Back on track...

2013-11-28 | 23:32:00

Förlåt allesammans…Att jag inte har bloggat på alldeles för länge nu!!! Inte ok ;-)

Det är inget ”katastrofalt” som har hänt.

Tack snälla goa ni för era varma omtankar, er peppning och stöttning av alla de slag.

Förlåt att jag oroade många av er, men jag har kort och gott inte orkat, inte orkat någonting faktiskt efter det att ”snaske” slutat snaskat och alla barnen somnat, då har även jag kraschat.

Att sätta sig vid datorn när det blivit lugnt och tyst i huset har inte funnits på kartan, jag har tagit ALLA chanser jag fått till att SOVA!!!

 

 

Har varit helt sjukt trött, antar att allt liksom kommit ikapp nu och kommer över en.

Det fanns helt enkelt inga mer utvägar och inget annat som gällde än att vila upp sig.

Vilket jag också har gjort, har lyssnat på kroppen och även sinnet och tagit lite ”time out” kan man säga, eller en liten bloggsemester kanske låter bättre :-)

 

Behövde tänka, fundera och sortera bland allt kaos…i lugn och ro. Behövde vila, hämta tillbaka lite krafter, samla energi.

Och det funkade!!!

 

Jag känner mig lugnare inombords, allt känns övergripligt och inte lika kaosartad längre *skön känsla*

Och jag har fått chans till vila och återhämtning *tack och lov, väldigt välbehövligt*

 

Lasse is back :-)

Han är här, avlastar, tar hand om kidsen och hjälper till med hus och hem.

Vi har pratat, pratat och pratat…och pratar ännu känns det som. Försöker reda ut, försöker göra det så bra som möjligt av allt.

Inte älta, utan blicka framåt, leva i nuet och fokusera på att ALLA ska må så bra som möjligt.

 

Ingen har mått bra av detta, det ska gudarna veta…allra minst våra barn.

Så kan vi inte ha det!

Nu är det skärpning som gäller, för både mig och Lasse.

Tar en dag i taget…

 

Allt börjar komma tillbaka…energin, styrkan, livsglädjen :-)

 

Jag njuter varje minut av…

 

lille snaske, som gärna vill vara nära nära och helst ligga vi tutten hela långa dagen ( och natten ) men vad gör väl det, han är ju bara så mysig vår lille Milton

 

lilla ”vilda matilda” sessan som är högt och lågt och ett energiknippe utan dess like. Men vad gör väl det när man får den varmaste av kramar och får krypa upp i soffan tätt intill en liten tjej som tar ens hand och håller hårt hårt

 

underbara Vincent som hoppar, spexar och tokar sig så man blir alldeles varm i hela kroppen,  och full i skratt, vad får han allt ifrån…som vill läsa saga innan sovdags och pussas som bara han kan

 

kloka, eftertänksamme och genomgoa Melwin som gärna vill prata och diskutera kring mycket och få saker och ting noga förklarat för sig, och som vill kramas lite extra vid läggning och talar om hur mycket han tycker om en

 

energiknippet Albin som kämpar och kämpar på skridskorna och som når resultat efter resultat. Som har det största av hjärtan och gör allt för att alla ska må bra

 

världens bästa storebror Robin som glatt busar med sin vilda lillasyster, och tar med henne på upptåg, allt för att avlasta mamman. Som säger att mamma är bäst, fastän hon känner sig som totalt sämst

 

 

Dessa, mina sex fantastiska, underbara små hjärtegryn, gör livet värt att tas på allvar. De ger mig kraften, styrkan, energin och glädjen att kämpa för och fokusera på att alla ska må bra, och att allt ska bli så bra det bara kan…

 

Och DE är verkligen värda det!!!

 

 

 

 
 
Allas vår lille Milton alias "snaske" eller kanske lille heffaklumpen ;-) hela 7 veckor har han hunnit bli
 
 
 
 
 
En glad liten "snaske" <3
 
 
 
 

 Sessans hårsvall har vuxit och äntligen kan vi köra på tofs :-)

 

 

 
 
Bror äldst och bror yngst, 11 år skiljer dem åt, Robin och Milton <3
 
 
 

 Liten sessa med blont hår och klarblå ögon och busig som få, hur ska det sluta...;-)

 

 

 

 

Advent i helgen och här hemma pyntas det och donas för fullt.

Försöker så gott det går att få till ett julhem, med två småttingar som samtidigt pockar på uppmärksamhet ;-)

Men några stjärnor är i alla fall på plats, alltid en början…satsar på att vara helt klar till söndagen såklart :-)

 

 

 

 

 

Julshopping, julmarknad, hockey och hemma pyssel står på schemat inför helgen, sammansvetsat med att träffa familj och vänner…så helgen är välkommen, och på söndag är gossarna fyra hemma igen *Lovely, Lovely*

 

Än en gång…FÖRLÅT att jag hållit mig borta från bloggen så länge!!! Det kommer inte att upprepas ;-)

 

I´m back on track :-)

 

 

 

 

 

Stor Kram till Er alla goa bloggföljare <3

 

 

 

 

 


Ditt och Datt och mamman har fått fnatt...

2013-11-14 | 22:09:00

 

”Snaske” gör verkligen skäl för sitt smeknamn och äter mer än gärna ofta och mycket. På natten ska han ligga tätt, tätt intill och ha en tutte väl i närheten, redo, bara att "hugga tag i" när hungern sätter in.

Nu de senaste dagarna har han blivit lite täppt i näsan på natten, vilket lett till att det varit svårt att ligga ner och amma honom, då han måste komma i en mer upprätt ställning

Sessan tillåter mig absolut inte att lämna sängen, det känner hon direkt, även om hon verkar sova tungt.

Går jag upp med Snaske kommer hon strax efteråt, oavsett om det är mitt i natten eller inte.

Så det blir till att sitta i någon halvkonstig ”sovställning” med snaske i famnen och hålla sessan i handen.

Sömnen blir halvdan…

Snaske bajsar och både jag och sessan kliver upp för att byta, man somnar om, för att sedan bli väckt av antingen snaske som vill amma eller sessan som vill ha välling.

Så ja, jag är aningen trött ;-)

Närmare 6 månader med mer eller mindre sömnlösa nätter börjar väl göra sig gällande.

Tack och lov för kaffe, denna magiska dryck, och Coca Cola inte att förglömma :-)

 

 

Sessan är högt och lågt och den mest intensiva lilla tös man kan hitta tror jag ( intygat och bekräftat även av mina vänner ;-) ) Och sova är ingenting för henne, utan en strid för att ens få henne att ta en halvtimmes vila på dagen.

Inte helt van vid det är jag, och känner mig ibland som en förstagångsförälder...

Gossarna fyra var alltid så lätta att lägga, på dagen, såsom på kvällen. De kunde sova middag ett par, tre timmar ibland under dagen, och ändå somna gott vid åtta tiden på kvällen.

Men det är väl som de flesta säger...jag har en liten tös nu!

En väldigt envis, målmedveten och bestämd sådan ;-)

 

 

 
En busig och ack så bestämd liten "dam"...vår alldeles egna Vilda Matilda och Skrik Berta, som man älskar helt galet mycket, och som kan vara sådär otroligt, fantastiskt söt och gosig, som bara små underbara sessor och prinsar kan <3

 

Känner mig smått galen ibland, vet varken ut eller in och allt känns bara så förvirrande.

Försöker tanka klart, andas, ta det lugnt och bara ta allt som det kommer.

Inte fundera så mycket på om, utifall och kanske...men det är svårt!

 

Vet att jag ska fokusera på allt som är positivt i livet, MINA BARN, MIN FAMILJ, MINA VÄNNER, ALLA DE JAG VERKLIGEN BRYR MIG OM!

Men ibland känns även det svårt, hur mycket jag än älskar de…

 

Jag vill också ha avlastning ibland, vill också få sova ut, eller ok i alla fall en hel natt någon gång…Nej, det går ju inte det heller, Milton måste ju få äta.

Men gå på toa i fred kanske, är det för mycket begärt…???

Jag duschar tillsammans med sessan, för hon kan verkligen inte vara själv en halv sekund ens för tillfället.

Stackars liten, hon påverkas väl hon också av allting omkring henne.

Milton i sin "sitter" precis utanför duschen, så man snabbt kan stoppa i nappen om det kniper, vilket det oftast gör ;-)

Att gå och pissa och även när man gör nummer två görs naturligtvis med sessan ivrigt påhejande.

Jag vet, jag vet, jag är absolut inte ensam om detta...en småbarnsförälders eviga dilemma liksom!

 

 

Avundas de som har lite hjälp att ta till ( utöver pappan då, som i naturliga fall finns närvarande dag som natt i en fungerande familj )

Mina barn har en cancersjuk mormor och de två minsta en farmor som de typ aldrig ser skymten av.

Mormor gråter och vill inget hellre än att hjälpa till, men hon kan ju inte…Försöker träffas när Mormor har en ”bra dag” och har någon liten kraft kvar att träffa sina barnbarn. Att cancerbehandlas är ingen bagatell, inget man bara gör sådär, men hon kämpar, och hon vill ha kontakt med sina barnbarn, trots allt, trots kampen mot den djävulska sjukdomen.

 

Tycker synd om barnen som knappt får någon kontakt med sin släkt...

Är det inte bra för barnen att även få kontakt med någon från den ”äldre generationen”???

Ser då och då annonser efter en Farmor/Mormor. Föräldrar som precis som jag söker lite avlastning i vardagen och någon äldre förebild att ”ge” barnen. Samt att barnen säkert tycker det är helskoj med någon som tar med en på promenader, skogsutflykter, bakar och liksom bara umgås med de en stund.

Mina fyra äldsta har en sådan Farmor, så det är väl tur, och Mormor har ju inte alltid varit cancersjuk.

Kanske skulle göra en sån där efterlysning, kanske finns någon som inte vill annat än att ”skämma bort” små söta, rara barn ;-)

 

Var i veckan på ett roligt samtal med Melwins fröken, utvecklingssamtal kallas det väl...

Har ju varit lite fundersamt hur det ska gå för Melwin nu när han börjat skolan och allt, med tanke på hans bakgrund och allt han gått igenom i och med hans cancerdiagnos.

Men det verkade gå riktigt bra för honom och det var så himla skönt att höra hur väl han hänger med och hur bra han klarar allt.

Självklart kan vi inte blåsa faran över ännu, det kommer ju givetvis sättas mer press på honom ju högre upp i skolan han kommer, och många faktorer spelar in.

Men att få en bra start i skolvärlden är ju jätteviktigt och att han verkar klara av de uppgifter han ställs inför och uppfyller de förväntade kraven, det var riktigt skönt att få höra!

Så stolt mamma över sin Melwin prins, som kämpar så bra!!!

 

 

 

 Melwin bjuds på fika och testar en hjortronbakelse på Hembygdsgården

 

 

Har varit till Lövparkens trädgård och hittat lite höstfint och kreativiteten gick loss totalt här hemma.

Så mysigt att fixa till det med lite ljus i huset, som dessutom värmer gott i höstrusket, börjar bli riktigt kyligt tycker jag allt.

Och dessa kan man lätt piffa till sedan så de blir riktigt juliga...

Endast två helger kvar nu innan första adventshelgen, så det gäller att börja planera så man är lite på gång och kan gå "all in" när juletiden verkligen startar, vilket är en av de bästa tiderna på året, lätt! *Love it*

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 Dags att testa årets första glögg också :-)

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
Kram till er alla!
 

 


Fars dag idag...

2013-11-10 | 06:56:00

 
 
 
 
 
 
GRATTIS TILL ER ALLA PAPPOR DÄR UTE, DET ÄR ER DAG IDAG!!!
MEN ETT EXTRA SPECIELLT GRATTIS TILL MIN ALLDELES EGNA LILLA PAPPA SÅKLART :-)
SES SEN PAPPA LARS!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mitt i natten...

2013-11-10 | 03:39:00

Nattuggla igen liksom…

Har precis lagt orders från dagens jobb. Blev nattjobb såklart, för sessan ville inte ligga själv i sängen och lille ”snaske” ville ju ha en hel del snaskande innan han till sist somnade.

Ingen lätt kombination detta, när man är solo…Men så är det och jag är väl inte den enda som tvingats klara detta, så det måste ju gå!

 

 

 

 
 
Ska inte de minsta barnen sova först tycker man...inte i den här familjen inte, där håller liten Milton och Filippa låda in till sena timmen *suck* Men söta är de :-)
 
 
 
 
Liten Milton som i fredags blev hela 1 månad "gammal"
 
 

 

Minisarnas pappa har ju varit här titt som tätt under veckan ( läs efter jobbet ). Lagt sessan och det har funkat bra…men han är ju inte alltid här och då tenderar det ju att köra ihop sig lite smått.

Känner mig otillräcklig när minisarna tar så mycket tid. När jag måste sitta ammandes med snaske och sessan springer upp och ner från sängen och vägrar sova. Då är det svårt att kunna ge de fyra stora gossarna tid, att kunna sitta ner och ge de lite extra vid nattningen, och det känns tungt, speciellt när de inte är här jämt!

Imorgon är det ”bytessöndag” och efter middagen ska de till pappan och en vecka av ”tomhet” börjar *usch och blä och fy!*

 

Tyckte att jag och minisarnas pappa hade börjar komma på rätt spår igen, att vi kunde prata och att det flöt på bra…Men säg den lycka som varar?!?!

Kommunikation verkar inte vara vår starka sida och jag börjar nu så smått inse varför vi faktiskt inte lever ihop…

Kanske är det lika bra, kanske var allt dömt att misslyckas ändå!

 

 

Har så himla svårt för den här ”komma och gå” grejen. Vilket det av naturliga skäl blir när man inte bor och lever under samma tak.

Att fly problemen istället för att lösa de. Om man nu ska jobba på att kunna prata om saker och ting, hur lätt är det, när den man ska prata med inte är här, utan drar så fort något inte passar eller faller i smaken…

Försöker vara förstående och se helheten. Inte helt lätt alla gånger med faktorer inblandade såsom utebliven sömn, amningsbröst, feber av och till, och det faktum att jag blivit jävligt sårad och är livrädd att bli det igen!

Att säga att man ”hjälper till” med barnen, är det ok liksom??? Det är ju hans barn också…man tar hand om SINA barn, inte hjälper till med, eller???

 

 

Känns onekligen lite orättvist ibland…

Jag tar hand om allt det tuffa med VÅRA barn vilket är långt ifrån en glamorös tillvaro…

Kvällar med ett evigt springande och nattande av barn med ”snaske” hängandes i spenen, knaprar Ipren mot feber och mjölkstockning ( japp, det har börjar krångla nu, klarade mig inte helt denna gången heller ), ammar dag som natt för att ge ”det bästa”, önskar inget hellre än att få SOVA, men kliver lik förbannat upp varje morgon och brygger kaffe för att få upp ögonen. Som med liten ”snaske” i släptåg drar på helgjobb för att få in någon extra krona i hjälp, och där emellan lagar mat, städar och tvättar.

Sen kommer glada, utvilade, fräscha pappan på besök, vilket verkligen är en höjdpunkt, givetvis. Han är ju ”skojiga pappan” :-)

Inte som tråkiga mamman, ständigt trött och med tusen "måsten" att göra.

Ja, det känns lätt lite tungt ibland måste jag erkänna!

 

Men det är ju ändå jag som pussar och kramar på de mest, som får viska jag älskar dig i örat på de när de sover, som är där när de är ledsna, som tröstar och som faktiskt är med de jämt, så gott som i alla fall…

Det borde väl betyda någonting det med!?!?

 

Ja jag hoppas verkligen att alla mina fina, underbara ungar förstår och känner hur mycket jag älskar just de, trots att jag är trött, sur och grinig och en mindre bra mamma, allt för ofta just nu, känns det som…för det gör jag!!!

 

 

ÄLSKAR ER SÅ ATT DET GÖR ONT MINA UNDERBARA SEX <3

*** ROBIN, ALBIN, MELWIN, VINCENT, FILIPPA, MILTON ***

 

 

 

 

Var finns jag...

2013-11-05 | 23:59:00

Gossarna fyra är hemma och huset är fullt med barn igen, alla samlade *Lovely*

Fullt upp, absolut, men ändå en underbar känsla att ha alla mina telningar omkring mig :-)

 

Fick frågan Var finns Du mitt upp i allting?

Ja, det kan man ju undra, törs jag tänka efter…?!?!

Har mest troligt försvunnit nånstans där, bland alla barnen, bland städ o tork o matlagning, bland tvätt och bajsblöjor, bland amning och kräktork, bland läxläsning och ”taxiservice”, eller nånstans i ishallen ;-)

Närå, så illa är det väl ändå inte…!

Jag trivs faktiskt med alla mina ”måsten” och ser det lite som mitt jobb, eller kanske som mitt kall här i livet…

Lät ju aningen flummigt, det erkänner jag.

Men just NU är det så som mitt liv ser ut, och just NU är det så jag vill ha det och just NU är jag väldigt nöjd med att ha det så här!

Jag vill också göra karriär en dag, eller ja, i alla fall jobba med något jag verkligen tycker om och trivs med.

Jag vill också få sova hela nätter, ta sovmorgon och bara smutta på min kaffekopp hela förmiddagen, shoppa/handla helt på mina villkor och i lugn och ro, kanske åka och unna mig någon liten behandling utan att känna tidspress och/eller tänka på om någon liten klarar sig utan sin mamma ett tag eller vilket barn skulle hämtas vart och i så fall när…

Lite av det där kan man nog aldrig riktigt släppa, men visst en dag kommer även mina sex små bli stora och liksom inte behöva mamma på riktigt samma sätt och vis ;-)

Och Då ska jag nog ta mig för och göra allt det där, men inte Nu…Nej, nu är jag ”bara” mamma Anna, och det trivs jag med :-)

Visst är även jag en smula ”vuxen Anna” ibland jag också…över en middag tillsammans med tjejerna, fikastund med goa vänner, kvällsmys. Okej, just för stunden med lille ”Snaske” i släptåg, men ändå ;-)

Och tänka och fundera över ”livet” det hinner man ju alltid, det är ju det nätterna finns till för…

 

Kanske hade jag väl ändå önskat att allt såg lite annorlunda ut, på sätt och vis, att den familj som en gång fanns skulle finnas kvar...!

 

Men jag ska inte klaga…har haft en hjälpande hand här hemma med barnen nu ett tag och det har varit riktigt skönt.

Lasse har kommit hit efter jobbet och ”avlastat”. Vilket har varit välbehövligt måste jag erkänna, om än lite motvilligt ;-)  Skämt å sido... Filippa har kommit in i någon slags ”vägra sova” fas och har varit superdryg att lägga på kvällarna. Ja, även på dagarna också, det känns som om hon typ aldrig sover, fattar inte hur den lilla tösen orkar!!! Så envis, så bestämd och så in i bomben arg när hon inte får som hon vill…Hon är inte helt lätt att tas med vår ”vilda matilda” sessa.

Tillsammans med en ”snaske” som vill ligga vid spenen hela kvällarna, och visar även han på ett sjujäkla humör ( skrikarg ) om inte det behovet tillgodoses, så har det varit näst intill ett måste att vara två vuxna här hemma.

En lägger sessan, en ”spenar”…vem som gör vad ter sig ganska så givet va ;-)

Nu när grabbarna fyra också är här är det om möjligt ännu skönare att ha lite uppbackning, så jag hinner umgås med de lite också på kvällskvisten…

Ja, inte kan jag sticka under stolen med att två är bra mycket bättre, enklare, smidigare, skönare, roligare än att vara en ensam vuxen på sex barn…fast det kanske man inte behöver vara rymdfysiker för att förstå direkt ;-)

Och så länge som det funkar, så funkar det…än så länge så är vi sams!

Men Lasse far hem till sitt efter läggning av Filippa och jag tar nätterna på egen hand ( ja dagarna också förstås, för då jobbar ju L ) men det är ju mest Snaske som vill ha sig en liten slurk då och då, och det kan ju ingen annan än jag ta i alla fall…

 

Lille Milton ja, hela 4 veckor idag!!!

Fattar inte hur tiden bara rusar iväg. Känns på ett vis som om han typ alltid varit med oss, men samtidigt helt otroligt hur snabbt allt gått sen han tittade ut här för bara fyra veckor sedan.

Så välkommen, så välkommen, lille söte, underbara Milton ”Snaske” <3

Och att han äter mycket det fick vi bekräftelse på idag då det var dags för läkarbesök på BVC.

Han vägde hela 4970 gram, närmar sig 5 kg med stormsteg ;-)

Superskönt att veta att allt fungerar med amning och att han får i sig som han ska!

 

 

 

 
 
Mini Lillebror <3

 

 
 

 

Idag kom vi ett steg närmare julen här hemma…

Gossarna skrev sina Önskelistor!!!

Det är juligt värre och ett säkert tecken på att julen verkligen närmar sig.

Så mumsandes på kanelbullar satt vi tillsammans och plitade på våra listor, ja jag också såklart ;-)

Tomten är ju till för alla, även för mamma Anna!!!

Bara Albin kvar att fixa sin lista…för han var ju inte med idag, för vart tror ni han va??? Ishallen såklart ;-)

Har sagt det förut, säger det igen…Älskar Julen och allt runtomkring den!!! Ja helst alla förberedelser innan, är ju hur skoj som helst…och i år är det MIN jul!

Alltså det är mitt år att ha gossarna fyra här på självaste julafton, och det är en riktig jul det :-)

Vi har bestämt att pojkarna inte ska behöva fara fram och tillbaka, hit och dit på självaste Julen, utan vi tar helt enkelt vartannat år, och i år är det alltså mammas tur att ha pojkarna på JULEN!!! *Lycka*

 

 

 

 

 Så har då äntligen även lille Milton somnat så då återstår bara för mig att säga...

 

Go´natt och Sussa Gott allesammans!

 

 


Alla helgona helgen...

2013-11-03 | 11:34:00

Det tänds ljus runt om och överallt en helg som denna och man tänker lite extra på sina nära och kära.

De som är med oss men självklart på de som tvingats lämna oss…

Det besöks många gravar och kyrkogård efter kyrkogård lyser upp så vackert i höstmörkret.

Själv besöker jag inte gravarna till de jag mist så väldigt ofta. Mitt personliga tänk är att de finns med mig ändå, i tankarna, i minnet och jag kan ”prata med de” och hedra deras minne varhelst jag befinner mig…men det är ju som sagt ”mitt tänk”

 

Saknar min Mormor väldigt mycket, tänker och ”pratar” med henne ofta.

Hon fanns alltid där för mig…I det hus där hon och Morfar typ ”alltid” hade bott. Vi spelade kort och drack kaffe ( eller saft innan jag lärde mig dricka kaffe ), fanns alltid något gott i skafferiet och där, i det huset, tillsammans med de fanns lugnet.

Där kunde man ”bara vara” och prata om vad man ville. Det kändes tryggt och de liksom bara fanns där, alltid! Tills en dag…då de inte fanns där mer.

Men i hjärtat har de självklart sin givna plats och Mormor finns alltid med mig, på sitt sätt, det vet jag!

Är övertygad om att hon småler en smula och tycker att jag fått en fin och rar barnaskara. Hon älskade barn och jobbade många somrar på kolonin.

Så hon tycker nog att jag gjort ett bra jobb ;-) Synd bara att hon endast hann med att träffa kronprins Robin en snabbis innan hon gick vidare…

Hon hade älskat de alla!

 

Min fina Mormor…så saknad, men aldrig glömd!

 

 

 
 

 

Sen går självklart tankarna lite extra till de vi lärt känna under Melwins sjukdomstid. De som kämpade och som fortfarande kämpar, de som kämpade men som tyvärr fick se sig besegrade av den djävulska cancern och gick vidare…

Victor, My, Lisa, Carl…fantastiska små kämpar, underbara föräldrar!

Tål att uppmärksammas lite extra, hur många som faktiskt drabbas och kämpar mot den vidriga cancern…Tror de flesta av oss känner någon/några som fått erfara cancerns framfart.

Tänker givetvis på de som gått vidare, men det är också värt att minnas de som fortfarande kämpar och tänka att kan man så ska man hjälpa…Än finns det hopp om att en dag utrota cancer skiten!!!

 

 

 

 

 

 

http://www.barncancerfonden.se/5210/

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=CTakDgECIYs

 

 

Stor Kram <3

 


Läskiga tider...

2013-11-01 | 23:34:55

Några läskiga dagar är nu till ända och nog har vi firat Halloween alltid :-)

Barnen har varit på diverse fester, utklädda till allt från zombie, vålnad, skelett till svarta Spindelmannen.

Till och med lilla Filippa blev utklädd på självaste Halloween dagen och fick följa med ut i grannskapet för Bus eller Godis!

Vilket gav ganska så bra utdelning faktiskt, en hel del gotte hade de med sig hem i sin lilla hink.

Tur att mamman fick smaka ;-)

 

 
 
 
Vincent redo för Halloween färre :-)
 
 
 
Hur firar man bättre självaste Halloween dagen än med en mumsig pumpa tårta ;-)
 
 
 
 
Härliga ungar i läskig utstyrsel, redo för Bus eller Godis!
 
 
 
 
 
Massor av godis, även vid denna högtid.
Tänk att vi är ju något av experter på att fira våra högtider med just godis.
För att sedan också mumsa varje lördag, och även fredag vid fredagsmyset, inte att förglömma...
Mycket gotte bli´re och "sockerhöga" barn får man ;-)
Massor av kladd och pass att Filippa inte ska få för stora bitar och sätta i halsen, för att sedan avslutas med en galen Filippa som absolut inte vill sluta mumsa gotte och inse att det faktiskt är slut!
Kanske dags att börja googla fram lite skojiga idéer att fixa med frukt istället.
Är ju himla gott det med, bara att man ska komma på lite roligt att göra av alla äpplen, bananer och diverse annan frukt som samlas i fruktskålen hemma.
Roliga, lätta och sådär lite småfestliga recept/idéer att göra av all frukt som man oftast har hemma efterlyses!
 
 
 
Dags att få sin skönhetssömn ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0