bloglovin

Zombie varning...

2014-04-23 | 23:44:00

 
 
 
 

En rapport från zombieträsket…

Minisarna håller oss vakna, dag som natt, och både jag och Lasse är mer eller mindre som ”walking deads” ;-)

Närå, men aningen zombie liknande har vi nog blivit, så om vi uppfattas som trögare än vanligt eller allmänt flummiga så beror det kort och gott på utebliven sömn och inget annat.

Det är ”Sir Milton” som gått in för det här med att hålla oss vakna…

Han, den där söta, lugna och harmoniska lille killen, som somnade nöjt där man lade honom. Som var nöjd och glad mest hela tiden och så länge han fick sin slurk från ”spenen” när helst han behagade så var han den mest exemplariske lille bebis du kan hitta…typ.

Those days are gone, kan man säga och Milton har numera gått i en helt annan dimension. Nämligen vägra sova alls fasen…vilket är mindre skoj kan jag tillägga.

Han somnar ganska så lätt på kvällen, sisådär vid niotiden, sover ett par timmar men kör sedan igång med sitt äta, skrika och knöla hela natten race :-(

Bär och bär den lille pyttimalen, sittandes, ståendes, liggandes…jag ammar, ammar och ammar igen för att få honom att bli pömsig och somna om. Men nej, ibland känns det bara helt uppgivet och sådär fullkomligt omöjligt och man "sliter sitt hår".

Tills man helt plötsligt blir väckt av larmet och det är dags att kliva upp och få iväg alla till skola/dagis…smått förvånad över att han alls somnat och att man faktiskt fått sova liiiite, även om det var lätträknade timmar dock…Så gäspar man sig upp och tackar ödmjukast för att kaffe finns att frambringa :-)

 

Jag skrev minisarna, plural, eftersom sessan gärna blir väckt av lillprinsens nattliga härjande och ska då springa upp och sätta sig i soffan och/eller illtjuta så att man hoppas innerligt att hon inte lyckas väcka hela ”Paradiset” ;-)


Fattar inte hur de bara orkar hålla låda sen, hela långa dagen också, och knappt sova middag alls. För sova, det är ju läskigt, då kan man ju missa nåt viktigt...;-)

 

Småbarnsträsket när det är som bäst…( ironi )

 
 
 
 
 
 
Våra små "drygskallar" som gör allt för att hålla mamma o pappa vakna och minst sagt sysselsatta var minut på dygnet...Tur att de är söta också de små liven ;-)
 
 
 
 

Igår var jag, prins Melwin och lillprins Milton en sväng till Västerås sjukan.

Melwin har under en längre tid haft lite problem med sitt ”knapphål”, dvs det lilla hål/ärr som blev kvar efter det att hans sondknapp tagits bort, vilket gjordes för tre år sedan.

Hålet har varit rött, irriterat, ömmande och ett tag så vätskade det också.

Vi tog kontakt med sjukvården och de tyckte det var märkligt att det krånglade nu, så här lång tid efter borttagandet av knappen och vi fick komma in och träffa en kirurg.

En väl erfaren herre, den där kirurgen och han verkade kunna det mesta kring det där med sondknappar och deras vara eller inte vara…

Skulle det bli alltför mycket ”krångel” med knapphålet kunde man fixa till det genom en operation, vilket i sig även det kunde medföra komplikationer. Så det var inget han rekommenderade om besvären inte var värre än såhär och om det inte vätskade mer en just någon gång om året.

Det kunde ta lång tid innan allt läkte ut och togs om hand av kroppen, men tids nog skulle det tydligen bli bra.

Bara vänta och hålla koll så att inget blev sämre i alla fall.

Skönt att slippa operation tyckte både jag och Melwin och drog hemåt igen, efter att gjort en snabbkik i storstan, så där på tu man hand :-)

Inte ofta man får egentid för var och ett av barnen. Har ju oftast minisarna med, vilket jag hade nu också, men ”bara” en, lille Snaske, men han räknas knappt, så liten han är ;-)

Men dit maten ( JAG ) går, följer Snaske, så är det ju bara…ett tag till i alla fall!

 

Fast den något drygare varianten av minisar, vår kära sessan, fick stanna hemma, och det är lyx tycker alla av grabbarna.

Låter kanske hemskt, men ni fattar nog hur jag menar. I alla fall ni som har en egen vilda matilda hemma, som skriker, ”bossar” och röjer som få och är envis som synden, NI vet precis vad jag menar.

Ni förstår vad gossarna menar när de säger att få sessan med sig är en nitlott…

De menar ju såklart inget illa och lika glada och kärvänliga mot sin lillasyster är de ju givetvis. Men ibland kan det vara riktigt skönt att slippa ha med henne när man ska nånstans, det blir liksom lite lugnare allting, det kan man inte komma ifrån, hur mycket vi än älskar vår alldeles egna lilla sessa skrutt <3

 

Igår var just en sån dag för Melwin och han och jag fick möjlighet att umgås lite mer än vanligt.

Prata, mumsa lite extra gott och göra lite affärer…mysigt och välbehövligt!

 

 

 
 
 
 
 
Åter igen ett sjukhus besök för vår Melwin, som är skapligt van vid allt vad läkare och sjukhus heter
 
 
 
 
 
 
Lillebror Milton med som ett glatt stöd, och visst livar han upp det tråkiga sjukhusbesöket allt :-)
 
 
 
 

Händer inte alltför ofta att jag kan dra iväg utan sessan och eller kanske några fler barn.

Har ju väldigt skralt med barnvakter…

Inga syskon att tigga hjälp av har jag heller, ensambarn som jag nu är, men då är det ju en väldans tur att Lasse har en sån kanoners till syrra.

Faster Anna ställer upp närhelst hon kan och det bästa av allt är att kidsen bara älskar´t :-)

Vincent ville till och med att Anna skulle flytta in hos oss, för gott, när hon skulle till att åka hem igår…DET är ett riktigt gott betyg vill jag lova :-)

Så det är en win win situation, minst sagt…Jag och något/några barn får lite ensam/egen tid med varandra och övriga barn får vara med bästa Faster Anna * du är guld värd *

 

 

 

 

 

 

Har argat upp mig en hel del på sistone på hur lätt det verkar vara att bara säga saker.

Man hasplar ur sig saker till höger och vänster, hit och dit, men i många fall så verkar det innehålla väldigt liten substans, tyvärr…

Tycker det börjar bli sjukt, galet, ilsket irriterande hur svårt det ska vara att leva upp till och stå för vad man säger.

Snackar lite här, gör lite si och så där…men va f-n, vem har sagt att det ska vara som det är?!?!

 

Nej, säger man saker som hör av mig, vi ses, jag finns här, jag bryr mig, jag fixar det, det ordnar jag...tycker jag att man så också ska göra det, annars kan man lika gärna knipa käft!

Försöker i alla fall jag leva efter och missar jag så påminn mig gärna, för det vill jag inte slarva med, så det så…

Passar bra att avsluta med orden Snacka går ju ;-)

 

 
 
 
 
 
 
 

 

NU sover lilleman, så jag passar då på att göra detsamma...

 

 

Kram & Go´natt!

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
Kommentarer
Postat av: Christina

Hej! Det är möjligen inte så att han inte blir riktigt mätt av amningen utan behöver lite kraftigare mat till kvällen för att kunna sova?? Kan det vara så att han är hungrig och att bröstmjölken inte mättar tillräckligt för att sova hela natten?? Har en kompis som haft samma problem och hon gav gröt på eftermiddagen och en flaska välling till natten och en slurk bröstmjölk precis då det var dags att sova. Sen sov barnet natten igenom igen.. Bara en tanke.. Hoppas det löser sig iallafall.. Kram

2014-04-24 @ 04:57:10
Postat av: Olivia Nilsson

Fin blogg!

2014-04-24 @ 21:30:40
URL: http://www.oliviaaaanilssons.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0