bloglovin

Fem månader har gått...

2016-09-07 | 10:02:00

 

 

 

Fem månader har gått…

Fem månader sedan Lasse flyttade härifrån, fem månader sedan vi slutade vara sambos.

Jag vet att jag varit tyst, knappt pratat om detta, inte bloggat om ämnet, bara varit tyst…

Har inte vetat vad jag skulle berätta, har inte vetat någonting faktiskt.

Fem månader av total ovisshet och jag har fullkomligt pendlat mellan hopp och förtvivlan.

 

Fem månader som jag har försökt, lagt ner all min kraft och energi på en enda sak…

Jag vill ha honom här, hos mig, hos oss, jag vill vara familj…igen!!!

Har försökt så hårt, försökt att säga, att visa, att skriva, har gjort allt som står i min makt för att visa denna man att jag älskar honom, över allt annat, hur mycket han betyder för mig, att jag saknar honom så det gör ont ända in i hjärteroten.

Att han fattas oss alla, barnen, mig, ja till och med katterna tycker nog att det är lite tomt utan hans snarkningar och varma kropp i sängen.

Det gör så ont att veta att även mina minsta små aldrig kommer att få ha mamma o pappa under samma tak, att även de kommer att byta boende, leva på två ställen, hit och dit…

Även dessa två små kommer jag inte få träffa 100%, jag måste dela, det suger, det är onaturligt, det är inte så det ska vara!!!

Ingen mår bra av det här, inget gott finns i detta, men det är ett faktum…

 

Jag är så ledsen, så besviken, så sårad.

Är så mycket som sagts, så mycket som gjorts och jag kan inte riktigt förstå hur en människa kan förändras så.

Jag saknar min Lasse som jag för 5 år sedan träffade, han som kom in i mitt liv och tog mitt hjärta med storm.

Han som visade mig vad kärlek faktiskt är, fick mig att känna känslor jag aldrig känt förut.

Han som öppnade sin famn, tog till sig alla mina barn, spelade ingen roll vem som var vems…

Han som betydde något, för oss alla…

Han har försvunnit och kvar finns bara ett endaste stort hål.

Fem år som varit en känslomässig berg- och dalbana, vi har haft det allt annat än lätt.

Motgångarna har avlöst varandra, kärleken har satts på prov, så många gånger.

Han gjorde bort sig, han fick en chans…

Jag gjorde bort mig, jag fick ingen chans…

 

Det känns så svårt, så sorgligt, så ledsamt och så fruktansvärt tomt.

Det är så här det ska vara nu, det är inget vi, det är bara jag och mina sex barn.

Det är en ny familj nu, på endast sju…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Nannie

Finns inget att säga som förändrar situationen men jag hoppas att du vet att du har en familj som består av dina vänner som alltid kommer finnas för dig o barnen❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

2016-09-08 @ 11:46:08
Postat av: Malin

Styrkekramar ❤️

2016-09-08 @ 13:37:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0