bloglovin

Here I am again...

2012-05-15 | 22:54:11

Ok, jag vet…det har gått alldeles för länge sen jag bloggade sist, IGEN!

Det suger, för jag vill ju skriva ofta, ofta. Men nu har det faktiskt berott mestadels på att jag inte mått så finemang...i kombination med en stor portion trötthet.

Som för de flesta andra småbarnsföräldrar är sömn även hos mig en stor bristvara.

Det ammas en hel del på nätterna och sessan vill gärna börja knöla lite extra sådär tidig morgon, när man själv tycker att man precis somnat in som djupast.

Sen kommer liksom allting över mig, ibland…

Kommer inte att i detalj beskriva och förklara alla mina tankar och hur jag känner inför vissa delar och personer i mitt liv.

Inte för att jag har direkt svårt att sätta ord på vad jag tycker och känner utan enbart av respekt för alla inblandade.

Tycker att det är en lite svår balansgång det där…hur mycket kan/får man skriva i en blogg liksom?!

Mycket skulle jag vilja skriva ingående om, men jag vill samtidigt att mina barn ( i nuläget två fullt läskunniga sådana ) ska kunna läsa min blogg hur och när som helst.

Den ekvationen går liksom inte ihop så bra är jag rädd och nöjer mig därför med att skriva lite kortfattat som såhär…

Det är inte helt lätt att få konstellationen mamma, bonuspappa, bonusbarn, biologiska barn och biologisk pappa att fungera…tillsammans. Hitta balansen och fungera ihop, alltid! Det krävs jobb, lyhördhet och en stor skopa tålamod, vill jag lova…

Men när amningshormonerna spritter i kroppen och sömnen är mindre än minst, så kan detta vara nog så svårt och jobbigt.

Men som tur är kan vi prata, och det är just vad vi gör…pratar. Och det tillsammans med en stor portion kärlek, kan räcka hur långt som helst :-)

 

Yttre omständigheter kan även vara det nog så påfrestande och självklart så kommer ju oftast inte en sak ensam. Nej, allt på en och samma gång och ibland kan allt verkligen hopa sig och bli som en salig soppa, nog så jobbig att reda upp.

Sen kan jag inte annat än bli besviken på en och samma person, som egentligen är den som ska stå mig närmast här i livet…Det är så ledsamt när man känner att man inte är mer värd än så och det kan verkligen få mig att dra täcket över huvudet och inte vilja titta upp igen.

Men som man säger, det som inte dödar härdar!

Det är ”bara” att bita ihop, ta nya tag och komma igen som gäller!!!

 

Sen är det så lite som behövs för att jag ska bli ännu mer rädd och orolig inför Melwins sjukdom. Mer än vad jag alltså dagligen lever med.

Hittills har det ännu inte gått en dag utan att jag tänker på Melwins diagnos, hans sjukdom och vilka konsekvenser den kan komma att få.

Läste och uppmärksammade artikeln om Jimmy, som förlorat sin dotter och blev utförsäkrad av Försäkringskassan. Ni har säkert hört och läst om detta själva, annars hittar ni artikeln HÄR.

Hans dotter dog i hjärntumör efter 5 års kamp. Det räckte att läsa för att få mina tankar att ta fart igen, på max speed…

I augusti är det 4 år sedan Melwin insjuknade. I sommar är det 3 år sedan han avslutade sin behandling.

”Klumpen” ( tumören ) är fortfarande oförändrad. Visar i nuläget inget tecken på aktivitet. MEN man kan heller inte alls utesluta att tumören skulle börja växa igen, lika lite som att den faktiskt skulle kunna krympa ihop, kanske försvinna helt. Lite av ett 50/50 läge liksom, och det är inte helt lätt att leva med när det gäller det käraste man har, sitt barn!

 

Ja ja, nog skrivet om hur ”miserabelt” mitt liv varit under min en veckas blogg frånvaro.

SÅ ILLA ÄR DET FAKTIKST INTE!!!

Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat och det bästa av allt, DE älskar mig över allt annat…tror jag i alla fall, det verkar som det ;-)

Och tillsammans har vi hittat på en hel del skoj faktiskt :-)

Jag vill alltså bara avsluta med att säga att bara för att det är tungt ibland, behöver det inte vara helt nattsvart…Här är mina ljuspunkter i livet <3

 

 

Albin körde sin första fotbollsmatch för säsongen och stod som målvakt



Albins Fagersta Södra tog hem segern :-)



Robin klädde upp sig och drog på 10 års partaj hos bästa kompisarna William och Calle :-)



Filippa har upptäckt sin sängmobil och tycker att det är en helfestlig grej






Jag och Melwin har "spexat" lite ;-)



Jag och Vincent tog en fika på "tu man hand", bara han och jag *mysigt*



Lilla Filippa har blivit "stora tjejen" ;-)

Idag var vi på läkar undersökning med sessan och allt var bara fint.
Hon hade vuxit till hela 5080 g och 58 cm. Japp, det funkar bra med ammningen och jag har grädde i tuttarna :-)


En kort sammanfattning av vad vi sysslat med under veckan som gått :-)

Nu är gossarna fyra hos sin pappa till på söndag, då de kommer åter för en ny vecka här i ”Paradiset” ( området vi bor på heter så )



Hörs snart igen, men vill bara skriva en liten påminnelse, som egentligen är helt självklar...

TA HAND OM DE DU ÄLSKAR MEST HÄR I LIVET!!!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0