En rätt liten familj...

2014-01-27 | 17:10:00

 
 
 
 
 
Halloj här från soffhörnet :-)
 

 

 

 

En riktig hockey helg har vi haft.

Lördag morgon började redan klockan 05 för oss, avfärd mot Björbo och en heldags cup för Albin och hans FAIK.

Väl hemma igen, vid halv tio tiden, skapligt trötta och lite smått frusna.

Men det gick riktigt bra! Grabbarna kammade hem ett silver och våra minstingar skötte sig galant, även fast hela lördagen tillbringades i en ganska så kylig ishall och det blev en lååååång dag ;-)

 

Söndag, vilodag…knappast ;-)

Dags för hockey igen, men i alla fall på hemmaplan.

Själv hade jag kafeteria tjänst, men hann ändå med att se sonen göra mål *lycka*

 

Huset fullt i barn igen, men jag känner ändå att jag har en relativt liten familj.

Då jag i morse hann med att se storfamiljen från Familjen Annorlunda vars familj består av hela 12 barn!!! Helt galet, men ska bli så skoj att se de nya avsnitten ikväll…vi kommer alla sitta bänkade framför tv:n här hemma :-)

Fick i morse se hur hela den gigantiska familjen kom gåendes in till TV-huset, klockan 7.40 på morgonen!!!

Alltså fatta…NÄR måste man då kliva upp för att hinna få i ordning 12 barn plus sig själv inför direktsänd TV.

Är glad att jag slipper testa det, skulle aldrig mina nerver hålla för ;-) Är djupt imponerad av dessa två föräldrar som bemästrar allt som hör en 12 barns familj till!

 

Så det känns rätt lätt och skapligt ”relaxat” att nu sätta igång med matlagning för endast 6 små barn…jag har ju en rätt liten familj, trots allt, jämförelsevis alltså ;-)

 

 

Kram på er!

 

 

 
 
 
Dags att mumsa semlor igen, och vi är ju inte nå sämre vi ;-) Melwin ÄLSKAR semlor!

 


Håll tummarna...

2014-01-22 | 23:21:30

 
 

Full fart här hemma, från morgon till kväll och även på nätterna.

Att ändra om hemmet är inte gjort i en handvändning vill jag lova och jag fattar inte att vi har SÅ MYCKET prylar att flytta runt på.

Men nu är det som det är och att färdigställa alla barnens olika rum tar sin lilla tid…fastän man konstant  försöker lura sig själv och tänka att det ändrar man väl lite snabbt sådär ;-)

Kan kanske bero på allt runtomkring då. Jag menar vardagen är ju fullspäckad som den är ändå, utan renovering och extra hemmafix.

Men det är ju så roligt att hålla på och det kommer bli väldans bra när det väl blir klart…nångång ;-)

Kommer givetvis att visa lite ”homestyling” bílder framöver, men inte förrän det är fixat och klart!

Känner mig dock som världens mest asociala människa :-( Då jag befinner mig i stort sett enbart i hemmet och fixar och donar, med små undantag för någon hockey grej eller annan barnaktivitet...Men snart så, go vänner, planerar jag att börja umgås igen ;-)

 

 

Hade lite bonustid med prins Vincent idag och vi firade hans namnsdag med ett frukost paket och att sedan mumsa pannkakor till lunch.

Följt av en fika med vaniljhjärtan, som Vincent tyckte var jättegoda, förutom vaniljen som han gärna varit utan ;-)

 

 

 
 
Namnsdagsbarnet Vincent och syster Filippa i väntan på pannkakelunch :-)

 

 

Nu har han fortsatt ”pappaveckan” hemma hos pappa igen, tillsammans med brorsorna och vi ses åter på söndag  *längtar*

 

Imorgon är en spännande dag för vår Robin och hans klass som ska åka till Västerås och medverka i Vi i Femman!!!

Lindgårdsskolans klass 5 har nämligen tagit sig hela vägen till länets kvartsfinal.

Stort av de att ha lyckats gå så långt och nu håller vi tummar och tår för att de ska klara sig hela vägen till finalen som går i Malmö.

Imorgon torsdag kl. 17.00 i radio P4 Västmanland kan man höra den spännande kvartsfinalen, missa inte det, och kom ihåg att hålla tummen hårt för Robins klass! *heja heja*

 

 

 

 
 
 
 

 

 

 

 

 

 


Vincent...dagen till ära

2014-01-22 | 07:22:00

 
 
Prins Vincent är här idag, fast det är "pappavecka".
Lite egentid med mamma ( och med syster o lillebror såklart ).
Mamma o Vincent får mysa själva i soffan på kvällen, busa lite och äta lite extra gotte, får sovmorgon och slipper dagis en dag.
Och inte vilken dag som helst, för idag är det hans namnsdag...Vincent står det klart och tydligt i almanackan :-)
 
Självklart blir det ett litet paket till frukost och en go´fika med mamma och småsyskonen under dagen!
 
 
 
Grattis på namnsdagen finaste prins Vincent <3 
 
 
 

Höll ju på att glömma...

2014-01-21 | 13:49:47

 
 
 
KRAMENS DAG IDAG...SÅ KRAM PÅ ER ALLA!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinter när den är som bäst...

2014-01-21 | 10:35:59

 
 
 Hej hej, härifrån gymmet ;-)
* Liten Milton 3 månader *
 
 
 
 

Helgen har ännu en gång liksom svischat alldeles fort förbi och vardagen är åter ett faktum.

Vill ha helg jämt ju. Alla barnen hemma, inga tider att passa, göra lite som man vill och bara umgås…

Men men, man skulle ju såklart inte uppskatta helgen om den infann sig jämt så. Det är väl bara att bita ihop och skapa lite vardagslyx som gäller istället ;-)

 

Mycket av helgen gick åt till att färdigställa Robins nya rum och skruva ihop lite möbler som kom med hem från vår Borlänge tripp.

Ikea besök och träffa våra goa vänner över en lunch :-)

Mycket fix är det här hemma, men fint blir det allt, när det väl blir färdigt!

Robin har sovit hela veckan i sitt nya och lille Vincent i sitt ( vilket är Robins ”gamla” rum ).

Funkade klockrent och nöjda gossar…

 

Men hur mycket saker samlar man på sig egentligen????

Finns ju hur mycket som helst att plocka runt med och varje möbel som ska tömmas för att kunna flyttas verkar ju innehålla precis hur mycket som helst ;-)

Tar sin lilla tid vill jag lova. Men sen tycker ju ”pedant Anna” att det är ganska så roligt att pyssla och dona med allt sånt här fix också, så kanske tar det lite extra tid, gäller ju att få bra ordning liksom…

 

En ganska så bra syssla det här med att renovera och fixa till hemmet, så här i januari. Ny start på året och nya krafter.

Mysigt att bara ”boa in sig” tillsammans i hemmets vrå ;-)

Men vi har ju faktiskt tittat ut nån sväng också ;-) Några turer till ishallen för hockey träning och så blev det lite pulka/snowracer åkning ute i det härliga vintervädret i helgen :-)

 

 

 
 
Finaste storebror Robin <3
 
 
 
 
Full fart i backen för Filippa och Melwin
 
 
 
 
 
Vincent testade att åka på lite av varje i backen ;-)
 
 
 
 
 
 
Liten sessa, redo för backen :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 Goa Melwin <3
 
 
 
 
 
 
 Kram till er alla!
 
 
 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


En sån där dag...

2014-01-16 | 22:55:00

Sitter och väntar på att de två ”största” kidsen ska komma hem. De är ute och nattsuddar med sin pappa…Hockey i Leksand för att heja fram hockey laget HV71. Och de vann visst, så grabbarna måste ha gjort ett bra jobb ;-) Skönt, då är de nöjda och glada när de kommer hem :-)

 

Helt plötsligt slår alla till att somna tidigt och det är nu bara jag vaken här hemma. ”Snaske” misstänker jag dock kan tänka sig en liten tuttslurk snart, men några rader hinner jag kanske plita ner…

 

Har gått för runt här hemma, minst sagt…dag som natt, med ett litet undantag för natten till onsdag då ALLA barnen sov som små stockar hela natten, och man trodde knappt på det själv när man väcktes och upptäckte att det var morgon. Vanligt morgon, dags att gå upp morgon, inte mitt i natten, inte okristligt tidigt…och på väldigt länge kände man sig faktiskt aningen utsövd!

Tack och lov att dessa ”himmelska” nätter inträffar då och då, hur skulle man annars mäkta med småbarnsåren med nästintill obefintlig sömn allt som oftast tro???

 

Vincent inledde veckan med att bli sjuk. En kräka, så vi misstänkte magsjuka, men sen blev det just inget mer med det hela än feber. Tack och lov, för kräkor är ju helt klart bland det värsta.

Vet inte riktigt vad det var för bacill han hittat på…Han låg däckad en dag, men var sedan åter piggelin.

Nu är det prins Melwins tur och han ligger het som en kamin i soffan. Hoppas verkligen febern går ner snart…Men han har druckit mycket under dagen, så det borde väl vara lugnt på den fronten i alla fall.

Innan den höga febern kom hann vi med ett besök vid Västerås sjukhus. Melwin träffade där sin neurologläkare Mattias för den årliga neurologkollen.

Allt verkade fint och Melwin gick åter igen igenom ”besiktningen” med betyget MVG :-)

Om inget avvikande uppkommer så är det inga sjukhusbesök mer planerat för Melwin förrän efter sommaren, då en ny magnetkamera röntgen ska göras för att kunna bedöma hur ”Klumpen” ( tumörresten ) har tett sig under året.

Skönt för honom att slippa fara så mycket till sjukhuset fram och tillbaka…utan han kan enbart koncentrera sig på att ”bara vara barn”, precis som det ska när man är sju, snart åtta, år gammal :-)

 

Inte alls roligt att köra bil till Västerås idag inte. Halt och en del avåkningar på vägen, vissa riktigt illa.

Riktigt läskigt att köra omkring då, med de bästa man har i ”lasten”…men måste man så måste man.

Gick ju bra, kan man ju konstatera här i hemmets lugna vrå, men är ju fortfarande skapligt nervös över grabbarna som fortfarande är ute och far, på väg hem från Leksand på isiga vintervägar…*kom hem nu, tack!*

 

Tittade på nystart av The Nanny ( eller vad det nu hette ) på TV nu ikväll, vilket var en ganska så bra avslutning på en minst sagt kaotisk dag, och då syftar jag enbart på småttingarnas humör…

Filippa har varit högt och lågt, här och där på samma gång och gått upp i falsett och levererat x antal illtjut i stort sett hela eftermiddagen. Sparkat och rivit stackars storebror Vincent och gjort små ”sattyg” så fort hon fått chansen.

Skapligt tålamodsprövande kan jag lova och min huvudvärk nu är inte att skoja om…

För som om inte det räckte har den annars så lugna och timida lilla bebisen Milton visat sig från sin allra kinkigaste sida och absolut inte velat ligga ner, utan skulle bli buren, buren och åter buren eller tutta, tutta och åter tutta. Så mycket att man liksom inte alls slutar när man ska utan spyr ner hela sig själv och sin omgivning…

Ingen bra kombo tillsammans med en ”skrik Berta” ;-)

Ja, ni förstår säkert vad jag menar, det har varit en sån där dag helt enkelt, som man helst bara vill lägga sig ner och sova bort ;-) * en småbarnsförälders vardag *

 

Så blev väl inte dagen, eller mitt humör heller för den delen, direkt bättre av att jag åter igen påmindes om den där jävla cancerns framfart.

Vänner som fått tunga besked och en liten kämpe som har det riktigt tufft.

Det suger verkligen musten ur en och tankarna sätter fart och snurrar på högvarv.

F-n vad livet är orättvist och fy i h-vete vad jag hatar den där jävla sjukdomen!!!

Många svordomar, ber om ursäkt, men jag kommer inte på något ”klokt” att skriva om det hela.

Är bara så förbannad, irriterad, ledsen och även rädd över allt som cancern orsakar och allt den för med sig…punkt slut!

 

Delar med mig av en låt. En låt som en pappa vi lärde känna under Melwins behandlingstid vid Akademiska har skrivit.

Den är skriven till hans lilla dotter Tilde och handlar om henne och hennes cancer.

Jag tycker den är riktigt bra!

 

 https://www.youtube.com/watch?v=VXMaGJzyyG0&feature=youtube_gdata_player

 

 

 

Nej, nu får "de stora" ta och komma hem...

 

KRAM PÅ ER!

 

 


Mamman som skäms...

2014-01-10 | 13:31:00

Så var det snö ute igen…Sådär halvkul som jag nu tycker det är ;-)

Men men, den försvinner säkert snart för sådär överdrivet kallt är det ju knappast, än i alla fall…

 

 
 
Lite snö på vår gård 
 
 

 

Nyss hemkommen från sjukan. Denna gång var det prins Albin som hade ont, öronvärk.

Det konstaterades en skapligt stor öroninflammation i vänster örat. Läkaren var förvånad över att Albin hade kunnat sova så bra som han ändå gjort i natt, då det var en väldigt buktande trumhinna han såg.

Och visst hade han riktigt ont när han kom hit igår kväll, men värst var nog när lillasyster skrek till med ett av sina falsett liknande skrik, då blev han nästan gråtfärdig stackarn, så ont gjorde det i örat…*skrik Berta ni vet ;-) *

Penicillin, hemma från skolan och vila! Men det som svider mest för Albin är ju det faktum att han måste avstå hockeyn på ett tag…det gillas inte, men är ett nödvändigt ont såklart.

 

 

 
 
 Albin och katten Mimmi myser och vilar upp sig ihop framför NHL spelet, det närmaste Albin kommer hockey just för tillfället ;-)
 
 

 

Lille Milton har idag gjort ett stort framsteg, i alla fall räknat i en liten tre månaders bebbes liv ;-)

Han lyckades på eget bevåg ta sig från ryggläge till att ligga på magen…*duktiga lille gosse*

Tänkte lite snabbt då att det ska jag skriva in i hans egna bok…men kom sen direkt på att någon sådan hade ju faktiskt inte införskaffats. Vid närmare eftertanke, inte till lilla sessan heller!

Hittade en för mig till synes ny ”bebisbok” , som också var så gott som ny, men visade sig vara Vincents. Då hans namn i alla fall hade blivit skrivet i boken, men det var typ också allt…

Stackars små barn, som har blivit sån stor syskonskara att mamman inte ens klarar av att skaffa och skriva ordentliga, innehållsrika och fina små bebisböcker att ta med sig i bagaget när man flyttar hemifrån *skäms på mig, inte okej!!! *

Tur att jag i alla fall plitar ner ett och annat här i bloggen…alltid något ;-) Måste verkligen ta tag i det där med bebisboks skrivandet…Kan det inte bli i alla fall lite förlåtet och aningen godkänt om man liksom fyller i lite i efterhand, efter bästa förmåga och på nåt litet vis ”höftar till” lite ;-) eller…???

 

 

 
 
Liten Milton, så glad över att ha kommit på sin nya förmåga...
 
 
 
 
 
 
...kämpar och kämpar, och vips
 
 
 
 
...så har man hamnat på lilla magen istället *lycka*


 
 
 
Och plötsligt har man blivit så stor att man faktiskt kan spela lite tv-spel med storebrorsan ;-)
 
 
Kram och trevlig helg till er alla <3
 

 

 


Tillbaka igen...

2014-01-08 | 23:59:00

...till det som kallas vardag.
Men nog har vi väl haft en lång välbehövlig ledighet i alla fall. Kan ju jag säga, som typ alltid är ledig ;-)

Hur som helst kan jag tycka att det är skönt att allt drar igång igen och blir lite mer som ”vanligt”.

Alla är på plats där de bör vara när man ringer och söker någon. Affärer är öppna som de ska och skola och aktiviteterna startar upp på nytt.

Man vet, kort och gott, i stora drag hur en dag kommer att se ut…skön känsla för en kontrollmänniska som jag.

 

Idag testade Melwin en ny aktivitet, då han for på Innebandy.

Flera av hans klasskompisar spelar, så han var sugen på att själv testa och han verkade gilla det, så det blir nog att köra innebandy nu för honom ett tag framöver.

Tycker det är skoj att han vill testa olika sporter och inte låter sig begränsas av vad han gått igenom.

Han kämpar på och vill han spela Innebandy så ska han spela Innebandy.

Så längtar han till att fotbollen ska starta igen, fotbollsfantast som han är :-)

 

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att kylan ska dra in över landet.

Nu när julen ändå är över kan man väl lika gärna strunta i allt vad vinter heter.

Hade det lite såhär lagom milt ett tag för att sedan direkt byta till vår.

Härliga vårtecken har ju tydligen redan visat sig på vissa ställen, men jag vet det är alldeles för tidigt.

Men snö kan vi väl ändå hoppa över i år då, nu när julen redan varit grön…

Fast visst, då kommer den lilla aspekten att grabbarna gärna vill åka skidor och prova sina Snow Kicks de fick i julklapp, och DÅ behövs ju snö.

Men nej, det räcker inte…jag vill ha värme nu istället och slopa allt vad vinter heter.

Fast nu har man ju inget alls att säga till om i det fallet och har ”vädermänniskorna” rätt blir det kyla och is redan till helgen, riktig vinter alltså, precis som sig bör i januari månad ;-)

 

 

 

 

Lille Milton var idag till BVC för 3 månaders kontroll...Fatta, tre månader!!!

Min lille bebis bara växer och växer, alldeles för snabbt, i mammans tycke ;-)

Skämt å sido, nog växer han alltid, vår minsta prins, både på längden och på bredden.

En liten "heffaklump" är han allt, och vi kan åter igen konstatera att mamman har nog grädde i sina tuttisar ;-)

 

Strax över ett kilo hade han gått upp nu sen sist och vågen visade hela 6890 g, och lång och "ståtlig" som han nu är så var han hela 63 cm lång...finaste lille Snaske <3

 

Men det var ett inte alltför roligt BVC besök då det innebar två sprutor i låren.

Aj, aj, aj, han blev så ledsen liten prins och det skar rakt igenom mammas hjärta, och till och med "stora, tuffa" lillasyster blev chockad över hur tanten kunde vara så elak och ge lillebror två så stora, hemska sprutor.

Men nu är det gjort och gossen är vaccinerad.

Lite varm är han allt nu på kvällen och jag misstänker att det blir en orolig och febrig natt för lillprinsen :-(

 

 

 

 

Liten Milton, 3 månader idag och redan i hårdträning med krypningen :-)

 

 

Avslutar med några väl valda och ack så tänkvärda ord...

 

Kram på er!

 

 

 

 


Årets start...

2014-01-05 | 22:41:00

Årets första inlägg…har tyvärr dröjt en aning, men det är ju så mycket man ska hinna med nuförtiden ;-)

Lasse försöker lägga liten Filippa, som är så kolossalt övertrött så hon inte vet vart hon ska göra av sig själv.

Vi har ju lyckats vrida om dygnets timmar rätt så rejält så det är ingen ordning på någonting liksom.

Sessan sov till halv elva i morse, så i och med det blev det ingen middags vila, och så sent som vid fyra, fem ville vi inte att hon skulle sova middag, utan försökte istället lägga henne vid sjutiden. Hon somnade, men vaknade igen efter en liten stund, helt hysterisk och har varit omöjlig att få att somna efter det…Stackarn!

Imorgon blir det att väcka upp henne vid åtta, oavsett vad hon tycker om det, så hon kan sova middag igen och vi kommer in i ”normala” rutiner igen.

Men skönt att sova lite längre på mornarna har det ju varit, det ska jag inte förneka, men nu får det vara slut på slappet ;-) Blir ju uppenbarligen inte bra i längden…

Har sovit massor nu under storhelgerna, så jag har då ingen sömnbrist längre direkt, och det vore ju skam att klaga liksom. Sexbarnsmamma som får sovmorgon till tio, om hon vill, inte fy skam det.

Milton är nöjd och sover sött vidare bara han får sin tutte när han behagar, och matar honom det fixar jag ju mer eller mindre i sömnen ;-)

Filippa har ett väldigt välling sug, just på nätterna och ibland kan det bli upp till hela tre flaskor, men däremellan sover gott.

Kanske inte helt lämpligt med så mycket välling nattetid, men att ta strid med den damen, mitt i natten dessutom, det aktar man sig för…Det går väl över nån gång antar jag.

 

 

 
 

Liten sessa, totalt slutkörd efter allt julfirande ;-) Men sova sött i sängen kändes inte helt rätt...

 

 

 
 
Jag har en ytte pytte liten släkt, men dessa två fina kusiner har jag i alla fall, Isabella och Désirée <3
Vid årets slut kom de på ett kärt besök, vilket inte är alltför ofta, då Bella bor i södra Tyskland...
 
 
 
 
Milton växer så det knakar och närmar sig tre månader. Han gillar sitt baby gym...
 
 
 
 
 
 ...och får gärna leksällskap av sin syster :-)

 

 

 
 
Filippas favvo för tillfället är att leka med sin tågbana och sina tåg hon fick vid jul, så det tillbringas en hel del tid där :-)
 
 

 

Gossarna fyra är hos sin pappa nu, efter att ha varit här i hela två veckor.

Tomt och mammahjärtat saknar så att det gör ont. Kommer nog aldrig att kännas ”rätt” att ens barn bor någon annanstans emellanåt, men nu är det så det är och ”vuxen” som man förväntas vara får man försöka göra det bästa av situationen…

Men imorgon kommer de hit en sväng och vi får KRAMAS *längtar*

 

 

Så har det påbörjats lite husfix här hemma, och så ska ju julen ut också, mycket nu ;-)

Lika glad, upprymd och entusiastisk som jag är av allt som har med julen att göra innan jul, lika trött och less är jag på alla tomtar, granris och julkulor efter jul, och vill bara att allt ska bort, direkt efter nyår.

Men det tar ju sin lilla tid och är inte gjort i en handvändning precis. Var sak på sin plats liksom ;-)

 

 

 

Rum före renovering...här är det tänkt att det ska betydligt ljusare och finare och Robins nya rum ska ta form :-)

 

 

 

Jag och Lasse då, hur är det egentligen??? Ni  är ju några som undrar och som jag skrivit tidigare…Vi tar en dag i taget!

Vad annat kan man göra liksom, så är det väl mer eller mindre för alla ;-)

Men visst har vi mycket känslor som ska redas ut, tas om hand och vi jobbar för att relationen ska bli så bra som möjligt.

Viktigast i alla lägen är ju barnen, och de är och ska så också vara i fokus, både gemensamma och "bonus" barn.

Barnen är ju tyvärr de som nog mått allra sämst i allt detta tumult vi har "ställt till med", och nu är det f-n vår uppgift att fixa allt till det bästa igen, så det så!

Visst har vi en hel massa känslor för varandra, trots att kärleken fått sig en rejäl törn, från båda håll.

Hade det inte funnits barn med i bilden så hade man nog gett upp, vänt på klacken och liksom bara struntat i alltihop.

Men våra barn är verkligen värda att kämpa för, är värda det bästa, är värda att må bra. Och vi är ju faktiskt också värda att må bra...

Så vi börjar väl med att vara lite mer rädda om varandra, lyssna på varandra, prata med varandra, respektera varandra, så får vi se vart vi hamnar.

Kanske låter som självklara saker, men det är saker som vi tyvärr glömt bort och vi hamnade på något knasigt vis i en ond nedåtgående spiral som ledde till ett svart hål, där vår kärlek landade.

Men kanske går kärleken att fiska upp igen, kanske kan den växa sig stor igen, kanske går den att rädda...?!?!

Kan man ju i alla fall aldrig få reda på om man inte försöker...och visst är det värt ett försök!

 

Jag mår tusen gånger bättre nu än för några månader sedan, ska jag ärligt säga.

Är inte så mycket för att tänka tillbaka och spekulera och rota i det "förflutna", men visst var det en otroligt extrem situation.

Det som är gjort är gjort, rätt eller fel, vem som gjorde vad eller inte...det ältar jag inte, lägger faktiskt ingen energi att tänka på det ens.

Det som var, det var...Nu är det huvudsaken att alla får må bra igen, stor som liten!

 

Att vara ( mer eller mindre ) själv med sex barn var absolut ingen lek ska jag säga, och jag beundrar VERKLIGEN de föräldrar som lever så jämt. Jag trodde ett tag, helt från hjärtat, att jag skulle gå under...

Det var hemskt...jag kunde inte äta, inte sova, räckte inte till någonstans och var bara ledsen, arg, besviken om vartannat, konstant!

Tänkte att jag nog aldrig skulle kunna vara riktigt glad igen, inte kunna skratta sådär hjärtligt. Att jag alltid skulle vara trött, stressad och surig...och bara blotta tanken att alltid ha det så var fruktansvärd!

Som sagt, jag vet att det finns de som lever med det varje dag, många som kämpar ensamma, och som klarar det galant.

Det hade väl jag också gjort, tids nog...måste man, så måste man. Man har ju inte alltid enkla och klara val i livet.

Men då är vi där igen, ingen mådde bra, och så ska vi inte ha det...

 

Ensam är inte stark, ensam är ju bara ensam...!

 

 

Hur som helst är det fantastiskt skönt att ha återfått lite krafter.

Att ha hittat glädjen igen och att känna att man orkar med sina barn, vardagen och allt vad det innebär.

Jag SOVER om nätterna, jag äter igen och har aptiten tillbaka ( kanske lite för väl för mitt eget bästa, gravidmagen skulle ju väck ;-) )

Jag kan njuta av de bästa i mitt liv och jag är en betydligt gladare, tålmodigare och stabilare mamma...och det är för mig det allra viktigaste!

 

Puss på er!

 

 

 

 

 


RSS 2.0