bloglovin

Saker sker, livet förändras…

2014-04-09 | 23:54:00

Helt tyst i huset…ALLA sover, kan knappt minnas när det hände sist att alla sussade samtidigt den här tiden på dygnet, bara jag kvar då ;-)

Men det är ju bara så skönt att sitta och ta sig lite ”egotid”, framför TV:n, framför datorn. Såhär i godan ro, utan att bli avbruten, man får tänka tanken klart liksom, och det är ett lyx och en bristvara i det här huset vill jag lova…

Självklart skulle jag behöva sova jag med, har nog x antal timmar att sussa ikapp, om man börjar räkna så, men bara en liiiten stund till, i det tysta, lugna och rofyllda huset.

Vill ju inte bara sova bort det…men vill för allt i världen inte att det alltid ska vara så här lugnt och tyst, nej fy va tråkigt!

Men lite såhär med jämna mellanrum, så man får en liten chans att ”bara vara”, det kan jag vänja mig vid ;-)

 

 

Sov kasst i natt, så mycket att fundera på och en hel del att smälta. Och liten Milton var inte heller han på bästa sovhumöret, utan har krånglat och ålat sig natten igenom…

Han kände väl att mamman inte var på topp. Oro det känner de små i vind och då kan man ju förstå att han blev lite väl tuttig och inte nå gärna ville sova, och absolut inte mer än någon millimeter ifrån mammas bröst ;-)

Nåja, det är rätt mysigt att ha honom så där tätt, tätt intill och känna värmen och de små andetagen och snusningarna under natten, och själva amningen är inte heller det något större problem om han bara kunde ligga stilla när han äter.

Men han tenderar att sparka och snurra och krångla av och an, och det blir rätt drygt, för då vaknar man ju liksom till lite mer, och det gillas inte!

 

 

Tänkte mycket på hur fort livet kan förändras…är väl rätt naturligt efter det att en tragedi skett.

Hur lite man egentligen vet om vad vi var och en bär med sig i sitt egna ”lilla bagage”, och man ska passa sig jäkligt noga för att döma någon eller ens snacka för mycket innan man har koll på hur allt faktiskt står till.

Det är så lätt att dra förhastade slutsatser, att tro och rätt lätt därefter bestämma sig för att en människa är si eller så, vilket naturligtvis inte går att ändra åsikt om ”ever again”…

Trångsynt tycker jag och har själv sedan långt tillbaka bestämt mig för att inte döma någon, inte lyssna på allt som sägs, utan alltid bilda mig en egen uppfattning och ge alla en chans att visa vem man faktiskt är…

Saker och ting förändrar, personligheter förändras, varje människa förändras genom livets gång. Genom alla erfarenheter man tvingas gå igenom, genom livets med- och motgångar, man kanske inte alltid är och kommer att vara den som alla tror att man är och kommer att förbli.

 

Förundras och irriterar mig över hur man kan välja att slänga bort det fina som finns framför en och som man faktiskt har möjlighet att få vara en del av…

Hur kan man välja att avstå från något man tycker väldigt, väldigt mycket om enbart för att man inte vill möta eller ens befatta sig med något som man tycker betydligt mindre om…

Hur mycket är då det man tycker så innerligt mycket om egentligen då värt??? Är då känslorna tillräckligt starka, älskar man då, har man någonsin älskat och man så lätt bara kan välja att ta avstånd, slänga bort, glömma bort…???

Jag tror inte det, det känns inte så, i mitt hjärta…och jag kommer då aldrig att förstå

 

 

 

 

Saker sker, livet förändras…

 

Ångrar man inte då att man inte tog till vara på tillfället, att umgås med de man faktiskt tycker om/älskar och att man istället lät bitterhet och surhet komma emellan?!?!

Allt blir mer påtagligt i stunder som dessa, då verkligheten slår ner, när det inte bara är hypoteser, när det faktiskt är så att det redan är för sent…

Jag vill inte riskera att ”slarva bort” eller försumma vad som betyder mest i mitt liv och det ska jag verkligen försöka tänka på och göra någonting åt, och det skulle ju vara minst sagt ledsamt och beklämmande om jag misslyckades enbart på grund av surhet och bitterhet…Två faktorer som aldrig någonsin gjort någon endaste människa lycklig, så det så!

 

 

Jag tänkte mycket på hur allt var när vår Melwin blev sjuk, när jag fick beskedet om att just mitt barn hade en hjärntumör, bar på en dödlig sjukdom.

Man fick en chock, hamnade i en kris med känslor svåra att förklara…

Människor runt omkring en hanterade situationen olika. Vissa ville göra allt, finnas tillhands, hjälpa, fixa ordna…

Andra tog en omväg och ”gömde sig” så fort man såg skymten av de och tyckte att det var enbart jobbigt att befatta sig med en, kunde inte hantera en människa som befann sig i en kris…Förståeligt i och för sig, det finns ju inte direkt någon handbok, och alla är vi olika, det är ingen självklarhet för alla att stå i givakt och hjälpa till så fort något händer.

Men hur man än blev bemött och av vilka, den första tiden, de första månaderna, så kom så till slut vardagen smygande…

Dagen kom när man själv skulle sköta allt, precis som innan beskedet…

När alla andra också skötte sitt och bara sitt, precis som innan beskedet…

Då vardagen blev verklig igen och man skulle leva precis som vanligt, precis som alla andra, förutom att med i den vardagen skulle nu även en dödlig sjukdom få plats…och det faktum kvarstår.

Vardagen kan aldrig bli sig lik…

 

Saker sker, livet förändras…

 

 

 
 
 
Finaste Kämpen! Kan han så kan jag, inget är för svårt och det man inte kan det lär man sig, man ger aldrig upp...***Love you***

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer
Postat av: Eva

Hej fina Anna. Skönt att du får några lugna stunder när kidsen sover. Jag känner märkliga vibbar när du skriver och har gjort sista tiden. Har du problem med L? Kramar till dig du fantastiska Anna. Hur det än är så kommer du att klara dig själv och barnen. Kram Eva

2014-04-10 @ 12:46:54
Postat av: Malin

Kramar om dig i mina tankar Anna ♥

2014-04-10 @ 20:00:53
Postat av: Tommy

passa på vila nu :)

2014-04-10 @ 20:41:18
URL: http://tomatens.blogg.se/
Postat av: Exenzia

Åh vad hemskt det låter med barnet, lider med dig! :(

Svar: Hej du fina bloggläsare,
Jag har lyckats fiffla bort ( läs raderat ) alla mail från vart jag har domänen bloggen utrotaklumpen.com
Fixade ju det för x antal år sedan och det har liksom bara rullat på och aldrig strulat…tills NU!
Nu är den borttagen, mest troligt för att jag missat den lilla detaljen att jag fått mail om att jag ska göra någonting ( typ trycka på en länk eller så ) för att fortsätta använda domänen.
Så nu är den stängd…tillsvidare, kanske jag bör tillägga. Tills jag och min otroligt fantastiska och oumbärliga bloggdesigner hittar vart domänen ligger någonstans.
Hoppas på att klara ut detta inom en inte alltför lång framtid…så man snart kan klicka in sig på utrotaklumpen.com igen. Tekniskt "mumbo jumbo strul" !!! ;-)
Men till dess går det bra att använda utrotaklumpen.blogg.se istället :-)
Hoppas att du vill fortsätta att följa min blogg och Tack för att du läser så flitigt, det värmer <3
Ber om ursäkt för allt strul och meddelar så snart det går att använda "den gamla" adressen igen, men tills dess så följs vi åt via http://utrotaklumpen.blogg.se/

Kramar från Anna
Anna Silfver

2014-04-10 @ 20:42:48
URL: http://exenzia.blogg.se/
Postat av: Hanna Karlsson

Kramar om!

Svar: Hej du fina bloggläsare,
Jag har lyckats fiffla bort ( läs raderat ) alla mail från vart jag har domänen bloggen utrotaklumpen.com
Fixade ju det för x antal år sedan och det har liksom bara rullat på och aldrig strulat…tills NU!
Nu är den borttagen, mest troligt för att jag missat den lilla detaljen att jag fått mail om att jag ska göra någonting ( typ trycka på en länk eller så ) för att fortsätta använda domänen.
Så nu är den stängd…tillsvidare, kanske jag bör tillägga. Tills jag och min otroligt fantastiska och oumbärliga bloggdesigner hittar vart domänen ligger någonstans.
Hoppas på att klara ut detta inom en inte alltför lång framtid…så man snart kan klicka in sig på utrotaklumpen.com igen. Tekniskt "mumbo jumbo strul" !!! ;-)
Men till dess går det bra att använda utrotaklumpen.blogg.se istället :-)
Hoppas att du vill fortsätta att följa min blogg och Tack för att du läser så flitigt, det värmer <3
Ber om ursäkt för allt strul och meddelar så snart det går att använda "den gamla" adressen igen, men tills dess så följs vi åt via http://utrotaklumpen.blogg.se/

Kramar från Anna
Anna Silfver

2014-04-10 @ 20:59:08
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: Jane

Många styrkekramar!

2014-04-11 @ 09:38:02
Postat av: Lena

Glad att du fortsätter skriva öppet :)Du skriver så bra!! Förstår att ngt tynger dig.:/

2014-04-11 @ 10:06:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0