bloglovin

Förändringarnas tid...

2016-10-19 | 20:53:57

 
 
 
 

Ensam hemma…

När hände det sist???

Den största baksidan med att separera, man måste dela på det allra bästa man har!

 

De är små, det är en stor förändring, men vi har heller inte forcerat nåt…

De bor fortfarande mestadels hos mig, men vi kommer så sakta hitta en passande struktur på boendet även för de två minsta.

Känns inte jättetoppen att behöva gå igenom detta igen. Been there, done that…och det var allt annat än roligt.

Visst det blir lättare med åren, man kommer in i någon form av vana med det växelvisa boendet också.

Även om det alltid kommer att total suga att inte ha sina barn 100% av tiden.

Det har liksom aldrig varit tanken.

 Jag ville bli mamma, jag ÄR mamma, och visst är jag ALLTID mamma, oavsett vart mina barn befinner sig.

Men det var inte så här jag hade planerat, inte så här jag hade tänkt att det skulle bli…

Vill ha de hos mig JÄMT ju!!!

 

Ensamheten varar dock inte alltför länge, Albin kommer hem när hockey träningen är slut.

Tack o lov, inte helt ensam ;-)

 

Närå, nu överdriver jag…

Jag är inte sämst på att vara ensam, men kanske inte helt bäst på det heller.

Visst har det sin charm att få plocka undan ifred, att få städa ordentligt, med hög musik, smuttandes på ett glas vin och bara fixa o dona överallt. Utan att bli avbruten av bajsningar, ”nån som vill ha nåt”, fixande av käk eller att någon plötsligt håller på att dö av törst. Lösa syskonkärlekens konflikter och i övrigt rädda hemmet från total förödelse ;-)

 

Men inte skulle jag då uppskatta att städa ostörd, tvätta fixa o dona utan avbrott om jag hade det så jämt.

Nej, tack o lov så är det inget vanligt fenomen, och då kan man unna sig att faktiskt tycka om det när det väl händer…om än bara sådär lite grann!

Har i alla fall ett skinande rent hem nu, tvättpåsarna tomma och sängarna rent bäddade.

Imorgon ska jag unna mig att få barret fixat hos bästa Lenis och sen ska jag faktiskt, kors i taket, ut på vift med bästa vännen.

Talar helst tyst om det, men JA, jag har fyllt 40 och fördelen med det är ju att man får presenter :-)

Av min goa Nannie fick jag inget mindre än en kryssning ”all inclusive” och nu är det dags!!!

Ett dygn till havs med min bästa pingla, äta och dricka gott, bara vara och ladda batterierna, och jag är 110% säker på att jag kommer leva minst tills jag blir hundra efter den här trippen, så många skratt brukar det bli…:-)

 

Så kommer jag hem, fulltankad med energi och med laddade batterier, och kan få hem alla mina godingar igen, Toppen!

Jag är inte bitter, jag är inte ledsen ( inte så ofta i alla fall ) och jag ser på framtiden med spänning och full av förväntan.

Nej, det kanske inte riktigt blev som jag trodde det skulle bli, som jag tänkt mig det hela, som jag nånstans planerat.

Men det betyder ju inte att allt är skit, för nån kristallkula har jag ju inte, och vem vet...det kanske till och med blir bättre än vad jag trott o planerat, som sagt, vem vet ;-)

 

 

 

 

Är så trött på "offerkoftor" och alla "om och utifall och kanske" Just do it!!! Livet är långt ifrån lätt och det är många av oss som kämpar kanske aningen mer än andra, men gemensamt är att vi alla har ett bagage med oss och det som kan verka simpelt i någons ögon kan vara hur tufft som helst för nån annan. Så döm ALDRIG, för vi alla känner olika och vi alla har fått testa på livets berg-och dalbana. Fokusera, NJUT fullt ut, för ingen har en kristall kula att leva efter...

 

 

 

 

 
 

 Har höstfixat hos kaninerna och kaninmyst innan "regnperioden" började ;-)

 

 

 

 
 
 
 
Hockey säsongen är igång, så ingen helg utan hockey...
 
 
 
 
 
 
Filippa och Milton har varit till Leos Lekland och fick där träffa självaste Leo...och busa loss förstås :-)
 
 
 
 
 
 
 
Springleken har börjat för de små, något de gillar massor båda två :-)
 
 
 
 
 

 

 

Tanka energi och ladda batterierna är ingen dum idé, mycket framöver…

Förutom separation, jobb byte och ”den allmänna vardagen” så väntar läkarbesök för både Milton och Melwin.

Milton har väldigt ofta ont i benen. Något vi trott var växtvärk, men inte helt säker på det längre, han har så himla ont på nätterna. Vissa nätter är värre än andra…som i natt, helt otröstlig var han stundtals vår lilla Lilling, men när jag precis tänkte att nu far vi till akuten för det här går inte, så lugnade han sig och somnade.

Har i alla fall  en läkartid vid Västerås sjukan nästa vecka. Ska bli skönt att få han ”utredd”

 

Melwin har sin årliga magnetröntgen. Och ”Klumpens” vara eller icke vara ska kollas upp.

Magnetröntgen i Västerås om ett par veckor och sedan möte och undersökning vid Akademiska hos bästa Bosse.

Hatar den här tiden på året…

Så mycket oro och nervositet och en himla massa känslor som ”spökar” och kommer upp.

Inte bara på grund av Halloween och det gråa deprimerande höstvädret, utan så fort det är dags för undersökning av hur ”klumpfan” beter sig, så tenderar det mesta annat att blekna…

Det bara MÅSTE se bra ut, ett år till, snälla…för ännu finns där ingen plan B, tyvärr!

 

 

 

 

 

8 år sedan, men minns som om det vore igår. Så mycket kärlek och styrka, trots hemska omständigheter. Kärleken övervinner helt klart det mesta och utan varandra vore vi ingenting 

 

 

 
 
 
 
 

 
 
*** ROBIN *** ALBIN *** MELWIN *** VINCENT *** FILIPPA *** MILTON ***
 
 
 
 
 
Kram på Er alla goa följare!
 
Kommentarer
Postat av: Cissi

En liten undra, varför är inte Albin med de andra 3 killarna hos sin pappa?

Svar: För att det inte är hans pappa
Anna Silfver

2016-10-26 @ 07:55:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0