bloglovin

Stark eller inte...

2012-10-07 | 00:00:00

Får ofta höra hur stark jag är…och då menas det inte ren muskelkraft.

”Du är så stark”…”att du orkar” är vanligt förekommande kommentarer och reaktioner kring min livshistoria.

Jag skrattar mest tillbaka…vad ska jag svara liksom, är jag stark? Starkare än andra? Jag vet inte riktigt, tror faktiskt inte det…

 

Alla bär vi på en ryggsäck, en historia…Måste faktiskt skriva att somliga glider en aning på en räkmacka, och vissa, ja de får mer än andra att bära på och ibland kan jag inte låta bli att undra varför det inte blir mer jämt fördelat.

Självklart önskar jag inte på någon nåt ont, men heller inte typ allt på en och samma stackars person, vilket det ibland verkar som att det hamnar på…eländet menar jag, det där tunga att bära på i sin ryggsäck.

Sånt som vi alla mer eller mindre får känna på och sånt som vi alla går och bär på i vår ”livsryggsäck”

 

Jag har nu en bekännelse att göra…

Jag är INTE stark!

Inte starkare än någon annan i alla fall. Men jag är dock väldigt bra på att stoppa undan och gömma mitt elände i ryggsäcken.

Ni trogna bloggläsare får ju förstås läsa ett och annat, och beklagar mig gör jag också ibland, det är liksom lättare att sätta ord på saker och ting i skrift.

Men annars så stoppas nog mycket undan och döljs väl när jag går utanför dörren, och det är väl inte så konstigt egentligen.

För det gör vi väl alla, lite sådär…

Visst är det helt okej att bryta ihop inne på ICA en måndags eftermiddag, låta tårarna spruta och bara hulka sådär hysteriskt. Det skulle ju egentligen funka…men vi är ju inte många som gör det.

Jag hulkade sådär hysteriskt här i veckan. Egentligen var det inte helt ovanligt förekommande i mitt fall, och jag var ju ensam, som vanligt när jag "gråter ut"...

Det är rätt skönt faktiskt, att bara gråta ut sådär. Låta tårarna spruta och bara grotta sig i sin misär ( lätt överdrivet )

För ibland känns det bara så överjobbigt allting och vad passar då inte bättre än att göra en hysterisk utgråtning ;-)

Men jag väljer som sagt mina tillfällen för hysterisk utgråtning mycket väl. Det kommer mest troligt aldrig ske på ICA en måndagseftermiddag…Nej, där ler jag mestadels och hälsar glatt på alla jag känner.

Utan tårarna kommer när ingen ser…

Då är jag bara en liten, liten människa och väldigt långt ifrån stark!

 

 

Kommentarer
Postat av: Cissi

Man är så stark man måste vara för man har ju inget val. Det gäller ju ens barn och man gör ju allt för dem och när man inte orkar längre går man på ren viljestyrka. Det kan vara hur jobbigt som helst och efteråt kommer man knappt ihåg det.
Som uttrycket säger:
You never know how strong you are until strong is the only choice you got.
Man har inget val och därför måste man vara stark men det kan ju också vara jobbigt att höra. Dessa personer som säger så skulle också vara starka i samma situation. Och gråten, tårarna kommer ju lättast när man är själv. För mig i sängen är man ska försöka slappna av.
Du har så rätt i det du skriver.

Kramar Cissi

2012-10-07 @ 13:31:53
URL: http://charmtrolletemilia.blogspot.se
Postat av: Moa

jag tror det är viktigt att få gråta ut ibland, även om det inte är mitt framför alla andra. istället för att bara ha allt inuti.
jag brukar tänka att jag inte vill föra över all min "skit" på någon annan, men det hade varit bra om fler av de som har haft det lättare kunde vara mer förstående mot de som inte har det lätt. det finns många människor som har svårt för att tänka utanför sina egna tankar och känslor.
kram!

2012-10-07 @ 14:28:11
URL: http://dayviews.com/legobit
Postat av: Christina

Ja, den kommentaren är inte rolig. Själv har jag god lust att skrika tillbaka att "jag är inte stark men för mina barn måste livet gå vidare".
Kram och ta hand om de dina <3

2012-10-07 @ 19:57:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0