För 9 år sedan...

2017-08-08 | 23:22:04

 

Blandat med glädjen av dagens antagningsbesked så är det många tankar, mycket som kommer upp igen…hur det var just den här tiden för 9 år sedan

Visst har åren gått, visst är Melwin idag en pigg och levnadsglad liten 11 åring, även om han inte är friskförklarad.

Jag kommer aldrig att glömma…

 

 

Fre 8 aug 2008 02:18

 

En mardröm

Har inte skrivit på riktigt länge nu, inte för att jag inte har haft nåt att skriva om, utan mer av lathet och ointresse. Men idag kan jag inte annat än att sätta mig ner och skriva, vet inte riktigt vad jag skriver och har ingen riktig koll på vad jag tänker överhuvudtaget, men det känns bara skönt att skriva helt enkelt. Det som "bara händer andra" har hänt mig! Det värsta av det värsta har drabbat min familj och min son har fått det inget barn skulle behöva få, en hjärntumör!

Den huvudvärk han haft och den ostkrokformade lilla ryggen skulle kollas upp idag. Inte för att det var första gången vi varit till läkare under sommaren, utan mer för att vår envishet om att något var fel med pojken hade fått gehör. Men istället för att få beskedet att han behövde en liten lätt operation och/eller sjukgymnastik fick vi veta att de såg en stor tumör i lillhjärnan ( bakhuvudet nedåt ryggraden ).

Det blev akut ambulans till Uppsala och där är han nu på intensiven. Han behandlas med smärtstillande och cortison. Fler magnetröntgen ska tas och på tisdag ska de operera bort tumören. Därefter återstår ca tio dagar av väntan på om de fick bort allting, om han behöver mer behandling (strålning) och om tumören var god eller elakartad.

Oj, det kändes skönt att skriva ner, nu har jag lite bättre koll på läget tror jag...

Jag och Vincent är hemma över natten för att hämta kläder och annat vi behöver för en lång sjukhusvistelse.

Melwin och Tony är på intensiven, men jag och Vincent kommer att få flytta in i Melwins blivande rum ( när han inte behöver bo på intensiven längre ) så är vi iaf på sjukhuset och kan vara med Melle på dagarna.

Det är mitt i natten och jag kan naturligtvis inte sova, har packat endel, ska göra ett till ryck snart och packa klart.

Vincent sover sött, men direkt det blir ljust ute sticker jag till Uppsala, vill vara där när Melle vaknar. Jag förstår bara inte hur jag ska klara av det här, vara stark och bita ihop...

Har tusen frågor och allt snurrar i huvudet, tårarna rinner och det vill liksom aldrig sluta... Hur kan det här hända? Hur kan en så elak sjukdom sätta sig på min lille pojke som bara är två år, han har ju nästan nyss tittat ut ur magen?????

Jag skulle gladeligen hugga av mig både armar och ben, bara jag fick lägga mig där i hans ställe, bara han fick vara frisk, åka hem och sova i sin lilla säng, leka med sina söta saker och bara var min goa, glada lille Melle. Fan vad det här är orättvist!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som inte kan sluta gråta, hur ska jag kunna vara stark, hur ska Tony orka och hur ska livet bli framöver???????????????

Kan ingen tala om det för mig... Allt är som en ond mardröm och jag bara väntar på att nån ska plocka bort mig härifrån.

Gud, ge mig styrka men framförallt ta inte min Melwin ifrån mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

 
 

Melwin har precis anlänt till NIMA, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, i väntan på operation av tumören...


I did it...

2017-08-08 | 23:15:00

 

 

 

 

Somnade till sist i alla fall igår natt, sov visserligen som en kratta, tänker för mycket…

Men idag behövde jag ändå inte stressa upp på morgonen

Unna dig mig att ligga kvar lite längre än när barnen är hemma.

Lyssnar på gatan utanför, där är det full aktivitet en vardag som denna klockan 10 på förmiddagen

Folk pratar lite grann här och där, någon hund skäller, bilar som kör, parkerar, dörrar som smälls igen…

Ja det finns många ljud att lyssna på om man som jag bor mitt i stan, och någon gång tar sig lite tid att just bara lyssna…

Goa vännen ringer, skulle bara berätta en sak, men som vanligt så pratar vi på längre än så. Det finns ju alltid så mycket att ventilera om ;-)

Jag har tur jag, som har en vän som hon

Som känner mig utan och innan, ja säkerligen bättre än vad jag själv gör, som alltid finns där, oavsett tid på dygnet, och oavsett vad jag berättar, om jag så har felat kolossalt eller gjort bort mig rejält, så dömer hon aldrig, aldrig någonsin.

Hon får mig istället att se på saken på ett kanske lite annat vis…

Hon fångar upp mig när benen viker sig och hon får mig att skratta och må så otroligt bra i hennes sällskap

Min goa fina vän…världens bästa <3

 

Till sist har även vi pratat klart…otroligt nog ;-)

Kollar mejlen lite snabbt och där var det…

Ett mejl från MedLearn, skolan i Västerås.

Första tanken, va bra, nu har schemat kommit…

Öppnar, Men där står något annat…

Du är antagen till utbildningen Medicinsk sekreterare, Västerås.

 

Mitt förstahandsval, JAG KOM IN!!!

Blir superglad, ringer vännen igen, berättar

Sen samlar jag mig, börjar fundera, nu är det på riktigt, valet måste göras

Stanna kvar på utbildningen som jag redan tackat Ja till, och läsa till tandsköterska

Eller helt enkelt tacka Nej där och köra på Medicinsk Sekreterare istället

Hmmm, måste ju tänka på allt

Ringer mamma, diskuterar o funderar lite grann

Ett rätt så angenämnt ”problem” ändå, att jag, lilla ”korkade” jag faktiskt kommit in på båda de två utbildningar jag sökt

I did it…liksom :-)

 

Inte så svårt val egentligen och redan under samtalet med mamma klickar jag på den lilla rutan Tacka Ja

Klart, färdigt och redan på MÅNDAG börjar mitt ”nya” liv som student, jag ska bli en liten plugghäst ;-)

 

Utbildningen är på 2 år, lite sådär lagom för mig tror jag ;-)

Inte för mycket studieskulder ( jag som bara för ett par år sedan betalade av det sista på studielånet jag hade från allra första studietiden i mitt liv ) Suck, men nu är det bara att börja om…

Ser det som en ganska så god investering…

Jag skolar om mig, och det är tydligen möjligt att få anställning redan under utbildnings perioden.

Man kan arbeta med företagshälsovård, på läkemedelsföretag eller inom forskningen. Och jag förväntas kunna söka tjänster som till exempel vårdadministratör, medicinsk sekreterare eller läkarsekreterare.

Allt sedan Melwin blev sjuk och vi bodde så mycket på sjukhus har vårdsektorn intresserat mig mer och mer.

Har länge velat bli barnmorska, men det är lång studietid för mig som inte ens gått vårdprogrammet Läkare är jag för dum för ;-) och jag fixar ändå inte att få ihop det med helg- och kvällsjobb så mycket. Men nu kommer jag ändå att få lära mig en hel del medicinskt och få komma in i sjukhusvärlden och kontakt med patienter, fast på ett litet annat vis :-)

Ja jag är glad, jag är jätteglad!

 

Men jag är också trött, alldeles för lite sömn

Frusen, har suttit i en ishall typ hela dagen/kvällen

Hockeyungen har hockey camp i Lindesberg hela veckan, men sover hemma, så det blir lite körande fram och tillbaka, hit o dit

Och idag var det även dags för säsongens första isträningen med ”hans eget” FAIK lag

Fattar helt ärligt inte hur hans lilla späda kropp orkar…

Lindesbergs campen bjuder på supertuffa fyspass, de tar verkligen ut sig till det yttersta, samtidigt som det är 2 ½ timmes ispass två gången om dagen…

Ja han är lite mör nu, men ”svika” sitt egna lag och hoppa över första träningen, det gör man tydligen absolut inte ;-)

Allt går väl när man får hålla på med det man älskar mest och har skoj!

 

 

 
 
 
Finaste hockeyungen <3
 

 

 

Så det blir sänggång nu, men jag vet redan att jag inte kommer somna sådär direkt precis...

 

 Kram på Er!

 

 

Jag är här igen...

2017-08-08 | 01:34:31

 

 

 

Heeeej…

Trodde ni att jag skulle vara borta för evigt ;-)

Såklart inte…jag älskar ju att skriva

Motivationen har lyst med sin frånvaro, och som jag senast skrev så behövde jag tid, massor av tid…

Att sortera bland mina tankar, att landa, att förstå vad jag verkligen vill och vad jag faktiskt mår bra av.

Vad är viktigast…mina barn, behövs inte ens funderas över

Vad ger mig mest energi och levnadsglädje…mina barn

Så är det såklart, inget konstigt alls

 

Men som vissa säger

”Anna, du kan inte leva genom dina barn”

Såklart inte, men jag är deras mamma, kommer så alltid att vara och kommer att skapa mig plats i deras liv…alltid, oavsett

Men tro det eller ej, jag har faktiskt ett eget liv också

Även jag har saker jag önskar satsa på och fullborda

 

Jag ska snart börja plugga, bli student, och faktiskt skola om mig helt

Skitspännande, superroligt och wow vilken nystart och början på något nytt…ja jag är max pepp

Tandsköterska, låter bra, verkar roligt, min grej…

Sökte även till Vårdadministratör, var reserv, inte jättelångt bak, men ändå så pass att jag tänkte att det är en utesluten studieväg

Jag är helt plötsligt på reservplats nummer 1 !!!

Meeeeeen…någon ska även vara där, alla kan inte komma in, oavsett

Så givetvis kan det vara så att jag stannar där

Fast självklart känns det som en egoboost…ja, f-n va jag är bra!!!

Ett par tester gjorda, betyg inlämnade och det är inte många platser till ett par utbildningar med jobb garanti… ja jag är faktiskt rätt nöjd över mig själv.

Tyckte alltid att mina betyg inte var tillräckligt bra, att jag nog inte fattade allt som alla andra fattade.

Visst, jag var bra på att rida häst, hoppa hinder och tävla mig fram…

Men var jag så mycket mer egentligen???!!!

Det kändes inte som så då…

Men jag va visst inte så kass, häst tjejen kanske fattade nåt hon med

Den där, hon som visserligen var snygg, rätt skoj att umgås med och som kunde både festa och tävla på elitnivå

Ja även hon kunde få skapliga betyg, tydligen, fast få trodde så…

Nu ska jag givetvis inte läsa till varken hjärnkirurg eller rymdfysiker, men med mina mått mätt så ska jag i alla fall klara av att skola om mig, bli något nytt, starta om…

Det räcker för mig!

Man får ju i dagens samhälle inte tycka att man är bra… men hell, jag är bra :-)

 

Så hur som helst, jag ska börja plugga snart, skola om mig och bli antingen det ena eller det andra ;-)

Det känns skönt och det ser jag verkligen fram emot, jag behöver det

Men sen då…

 

Ja vad ska jag säga, förstår att det finns många nyfikna själar, spekulationer osv…

Tyvärr, jag måste vara sådär tråkig och präktig, som man egentligen inte vill läsa om

Inga skandaler, ingen ny kärleksrelation…no nothing, sorry!

 

Jag har både en och två gånger dragit ner persiennerna, blockerat nummer och vägrat att vistats på offentliga platser… sjukt va!!!

Men Anna, du är singel nu, givetvis på jakt efter ett nytt byte

Han som kan säkra din framtid, han som kan ge dig ekonomisk trygghet och kanske till och med det sjunde underverket…

Ja allt det där jag trodde var viktigt för mig…

Men nej, det är ju inte så, de får bara gå…

 

Barnen är jag mer än nöjd med, jag saknar ingenting

Har mina sex juveler, och jag är så tacksam över att de valde just mig till mamma, det är en ynnest

Jag lever långt ifrån fett, går igenom kris efter kris, men jag ska klara mig själv, jag kan och nu väljer jag ett yrke som jag kan jobba med på hemmaplan, där jag kan få mitt liv att gå runt… jag ska klara mig, ensamstående, men ändå en glad och lycklig mamma

 

I den bästa av världar kanske…

Jag är på god väg att klara mig själv, mina planer är realistiska och jag kommer få det att gå runt, gå ihop för mig och mina barn

Visst, vi kommer inte att åka på utlandssemestrar, vi kommer inte att kunna unna oss både det ena och det andra, vi kommer att få räkna slantarna under några år framöver…

Men kanske en dag, kommer även mina slantar att räcka till det lilla man önskar kunna ge sina barn.

Jag satsar på det i alla fall…

 

”Anna, du har så många chanser, du kan få något bättre”

Bättre än vadå, han var och är ju allt vad jag vill ha

Ser hans blick, ser hela hans kropp

Hans händer, de där stora starka händerna som kunde skydda mig mot allt

Som kunde få mig att må som en prinsessa, oavsett om världen rasade utanför

Han var min trygghet, mitt allt!

 

”Det är bara ord Anna”

Men kan det bara vara det…

När hjärtat känns som om det ska slitas ur kroppen så fort han åker sin väg

När jag inte längre kan titta på honom när han ser, när jag inte kan hålla tårarna tillbaka om jag möter hans blick

Han är det vackraste jag nånsin sett

Hans blick, hans kropp, hans allt

Jag kommer fortfarande ihåg doften, saknar till och med snarkningar och morgon lukten

 

Kan inte sluta tänka, kommer inte loss…

Kanske en dag gör jag det, kanske en dag ser jag inte längre hans ansikte så fort jag blundar, saknar jag inte hans händer på min kropp, vaknar jag inte kallsvettig efter ännu en natt av drömmar hur han introducerar sin nya kvinna/sambo/blivande fru för mig och barnen

Kanske en dag…

 

Men till dess den dagen kommer, önskar jag att de bara håller sig borta

Sluta tro att om jag bara dejtar just dig, om jag bara låter just dig ta hand om mig…

Är så trött på att hitta på ursäkter, svepskäl och dåliga undanflykter

Låt mig bara vara!

 

Jag kan inte, jag är inte där, jag vill inte…

 

Saknar mina barn när de är borta, så det gör ont i kropp och själ, genom märg och ben, rakt in i hjärtat

Lever upp när de är här, när jag får pussas o kramas, andas in dofterna och bara hålla om, ligga tätt intill och känna att de är här och bara här

En bit saknas alltid, ett sår i hjärtat läker aldrig

Det är mitt fel och jag kan inte plåstra om, jag kan inte förändra, inte reparera…även om det är det enda jag vill

 

Folk önskar vinna på lotto, bli ekonomisk oberoende, få en massa pengar

Det enda jag önskar är att få…en chans

 

Kommer givetvis att skriva om vår sommar 2017…snart mina vänner snart

 

Men nu bölar jag igen…

Inga barn hemma, bara jag o tre katter

Har städat som besatt, det håller tankarna på avstånd, tvättar och gör fint

Men även det har ett slut, när det är skinande rent och allt i ordning

När man saknar den där famnen…men nej, inte vilken famn som helst, just DEN DÄR famnen

 

Återkommer…

 

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

 

Lyssnar på...

 

 

 

 

 

Jag gav idioten chansen...men den här idioten fick aldrig någon chans

 

 

 

 


RSS 2.0