bloglovin

Helg!!!

2016-11-18 | 13:07:48

 

 

Tvättat ett par maskiner tvätt, handlat, bäddat rent och dammsugit…Tänkte att nu är det väl ändå dags för lunch, men klockan var bara halv elva!!!

Man hinner en hel del när Minisarna väljer att kliva upp klockan 6 på morgonen…

 

 

 

 Handlat "lite" inför en ny barnvecka med alla sex munnar att mätta, räcker det ett par dar får jag va nöjd ;-)

 

 

Men det är skönt att vara klar med såna bestyr och ändå ha en stor del kvar av dagen.

Håller på med lite ”projekt” som förhoppningsvis ska bli bra och gynna mig i framtiden, men skriver inte mer om det just nu ;-)

 

Minisarna var bara här en kort sväng, för de åker tillbaka till pappan idag för att stanna över helgen.

Det absolut sämsta med att separera, DELA på barnen!!! Det suger BIG TIME, och jag kommer aldrig tycka att det är ok att ha mina barn enbart 50% av tiden.  Jag VET att jag måste dela, men det känns som piss o skit lik förbannat.

Pojkarnas pappa kunde jag liksom inte bli arg på över detta. Det var ju jag själv som valde att lämna honom och visste ju att det innebar att barnen skulle bo 50/50 hos vardera förälder.

Men Minisarnas pappa blir jag så ledsen och besviken på att han utsätter mig för det här ( igen ). Jag har ju liksom inte valt att det skulle bli såhär, och då är man ju givetvis mindre förberedd och det känns mer ”orättvist” på nåt sätt…

Vill inte dela på ännu fler av mina barn, vill inte splittra en familj igen…

Men jag kan inte kämpa mer…

Har gett honom tid, och tid, och ännu mera tid…

Men under den här tiden har jag konstant slitits mellan hopp och förtvivlan för att sluta som knäckt, rakt av.

Har hur mycket känslor kvar som helst, det är ju det som gör det hela så svårt att ta sig igenom.

När de där vackraste ögonen tittar på mig så går det inte att värja sig och jag tappar allt…igen

Så jag låter bli att titta, uppfattas säkerligen som den kallaste och hårdaste av de hårda.

Men det är enbart för att skydda mig från att trilla dit igen, för att inte hamna i hans armar och tro att det är för evigt men sen slås ner igen och inse att det aldrig kommer att hända…

Att jag inte är ”den där” som han kommer att hålla för evigt kär…!

 

Jag klarar inte att trilla dit igen så stark är jag inte, jag vill ha något äkta, någon att förlita mig på…

 

Men helgen kommer att vara min och Albins helg.

Alla barnen är på sitt sätt drabbade av separationer och knasiga relationer, något som jag givetvis helst hade velat skydda de alla ifrån.

Men Albin har fått gått igenom mycket och efter att ha förlorat Tony så tog han sig an Lasse med full kraft.

För honom är det två separationer, och kanske lite till…

Så han och jag har en riktig myshelg framför oss och ja jag ska lägga allt fokus på min snart 13 åriga kille och tillsammans samlar vi på oss en hel massa energi, det är jag säker på :-)

Och sen väntar en ny härlig barnvecka med alla mina sex juveler…

För hur trött jag än må vara vid dagens slut så är det ändå den allra bästa och härligaste tiden då jag får ha hela barnaskaran samlad under mitt tak <3

 

Men nu tar vi helg…

 

Kram på Er och samla krafter och energi för en ny vecka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det känns mer än ynkligt att inte se sina egna sidor i detta, för i vart och vartannat inlägg så slåss det åt något håll, hur kan det komma sig? Kanske för att mer än halva Fagersta vet hur du betett dig, mot de som du beskrivit och beskriver som sina nära och kära. De övertrampen som du har gjort gör man inte. Men de sidorna skrivs det aldrig om. Att bli utslängd från sitt hem när det inte passar, att under 10 år svika både sitt barn och den man levt med i en stor lögn om vem som är pappan, ja det är bara några exempel på hur samvetet är från sin sida. Därför är scenariot som utspelar sig nu inte särskilt överraskande. Behandlar man andra på det viset så får man nog helt enkelt stå sitt kast och inte vara så förvånad över att man blir ensam.

Svar: Ja du "Anonym", om du nu är så insatt i hur mitt, barnen och deras pappors liv har sett ut de senaste 15 åren så är det ju mer ynkligt att inte kunna stå för det med ett namn bakom åsikten.Vad som utspelat sig mellan fyra väggar mellan mig och mina före detta har varken du eller någon annan särskilt bra koll på. Att det inte är ens fel att två träter är jag fullt medveten om och har heller ALDRIG påstått något annat och heller ALDRIG sagt att jag på något vis saknar fel och brister. Men jag skriver i bloggen om hur JAG känner det, hur jag mår och MINA reflektioner. Spekulationerna får gå hur vilda de vill men jag tänker aldrig hänga ut privata uppgifter om någon annan än mig själv och kring min son nummer tvås pappa kommer jag aldrig skriva och berätta, det får han själv berätta den dagen han själv vill, men det är ingen som bör lägga näsan i blöt där, för det angår ingen annan än de det berör! Som sagt spekulera bäst f-n du vill du, fast egentligen vet du inte ett skit om hur sanningen är och hur allt ligger till. Men det är lätt att dra slutsatser lite som man tycker faller en i smaken, givetvis...Eller hur "Anonym"
Anna Silfver

2016-11-18 @ 15:17:21
Postat av: Anonym

Ja förlåt. Du har ju naturligtvis helt rätt. Det är för att din personlighet som är för att du är så fin och omtänksam som gör att du känner svek från alla dina nära. Förresten synd att du inte tillämpar samma tankar kring den personliga integriteten på Melwin som du gör i Albins fall. Melwin kanske också ska få välja själv när han blir stor om han vill berätta om sin sjukdom etc.

Svar: Fortsatt "Anonym" ser jag, rätt ynkligt o patetiskt om du frågar mig, du bör ju kunna stå för vad du tycker o tänker...eller???Min personlighet tänker jag överhuvudtaget inte diskutera med dig och vad det gäller Melwin så är han 10 år och har full koll på vad som skrivs i min blogg om honom och godkänner de bilder som läggs ut på honom. Och kring hans sjukdomsperiod så är både han, jag och många med oss glada att det dokumenterades och finns tillhands för honom att läsa om. Hur skulle han annars kunnat veta och minnas...och vi andra med för den delen, det var en omtumlande tid och omöjligt att komma ihåg allt.
Anna Silfver

2016-11-18 @ 17:49:47
Postat av: Emma Hamrin

Önskar dig och Albin en skön helg ❤

Svar: Tack fina Emma ❤
Anna Silfver

2016-11-18 @ 19:20:35
Postat av: Anna Å i norr

Du har all rätt att skriva vad Du känner!! Din blogg, dina ord!
Jag tycker du är stark!
Önskar dej en mysig helg!
Styrkekramar! ❤️

2016-11-19 @ 08:35:40
Postat av: Anonym

Ja men som du känner nu så kan du nog förstå att pappan till de större kände då du lämnade honom..Oftast ngn som blir lidande

2016-11-19 @ 23:44:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0