bloglovin

Jag blir stark av motgångar jag...

2015-07-30 | 10:16:26

 

 

 

Detta är garanterat en sommar vi sent kommer att glömma…och då syftar jag inte på vädret.

För er som troget följer min blogg så minns ni kanske att jag skrivit om vår flytt och satsning på det som helt klart var vårt drömobjekt.

Satsningen sket sig och vi har sedan dess letat vidare efter annat boende.

 

Förstår att det kan tyckas både märkligt, idiotiskt och helt tanklöst att sälja sin bostad utan att ha något annat klart.

Men vi hade liksom inget val…Eller jo, ett val har man ju alltid. Men om vi nu ville gå vidare och ro i land vår drömbostad, så krävdes det att vi kunde bevisa att vår dåvarande bostad kunde säljas.

Sagt och gjort, vi satsade!

Det sket sig i sista stund. Och vi kunde inget påverka, bara stå och se på…

Helt klart tungt, vår dröm blåste iväg, men det är väl som man säger, ”bara att bryta ihop och komma igen”

Och det gjorde vi…

 

Bodde lite här, bodde lite där, semestrade lite hit, semestrade lite dit ;-)

Har levt i våra resväskor i snart två månader nu, och det är väl ok så länge det varit sommar och semestrar, då reser man ju liksom runt ändå. Men hösten närmar sig nu och det går fortare än man tror…

Vi hittade ett hus, vi funderade länge och väl, vi slog till.

Blev lovade att komma in snabbt, och vi skulle börja renovera. Sätta vår prägel på huset och börja bygga upp det som skulle komma att bli vårt drömhus.

Hoppet tändes igen och för första gången sedan vi sålt vår bostad kändes det som att turen vänt, vi började se ljuset igen och ett slut på allt kringflackande med resväskor och påsar.

Men det var falska förhoppningar, åter igen och oturen hade då inte alls försvunnit.

Det visade sig att sälja ett skilsmässohus innebar en hel del krångel…krångel som kostade oss som köpare både tid och pengar. Som båda är en bristvara!

 

Tålamodet tryter och nu känns det ”fucking jävla skit” igen ( milt uttryckt )

Tillträdet är framflyttat, renoveringen måste låta vänta på sig och det som skulle kunna komma att bli vårt drömhus känns nu mer som en ”pain in the ass” :-(

Är så innerligt trött på allt krångel, så ledsen över att mina barn måste kuska runt från ställe till ställe och att vi aldrig hittar vår fasta punkt.

Eller ja, vi tror oss göra det, men så skiter sig allt…

Man blir stark av motgångar…javisst, men nu får det faktiskt räcka och ta och vända åt det bättre, Snälla!

 

Som vanligt när det krisar lär man sig vilka som är ens riktiga vänner, de som finns där, även när vi inte är på topp, även när vi inte kan bjuda in och inte har förmågan att öppna våra dörrar till ett fint och välstädat hem och till dukat bord.

Vilka som verkligen menar vad de säger, bryr sig och förstår att det är rätt tärande att bo 8 personer i en tvåa, inte helt lätt att laga middagar, inte helt lätt att få tvätt tider till det jätteberg av tvätt som ändå infinner sig, inte helt roligt för barnen att inte kunna gå ut och leka när som helst, hur som helst, att inte ens ha sina leksaker/spel och tillhörigheter hos sig.

Nej, är det någonting jag verkligen lärt mig att uppskatta denna sommar, dessa snart två månader, är ett eget hem, riktiga vänner, och mina fantastiska barn och underbara sambo. Inte surar barnen för att de fått knö ihop sig alldeles för många i en bäddsoffa, för att de inte har sina spel och saker hos sig, att de inte kan ta hem kompisar lika lätt.

De tar det som det kommer och ser det positiva i det hela. Det är ju trots allt lite mysigt också, att sova alla tillsammans, att konstant göra saker ihop, att liksom vara som en enda klump 24/7 ;-)

Man kan verkligen lära sig en hel massa av sina barn, DE är fantastiska!!!

Har säkert stärkt oss alla, har säkerligen lärt oss alla att uppskatta saker och ting på ett litet annat sätt…

JA, man blir stark av motgångar…men NU vill vi ha ett hus, så det så!!!

 

 

 

 

 Eftersom vi har fantastiska människor omkring oss som insisterat på att jag och Lasseman behöver ett "break", behöver komma bort ett slag, behöver lite tid tillsammans, bara vi, bara en kort stund...så gör vi nu slag i saken, och sticker iväg, bara han och jag, bara ett dygn. Men det första dygnet tillsammans, ensamma, bara han och jag...på fyra år, så det kanske är på sin plats ;-)

Vi ska tanka energi, ladda om och komma tillbaka med nya krafter och ta tag i livet men nya tag :-)

 

 

See you!

 

 

 
 
 
Bara han och jag...idag <3 Mannen i mitt liv, min hunk <3

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej Anna! Skönt att du är tillbaks på bloggen! Lycka till nu fina du! Detta kommer såklart att lösa sig.
All lycka önskar jag er, ni är fantastiska som rattar runt livet som ni gör. Håller tummarna för att det snart

2015-08-10 @ 13:41:46
Postat av: Anonym

Ok, mitt meddelande gick iväg för fort här... Jo att ni snart kan vara på plats i nytt hus.
Kram från Eva i Göteborg 😊💕

2015-08-10 @ 13:46:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0