bloglovin

Tid för förändring...

2014-07-31 | 09:41:00

14 dagars tvätt gick ju rätt bra och snabbt att ta reda på i detta väder. Torkar på nolltid i värmen och jag är redan klar :-)

Så nu hinner vi riktigt njuta av sommaren igen…

Husvagnen står redo för avfärd, men vi håller oss nog hemma till nästa vecka i alla fall.

Sen beror det helt på vart solen väljer att skina, vart vi drar någonstans.

Måste ta till vara på och njuta av sommaren bara liiiite till. Så flyttar den på sig följer vi efter ;-)

Har ju faktiskt blivit lite svalare redan, men det är väl nästan bara skönt.

25 grader istället för över 30 gör ju att man i alla fall kan andas normalt och orkar ta tag i saker utan att bli dyngblöt i svett ;-)

Älskar sommaren, men runt 25 grader är fullt tillräckligt i värme anser jag!

 

Ganska skönt att vara på hemmaplan också…

Även om jag redan längtar ut lite med vagnen…igen ;-)

Inte minst kissemissarna var glada att vi kom åter, och mycket kattmys bli´re…

 

 

 

 

 Mys med finaste lilla Mimmi <3

 

 
 
Lunch i värmen vid hemmaplans badet, Esklin :-)

 

 

 

Har ju den ”lilla” familjen nu…

Robin, Melwin och Vincent är hos sin pappa och de har flytt landet i en vecka ;-)

Känns alltid jobbigt och tomt i mammahjärtat när gossarna inte är hemma, och lite extra oro medför ju det givetvis när de inte ens är i landet.

Men tiden går ju som bekant fort…hoppas jag ;-)

*Vill ha de här JÄMT!!!*

 

 

 

Har så många funderingar nu, så många planer som jag verkligen önskar förverkliga, men vet inte riktigt om jag kan och törs…

Ska man ”bara” nöja sig med det man har och försöka hitta harmoni i tillvaron, när man innerst inne känner att det är något som saknas, att man vill mer, man är liksom inte riktigt nöjd…

Eller ska man våga satsa…på det lite mer okända, på något helt nytt, på det som är så nytt och spännande att det liksom skrämmer på samma gång.

Hjärtat säger Go for it…Men hjärnan tvekar på förmågan och törs jag ?!?!

 

 

 

 

Har hänt så otroligt mycket i mitt liv, det har aldrig varit lugnt, alltid hänt saker, om varandra och jag har tvingats vara stark när jag egentligen inte har haft några krafter kvar.

Och jag har bara följt med…

Hängt på i livets berg-och dalbana i en hiskelig fart och jobbat mig igenom motgång efter motgång.

Fått en klapp på axeln…”du är så strark Anna, du fixar allt du”

Men jag har aldrig känt mig särskilt stark, mestadels är jag liten, så liten inombords…men jag måste ju!

Kanske är dags nu att jag tar tag i livet, att jag bestämmer hur mitt liv ska se ut, att jag verkligen satsar och gör det jag tror och känner ända in i hjärteroten är det bästa för mig, mina barn, min familj!

Kanske är det dags att dra i nödbromsen nu, stoppa berg-och dalbanan och verkligen göra det man tror på och satsa på det man verkligen vill…

Kanske är det min tur nu…

Men vågar jag…???

 

 

 

 
 
 
 
Men nu är det dags att ta tag i den här dagen i alla fall, för det är inte vilken dag som helst, utan min alldeles egna pappas födelsedag!
 
 
 
 

 
 
 
 
 
Kommentarer
Postat av: Linda

Måste bara fråga en sak... Du får välja själv om du vill svara. Träffar inte Albin sin pappa nånting alls? Inte ens nån helg då och då eller en vecka så här på semestern?

Svar: Nej han träffar inte sin pappa alls...
Anna Silfver

2014-08-01 @ 09:00:47
Postat av: Varit i din situation

Jag tycker du är inne på rätt spår! Dags att göra vad Du vill, vad Du behöver. Sätt dig själv först för en gångs skull, vem kan klandra dig? Behöver inte alls vara på bekostnad av dina barn elle ngt annat. Gå på magkänslan, gå inte o fundera. Kram

2014-08-01 @ 17:13:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0