bloglovin

Hej på er...

2016-05-27 | 23:56:00

 
 

Så himla längesen jag skrev så det har nästan hunnit bliva både vår och sommar.

Vår, visserligen, men sommar vete fan, som regnet öser ner och kallt är det också…

Men men, tiden går ändå, det kan vi alla enas om ;-)

 

Jag har varit tyst, anonym, frånvarande…kan man säga.

Det har varit turbulent och den känslomässiga berg-och dalbanan har åter tagit fart och snurrat på rejält.

Man ska prövas här i livet, och det på alla plan, så sant som det är sagt.

Och ja, jag antar utmaningarna. Vad annars kan man göra, och försöker att komma ur helskinnad och med vettet i behåll även denna gång.

 

Över till allas vår kämpe Melwin…

Denna fantastiska kille som gått från klarhet till klarhet och det är inte utan att jag får en tår i ögat ( läs storgråter )

Nu är det snart dags att lämna lågstadievärlden och ta klivet upp till mellanstadiet.

Så Melwin har tillbringat en hel dag på Ackis för att genomgå tester, inga fysiska men psykiska.

Man kan likna det vid att han fick sitta och göra prov konstant i stort sett en hel dag.

Neuropsykologen gör sedan en utvärdering där hon även kikar på frågeformulär vi föräldrar fyllt i samt formulär som klassläraren fyllt i.

Behöver Melwin extra stöd inför mellanstadiet…svar NEJ!

Han är precis som vilken annan 10 åring som helst, fattar ni, nej ni gör nog inte riktigt det…det är nog lite svårt att förstå känslan om man själv inte varit där.

Men när man varit med Melwin i allt det som han gått igenom, när man sett och träffat en mängd barn som lika som Melwin behandlats för en av de värsta av sjukdomar, cancer, och fått sett vad biverkningar och seneffekter egentligen innebär….DÅ förstår man hur fantastiskt detta är, hur underbart det faktiskt är att få höra att just ditt barn, som riskerar allehanda komplikationer av ”you name it” har klarat sig fint…än så länge i alla fall ( törs jag ju inte annat än tillägga )

Jag gör vågen, bockar och bugar och tackar alla gudar, andar och högre väsen jag kan komma på.

Mitt barn har samma goda förutsättningar som ett barn vilken inte har behandlats för och lever med en hjärntumör.

Ok, han kommer aldrig att bli friskförklarad, men så länge det rullar på såhär, så kan jag leva med ovissheten under kontroll.

Jag har lärt mig hantera den, få den med i mitt vardagliga liv och tänkande.

Kanske har tagit x antal timmar hos psykologen , men jag har kommit dit nu.

Accepterat och förstått, jag har en son med hjärntumör som inte är friskförklarad. Men han lever, han finns här varje dag, varje minut, varje sekund och han gör mig så innerligt lycklig.

Att se honom själv må bra och att vara lycklig, han och hans syskon, alla mina barn. Det toppar allt, det är det jag lever för!

 

 

 

 
 
 
 
 
 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anna Å

Vad roligt att titta in hos dej och se att du skrivit igen!
Anat att livet prövat dej, igen.
Men vilka goda och glada nyheter för Melvin!!! Gläds med dej/ er!!!

2016-06-03 @ 22:20:05
Postat av: Jag hoppas inte Lasse har lämnat dig igen? :-(

Jag hoppas inte Lasse har lämnat dig igen :-(

2016-06-05 @ 20:02:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0