bloglovin

Jag vet hur det är...

2016-03-21 | 00:28:47

Funderar lite och kommer fram till att jag blir både ledsen och sur över hur folk bara beter sig.

Alltså seriöst, man behöver verkligen inte bara kläcka ur sig allt man tycker och tänker, det finns spärrar.

De flesta har de…spärrarna!

Man vet att vissa saker tänker man, men låter de inte komma ut helt ljudligt genom munnen.

Vissa saker kanske man faktiskt låter släppas igenom läpparna och ljudligt berättas om, MEN bara inom den inre kretsen, ”the circle of trust”, hemmets fyra väggar…ni fattar!

 

Blir sjukt trött på detta eviga gnat om vad som passar sig bäst och hur jag egentligen borde ha gjort.

När man i själva verket gjort sitt bästa, lagt ner tid, energi och kraft.

Slap in the face…DU borde gjort bättre!!!

 

Faktum att jag börjat jobba heltid förbryllar många.

”Så bra att hon äntligen börjat jobba”

”Det är så HÄR det ÄR att jobba”

”Lilla gumman, jag förstår att du är trött, du har ju kommit ut i arbetsliver nu, det är så här det är”

 

Kommentarerna är många och jag kan inte annat än sucka och kanske bli aningen smått irriterad.

Vilka är de att uttala sig…vad f-n vet det???

Uppenbarligen inte ett SKIT!

Jag har de faktum jobbat förut, heltid faktiskt och mer därtill…

Jag vet hur arbetslivet är, tro det eller ej…

 

Jag valde de facto bort att göra karriär, avbröt mitt egenföretagande, la det hela åt sidan när jag blev mamma.

Knäppt val kanske, men så gjorde jag.

Lät Mannen jobba, jag var hemma, tog hand om resten, trivdes…

Alla nöjda, alla glada.

Jag fick högsta vinsten, fick tillbringa MIN TID med MINA barn, vad förlorade jag på det…ingenting!

 

Jag blev hemma längre än beräknat.

Kan inte direkt påstå att det var någon SEMESTER att vara hemma på grund av svårt sjukt barn…

Obegränsade VAB dagar, vårdbidrag, så allvarligt sjukt var MITT barn.

Sjukhuset blev vårt andra hem, cancerbehandling, barnbegravningar…

Rädsla över att ens barn ska dör, begravas, försvinna!

Nej, jag tänkte faktiskt inte på att jobba just då, men såg det heller inte som semester.

De åren tillbringades i en annan värld, den världen som lyckligtvis inte alla känner till, CANCERVÄRLDEN!

 

Nej, jag har inte jobbat heltid på ett tag…

Jag har haft ynnesten att få tillbringa min tid med de absolut bäst jag har, mina barn!

Jag valde inte att få ta del av cancervärlden, men jag valde däremot att få spendera så mycket tid som möjligt med de som betyder mest för mig, med de som en dag kommer stå på helt egna ben och ha ett helt eget liv…mina barn!

 

Det var ingen uppoffring, det var en ynnest, en lyckolott…

Men vet ni vad, jag vet vad arbete är, jag har gjort det förut, jag har bara valt att prioritera annorlunda än de flesta av er…!!!

 

 

Tack o Go´natt!

 

 

 

 

 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0