En utsvävning...

2014-10-27 | 22:01:00

Har hamnat i Karlstad…igen!

Kom hit igår eftermiddag, med husvagn, till Skutbergets camping.

Jag som skulle hålla mig borta från just den campingen, efter sommarens mindre trevliga eskapader härifrån…

Men nej, vi hamnade alltså här igen.

Och det är rätt ok här, betydligt lugnare såklart, för att inte säga stendött…typ ;-)

Regnigt, blött och blåsigt, riktigt höstrusk, men ända ganska så trevligt…

Vi myser till det i vagnen, tänder ljus, kurar och har ju fungerande nätverk och tv…så vi klarar oss :-)

 

Vad gör vi då här, i Karlstad, där solen nu verkligen lyser med sin frånvaro och inget annat ?!?! Hockeyläger såklart…

Höstlovslediga Albin är med i Färjestads Hockey Camp!

 

Förutom ”minisarna” ( som alltid är med ) har även bror äldst hängt på. Vi satsar på lite ”quality time” tillsammans, i form av vårt gemensamma intresse…shopping ;-)

Karlstad har ju en hel del att erbjuda på det området och idag har vi hunnit med shopping centrat och en sväng på Ikea, men även att se på ispass…

Det är ju lätt att hinna med allt på en och samma dag när man liksom utnyttjar dygnets alla timmar och kliver upp klockan 05.15 !

Har väl aldrig hänt att JAG hängt på låset till en butiks öppnande, men idag så hände det, vi stod klara och beredda att studsa in lagom till öppnandet :-) * amazing *

 

Jag är skittrött, det erkänner jag! De svarta, tunga påsarna under ögonen går verkligen inte att dölja, ens med tonvis lager av smink, men vad gör väl det…om tusen år ;-)

Kan ändå inte sova särskilt bra den här perioden, mellanperioden, i väntan på svaret.

På torsdag får vi veta…och det gnager i mig och drömmarna avlöser varandra när jag väl sover, så varför ens försöka liksom.

 

Så det är bra, det är tankeutdrivande att vara här. Att bara umgås, hänga med och spendera all tid med kidsen, se på hockey och ”bara vara”

Vet ni hur mysigt det är att ligga nerbäddad i husvagnen när regnet smattrar på taket och vagnen gungar lite smått av den stormliknande vinden :-)

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kram på Er!
 

Nu är det gjort...

2014-10-22 | 22:45:00

 

En lååång dag med en del väntan hit och dit, men röntgen är nu genomförd och bilderna skickats till Akademiska för att där gås igenom…noga, noga!

 

Melwin var helt fantastiskt duktig och briljerade nere på röntgen.

Han låg prick stilla i närmare en timmes tid. Både huvud och rygg skulle röntgas och det tar ju lite tid.

Hörselskydd på  med musik i öronen. Det låter jättemycket, liksom bankar, slår och rasslar från den stora röntgenmaskinen, och nog hörs det en hel del, trots hörselkåporna.

Men Melwin lät sig inte påverkas av allt oljud utan låg ändå lugnt och stilla och lyssnade helt till vad röntgenläkaren sa.

Hela teamet var mäkta imponerade över hur duktig han var, inte en enda bild behövdes tas om, och det var tydligen mer än vad de flesta vuxna klarade av ens.

Mycket stolt mamma, och jag tror att även Melwin växte en aning och sträckte lite extra på sig när han hörde att han fixade röntgen bättre än många vuxna ;-)

 

Venporten verkade fortfarande fungera bra ( trots att det nu var ett år sedan den användes senast ), det var inga problem att sätta nålen och Melwin var givmild och bjöd på en hel del blod till alla prover ;-)

 

Så allt är nu lämnat, prover och bilder, och ligger nu i läkarnas händer att bedöma och tas om hand på bästa sätt…

 

Och själva kan vi inget annat göra än att vänta, vänta och åter vänta…tills torsdag nästa vecka, då hjärntumörronden hålls och vi efter det får alla svar på vad allt visar. Hur vår lille kille faktiskt mår och om ”Klumpen” fortfarande består. * hatar att vänta *

 

Efter sjukhusbesöket tog Melwin och jag oss en liten tur på stan...Melwin ville besöka sin favvo butik, Teknikmagasinet...sagt och gjort såklart, och sen blev det en pannkaksmiddag, helt enligt "kungens" önskemål.

Det minsta man kan göra liksom, efter en sån strålande insats...Sen får man ju passa på när vi har lite tid på tu man hand, mamma - son egentid är ju inte ofta det ges i en storfamilj, så det gäller att suga på karamellen när tillfället finns :-)

En riktigt rolig och mysig avslutning på en sjukhus eftermiddag, med andra ord...tillsammans, bara Melle prins och jag <3

 

 

 
 
 
 
Världens bästa Melwin <3 Älskar dig min fina kämpe
 
 
 
 
 
 

Insomnia...

2014-10-22 | 00:20:00

Knappar med fingrarna,

Nej, jag kan inte sova, bara tankar som snurrar och snurrar om vartannat.

 

Hatar den här perioden, det är lika var eviga gång.

Hur mycket jag än tittar på denna lilla gosse, verkligen synar honom, så kan jag inte för mitt liv begripa hur någonting så fruktansvärt elakt kan finnas i hans underbara huvud.

Hur f-n hamnade det där, och framför allt, vad håller den på med???

Jag vet att jag tjatar, eller ältar heter det väl…men det bara gnager så förbannat i mig!

Det är väl därför jag gör desperata försök att fokusera på bagateller som högtider…Halloween, Julen!

Vad spelar det för roll egentligen?!?!

Blir det negativa besked så känns det precis som om det kvittar, alltihopa, vad bryr jag mig om det!

 

Förstår att det är svårt att fatta…

Varför är hon såååååå ältande, Melwin ser ju ut precis som vilken annan 8 årig liten pojke som helst.

Det kan väl alla se att han mår bra, är frisk liksom.

Jo visst, precis som för 6 år sedan. En högst normal liten 2 åring som såg till synes ut som vilken liten 2 åring som helst…

Ända till strax inpå beskedet, den hemskaste dagen av de alla, DÅ hade han ont i huvudet, sådär en aning, liksom lite ”virus aktigt”, DÅ började han att kröka ryggen till ett litet ostkroks format, DÅ fick vi också reda på att tumören var gigantisk, enorm, och kunde när som helst sätta stopp för vår Melwin.

Fattar ni…Varför skulle vi då märka om tumör f-n nu hade tagit sig för och växa bara sådär lite grann???

Det kan ju vara högst rimligt alltså, att den faktiskt gjort det, och Melwin knappt märker av det.

Jag menar, han var i ett otroligt och högst anmärkningsvärt BRA skick när han kom in till Akademiska, den där dagen för lite mer än 6 år sedan.

Och jag kan liksom bara inte släppa tanken…tumören var gigantisk!

 

Det tjänar ju ingenting att spekulera, jag får inga svar…idag, ikväll, inatt!

Men imorgon tar vi i alla fall det första steget mot att få svaret, för den här gången. Svaret på hur ”Klumpen från helvetet” faktiskt ser ut…

 

Och vad gör väl lite sömn…man sover ju när man kan, och mest troligt då man behöver!

 

 

 

 

 

Kram!

 


Allt på en och samma gång...

2014-10-21 | 00:32:02

Funderar på mycket just nu...
Massor som händer på en och samma gång, som vanligt alltså, varför sprida ut det en aning när man kan bunta ihop allt som händer och sker på en och samma gång liksom ;-)
 
Eller inte riktigt allt då...
Fick brev att lillemans sondering ( öppning ) av tårkanalerna i narkos kommer att ske om ca 3 månader.
Alltså inte inom kort, vilket jag hade trott och hoppats på.
Så minifisen får gå och kladda med sitt öga ett tag till då, stackarn...
Det man verkligen vill ska ske snabbt, det låter minsann vänta på sig, men det som helst inte bör ske inom snar framtid, ja det slår ju ner som en bomb och händer direkt...* livets ironi liksom *
 

Melwin har varit hemma från skolan ett tag nu.
Förkyld...hostig, snorig, allmänt låg och ont i magen till och från.
Men han har piggat på sig och det verkar som om det blir skola imorgon igen :-)
Hoppas att det friska och krya håller i sig nu, så han kan genomföra den inplanerade magnetröntgen på onsdag.
Inte lika "farligt" om Melwin är lite små förkyld nu, när han gör röntgen i vaket tillstånd, som när han behövde sövas. Då måste man vara 100 procentig.
Men det är ju inte helt lätt att ligga stilla så länge i samma position om man hostar och snorar.
Så som sagt, vi hoppas verkligen att han håller sig pigg nu!
 
Även om det är skitnervigt med allt vad denna röntgen nu innebär, och att sedan gå och vänta att alla läkare ska titta på vad bilderna visar och få det beskedet, så är det ändå skönt att få det gjort.
Man vill ju ända få någon slags bekräftelse, på att allt är som det ska där inne i hans underbara lilla huvud. Få höra att tumören är oförändrad, eller varför inte slå på stort, och hoppas på en minskning...

Ja, man vill ju veta, helst nu, helst idag...men bara om beskedet är positivt. DET vill man få bekräftat!
Allt annat kan man leva utan, då vill jag leva i ovisshet, fast ändå inte...
Även om jag misstänker att läkarna då inte har så mycket "att komma med" och faktiskt inte alls vet hur de ska stoppa "Klumpen" om den börjar växa, så vill man ju kunna ge Melwin allra bästa tänkbara förutsättningar att lyckas hålla emot tumören, orka kämpa och lyckas stoppa den...igen, för alltid!
Så på så vis vill man ju ändå veta, helst nu, helst idag...så vi kan bekämpa och stoppa den jäveln!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fick en sån fin present med posten från en av mina bloggläsare. 
Någon som vet exakt vad jag pratar/skriver om...cancern!
Hennes son Simon var också drabbad, och våren 2008 gick bort till följd av den djävulska hjärntumören.
Simons minnesfond grundades 2012 efter att det året innan anordnats Simonloppetdär skolans elever deltog genom att springa ett visst antal varv och därigenom samla in medel från egna sponsorer.
Det resulterade i en hel del pengar som gick till bla böcker, spel och glasscheckar till Lekterapin på sjukhuset i Skövde samt spel, lekmaterial, grillar m.m. till Almers hus i Varberg ( där vi har haft turen att få vistas några gånger ).
Och endel av pengarna gick alltså till att grunda Simonfonden.
 
 
 
 
 
 

 
 
Nu kan barnen mumsa glass i stora lass :-) * Tack snälla Kia <3 *
 
 
 
Ett läkarbesök med äldsta prinsen ska vi också hinna med i veckan.
Synen ska kontrolleras igen efter den skada han fick när han slog i huvudet för ca tre veckor sedan.
Så får vi se om glasögonen behövs ett tag till ( mest troligt då han använder de flitigt ) eller om synen har återgått till det "normala" igen...
 
 
 
 
 
 
Min fina Robin <3
 
 
 
Och nedräkningen har börjat...
Ni vet, jag har sagt det förut...Jag Älskar Julen, och det mesta som hör den till!
 
Så ja, förberedelserna har börjat, om än fortfarande i liten skala, jag lovar ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
De snurrande små vårfåglarna fick läggas undan och istället fick de gnistrande, snurrande snöflingorna ta plats i min fina ljuslykta, så mycket mer än så har jag faktiskt inte börjat med ännu...
 
 
...förutom att vi smaskat pepparkaks- och saffrans gifflar idag och börjat skriva önskelistor då kanske ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Fast just ja...först ska vi ju fira Halloween ju!!! :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
Kram på er!

Sjukhusbesök och stor nervositet och en gnutta besviken...

2014-10-16 | 23:27:22

Lille Milton klarade sin "ett års besiktning" ;-) Han hade vuxit som sig bör både på längden och på bredden.
Hela 77,7 cm lång och 10 930 g i vikt.
Sprutorna var som väntat ingen större hit...tårarna sprutade, men nu är det äntligen gjort.
Fick lite feber, stackarn och var riktigt låg på tisdags eftermiddagen, men sen var det full snurr igen :-)
 
Lille killen som redan från födseln har haft trånga tårkanaler.
Ögonen har geggat och runnit och klibbat igen när han sover. Under sommaren så blev ett öga riktigt bra, men det andra har inte velat gett med sig och sluta med geggandet.
Så nu när han passerat ett år är det dags att göra någonting åt det.
Väntar på kallelse från ögon läkaren. Lill fisen kommer att sövas och tårkanalerna vidgas.
Inte det roligaste direkt, men det måste göras, han kan inte gå omkring såhär längre.
Förutom att Milton själv har det jobbigt och klart obehag av det rinnande och kladdiga ögat, så tror ju typ alla vi träffar att han har ögoninflammation, vilket är väldigt smittsamt!
Nu är det ju INTE det han har, utan då trånga tårkanaler, och inget annat. Vore det smittsamt borde ju rimligtvis någon/några av hans 5 syskon ha drabbats åtminstone någon gång under detta år som det pågått, men inte en endaste gång har någon av de andra haft kladdiga ögon.
Så det är något han "själv" har hittat, och nu när han fyllt ett år, och läkarna anser att det är ok med narkos för honom så ska problemet lösas...
 
 
 
 
 
 
 
Men innan dess är det dags för en annan av mina prinsar att besöka läkare...Melwin!
Ett helt år har gått sen man senast kollade på "Klumpen".
Dags att se om tumören hållit sig i schakt och fortfarande är oförändrad, eller om den har blivit aktiv och vuxit åt något håll, eller det vi givetvis alla hoppas på, har minskat!
Ingen som vet, ingen som vet...
Men nästa vecka är det dags för magnetkameraröntgen, och veckan därpå blir det en resa till Akademiska för svar på vad bilderna visar och för att träffa Bosse och göra en neurolog undersökning på Melwin, allas vår kämpe <3
Alltid samma jäkla nervpärs...Håller tummar och tår och ber till högre makter!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kämparnas kämpe!
Min älskade Melwin <3
 
 
 

Har väl inte direkt så mycket upplyftande att komma med så här i höstmörkret, tyvärr...
En massa läkarbesök inplanerade nu framöver, som sagt och för att uttrycka mig milt, kort och koncist...Släkten är värst ;-)
Herrejävlar, man är väl inget topp exemplar själv direkt, men vad mycket trams och tjafs det kan bli för allt och ingenting.
Man blir matt, och jag önskar verkligen att en och annan kunde tänka till en aning, ibland...
Man sårar den man älskar mest, är ett uttryck som även det kan komma väl till pass!
 
 
 
 
 Fyndade denna fina tavla idag, som fick en given plats i hemmet :-) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Måste ju slå ett slag för "mitt" älskade meandi...den här ljuvliga overallen är från deras sista släpp Memory Lane. Är den inte underbar, så säg ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Fast det är ju en ännu mer underbar unge i den såklart ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och min finaste Lasseman, han vet hur man muntrar upp han...
 
 
 
 
 
 
*** LOVE YOU DARLING ***
 
 
 
Kram på er!

 

Vår nyblivne 1 åring...

2014-10-14 | 09:16:40

Så var allt kalasande över för denna gång, och vi har fått en liten 1 åring i familjen :-)
Ingen bebis längre alltså...kommer alltid att sakna bebistiden, lite, lite, eller ganska mycket!
Ja ja, var sak har sin tid och sin charm, och varje ålder likaså.
Det är häftigt att se hur denne lille kille utvecklats. Från litet knytte, till liten kille, knatandes fram i livet, envis som synden men charmig som få.
Nu börjar även talet sätta fart och han gör sig förstådd med allehanda ljud, som om man lyssnar riktigt noga, liknar våra ord och ljudelser riktigt bra...han är på gång kan man säga :-)
 
Och i helgen så har vi alltså grattat denne lille krabat, och firat att nollan bytts ut mot en etta!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mycket paket öppnande blev det, vilket krävde full koncentration...
 
 
 
 
 
 
...så man blev nästan lite trött på allt öppnande ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Den superfina tårtan, som dessutom var mjölk och ägg fri, så vår lille allergiske kille kunde äta sin egen födelsedagstårta :-) * Tusen Tack finaste Åse för den underbara tårtan * <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mumsigt värre ;-)
 
 
 

Så nu är han firad vår lille kille, mer av vissa än av andra, men säga vad man vill om det, det är bara de själva som vet...!!!
 
Ett år är ju inte bara kalasande och firande...tyvärr! Det innebär ju även läkarkontroll och vaccinering.
Så idag är det dags för vår mini prins att få hela två sprutor i sina små lår...får se hur det går, men det innebär nog en och annan tår :-(
 
 
Avslutar med några bilder från helgens hockey :-)
 
Albin och hans FAIK U12 körde i lördags igång med säsongens seriespel, och vilken start det blev...vinst med hela 12-1.
 
 
 
 
 
 
 
Spelare nr 6...Albin Silfver <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nybliven 1 åring i kall ishall, hejandes på brorsan :-)
 
 
 
Kram på er!

Vår lille födelsedags kille...

2014-10-09 | 22:19:00

Så har vår lille minifis hunnit bli ett helt år gammal...
Och gårdagen bestod av lite firande, om än inte sådär jättemycket.
Svårt att klämma in nåt extra på en vardag som liksom är fullsmockad ändå med aktiviteter till höger och vänster ;-)
Men mellan hockey träning, föräldramöte och kompislek, hann vi trycka in en liten födelsedagsfika med familjen, för att sedan återgå till att fryspacka en hel tjur ( lite lätt överdrivet, men mycket kött va de ;-) ) och vi var ju klara lagom till midnatt i alla fall...:-)
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt att ordna födelsedagsfika till ett födelsedagsbarn som är både mjölk och ägg allergiker, men jag testade att baka kladdkaka, utan ägg och på havredryck istället för mjölk och resultat blev ( enligt alla barnen ) jättegott! Men gladast av de alla var nog lille Milton som inte ätit sånt gotte nånsin innan, glatt överraskad kan man säga ;-)
 
 
 
 
 
 
En helt ny värld öppnades för vår lille Mille, och resultatet blev soprent på tallriken...Gott Gotti Gott Gott :-)
 
 
 
 
 
Klart man ska få paket på självaste dagen :-)
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt att fixa öppningen av alla paket när man är en liten minifis, så det var ju tur man fick hjälp av syskonen ;-)
 
 
 
 
 
 
Goding Melwin <3
 
 
 
 
 
Vår nyblivne 1 åring <3 Finaste Milton!
 
 
 
Kalas väntar till helgen, men han har även blivit firad idag av goa vänner och även imorgon kommer kära vänner och gratulerar...så det blir ett himla kalasande :-) Precis som det ska va, när man firar 1 års da` 
 
 
 
Kram på er!
 
 

Inte vilken dag som helst...

2014-10-08 | 06:39:00

Denna dag idag, för ett helt år sedan...
Höstigt väder, lite småkallt, så kom han.
Vår allra minsta, men ack så älskade lille prins Milton!
Han gjorde en skaplig entré, och vände världen upp och ner på bara fjuttiga minuter.
Minns det som om det vore igår...
Smärtan, först bara lite, sen aningen mer och så plötsligt bara...Pang, kom allt på en och samma gång.
Allting gick så fort, ensam hemma, tack och lov att barnen hann fara iväg...
När jag inser att  jag aldrig kommer komma till någon förlossning, i alla fall inte med barnet fortfarande kvar i magen.
När jag fattar att jag måste fixa det här nu, själv, utan lustgas!!!
Smärtan, hör hur jag skriker DET GÖR JU SÅ JÄVLA ONT...där i min ensamhet.
Står lutat över handfatet, hör hur Lasse springer i trappan...andas ut, jag är inte ensam längre, och bara känner i hela min kropp hur vår lille kille kommer till världen och det är vi, bara vi som fixar det, ensamma, men så starka, TILLSAMMANS!
 
 
Får rysningar och tårar i ögonen bara av att skriva detta...
Så här i efterhand, närmare bestämt ett år efter, vilken grej liksom.
Nu när jag vet, att allt gick bra, prinsen mådde prima, jag klarade mig fint!
Vilken förlossning, helt klart det bästa jag gjort, NÅGONSIN <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*** Lars Milton 2013-10-08 ***
 
 
 
 
Blir bara lite firande idag, för en helt vanlig onsdag innebär en hel massa aktiviteter för en hel hög med barn, födelsedag eller inte ;-)
Men på lördag, då kör vi kalas för hela slanten, för då ska ett åringen firas med pompa och ståt :-)
Fast nåt litet paket blir det såklart idag på självaste födelseda´n
 
 
 
 
HURRA, HURRA, TILL FINASTE MILTON IDAG PÅ HANS 1 ÅRS DAG!
 
MAMMA OCH PAPPA OCH ALLA SYSKON ÄLSKAR DIG MER ÄN MEST <3
 
 
 
 
 
 

 

Ni hittar mig i nån lövhög...

2014-10-04 | 16:51:09

Ni som hoppats på ett positivt och upp piggande inlägg...ni kan sluta läsa nu!
Det är allt annat än positivt här hemma nu, så därför blir det nog mest bittert klagande i detta inlägg, är jag rädd :-(
 
 
 
Har kraschat totalt, på alla plan...
Började med feber och "hostan från helvetet" som inte ville släppa taget, sen i torsdags vaknade jag med kallsvettningar, darrade som ett asplöv och hade yrsel.
Upp och göra frulle till Albin och få iväg honom till skolan, sen landa i soffan för att känna hur hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på mig och jag var riktigt illamående.
Kräktes några gånger och fick sedan en djävulusisk huvudvärk...
Lasse fick komma hem från jobbet och ta de små, det gick inte mer och idag är första dagen som jag kunnat vara uppe en sväng även på eftermiddagen.
Tidigare har jag kunnat tagit mig igenom förmiddagen med minisarna, men totalkraschat på eftermiddagen med sprängande huvudvärk, illamående och yrsel.
Känner mig galet trött och har fortfarande huvudvärk, tack och lov att det är lördag och Lasse är hemma och tar hand om allt och alla.
Vet inte vad som hänt, men det var länge sedan jag mådde så här dåligt och jag vill inget hellre än att få må bra igen, vill ha krafterna tillbaka...NU!!!
 
 
 
Har nog deppat ihop med hösten, och faller i takt med de gulbruna löven...
Ville så mycket, satsade så hårt och gjorde allt jag kunde, men det bara faller ihop, pladask och vips så är man tillbaka på ruta ett...
Måste ta tag i allt igen, hitta nya vägar, nya lösningar, men krafterna vill inte komma tillbaka :-(
Det känns tufft nu, hårt och jag vet inte vart jag ska börja...korthuset jag lyckades bygga upp, blåstes ner av en liten pust bara, och pang så var allt raserat och drömmen borta.
Naturligtvis är tiden min största fiende. Alla vill ha svar, allt måste göras nu, gärna redan igår!
Och jag vet inte vilken väg jag ska välja när dörrar stängs, en efter en...
Kanske inte konstigt att huvudvärken är total, när jag tänker efter ;-)
 
Fokuserar där emellan på lillemans födelsedag :-)
Det är roligt, fast kanske ändå lite sorgligt...
Min minifis är ingen bebis längre, han blir liten pojke, ett barn är ordet och inte bebis.
På onsdag är det ett år sedan han kom till oss.
Den lilla raket killen som inte alls ville födas på någon töntig förlossning heller. Nej, tuffaste killen i stan tog saken i egna händer och "ploppade ut" hemma i badrummet, till allas vår totala förvåning.
Men det gick ju bra, han hade planerat det väl och ut kom den mest perfekta lille kille vi nånsin kunnat önska oss.
Vår lille Lars Milton <3
 
 
 
 
 
 
Liten prins som älskar prinskorv :-)
 
 
 
 
Nu fyller han alltså ett och kalas ska föberedas och presenter införskaffat.
Släkten förväntas komma på besök, vilket i och för sig är lite patetiskt när man tänker efter.
Det är ju lätträknade personer som bryr sig om oss och framför allt våra barn över lag under åren, fastän de flesta inte bor mer än just en 10-15 minuter ifrån oss...
Till och med inte alla i släkten som ens träffat vår lille prins, som snart blir hela året, vilket i mitt tycke är helknasigt när man bor så nära varandra!
Men det är ju var och ens egna val att göra och jag skulle aldrig drömma om att "pracka på" någon vare sig mig själv eller min familj.
Så vill man inte, behöver man absolut inte...
Men just då när någon slår till och fyller år, ja då ska man träffas, vara bästa vänner och låtsas som om man känner varandra innan och utan och aldrig gör annat än umgås.
Fastän vi aldrig träffar någon i våran släkt om inte vi i vår familj bjuder in förstås ( vilket vi lite smått slutat med nu, eftersom vi aldrig blir bjudna tillbaka ), eller om det då råkar vara någon stackare som fyller år, för då ses vi, det måste man ju...
Får frågan vad han önskar sig, ja hade man bemödat sig och kanske lärt känna vår Milton en smula, hade man lätt vetat att han är en riktig motorkille...allt som brummar är kul :-)
Ödets ironi verkligen...de som verkligen vill vara med sina barnbarn, sin familj, de kan inte, p g a cancerhelvete och andra sjukdomar som bidrar till ett icke existerande immunförsvar. Men de som faktiskt kan, då verkar inte de ha viljan istället...
 
Nåja, det är väl som det är och man är väl helt enkelt inte bättre än man gör sig och inte är jag den perfekta människan jag heller, det ska gudarna veta...
Mina fel och brister får nog inte ens plats på ett och samma blogg inlägg, så varför börja skriva om det liksom...lönlöst! ;-)
 
 
 
Går och gräver ner mig nu...i nån lövhög!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
See you!

RSS 2.0