bloglovin

I en förvirrad värld...

2016-12-06 | 11:03:13

 
 

 

 

Inne i december och den stora nedräkningen har börjat…

Mamman mer förvirrad än vanligt och det dagliga mantrat lyder ”inte stressa, inte stressa”

Just stressen har för mig sedan en tid tillbaka blivit en fiende att verkligen försöka skaka sig loss ifrån.

Högt blodtryck och sömnlösa nätter där hjärtat lätt hade hoppat ur bröstkorgen och det inte nu varit något som satt för och höll emot…

Att prova ut rätt medicin visade sig inte vara det allra lättaste och både humör o stress har svajat hit o dit, upp o ner det senaste halvåret.

Så när man äntligen börjar känna sig lite lugnare och harmonin sprider sig så sakta genom kroppen, så blir det tydligen för mycket av det goda och kroppen måste ha hamnat på något totalt ”off mode” där allting går på halvfart.

Snurrigare än snurrigast och när man inte riktigt klarar av att stå på benen efter att ha gått en trappa upp till Filippas avdelning på förskolan, utan lite diskret lutar sig mot trappräcket och pussar liten sessa i pannan i hopp om att inte falla ihop, har det gått lite för långt…

Ny läkarkontakt och för högt blodtryck har nu övergått till för lågt blodtryck och nytt mixtrande med mediciner återstår…

F-n inte lätt å bli gammal inte ;-)

 

Men inget som inte går att lösa och tur är väl det, har varken tid eller lust med sånt här trams!

Förvirrad ja, kan man lugnt säga…

Insåg idag när jag som hastigast for förbi en spegel att jag såg jäkligt gul ut i ansiktet, blev nästan rdd för mig själv och hann tänka att det nog faktiskt är riktigt illa med mig…

För att sedan påminna mig själv om att jag nog faktiskt la en ansiktsmask igår kväll, för att ( givetvis ) glömma att tvätta bort den och istället somna. Gick in och tog en titt på kudden och jajamän, den bevittnade helt klart om att ett otvättat ansikte inkletat med persiskt silkesträd och havtornsolja, hade vilat där…jäkligt bra mask annars, kan jag varmt rekommendera, från Maria Åkerberg, med uppstramande och lugnande egenskaper, vem behöver inte det liksom ;-)

Hur som helst, jag ber om ursäkt för om jag skrämt föräldrar, personal och annat folk i min omgivning i morse vid lämning av mina barn…Jag har inte gulsot, Jag Lovar!!!

 

Den här tiden på året handlar inte enbart om advent, jul och alla dess förberedelser.

Nej för en sexbarnsmamma handlar det även om att pussla ihop en hel rad med utvecklingssamtal, från den minsta på förskolan till den äldsta på högstadiet. Alla ska de visa hur terminen gått och lärare ska berätta om hur de egentligen ligger till…

Och ja, tänker inte gå in på var och en av de specifikt, utan kan enbart glatt beskriva det som att Mamman kunde knappast varit stoltare över ALLA sina barn!!!

Vilka underbara personligheter och individer, alla unika på just sitt speciella lilla vis, och alla verkar de må bra och trivas på förskola och skola, vad mer kan man önska…

 

Hockeyn har ju högsäsong med matcher hit och träningar dit, varvat med teater uppvisning för Vincent och kalas för alla de barn som slagit till att fylla år just i december ;-)

Såsom min egna lilla gosse, Prins Albin, som tar klivet in i tonårsvärlden inom kort, 18 december, och förberedelserna är i full fart…

Firandet började redan i fredags lite smått, då sonen hade killfest med en sisådär tio hockeykillar där det bjöds på pizza, gotte, fyrhjulingsåkning, lite spelande och övernattning...allt vad en bra fest behöver :-) Nöjd blivande 13 åring!!!

 

 

 
 

Liten Vincent på sin första teateruppvisning, här som hund :-)

 

 

 

 

 

 
 
"Någon" som snart fyller år :-)
Här i färd med att göra sin tvätt-och städläxa som mamman skulle dokumentera till läraren...
 
 
 
 
 
...vet inte riktigt vad det blev för betyg där, men läxan är gjort i alla fall ;-)
 

 

 
 
 
Mor o Dotter mys!
Bio med min lilla tjej, Pettsson o Findus...julfilmen, vad den nu hette ???
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Lite Lucia däremellan och nej, vi lär nog knappast sitta sysslolösa fram till stora dagen D, JULAFTON!!!

 

På tal om förvirring förresten…

Jag har lyckats förvirra så pass att jag faktiskt inte ens törs skriva o berätta om det här, mina barn skulle dö av pinsamhet ;-)

Har inte ens vågat berätta det för de, inte för någon faktiskt, så pinsamt är det :-)

De två minsta var i och för sig med vid det otroligt pinsamma tillfället, men som mina högst allierade små personer de nu är, tiger de som muren ;-)

Dagens ”cliffhanger” hur förvirrad o pinsam har jag egentligen lyckats vara…hi hi hi

 

Stressa lugnt o Kram på Er!

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0