina barn än att bita ihop och svälja.

 

Om man är den parten som vägrar gemensamt umgänge på grund av nåt sjukt påtryck från en rabiat flickvän eller pojkvän borde man verkligen ta en titt i spegeln och resonera med sig själv.

 

Det borde inte finnas något viktigare för en förälder än att spendera högtider med sina barn.

 

I alla fall tills den dagen då de får sina egna barn. Och förhoppningsvis har man då förtjänat sin invit till den nya familjens firande.

 

Julafton, födelsedagar, skolavslutning, fotbollsmatcher, alla tillfällen där ett barn förväntar sig att ha båda sina föräldrar på plats borde vara en rättighet.

 

”Men den nya flickvännen kanske inte vill fira jul med barnens mamma”, men skit fan i den nya flickvännen – man har ett ansvar när man har barn.

 

Och den nya flickvännen får ta och tugga i sig det.

 

Och sen om pappan får bebis med den nya flickvännen så är flickvännen supervälkommen att fira julafton hemma hos mig. Eller så tar jag mina ungar och kommer över till henne.

 

Eller så förbereder vi julefirandet tillsammans!

 

För barnens skull. I första hand.

 

 

Jag lyckades inte med denna teori med min ex-man, vilket absolut inte enbart ligger på hans bord. Jag var heller inte upplagd för något sånt här vid våran separation.

Vår första jul som separerade hade vi båda nya relationer, det ”gamla” var lagt bakom oss. Men vi valde ändå att fira separat och så är det numera skrivet och bestämt. Varannan jul…punkt.

Men jag och Lasse försöker att agera annorlunda. Vi bråkar inte, vi hatar inte, vi bryr oss.

Har fått höra att jag liknar ”mamman, huvudpersonen” i Tomten är far till alla barnen.

De som säger så kan inte ha mer rätt!

Min dröm är att hitta ett hus stort nog att rymma ett gigantiskt matsalsbord, så vi kan fira jul allihopa tillsammans. Alla mammor och pappor, barm och släktingar, undet ett och samma tak (mitt tak) och jag fick jula, fixa och trixa som aldrig förr…i den bästa av världar alltså 😉

Får väl hoppas på storvinsten under morgondagens uppesittarkväll, så kanske jag kan fixa det stora huset, med det gigantiska bordet, som kan rymma både min familj och släkt, som exens familjer och släkt...

 

Nu ska jag krypa ner och fylla på med ”sista rycket” kraften inför jul 😉

 

JulKram på er!

 

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Sen tycker jag inte att man ska hålla på och skuldbelägga. Klarar man inte av att fira med ex eller sin nyas ex så gör man inte. Kanske det är viktigare att vara en bra förälder resten av året? Julen är inte superviktig för alla!

Svar: Absolut! Var och en gör vad som känns bäst och givetvis är julen bara en liten tid av ett helt år :-)
Anna Silfver

2017-12-25 @ 07:47:19
Postat av: Anonym

Jag skulle inte vilja fira jul med mitt ex o hans nya tjej . Men Lasses nya tjej kanske är jättetrevlig och det är fint av dig att alla ska känna sig välkomna . Tummen upp för det ! Hoppas ni får ett roligt jullov !

2017-12-25 @ 21:46:10
Postat av: Anonym

Jag skulle inte vilja fira jul med mitt ex o hans nya tjej . Men Lasses nya tjej kanske är jättetrevlig och det är fint av dig att alla ska känna sig välkomna . Tummen upp för det ! Hoppas ni får ett roligt jullov !

Svar: Nu var inte Lasses tjej med, men hade de velat haft det så, hade hon också varit välkommen. Det är givetvis upp till var och en, och det är ju inte bara jag som styr. Vill inte mina ex fira jul ihop, så blir det inte så heller. Tack och detsamma till dig!
Anna Silfver

2017-12-25 @ 21:47:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0