bloglovin

Fokusera rätt...

2012-12-11 | 22:36:00

Idag har inte varit min bästa dag i livet direkt.

Det mesta har faktiskt gått käpprätt åt h-vete :-(

Nej, inte allt då direkt, har haft det lugnt och mysigt med gossarna, som fortfarande är hemma…

Vincent är dock relativt pigg och frisk ( lite trött av penicillinet bara ), men vill vara hemma från dagis om Albin ändå är hemma.

Och Albin var febrig i morse, men nu på kvällen hade det lagt sig. Men han är lite hostig och snorig, förkyld kallas det väl ;-)

Blir hemma imorgon också, en feberfri dag är väl att rekommendera innan man är tillbaka vid skolbänken.

Liten sessa är snorig och febrig, så otroligt ynklig en så liten blir när de är sjuka…

 

Så jag har enbart varit hemma med mina små underverk, så när som en avstickare till Vincents Bamsegympa, där det var avslutning för terminen, och Tomten kom på besök :-)

 

Vad är det som är så miserabelt i mitt liv då, kan man ju undra…

Ja, såhär när jag nu fått lite distans så är det ju givetvis ett i-lands problem. Jag agerar ”Tomte” och det funkar sådär halvbra för Tomten att fixa de klappar hen tänkt till samtliga kids.

Slut, sen leverans eller på tok för dyrt…känns det igen???!!!

Om jag nu lyckats med att vara ute i god tid med allt annat som rör julen. Pyntet, bakningen, ja i princip ALLT som rör julen. Så missade jag att vara ute i god tid med just klapparna, vilket nu verkligen ger sig tillkänna…Suck!

 

Sen kan jag ju inte annat än tycka att det vore j-ligt skönt att bara emigrera till typ månen, såhär över själva juldagarna.

Pojkarna kommer att vara hos sin pappa över julafton och juldagen detta år, vilket bara det är piss och skit ( ur en mammas egoperspektiv ), och att man sen har jordens problem med att fixa klapparna som man då naturligtvis vill ska vara 100% superbra när gossarna väl kommer, gör ju inte saken direkt bättre…

Sessans första jul, måste ju bara bli bra!!!

Om nu inte brorsorna kan vara med vid självaste julafton, så får väl åtminstone vi vuxna göra det bästa av det, hur svårt kan de va liksom…???!!!

 

Jag älskar julen och allt som hör till den, som ni vet, har ju redan skrivit om det x antal gånger här i bloggen…I´m a sucker for x-mas ;-)

Men nog medför den en hel del känslomässig turbulens om hur, var och i så fall med vilka denna högtid ska spenderas…

 

Som ”grädde på moset” fick jag till min förvåning ( ja faktiskt, hade inte uppfattat det alls så ) höra att jag tillhörde kategorin ”knölig kund”  vid det ställe jag alltid fixar mina naglar på.

Visst jag kanske inte alltid är så lätt att tas med, men jag är en väldigt trogen kund till de jag trivs ihop med och som gör ett bra jobb, och jag tycker inte att jag ställer högre krav än att få det man betalar för, men tydligen så hade jag gjort bort mig rejält…

Går inte in mer i detalj på detta i-lands problem deluxe, och nagelfixare finns det ju gott om. Men det kändes lite tungt i kombination med hela dagens paket…

 

Men nu tänker jag avsluta detta inte helt positiva inlägg med att ta ner er på jorden en aning och be er tänka på att allt det ni nyss läst, faktiskt inte betyder ett skit.

Nej, precis så är det…

För mitt i vad jag tyckte under dagen var minst sagt jobbigt, ringer en vän till mig. Någon jag lärde känna i ”cancervärlden”. Någon med även hon en son med hjärntumör. Någon som nyss fått veta att hennes sons tumör börjat växa, att nya behandlingar måste sättas in, att helvetet brakat loss igen.

Att hennes son är en fantastisk kämpe och hon en hjälte i mina ögon som orkar och fixar att ta sig igenom dagen, oftast med ett leende på läpparna och i en positiv anda.

Hon befinner sig i en av mina mardrömmar, hon är där jag ber om varje dag att jag aldrig ska hamna…

Så dagens turbulens känns plötsligt så liten och fjuttig!

 

Det blir trots allt jul i år också. En jul som jag i alla fall kommer att fira med de jag älskar mest här på jorden…mina BARN, min SAMBO, min FAMILJ!

Julen är ju inte bara julafton utan så väldigt mycket mer och livets betydelse är ju långt ifrån bara klappar och julgran…

 

Lägg det gärna på minnet allihopa…när ni stressar omkring med klappar, julmat och släkttrams.

Det är ”bara” en jul och långt ifrån livets största betydelse. Det finns så många som inte ens kan/orkar/vill bry sig om en fjuttig jul, utan faktiskt kämpar för livet…

 

Tro mig, jag vet!!!

 

 

Några kloka ord på vägen ;-) KRAM!

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0