bloglovin

Tankar och funderingar...och oroligheter

2014-03-03 | 09:44:00

Har knappt sovit en blund i natt…Så många tankar och funderingar som snurrar och surrar i skallen.

Grabbarna fyra åkte igår kväll till sin pappa, efter en veckas härligt Sportlov ( skriver mer om det sen ).

Blev en något strulig överlämning och allt känns bara så fel.

Fel att pojkarna tvingas bo varannan vecka på olika ställen. Nytt hus, ny säng, nya saker och framför allt nya rutiner.

Är som om de måste vara två olika personligheter de olika veckorna.

Ett ”pappa jag” och ett ”mamma jag”. Måste ju vara skitjobbigt ju…

När båda föräldrarna bor under samma tak tror jag att det blir mer jämvikt. Mamma sättet blandas med pappa sättet, och så gör även barnens personlighet.

Nu dras det till sina ytterligheter vardera vecka och jag tycker så jäkla synd om grabbarna som tvingas ha det så.

Men de är ju inte ensamma om ett bo och leva på det viset och jag kan inte, hur mycket jag än vrider och vänder på det, komma på ett sätt att fixa till det.

Det är som det är liksom, och antar att det bara är att gilla läget.

Men det gör jag inte…Jag känner mig snarare som en stor värdelös skit mamma som gjort så att mina barn måste ha det på det här viset.

Ibland känns det lättare, ibland svårare, NU känns det svårt.

 

 

 
 
 

 

Det är absolut inte så att jag och pappan på något vis bråkar inför barnen, vi diskuterar knappt något alls när de är med, utan strulet vid överlämningen gällde snarare ett exempel på den här ”personighetsklyvningen” hos pojkarna och vi tabbade oss och satte de i en lite av en välja mamma eller pappa situation, vilket var ett stort misstag inser jag nu efteråt, när jag såg hur komplicerat allt blev.

Löste sig ju såklart rätt smidigt ändå, men det gör ont att inte ha de här nu och jag är mäkta irriterad på mig själv över hur situationen är och hur liten makt jag har att kunna förbättra och underlätta för pojkarna…*det suger*

 

 

 

Lillfisen Mliton är hostig och rosslig och det piper och skorrar i bröstet på den lille när han andas. Pigg i övrigt och ingen feber, men nog så jobbigt ändå, speciellt när han ska sova.

Hoppas han piggnar på sig snart och gärna till helgen, då det äntligen är dags för lillemans dop.

Dopet ja, en tillställning vi har valt att hålla i liten skala denna gång.

Därför har endast släkten bjudits in och inga vänner alls.

Min släkt är yttepytte minimal och representanter från ”min sida” blir endast min mamma och pappa och kära kusinen.

Syskon har jag ju inga och mor/far föräldrar finns inte med oss längre. Och min morbror och hans barn har sedan länge, länge bott i södra Tyskland. Så tur är väl att i alla fall ena kusinen valt att flytta tillbaka till Sverige och har möjlighet att ansluta till Miltons dop.

Tur då att Lasses släkt är lite större, så det slipper bli nästintill tomt i kyrkan :-)

 

 

En hel del att fixa innan lördagen…Träffa prästen, se över vad alla i familjen ska ha på sig för fint och leta fram bra och fina ”skrivelser” att läsa upp vid dopceremonin.

Jag vet, skapligt ute i sista minuten, men det har f-n varit fullt upp här hemma dagarna i ända.

Men nu måste saker och ting bli klara, Miltons dop ska ju bli perfekt, så det så ;-)

Dopdagen som även är hans 5 månaders dag, stora killen <3

 

 

 

 
 
Liten Lars Milton, snart 5 månader och snart även döpt :-)
 
 
 
 

Måste försöka få tag på någon ”vettig” person vid Barnmottagningen idag. Det är vår lilla sessa som nu gör oss max oroliga.

Filippa har under lång tid nu druckit väldigt mycket under ett dygn, och nu menar jag massor. Hon sveper i sig mugg efter mugg med vatten och dricker en hel massa välling så fort hon vaknar till på natten.

Tog upp det med BVC senast jag var där för att väga och mäta Milton, men det ansåg de bara vara bra att hon drack. Så bra för barnet att få i sig mycket vätska, tyckte de.

Visst, men det måste ju finnas någon begränsning, men det verkar inte Filippa ha. Hon kan dricka hur mycket som helst, och kissar igenom blöja efter blöja…

Har ju naturligtvis googlat en massa på detta och diabetes är ju en tanke som uppkommit, men hon är inte alls tröttare än normalt, och jag har uppfattat det som om det skulle vara ett tydligt tecken vid diabetes.

Tänker tillbaka på när Melwin insjuknade. Han var supertrött och drack massor, massor. Kunde ligga i vagnen en hel dag ( trots att vi var på Leksands Sommarland etc ) och bäljade i sig mugg efter mugg med dricka.

De flesta trodde ju på diabetes, men med ett enkelt blodprov så slogs den tanken bort, hans socker var högst normalt.

Sen upptäcktes ju hjärntumören och den ”naturliga” förklaringen till varför han var så trött. Men vid tillfälle, några månader senare tog jag upp detta med det stora vätskeintaget och frågade en läkare varför Melwin varit så törstig hela tiden. Hon svarade att det mest troligt berodde på att tumören hade påverkat saltbalansen hos Melwin och därför gjort honom så törstig.

Så en tanke är nu att Filippa skulle ha något knas med just hanteringen av saltbalansen eller ämnesomsättningen på något vis, men vad vet jag, man spekulerar ju bara, ”lekman” som man nu är…

Hoppas på att få komma och lämna lite sessa blod så får man ju lite koll på värdena i alla fall.

Men ni vet ju hur det är i sjukhusvärlden, lättare sagt än gjort många gånger att få gehör för sina oroligheter och funderingar.

Blir väl att till att kämpa och kriga en del..igen!

 

 

 

Wish me luck!

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Marie

Läser din blogg, men kommenterar nästan aldrig!
Ville bara säga, att ibland blir det fel fast man vill så väl! Mina barn blev också skilsmässobarn, och det är mycket jag tänker på med smärta fast det är mer än 35 år sen! Ett mammahjärta är lättblödande!
Hoppas det går bra med din lilla sessa nu! Hon är så söt, precis som alla dina barn!

Kram/Marie

2014-03-03 @ 14:20:57
Postat av: linda

Nej men detta är ju de vuxnas ansvAR att styra upp, det är ändå ni som valt att separera en gång i tiden och det är bara att om inte gilla läget så göra det bästa av det..att de är olika hos er är nog inte så konstigt, ni är väl inte lika, en sak har de mig dig och en annan med pappa som älskar dem lika mycket

2014-03-03 @ 14:44:47
Postat av: Tommy

gör det du tycker är rätt

2014-03-04 @ 21:00:39
URL: http://tomatens.blogg.se/
Postat av: tiptip

jag fattar precis vad du menar och lider fortfarande av att jag plågade mina kids med varannan vecka. och det var jag som skildes och deras pappa var och är en bra pappa men inte tusan gillade de att fara fram och tillbaka varannan vecka. vem skulle göra det liksom? jag tycker det är bra för alla om man är ärlig. eller åtminstone för sig själv. det är verkligen bara en konstruktion som går ut på att de vuxna ska få ut max av situationen. sedan har jag inte sagt att barnen ska bo hos mamma per automatik men tror att ett grundhem alltid är enklast och självklart den andra föräldern ofta och långa helger och nära.

2014-03-05 @ 13:05:34
Postat av: Kia(ängeln Simons mamma)

Hej Anna,hur har det gått med lilla "Sessan"?Lyckades du få tag på någon sköterska som kunde ta prover på henne?Håller tummarna för att det är ok.Kramar Kia

2014-03-05 @ 13:36:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0