Påsk va de här...

2013-03-28 | 22:01:03

 
 
 

Påsken är här och nu väntar hela fyra härliga dagars ledighet.

Speciellt kännbart är ju det för mig så typ alltid är hemma ;-)

Men ledighet från skola och arbete innebär ju att jag får ha sambo och barn hemma hos mig hela dagarna, och vi får hänga tillsammans…Inga tider att passa, inga måsten. Det är riktigt skönt och ack så värdefullt även för en föräldraledig som mig :-)

 

Pojkarna firar i år den mesta av påskhelgen hos oss.

På söndag kväll far de en sväng till pappan, för att sedan komma åter på tisdag kväll och stanna över påsklovet, tills fredagen. På så vis slipper de fritids/dagis med tidiga mornar etc, och får sova ut :-)

Får se vad vi hittar på för skoj under de påsklovs dagarna…nåt blir det garanterat ;-)

 

Var ju som jag skrev till Västerås Sjukhus med Melwin igår.

Han skulle ju lämna blodprover till hormontesterna samt besöka tandläkaren.

Dessvärre hade tandisen gått och blivit sjuk, så det besöket sköts upp, men proverna blev i alla fall tagna.

Så nu återstår bara att vänta på resultatet…

 

Idag kom Filippas ”gudis” Per med familj över och grattade.

Alla kan ju oftast inte komma på en och samma dag, så det är ju bra att det sprids ut lite. På så vis blir det ju liksom mer firande, vilket alltid är skoj.

Ett gigantiskt paket innehållande en jättefin rosa/lila rutschkana, så nu blir det åka av :-)

Bilder på sessans turer i kanan kommer snart, hann bara inte med allting idag…har man gäster så har man ;-)

 

Nu ska jag vila upp mig inför morgondagen, då det är dags för lite födelsedags firande ( igen ). Men inte här hemma, utan hos Filippas farmor som fyller år :-)

Måste ju sova nu, för vem vet, kanske påskharen kikar förbi…hi hi hi

 

 

Eller förresten, det är väl hög tid för mig att dra nu...

Ses sen alla kärringar,

 

PÅSKPUSSAR TILL ER!

 

 

 


Filippas egna dag...

2013-03-26 | 23:00:00

Så har vi firat klart för den här månaden ;-)

Sessans 1 års dag firades igår stort, och som vanligt började hela firandet direkt på morgonen.

Liten trött sessa sussade gott då vi alla kom insjungandes med paket…

 

 

 
 
Sleeping beauty...
 
 

 
...väcktes av skönsjungande sång ;-)
 
 

 
Men var snabbt igång då det fanns ett stort paket att öppna :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lycklig liten tjej över sin nya docka <3
 
 
 

Under eftermiddagen kom släkten för att gratulera och givetvis kom då tårtan fram...

 

 

 


 
 
En riktigt prinsessig tårta till vår egen lilla sessa...
 
 
 
 
 
...som lilla damen självklart skulle äta av helt själv, det gör man när man blivit så stor som 1 år ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Många presenter blev det, tur att det fanns brorsor som hjälpte till att öppna lite...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
Tuut, tuuuuut...
 
 
 
 
Det ska börjas i tid ;-)
 
 
 
 
 

Nu blir det ett litet ”break” i firandet tills slutet på april, då det är prins Melwins tur att fylla och hyllas :-)

 

Så nu fokuserar vi på påsken och allt vad det innebär…påskägg, god mat och umgås med familj och vänner.

Imorgon är det dock dags för en tur till Västerås igen. Melwin ska först besöka tandspecialisten och sedan sätta nålen för att lämna blod till diverse hormonprover som det var dags att ta.

Inte jätteskoj för honom att sätta nålen i porten igen, och han är väl inte sådär jätte pigg på just det besöket. Men som den duktige och förståndige lille kille han nu är, så förstår han att det är ett ”ont måste” och går med på ännu en tripp till sjukan.

Får hitta på nåt skoj efteråt såklart, det är han värd prinsen som alltid kämpar så tappert i positiv anda. Även om han helst hade velat stanna på hemmaplan med sina kompisar…*Världens bästa Melwin*

 

Är dödstrött…så over and out från mig nu :-)

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 

Filippas dag idag...

2013-03-25 | 00:03:52

 

 

Idag är det dags för födelsedag ( igen )…

Vår fina lilla sessa är ingen bebis längre, då hon idag firar sin 1 års dag!!!

Med risk för att låta som en gammal ”tanta”, men vart tar tiden vägen, och hur fort går det inte egentligen???

Helt galet ju…vår lilla Filippa, som nyss tittade ut, fyller nu ett helt år!

 

 

 
 
2012-03-25
Liten sessa tittar ut...
 
 
 
 
Melwin håller liten Filippa för allra första gången
 
 
 
 
Liten glad tjej blir idag "stor" glad tjej :-)
 
 
 

Nu ska här firas med pompa och ståt, så bäst jag går och lägger mig ( klockan har just passerat midnatt, så DET ÄR sessans dag idag, på riktigt ) , för tidigt på morgonen ska sessan väckas av mamma, pappa och alla bröderna, med sång och presenter såklart.

Släkt och familj, ja alla vill ju fira vår Filippas 1 års dag, så även en liten sessa får idag äta tårta :-)

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FINASTE LILLA TJEJ

HOPPAS DU KÄNNER OCH FÖRSTÅR HUR MYCKET MAMMA & PAPPA ÄLSKAR DIG!


 

FILIPPA KRISTINA

1 ÅR IDAG, 2013-03-25

 

 

 

 
 

Ågrenska 2013...

2013-03-24 | 23:27:56

Tiden går fort och det var nu över en vecka sedan vi kom hem från vår vistelse i Göteborg på Ågrenska.

Skrev ju då att jag skulle skriva en liten sammanfattning av den vistelsen lite längre fram, när både jag och barnen liksom smält alla intryck och gått väl igenom vad vi lärt oss under veckan.

Men nu är det så dags att knyta ihop säcken…

 

Vistelsen vände sig till familjer med barn i skolåldern, upp t o m årskurs 6, som har haft hjärntumör och avslutat sin behandling.

Totalt var det tio familjer som alla hade fler än ett barn, så det var ett helt gäng med barn i olika åldrar.

Barnen delades in i olika grupper efter ålder. Barnen med diagnos hjärntumör hamnade i samma grupp.

Tre av familjerna hade vi träffat vid vår första vistelse vid Ågrenska, och det var ett kärt återseende, och barnen kände snabbt igen varandra.

Men så fick vi ju även förmånen att få träffa och lära känna flera ”nya” familjer. Vilket ledde till nya vänner både för mig och barnen :-)

 

Man blir riktigt bortskämd vid Ågrenska. Ett fantastiskt kök såg till att vi aldrig kände den minsta lilla hunger, och det serverades underbar mat och fika i stort sett hela tiden.

Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, kvällsmacka…jag nog åt vi allt, och gott var det ;-)

 

Efter frukost lämnades barnen till respektive barngrupp. Skolpojkarna hade med sig material hemifrån skolan att jobba med tillsammans med lärare i gruppen. Vincent och Filippa hamnade i samma grupp tillsammans med varsin jämnårig kompis och fick leka, busa och pyssla hejvilt :-)

Filippa som aldrig blivit lämnad tidigare hade inga som helst problem med att mamma lite glatt vinkade hej då och försvann på föreläsning. Visserligen ”bara” i byggnaden intill, så skulle Filippa ( eller någon av de andra barnen ) bryta ihop, så var mamma riktigt nära till hands och bara för personalen att springa över och hämta.

Men det behövdes inte på hela veckan. För Filippa tyckte det var superskoj med sina tre fröknar ( på fyra barn! ) och att leka med sin nya kompis, och storebror Vincent förstås.

Ett späckat program hade de barnen också. Som förutom att jobba med sitt skolarbete hann med att göra en berättelsebok om vistelsen på Ågrenska, ha relaxstund med massage, samtal med en sjuksköterska, jobba med känslokort, vara i snickarboden och att ha massor av både inomhus och utomhusaktiviteter.

Redan efter dag ett sa alla fyra gossarna att de inte ville åka hem igen, så det måste väl vara bästa betyg för barnteamet :-)

 

Medan barnen hade fullt upp i sina grupper så gick vi föräldrar på olika föreläsningar.

Väldigt nyttiga sådana!

Vi inledde med att träffa en överläkare från Barncancercentrum vid Drottning Sivias barn – och ungdomssjukhus i Göteborg.

Han gick igen en hel del om just hjärntumörer och dess olika behandlingsformer. Uppföljningen av hjärntumörbarn och lite statistik och framtidsutsikter.

Mycket revs upp och man påmindes direkt om Melwins sjukhusperiod och alla behandlingar och vad det faktiskt är han har att ”tampas emot”. Tunga bitar, men även nyttigt att få kunskapen kring detta stora ämne, hjärntumör.

Vi fick även träffa en barnendokrinolog från Universitetssjukhuset i Lund, som berätta mycket och utförligt om olika endokrinologiska komplikationer som kan komma att uppstå vid hjärntumör.

Endokrinologi handlar om olika hormoner och vilka störningar det kan få i kroppen vid behandling av just hjärntumör.

Körtlar såsom hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, bräss, binjurar, bukspottkörteln, äggstockar och testiklar, kan komma att påverkas av de olika behandlingarna såsom cytostatika och strålning.

Därför håller man koll på hormonbalansen med hjälp av regelbundna blodprov. Blir det avvikelser och komplikationer är det oftast livslång medicinering som gäller.

Mycket att tänka på där, kring alla körtlar och hormoner, och tyvärr var det ganska så stor risk att drabbas av i alla fall någon störning när man hade gjort alla behandlingar som Melwin gått igenom.

Men han kollar ju hormonbalansen en gång om året numera och på onsdag är det faktiskt dags igen för en ny provtagning av just hormonbalansen hos Melwin.

 

Sen fick vi ju såklart lära oss en hel del om de olika riskfaktorerna och inlärningssvårigheter som kan komma att dyka upp under skolgången till följd av hjärntumör.

En neuropsykolog från Lund pratade mycket om detta samt en rådgivare från Specialpedagogiska skolmyndigheten.

En mycket intressant föreläsning som tog upp en hel massa kring skolans ansvar och stöd till barnet, men också hur skolan kan få hjälp och stöd att stötta det drabbade barnet.

Vi vet ju ännu inte hur skolgången kommer att se ut för Melwin. Om han kommer orka att hänga med i samma tempo, om han kommer att ha inlärningssvårigheter och/eller koncentrationssvårigheter. Sånt är ju svårt att veta när han ännu ”bara” vistas i förskoleklass och liksom inte fått så stor press på sig.

Men jätteskönt att ha de här föreläsningarna i ryggen, så man vet vart man kan vända sig för hjälp och stöd.

Och lite vad man bör hålla ögon öppna för och kanske lite förvänta sig kan uppkomma som svårighet för Melwin.

Då ska ju det till att lösas på bästa sätt, och tro mig, jag är beredd och påläst till tusen nu ;-)

 

Ett möta som fick känslorna att fullkomligt svämma över och tårarna att rinna hejvilt var mötet med en tjej som drabbats av just hjärntumör som barn.

Idag var hon 22 år och en sprudlande levnadsglad tjej, som man inte kunde se på utsidan att hon hade en så pass allvarlig diagnos.

Hon hade gått igenom samma behandlingar som vår Melwin och stött på många motgångar under sin skoltid.

Man blev så otroligt berörd av hennes tuffa resa genom skolåren men också av kampen mot sin hjärntumör.

Samtidigt som man fick en hel massa styrka och hopp att det faktiskt går att besegra cancern och få möjlighet till ett förhållandevis högst ”normalt” liv ( gillar inte alls att använda ordet normalt ).

Hon var helt fantastiskt den tjejen, på alla sätt och vis!

Det bästa var att även Melwin och de andra i hans grupp fick chans att träffa denna livsglada tjej.

Hon pratade med de om hjärntumören, att det faktiskt inte är något att skämmas för att man har haft och har behandlats för just hjärntumör, med allt vad det inebär.

Jag riktigt märkte hur det verkligen stärkte Melwin att få träffa henne och han tog med sig att hans sjukdom inte alls var något konstigt eller något att skämmas för, utan faktiskt vara riktigt stolt över att man klarat dessa svåra och tuffa behandlingar.

 

Syskonrollen var också ett ämne som togs upp och högst intressant och aktuellt i mitt fall.

Har ju tänkt och funderat väldigt många gånger över hur Melwins syskon påverkats av hans sjukdomstid och all sjukhusvistelse, rädsla och oro som oundvikligt kommer med en sån här diagnos.

Vi fick träffa en pedagog som arbetat länge och väl med syskon till just svårt sjuka barn, som dessutom träffade barnen och gav de tillfälle att ställa frågor och ventilera fritt utan att vi föräldrar var med.

Väldigt viktigt tror jag, då de kanske inte riktigt vill berätta precis alla tankar och känslor för oss föräldrar.

Barnen fick även träffa en konsultsjuksköterska som berättade en hel massa om hjärntumör och på vilket sett den uppkommer ( celldelning etc ). Och de fick ställa frågor och funderingar. Jättebra!

 

Näst sista dagen hade vi föräldrar gruppsamtal tillsammans med en psykolog och samtalade kring hur det är att leva i en familj med ett barn som har haft hjärntumör.

Det som är skönt att ha sådana samtal tillsammans med människor i liknande situation är att man kan ”häva ur sig” i stort sett vad som helst, utan att man för den sakens skull uppfattas som konstig eller ens lite knäpp.

Alla VET hur det känns, alla kan känna igen sig i det mesta man tar upp och FÖRSTÅR precis.

Så det var verkligen en hel dag att ventilera och låta känslorna släppas ut fritt…SKÖNT!

 

Utöver detta med föreläsningar och gruppsamtal hann vi ju givetvis med att umgås en hel massa med barnen och också med varandra.

Lära känna varandra och prata om allt och ingenting ;-)

Det var ju inte så att vi var borta från barnen hela långa dagen. Nej, vi åt lunch tillsammans och alla dagar utom två hade vi gemensamma aktiviteter på eftermiddagen. Så visst har vi umgåtts en hel massa tillsammans, som en liten minisemester faktiskt :-)

 

Det togs ju givetvis en hel massa bilder både av mig och av teamet på Ågrenska, men självklart kommer här enbart lite bilder där mina egna små juveler figurerar ;-)

 

 

 

Lilla Amundön bjuder på en fantastisk natur med många lek- och bus ställen :-)

 

 

 
 
Vackert så det förslår och det ser ju ut lite som en varm sommardag, men det var riktigt isande vindar och inte alls särskilt varmt, trots att solen sken var dag...
 
 

 

 
 
 
 
 
Gemensam aktivitet vid havet
 
 
 

 
 
Barnen besökte den superfina bastun vid havet och tog och bastade en eftermiddag, och mina två galenpannor Robin och Albin tog sig ett dopp i havet i samband med bastun...Helt crazy! Ser ut som om det är varmt och skönt på bilden, men det var det INTE kan jag lova ;-) Men nu har de premiär badat i år och det i havet och allt :-)
 
 
 
 
 
 
 
Mina minsta små bustroll :-)
 
 
 
 
 
Blev ett lååångt inlägg det här och kanske inte helt intressant för alla att läsa, men det var i alla fall skönt för mig att få sammanfatta och skriva av mig lite ;-)
Kanske kan det vara till hjälp för någon i samma/liknande situation eller som är på väg till Ågrenska inom kort och är lite nyfiken på hur det är där...
Hur som helst så har jag mycket kött på benen nu vad det gäller barn med hjärntumör och tiden efter behandling, så det är bara att maila mig om man har någon fråga.
Jag hjälper så gärna till med det jag kan!
 
 
Kram kram

 

 

 


Prins Vincents dag...

2013-03-21 | 07:50:00

Idag är det ingen vanlig dag, nej det är prins Vincents FÖDELSEDAG!!!

5 hela år har gått, sedan han för första gången såg dagens ljus, vår lilleman.

 

Och vilken start han fick i livet…

Endast 4 månader ”gammal” insjuknade hans storebror och han fick snällt hänga med på alla sjukhusbesök för att sedan, mer eller mindre, bo där under sitt första levnadsår.

Vincent lärde sig krypa, gå och prata…på sjukhuset!

 

Självklart kan man ju inte annat än undra hur detta har påverkat honom.

Tog han skada, kände han sig otrygg, rädd, ledsen…??? Klart man som förälder har tusen tankar kring detta.

Han fick leva bland droppställningar, sprutor, mediciner och cellgifter.

När man egentligen ville gå på babycafé, babysim och mysa i hemmets lugna vrå…som de andra bebisarna.

Fem år har gått sedan dess, och jag vågar nog säga att han tog nog ingen större skada.

Visst, han fick inte hänga på babycafé, bada på babysim och heller inte mysa så mycket på hemmaplan.

Men det var nog mest mamman som hade oro över detta. För Vincent lekte ju på Lekterapin istället och mös ju han med, fast på sjukhuset istället.

Men tillsammans med mamma och pappa, syskonen, så spelar det nog kanske inte så stor roll vart man är.

För det är ju de ( vi ) som är tryggheten, och det är där kärleken finns…

Tror och hoppas att jag har rätt i det ;-)

Vincent är i alla fall en pigg och glad, busig och lite tokig fem åring och idag är det bara hans dag <3

 

 

 
 
2008-03-21
Liten Vincent tittar ut!
 
 
 
 
 
Tänk va fort tiden går...
 
 
 
 
 
Första mötet med lillebror...
 
 
 
 
 
 
Intet ont anande, tänk om vi då vetat vad som växte i Melwins söta, lilla huvud...fyra månader senare fick vi ju reda på det.
 
 
 

Firade honom gjorde vi ju redan i söndags och igår hade Vincent sin egen dag med mamma.

Vi for till Västerås och han valde noggrant ut en hel del presenter och så valde födelsedagsbarnet lunch, vilket ( tro det eller ej ) inte blev någon amerikans hamburgerkedja, utan pizza, ville prinsen ha, och det fick han ju såklart :-)

 

 
 
En smarrig pizza ville prinsen ha :-)
 
 
 


Lillasyster var också med på restaurang...

 

 

Egentligen skulle han vara hos sin pappa nu, men i och med branden, blev det lite ändrat, så han är fortfarande kvar hos mig, min lilla skatt…

Sovmorgon slog han till med och sussar ännu sött, men snart så kommer han nog tassandes, och då väntar en liten överraskning ;-)

 

 

 

 

STORT VARMT GRATTIS PÅ 5 ÅRS DAGEN MIN FINASTE LILLE VINCENT!

ÄLSKAR DIG...STJÄRNSTOPP <3

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

 

 


Födelsedagsfirande...

2013-03-19 | 09:39:48

 

I söndags var det dags för lite födelsedagsfirande igen. Det var prins Vincents tur att bli hyllad!

Han fyller ju egentligen inte förrän nu på torsdag 21 mars, men då är han hos sin pappa och de åker bort hela helgen, så det blev till att fira nu i söndags.

För sen har vi ju lilla sessans födelsedag på måndag 25 mars, och Vincent är väldigt noga med att han faktiskt fyller före sessan ;-)

 

Självklart väcktes Vincent med sång och paket av oss alla direkt på morgonen :-)

 

 

Morgonstund har guld i mun ;-) Liten trött prins, men glad att bli firad såklart...

 

 
 

Söndagen inleddes sedan med kalas. Vincent hade bjudit in en hel massa vänner från dagiset och vi höll till i Simhallen, Badkalas :-)

I två timmar var det bad, lek och fika som gällde och alla barnen verkade mer än nöjda. Inklusive själva födelsedagsbarnet som fick en hel massa fina presenter att öppna ;-)

 

 
 
Galet födelsedagsbarn som älskar att bada :-)
 
 
 
 
Även brorsorna fick ju såklart hänga på när det var badkalas, och Melwin tog med sin bästis Linus :-)
 

 

Väl hemma igen blev det en snabb lunch följt av släkt/familj som kom över och firade.

Och tårtan kom naturligtvis fram…

 

 

 
 
 
 

Imorgon ska Vincent få ha en egen dag med mamma…

Vi ska åka till Västerås och Vincent bestämmer där fritt vad vi ska göra. Men först på programmet vet jag redan att vi ska besöka leksaksaffärerna och Vincent ska få välja lite presenter. För det var liksom hans present…typ ;-)

 

Men nu är det väl dags att sätta fart på dagen, efter att ha ätit frulle och tittat på Dora utforskaren.

BVC besök står på schemat idag, lilla sessan ska få vaccinations spruta och träffa doktorn. Hoppas hon går igenom besiktningen ;-)

 

Kram på er!


Så sorgligt...

2013-03-18 | 16:04:00

Har så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt vart jag ska börja…eller vart jag ska få tiden ;-)

Vi är i alla fall på plats i Fagersta igen, efter vår Göteborgs tripp.

Kommer att bli ett eget inlägg där jag skriver lite mer om just vår Ågrenska vistelse. Måste först tänka efter och utvärdera hela veckan. Var ju så många bra föreläsningar, händelser och intryck som jag måste samla i och organisera i huvudet först innan jag kan få ner det på pränt.

Men sen så är tanken att jag ska sammanfatta allt och liksom knyta ihop säcken…

 

Väl hemma hinner vi inte mer än vakna upp på lördagsmorgonen förrän vi möts av den tragiska nyheten att en av pojkarnas skol byggnader brann.

Lindgården i Fagersta hade under natten fattat eld och stod i lågor.

Ingen människa kom tack och lov till skada, men byggnaden totalförstördes.

Lindgårdsskolan, mina barns skola, hade där sitt kök och matsal.

Det var även lokal för barnverksamheten såsom öppna förskolan ( öppis ), Rockskolan, körer, konferenslokaler och även restaurang.

Ja, jag kan nog säga att varenda boende i Fagersta med omnejd har någon slags anknytning eller minne till just denna stora lokal, och ingen kände sig nog oberörd av branden. Det är så sorgligt att detta hänt...

 

 

 
 
 
 

Grabbarnas frågor var många…Vart ska vi äta? Vilken mat får vi nu? Blir det ingen mer Rockskola nu? Vart ska sessan gå på öppis nu någonstans?

Ungefär samma frågor som ploppade upp i mitt eget huvud...

Tänker på all berörd personal vars arbetsplats helt plötsligt bara försvann. Men vet ändå att hoppet, tron och kraften finns där och att det till slut kommer att bli bra, även om det kommer att ta tid.

Lindgårdens personal är fantastisk och tillsammans kommer de att lösa alla problem på vägen!

 

Då inget kök fanns uppmanades vi föräldrar att idag skicka med barnen matsäck till skolan.

I Albins klass lyxade vi till det lite extra. En klassförälder kom på den fina idén att ta med barnen på restaurang och äta på lunchen. Bara idag som ett litet plåster på såret liksom, och en skojig grej.

Pengarna togs från klasskassan och alla kunde följa med :-)

Jag, Vincent och Filippa åkte dit och lunchade med klassen och mötte ett gäng uppspelta barn, som glatt konstaterade att detta var den bästa skol lunchen någonsin ;-)

Kan bara hålla med, det var gott och ett härligt lunch gäng!

 

Då de närmsta dagarna är lite smått kaotiska och mat problematiken ett faktum har vi blivit ombedda att behålla dagis barnen hemma, förutsatt att man har möjlighet såklart.

Då jag är hemma hela dagarna så har ju Vincent möjlighet att vara hemma, så det är han. I alla fall i några dagar nu, tills det har lugnat ner sig lite och löst sig lite mer vid förskolan.

Sen har ju lilleman dessutom dragit på sig en förkylning ( igen ) och har lite ont i ett öra. Så att vara hemma idag var ett helt rätt beslut ;-)

Även sessan har åter igen blivit förkyld, hittade väl på några Göteborgs baciller…Hostar och snorar gör hon i alla fall, men tack och lov ingen feber.

 

Nu måste jag gå och titta till min fina lilla kissemiss Fiffi, som legat under kniven idag. Inga fler kissemiss bebisar nu inte...Hon har inte riktigt vaknat ännu och behöver övervakas, mitt lilla gryn <3

 

 

Hörs snart igen så ska jag sammanfatta Göteborgs resan och berätta om gårddagens kalasande för vår blivande 5 åring :-)

 

 

 

 


En kort rapport...

2013-03-14 | 20:56:48

...från soliga västkusten.
Har ingen dator med mig och har inte förut testat att blogga från mobilen, men nån gång ska ju vara den första ;-)

Veckan här nere börjar lida mot sitt slut och imorgon bär det av hemåt igen.
Men vilken vecka vi har haft...helt underbar!
Jag är visserligen helt slut pga vaken nätter med liten sessa, tunga ämnen har tagits upp och många känslor, tankar och minnen har ventilerats.
Men det känns ändå skönt att få haft den här veckan tillsammans med mina barn och andra familjer i liknande situationer. De vet, de förstår känslan, för de är också här med ett barn med hjärntumör.
De har också en jobbig resa i bagaget...

Så bortskämda har vi blivit, med god mat och suveränt omhändertagande och med ett fantastiskt barn team :-)
Ingen av grabbarna vill fara hem imorgon...
De har ju fått så många vänner och gjort så mycket skoj, och lite så känner ju även jag ;-)
Fast sova i egen säng ska bli rätt nce det med....

Skriver mer ingående och tar med lite foton när jag kommit hem och bloggar, vet ju inte ens om detta från mobilen funkar ;-)

Nu ska jag gå och ansluta med de övriga...sista natten med gänget liksom!

Hörs hemma igen...Kram kram ♥

Snart bär det av...

2013-03-09 | 16:15:51

Håller på som bäst att tvätta, städa men framför allt packa…

Imorgon drar jag och barnen till stora staden Göteborg för en härlig vecka på Lilla Amundön och Ågrenska.

För er som inte riktigt fattat vad jag/vi ska göra där kommer här en länk som man kan gå in och kika lite mera om utbildningsveckan på Ågrenska.

 

http://www.agrenska.se/familjevistelser/

 

 

Pojkarna är hos pappan, Lasse och sessan drog iväg en sväng och jag kände att jag bara måste sätta mig och rensa tankarna en liten stund.

Är så grymt besviken…

Besviken på hur mycket falskhet och oärlighet det egentligen finns omkring mig.

Så är det väl givetvis för oss alla. ”Energitjuvar” finns det överallt och jag har ju sedan länge bestämt mig för att i längsta möjliga mån hålla mig ifrån dessa och helt enkelt ”skaka av mig”.

Men ibland går ju inte det, man har ju känslor och de kommer emellan.

 

Fastän man liksom egentligen inte vill bry sig så gör man ju det.

Pratade med min allra bästa vän i veckan, om just detta. Att man lätt blir besviken när någon säger en sak till en, men sedan låter det annat bakom ryggen på en.

Som alltid får jag goda och konkreta råd av henne och hon kanske har rätt när hon säger att det är "energitjuven" som faktiskt mår sämst...

Är kanske väldigt blåögd och naiv och vill liksom tro gott om allt och alla. Säger man en sak så är det väl så…

Försöker vara ärlig och alltid säga och stå för vad jag tycker och tänker. Inte alltid tas det emot positivt, när inte folk tycker lika…men är man knäpp då, bara för att man tycker olika?

Så måste det ju få vara och det ska man väl kunna respektera, utan att för den sakens skull bli elak.

 

Tycker helt ärligt inte att jag lägger mig i hur andra lever sina liv. Jag försöker att inte lägga någon större värdering i det, utan det är väl upp till vara och en att bestämma och göra sina val i livet, så länge det inte avsiktligt skadar någon annan.

Faktiskt så hinner jag inte ens tänka och reflektera särskilt mycket över vad ”han och hon” gör och bestämmer…Fast det verkar jag ju mer eller mindre vara ensam om.

Folk verkar ha stenkoll på vad man gör och inte gör, vilka vägval man tar och hur man resonerar i livet.

Och de har åsikter därefter, de tror sig veta och tar sig då rätten att döma…

 

Att inse att den man trodde var en vän, inte alls är en sån vän som man trott och hoppats på, svider och sårar en.

Man blir ledsen även om man bestämt sig för att det är den som förlorar en god vän ( mig ) och inte tvärtom.

Lätt börjar man kritisera sig själv och fundera över vad man gjorde fel.

 

Självklart har jag många, många fel och brister, och de flesta är jag väl medvetna om.

Jag har också många goda sidor och mina närmaste vänner känner till både det negativa och positiva i mig, såsom jag med de.

Ingen är perfekt, men man älskar ändå…

 

Rätt så spretigt inlägg detta, vet egentligen inte riktigt vad jag vill få fram…

Eller jo det vet jag!

Jag ska i fortsättningen jobba ännu hårdare med att vårda de som verkligen är mina vänner, låta allt skitsnack rinna av mig och sätta upp en stor mur framför mig som skydd för energitjuvar.

Fokusera på det som är avgjort viktigast i mitt liv, mina barn och deras trygghet och välmående.

 

Ska bli så skönt att åka iväg en vecka med mina älskade små, samla energi och bara vara tillsammans och dessutom lära känna nya bekantskaper och få mer kunskap i bagaget.

 

 

Soliga Kramar och vi hörs från Västkusten :-)

 

 

 

 

 

 


Gigantiska tvätthögar och fröken bustroll...

2013-03-06 | 10:07:12

Gårdagens alla läkarbesök avklarade och det gick att lösa utan att klona sig.

Albin var först ut med sin onda arm. Läkaren konstaterade att armen skulle röntgas, vilket skulle ske på eftermiddagen, samtidigt som vi skulle vara på läkarbesök med Melwin i Västerås.

Som tur var kunde pojkarnas Farmor rycka in och vara med Albin på röntgen.

Vilket tack och lov varken visade någon spricka eller något brott. Däremot var det lite vätska där, vilket förklarar svullnaden och att det gör ont. Så läkaren rekommenderade att ta det lite varsamt med armen.

 

Melwin skötte sig galant hos neurologen och svarade rätt och riktigt på alla frågor och utövade alla uppgifter med glans.

Trots att hans lillasyster sessan härjade hejvilt inne i besöksrummet och rev och slet i allt från sängpapper till läkarens ”viktiga” papper, och bankade på allt och alla med hårda små leksaker.

Inte helt lätt att ha med vår lilla toka överallt längre, hon är ju galet vild liksom ;-)

Tydligen var det även dags för Melwins årliga provtagning. Något vi inte hade fått information om och därför inte emlat han port och förberett oss inför detta besök.

Men hormor och ämnesomsättningsprover måste tas och det blir att fara tillbaka igen om några veckor. Då emlade och väl förberedda :-)

Neurologen kunde inte hitta något avvikande hos vår fina Melwin och han gick igenom besiktningen utan anmärkning. Alltid lika skönt!

 

Äntligen har det börjat vända för mig och jag kan se ljuset igen, eller rättare sagt, jag kan andas genom näsan igen. Vilken lättnad!

Alla resurser behövs liksom när man dagarna i ända ska jaga en liten busig sessa ;-)

 

Dags att ta tag i dammråttorna här hemma och de tre ton tvätt som så snällt ligger och väntar i tvättstugan.

Blev ju en hel del högar efter dagarna i Ockelbo med allesammans. Kör man inte sina två, tre maskiner om dagen, så ger det ett resultat på STORA tvätthögar att jobba sig igenom  ;-)

Måste ju rappa på för på söndag drar jag och barnen på äventyr igen…

Vi ska ända till västkusten på turné då vi ska vara med vid en familjevistelse för familjer som har barn i skolåldern t o m årskurs 6 som har haft hjärntumör.

Det är ute på lilla Amundön i Göteborg vid ett ställe som heter Ågrenska, där vi var för några år sedan vid en liknande familjevistelse. Fast då var det mer fokus på barnet i förskoleåldern, vilket Melwin var då, men nu är det alltså för skolbarnen, och i höst börjar ju Melwin ettan.

Jag kommer att sitta med vid olika föreläsningar av läkare kring ämnet hjärntumör hos barn och ungdomar.

Det kommer bli prat och syskonrollerna, skolans stöd och stödet till skolan och om hur det är att leva med ett barn som har haft hjärntumör.

För mig högst intressanta ämnen alltså!

 

Barnen kommer att delas in i grupper efter deras olika åldrar. Till och med lilla sessan kommer att delas in i engrupp med minisar, och det skulle visst komma ett barn som var jämngammalt med henne.

De får egna program med fritidsaktiviteter men ska även göra sitt skolarbete med sina lärare därnere.

Så det är ingen semester på det viset, utan barnen går i skolan, fast på Ågrenska…typ ;-)

 

Tio familjer totalt skulle deltaga, varar tre av de känner jag/vi redan. Då vi träffades redan för några år sedan vid vårt allra första besök vid Ågrenska.

Nu slog vi till och bokade in oss allesammans igen, så vi får chans att träffas och umgås en gång till :-)

Ser verkligen fram emot Ågrenska veckan.

Dels att få komma iväg med alla barnen till vackra Ågrenska. Det är så fint där, lugnt och skönt!

Men också för att kunna ventilera, prata ”fritt” om och få en massa nyttig information om det som speglar min vardag…att leva med ett barn med hjärntumör.

 

Ja, så det är väl bäst att sluta skriva nu och ta tag i de gigantiska tvätthögarna, så jag blir färdig i tid :-)

Och sessan har ju redan hittat på en hel massa bus…

 

 

 


Läkare hit o dit...

2013-03-04 | 19:59:23

Man ska väl egentligen inte vara glad över att få äta medicin, men jag är faktiskt det!

Träffade läkaren idag och mycket riktigt konstaterades det bihåleinflammation och det skrevs ut Kåvepenin direkt, utan knorr :-)

Skönt för nu äääääntligen kanske jag kan få nya krafter och bli friskt, och betydligt piggare.

 

Imorgon blir det fler läkarbesök…

Melwin ska träffa barn neurologen i Västerås. Rutinundersökning och förhoppningsvis hittas inget avvikande.

Stackars Albin har skadat armen ( armbågen typ ) som mest troligt måste ses över av en läkare imorgon. Förmodligen blir det en röntgen av armen.

Sista dagen i Kungsberget vurpade han och gjorde illa sig i armen. Han var väldigt öm och något svullen över armbågen.

Hade tankar på att fara upp till Gävle akuten för en röntgen, men avvaktade något då han ändå kunde röra armen rätt så bra. Efter en dag var det redan bättre och armen var ”lagad” som Albin själv sa ;-)

Under helgen har han ”röjt på” som vanligt med armen och det har inte varit någon smärta att tala om.

Men så idag när T hämtade på fritids var armen inlindad i bandage och han hade ont.

Hade visst vurpat på fotbollsplanen, så kanske uppkom skadan igen då.

Imorgon blir det i alla fall att kontakta läkaren för en diagnos på den stackars armen.

 

Själv ska jag också hinna med ett läkarbesök i Västerås för egen del, så vi får väl se om det blir till att klona oss för att kunna täcka upp de olika besöken på två olika sjukhus…

Många läkare bli´re ;-)

 

Dags att knapra lite medicin igen, luta mig tillbaka i soffan och hoppas att den sätter fart och motar bort alla baciller med väldig fart…Favvo programmet börjar snart, Familjen Annorlunda :-)

 

 

 
 
Söta små piller, gör mig frisk nu!

 

 

 


Årets Sportlov...

2013-03-03 | 19:40:00

Nej jag har inte gått under jorden eller på annat sätt försvunnit…jag har bara haft sportlov ;-)

Har spenderat både dag och natt tillsammans med mina älskade små i en hel vecka och massor har vi hittat på.

Det tar på krafterna vill jag lova och måste erkänna att det tillfälliga bloggavbrottet inte berott på annat än det att jag faktiskt somnat samtidigt som kidsen och även gått upp samtidigt.

Varit fullt upp på dagarna och bloggandet har fått blivit lite ”lidande” ;-)

Är sjukligt trött och då går det liksom inte att göra annat än att passa på att sussa när tillfälle ges…

Hela familjen är nu pigga, krya och fullt friska ( sånär som på nån liten hostning då och då från sessan ).

Förutom jag…själv har jag fortfarande en seg grön/gul snorblandning och är helt tjock i näsa och bihålor.

Feber har jag nu haft i närmare tre veckor, lite mer vissa dagar, lite mindre andra…

Och ja, jag är nu helt övertygad om att jag åter igen drabbats av bihåleinflammation.

Hade ju det för första gången i mitt liv för typ ett halvår sedan, och jag känner igen symptomen.

Har nu gått i tre veckor med detta, så det är väl dags att besöka läkare och förhoppningsvis få penicillin.

Självklart ville jag ju vänta in i det längsta för att se om det bara var en vanlig förkylning som skulle gå över av sig självt, och sen har jag helt ärligt faktiskt inte haft särskilt mycket tid eller möjlighet att ta mig till läkare. Det går i 100 hela tiden och är minst sagt fullt upp…

Har alltid någon liten med mig och har inte velat dra med de till ett virushärjat väntrum, då det gått så mycket olika sjukor i omlopp.

Men nu finns det ingen återvändo, jag måste tyvärr dit imorgon, antar jag…Misstänker att de inte skriver ut penicillin ”bara sådär” över telefon :-(

Som tur är har jag ju en väldigt förstående familj som gett mamman möjlighet att vila en hel del och har hanterat henne varsamt ;-) *mina älskade hjärtan*

 

Vad har vi då hunnit med under detta årets sportlovsvecka…???

Ja, förutom att umgås, mysa och bara rå om varandra, utan tider att passa och massa ”måsten”, så har vi varit ute, ute och ute :-)

Sportlovet inleddes med ett fantastiskt väder och vi tog oss ut till närliggande lekplatser för snölek och premiärtur i pulka för sessan :-)

 
 
 
 
 
Första åket i pulka för vår lilla sessa
 
 
 
 
Gunga gör man ju självklart lika bra på vintern tycker Vincent
 
 
 
 
 
Melle bus :-)
 
 
 
 
Solens strålar värmer så gott och Albin passar på att bättra på brännan lite ;-)
 
 
 
 
 
 
Gungeligung och rutsch i kanan :-) Superskoj är det tycker Filippa
 
 
 
 
 
 
 
 
Korvgrillning hör vinterns aktiviteter till och det gäller att hålla tungan rätt i mun ;-)
 
 
 

Sen packade vi i stora bussen och for till härliga Ockelbostugan, där vi varit förut som ni säkert minns ;-)

Några dagar för åkning i Kungsberget och en sväng vid Ockelbos vintermarknad hann vi med där.

Tillsammans med soft och lek i den helt underbara stugan mitt ute i skogen *Härligt*

 
 
 
 
Tre grabbar redo för åk i Kungsbergets stora backar :-)
 
 
 

Svisch ner för backen bara...
 
 
 
 
 
 
Helt underbart väder hade vi med sol och värme, som vi längtat efter det!
 
 
 
En fika i solen såklart :-)
 
 
 
 
Och väl hemma igen så "kraschade" mamman i soffan och sambon var så gullig att föreviga detta ;-)
Dessvärre är detta den bistra sanningen, precis så här trött är jag, kan somna sittandes hur som helst, när som helst...måtte det vända snart, behöver nya starka krafter tack!
 
 
 
 

Ja, vad mer kan jag skriva än att vi har haft en superskön vecka tillsammans allihopa. Gossarna har nu åkt till pappsen och tyst och tomt blev det hemma *hate it*

Ska nu ta tag i lite jobb jag ligger efter med, men sen blir det garanterat bingen för att orka ta tag i alla ”måsten” som ligger på under kommande vecka…

 

 

 

Sköt om er <3

 

 

 

 

 

RSS 2.0