bloglovin

Catch me when I fall...

2014-05-30 | 23:55:00

Så är barnen i säng och jag sitter i min ensamhet…Lasse jobbar.

Ganska skönt faktiskt, får tänka fritt, får tänka klart tanken, framför allt ;-)

 

Har mycket att fundera över, många känslor att sortera…

Lite arg, lite ledsen, men mest besviken…

Besviken över hur f-n vuxna kan välja att agera. Hur man kan glömma VEM man egentligen skadar mest i sina handlingar, och hur vissa val verkligen kan tros vara de rätta.

Är arg över att jag själv inte sett och agerat tidigare, att jag inte har förstått vad som pågått och försökt att förändra…

Ledsen över vem som kommit i kläm, över att någon jag älskar så djupt har mått så dåligt under så lång tid…

 

Förbannad…att man inte fattar bättre, vad är det för fel på folk?!?!

Man ska inte hänga upp sig på småsaker, inte lägga energi på det man inte kan förändra.

Men ibland är det svårt att tänka klart, att vara stark, att låta det ”rinna av en”…

Speciellt när det berör mina barn…INTE okej!

 

Känner mig stark, är stark…men vill inte längre vara den som är det, den som tar hand om, den som fixar allt.

Vill bara krympa ihop, bli liten igen, kramas om, få löften om att allt kommer att bli bra…

Kunna släppa, inte ha all kontroll, inte behöva ordna allt.

Vill bara vara…en liten stund i alla fall!

 

Ta emot MIG när jag faller…snälla <3

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Håll alltid ett fönster öppet för nya möjligheter...Kram!
 
 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Nannie

Jag förstår att du känner dig ledsen, arg o besviken men vi är fler runtomkring dig som finns här för dig...för att ta emot dig när sim helst <3 och även när din familj faller så håller vi ett varmt tag om dem!

2014-05-31 @ 08:15:14
Postat av: Tina


Jag har läst din blogg länge och jag ska ärligt säja: Du är född till att vara Mamma!:) Din kärlek till dina barn lyser genom bloggen:0) Det är sååå vackert!
// Kramar, Tina

2014-06-02 @ 11:45:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0