En liten hälsning...

2011-10-28 | 17:10:55

Jag och Robin vill önska er alla en riktigt Glad Halloween och samtidigt dela med oss av denna fina bild vi hittade…




 

 

Den gav oss idén till det perfekta fredagsnöjet :-)

Behöver vi säga mer…;-)


HAPPY HALLOWEEN...

2011-10-28 | 16:58:18

Fyra läskiga gossar drog just iväg ut i ”grannskapet” för att köra Bus eller Godis!

Undrar vad de kommer hem med…??? ;-)

 

Idag har det som bekant varit Halloween för hela slanten.

Disco på förskolan såväl som på skolan.

Det var ett väldigt pysslande här på morgonen. Frillor skulle fixas och ansikten målas läskigt vita.

Höll på ett tag med Robins vampyr målning i ansiktet. Tyckte faktiskt själv att det blev riktigt bra, men så tyckte tydligen inte nioåringen, som tvättade bort hela målningen innan han drog till skolan.

Det är tacken det…;-)

Jag var visst inte så bra på att måla skräckansikten som jag trodde. Robin tyckte han såg ut som en clown :-)





Albin som en klockren Dementor...


 

Robin som vampyr, eller som han själv sa, "Kung över dementorerna"




Melwin däremot var helnöjd med sin målning och behåll det på tills vi kom hem från discot i alla fall.

Då kliade och sved det lite för mycket och det tvättades bort.

Undrar egentligen vad det där sminket innehåller för ”skit”, säkert inte helt sunt att ha på ett litet barnansikte…







Mina små söner som skelett...





 

Melwin, minst sagt skräckinjagande




Discot på skolan blev en succé för Robin och Albin, med betyget det roligaste discot de nånsin varit på *härligt*

Robin tog hem segern i både limbo tävlingen och dansa tryckare tävlingen, och fick en massa klubbor i pris *helnöjd kille*

 

Nu under eftermiddagen har vi tillverkat ”pumpa gubben” och den står tänd på entrén.

Jag gröpte ur det värsta, men sedan gjorde Robin det mesta jobbet och allt finlir…





 Pumpkin making













 

Nu är Halloween gossarna på intågande och de har en STOR godispåse med sig, så det verkar inte ha blivit alltför mycket bus…;-)

 

Dags för Taco och fredagsmyyyyyys!!!

 

Återkommer inom kort :-)


I med -och motgång

2011-10-24 | 23:43:00

Är lite tufft just nu :-(

Visst är jag lite smått trött och sliten vad det gäller ”bebismagen”.

Monstret ( japp, ett så välklingande ”nickname” har den lill* fått ) H*n suger musten ur mig, och värdena verkar inte vilja stiga som jag så önskar.

Måste ju vara ett litet Monster därinne som kan få mamma att bli så klen ;-)

Fast det har jag ju mest troligt snart glömt, då det naturligtvis kommer att titta ut den mest underbara, finaste, gudomligaste och älskvärda lilla varelse.

Så ja, jag törs lova att vi inte kommer att behålla namnet Monstret alltför länge :-)

 

Men nu är det faktiskt inte ”bebismagen” som tär på mig mest.

Jag har varit förtegen om det här i bloggen och kommer absolut inte att gå in på detaljer, då jag inte ser någon som helst anledning till det.

Fast jag vill inte heller sitta och skriva att allt är underbart bra hela tiden, för det är ju inte sant och långt ifrån min verklighet just nu.

Jag och barnens pappa är tyvärr inte alls överens om vad som är våra gemensamma fyra barns allra bästa.

Det kanske inte är så ovanligt i sig, att föräldrar inte är överens menar jag.

Men det har fått ganska så stora proportioner och vi har nu tvingats tagit hjälp utifrån.

Långt ifrån min högsta önskan och jag känner mig helt ärligt rätt kass som förälder.

Att inte ens kunna komma överens med barnens pappa, nu när vi ändå tagit steget och gått skilda vägar.

Då hade man ju hoppats på att allt skulle bli bättre, mindre bråk och lättare att komma överens då vi inte tvingas leva ihop och ”tära” på varandra var dag.

Samtidigt känner jag i märg och ben att vissa saker inte är rätt, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte försökte allt jag kunde för att påverka.

Jag säger inte för den sakens skull att jag i slutändan är den som har och får rätt. Men jag måste ju följa det jag så starkt tror är riktigt och det bästa för de jag älskar mest, mina barn.

Skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte försökte och inte kämpade för det jag anser mig se, höra och förstå är det allra bästa för mina älskade små.

 

Men det är skitjobbigt och tärande att vara så oense och osams med den man har älskat och ändå levt ihop med i 12 år.

Fyra barn ihop betyder ju ändå en hel del och definitivt att man har ett gemensamt ansvar att tillsammans göra tillvaron så bra som möjligt för dessa barn.

Ett ansvar som jag i nuläget tycker att vi lyckas ”sådär” med och det känns givetvis allt annat än bra.

Ni vet ju själva vilket otroligt dåligt samvete man titt som tätt känner gentemot sina älskade små.

Just nu är mitt samvete i botten…

Att jag inte lyckats att lösa ”våra problem” bättre och smidigare, att de ens uppstod är ett stort nederlag som jag nu måste försöka lösa till det bästa, för barnens bästa!

 

Trots allt är det ändå en riktigt bra måndag och start på veckan, "alla fyra barnen veckan".

Idag hämtade jag de fyra små och truppen är åter igen samlad under mitt tak *underbart*

Melwin och Vincent lite snoriga och Melwin väldigt trött. Säger sig inte ha sovit just något alls natten till idag.

Men efter lite mys i soffan, tända ljus och hembakat fika, så piggnade de alla till, trots det dystra, gråa höstvädret.

Eftermiddagen ägnade vi då till att prova ut lämpliga Halloween outfits.

Alla fyra ska nämligen på Halloween disco på fredag. Robin och Albin på skolan och Melwin och Vincent på dagis.

Efter ett litet besök vid stans leksaksaffär är nu alla nöjda med sina dresser och tillhörande accessoarer och är sådär riktigt skräckinjagande, bildbevis kommer naturligtvis senare :-)

 

Vi har Halloween pyntat här hemma och fått till en riktigt mysig höst stämning vill jag nog påstå...

Bara den stora pumpan som saknas, men jag hittade ingen sån i affären idag, borde ju komma in snart…Dåligt av mig att inte planterat några egna såhär till Halloween och allt ;-)

 

När det känns lite extra tungt i livet är det guld värt att ha sina nära och kära intill sig.

Och hur mycket värmde det inte i hjärteroten när min finaste Lasse kom hem med denna vackra bukett idag…


 

 

 

Med en sådan uppskattning och stora varma pussar och kramar från mina älskade små och mitt stora hjärta, fylls kroppen på med ny kraft och energi.

Och jag känner mig övertygad om att jag aldrig ska sluta kämpa för det jag tror är rätt och för de jag älskar mest här i livet <3

 

Måste bara avsluta dagens bloggande med ännu en, i mina ögon, lyckobild…BEBISMAGEN!




 

VECKA 18 




 

 Till sist några tänkvärda ord, tycker jag...Sköt om er alla därute!!!









 






Ung Cancer...

2011-10-21 | 00:02:54

Har nyss varit in och beställt de snyggaste mössorna där pengarna går till enbart BRA saker!!!












KIKA IN PÅ http://www.ungcancershop.se/mossa.aspx





Home alone...

2011-10-20 | 23:38:38

Ensam hemma ikväll…

Eller Melwin och Vincent är ju här, men de sussar ju sedan länge i sina små sängar.

Lasse är på mässa i stora staden Jönköping vilket innebär en solo kväll/natt för mig ikväll, vilket var väldigt länge sen det hände, känns det som faktiskt…

Men känner jag mina småttingar rätt så får jag säkerligen besök i stora bingen framåt småtimmarna *mysigt*

Vilket givetvis enbart uppskattas. Då får jag krama och snusa lite extra på de innan morgondagen.

Imorgon åker de till sin pappa och blir borta över helgen.

Men lyckligtvis kommer Lasseman hem då och jag slipper vara solokvist med enbart djuren här hemma :-)

 

Vad vi ska hitta på över helgen återstå att se.

Misstänker att det lutar åt att ta tag i en och annan kartong. Det är långt ifrån klart på den fronten och Lasses så efterlängtade ”egna” garage är för stunden proppfullt med flyttkartonger, skräp och annat som bör förflyttas till andra platser inom snar framtid.

 

Står i valet och kvalet…

Ett i-lands problem absolut men jag kan ändå inte riktigt bestämma mig för om jag ska köpa några fler fönsterlampor nu eller vänta till i januari.

Har hittat några jag verkligen gillar, men tyvärr inte helt billiga :-(

Så tänker jag på att det endast är fjuttiga veckor innan adventsstakar och stjärnor ska upp i fönstren och då måste ju lamporna ändå stå åt sidan ett tag.

Så kanske är det då bättre att ”leva utan” dessa finheter till i januari, då det kan tänkas att det blir lite rea…vem vet ;-)

Lutar ju åt att jag gör så, väntar alltså, men är ju sååååå sugen på att få allt fint och klart typ NU!!!

Men det är väl bäst att lägga band på sig…

I helgen ska jag ju gå igenom jul krims kramset och få en överblick av vad Lasse och jag tillsammans egentligen har att pynta med.

Dålig koll på det just nu, men det ska vi ändra på ;-)

 

Halloween står ju faktiskt först på tur och jag har införskaffat lite ”läskigheter” och pumpor under veckan.

Givetvis var Melwin med och valde, så det blev en hel del blinkande döskallar och leende pumpor ;-)

Så slog småttingarna till och köpte smink!!! Vincent ville ha en tub med vitt gegg att smeta in hela ansiktet med och bli sådär läskigt vit och skrämmande, och Melwin slog till och köpte vampyr tänder med en tillhörande tub innehållande inget mindre än blod.

Nu återstår bara att leta fram/införskaffa skräckinjagande munderingar till dessa små, som ska på Halloween disco under nästa vecka på dagis, och givetvis så är förberedelserna redan i full gång ;-)

Blir roliga bildbevis i bloggen den dagen :-)

 

Idag har vi haft kompis besök både jag och Melleman.

På förmiddagen var Lina över på en fika och på eftermiddagen hade Melwin sin dagiskompis Lucas på besök.

Så fika har vi fått både på för – och eftermiddag *lyx*

 

Melwin har kommit in i någon form av tränings period och nu på kvällen var han i full gång med att göra ävningar och tapps ( det är väl så det låter i en femårings öron kan jag tro )


 


Melwin i en av sina tapps ( sit up´s för er som vill ha det korrekt översatt ) 





och här i en av hans ävningar ( armhävningar för att vara exakt )




Nej, nu återstår enbart för mig att krypa ner i min nybäddade säng ( hade sängklädes tvättar dag idag ) och drömma söta fina drömmar *hoppas jag*

 

Go´natt Kram!

 

 

 

 


Helgens bravader...

2011-10-16 | 23:08:34

Söndag kväll och ännu en helg har passerat…

Imorgon åter igen skola/dagis för de fyra små prinsarna.

 

Visst blev det en shopping vända till Västerås igår alltid :-)

Barnen helnöjda över att ha hittat sig lite nya tröjor och jeans. Mamman helnöjd över att ha hittat några vinterjackor och vantar till grabbarna.

Lasse helnöjd över att ha hittat ett par vantar till sig, vilket var allt han fick ;-)

 

Så slank vi in en snabbis på IKEA och där hade ju JULEN redan börjat.

Pynt och fina julgranar överallt och bara så stämningsfullt för en entusiastisk julfirare som mig ;-)

MEN, jag la band på mig och köpte faktiskt ingenting i julväg…

Måste först se över vad vi kan tänkas ha här hemma.

I och med separationen så delade ju jag och min före detta på allting, och vid den tidpunkten la jag inte sådär överdrivet stor vikt vid vad som togs med av jul sakerna, och jag kommer definitivt inte ihåg vad som hamnade i mina kartonger.

Min och Lasses första jul ihop innebär ju också att jag inte ännu har sett vad han kan tänkas ha i julpynts väg, men det ska jag snart ta reda på…

Sen är det dags att komplettera hemmet med vad som nu visar sig fattas :-)

 

Idag var det tidig morgon som gällde för oss alla ( eller i alla fall de flesta i familjen ).

Albin hade brottartävling och det innebar samling redan klockan 08.00.

Att få iväg HELA familjen, klara och färdiga med frukost, påklädda, tandborstade etc till en sån tidig tid en söndagsmorgon var lite väl hårt, så vi delade upp oss.

Lasse ( som är avgjort snabbast på morgonen ) drog iväg med Albin till samlingen och vidare till själva brottartävlingen, medan jag stannade hemma och gjorde iordning de övriga tre.

Robin slog till med sovmorgon och honom fick jag ändå lov att väcka vid 09.30, då vi liksom bara måste fara för att hinna se Albin i sina matcher.

 

Själva invägningen/inskrivningen och hela den processen tar ett litet tag. Så vi hann lätt dit i tid till själva matcherna, trots att vi startade hemifrån ett par timmar senare ;-)

 

En envis liten kämpe på mattan är han vår lille Albin och blev totalt tvåa i sin grupp/klass *stolt mamma*

 


 


I stridens hetta


 




Efter brottartävlingens slut blev det en tur till Karbenning.

Där fixade Lasse och hans bröder med båtarna, som skulle göras klara för vintern.

Vi fick god mat och fika och en trevlig pratstund med Lasses mamma och mormor, medan barnen lekte både ute och inne.

Framför allt Robin kommer himla bra överens med sin ”låtsatskusin” Max och gillar verkligen att hitta på skoj med honom.

 

En snabb visit hos Morfar och Mormor innan det nästan var kväller igen och dags för hemfärd, matlagning och kvällsrutiner.

Nu sussar alla gott och så ska även jag snart ta och göra.

Har fortfarande seriösa problem med min trötthet och alltför låga blodvärde.

Så trist att aldrig få känna sig riktigt pigg och alert. Knaprar de mediciner jag får och försöker väl vila om tillfälle ges ( vilket inte är alltför ofta ).

Det borde väl ändå ta och vända snart…är ju i vecka 17 nu och då står det i alla fall i ”beskrivningen” att mamman ska må riktigt bra, vara pigg och få ökad sexlust ;-) Om man nu ska tro på vad en graviditets app på en iPhone har att säga…:-)

 

Eftersom jag ändå är igång och klagar rätt så ordentligt kan jag ju passa på och berätta att jag även har problem med tarmarna och börjar få en oroväckande dryg klåda på kroppen. Kan inte minnas att jag hade så ”stora” problem med graviditeten förut, är jag för gammal nu tro…???

 

En snabb summering av helgen...

Den har innehållit tre av mina favvo saker i livet.

Massor av mys och mycket tid med de grabbar jag älskar mest.

Shopping och affärs strosande

Träffa de nära och kära

Vad mer kan man önska…???!!!



 





Förresten, för er som undrat när man egentligen ”törs” komma och hälsa på så här mitt i allt flytt kaos…

Dörren är öppen och ni är hjärtligt välkomna!!!



Nej, vi är långt ifrån färdiga, men har nu insett att det blir vi nog typ aldrig ;-)

Så man får ta det som det är, eller rättare sagt, som vi är…:-)

Dessutom har jag frysen full i fikabröd efter att min kära mamma har bakat åt oss, och det ordentligt
*Tack min gulliga mamma*

 

 

 

 

 

 


Veckan som gått...

2011-10-15 | 12:28:14

Vi börjar så smått att bo in oss i nya huset.

Inte för att man hinner göra så himla mycket med upp packningen med fyra små i huset, men på något underligt sätt så lyckas det ändå hända något litet varje dag.

Största tjusningen med att nu bo såhär i stan är den närhet som barnen helt plötsligt har till kompisar.

De kan snabbt gå eller cykla till/från kompisar och den här veckan har det varje dag varit påhälsning av några extra småttingar.

Det är riktigt skoj för grabbarna och det ger ju lite tillfälle för mig att hinna med ett och annat med huset också ;-)





 

Kompisar är härligt!!! Här Melwin med sin bästis Erik :-)





Tävlingsmänniskan Albin ville gärna att jag skulle lägga ut en bild på honom och hans alla pokaler och medalj, så här kommer den...;-)





Det har slagit till och blivit kallt, vilket jag personligen enbart tycker är mysigt.

Att tända ljus och riktigt boa in sig i filtar när det är kallt och mörkt utanför är ju riktigt höst mys.

Men kylan medför även att man plötsligt tvingas se över både sin egen och grabbarnas garderober.

Varmare kläder ska fram, tjockare jackor, mössor och vantar.

Mitt i en flytt är inte det direkt det enklaste, men i morse hann jag i alla fall göra en snabbgenomgång av vad grabbarna kan tänkas behöva inför vintern, och ja, som väntat var det en hel del som behövdes införskaffas.

Vid separationen delades kläderna upp och det var i stort sett bara lille Vincent som hade en vinteroverall redo att hoppa i, här hemma hos mig.

De andra hade endast urväxta plagg eller så var de hemma hos pappan.

Så nu är vi på väg på en liten shopping tur av vad som kan behövas inför vintern.

 

Måste erkänna en kanske lite ”skruvad” grej som jag gjort…

Jag har redan beställt hem adventskalendrar till grabbarna.

Vet att det bara är början/mitten av oktober, men jag kunde ändå inte låta bli ;-)

Via en Internet shop hittade jag dessa mycket passande kalendrar från Lego och Playmobil som grabbarna bara MÅSTE få :-)

 


 


En Lego Star Wars till Robin





En Lego City till Albin





En Playmobil Pirater till Melwin




En Playmobil Skogens djur till Vincent


Ok, lite skadad kan jag nog erkänna att jag är, men jag bara ÄLSKAR allt som hör julen till och nu är jag ju lite smått förberedd ;-)

Nu måste jag återgå till mina förberedelser inför "vinter shoppingen"



Trevlig helg alla glada :-)


Bebismage och ett gott skratt...

2011-10-10 | 23:02:14

Alla fyra småttingar är åter här, under samma tak och det är alltid lika underbart att ha de hos mig.

Jag och Lasse har verkligen legat i under helgen för att få iordning det i kidsens rum.

Även om de flesta möbler stod på plats så återstod det ändå en del att fixa med hyllor, lampor och skåp…

I förmiddags gjorde jag den sista dammsugningen av golven efter allt skruvande och borrande och på eftermiddagen kom prinsarna hem och fick se resultaten.

Lite mera ordning och reda här hemma och vi fick goda betyg och idel glada miner från de alla fyra. Även om största fokus lades på lilla kissemissen Fiffi, som de hade varit borta från såååå länge ;-)

 

Fiffi verkade minst sagt lika glad som barnen att träffas igen och busade villigt och glatt med.

Lärde in små konster och skuttade runt i någon form av hinderbana för katter.

Ja, det märks på både katten Fiffi och hunden Sigge att även de helst har barnen hemma här.

Det blir väl för lugnt och tråkigt med bara mig och Lasse ;-)

Nu sussar Fiffi dock gott i mitt knä och Sigge snarkar från sin filt…:-)

Men jag känner igen känslan, det är för lugnt och tråkigt utan kidsen, även om kvällstimmarna när de sussar i sina sängar är guld värda.

Det uppskattar man ju betydligt mer, då man har de hemma allihopa. Full rulle hela tiden, det går i ett liksom…

Men det känner nog alla som har barn väl till ;-)

 

Även om barnens rum är så gott som klara, återstår det en hel del till i övriga delar av huset, förstås…Vi har ju bara bott här i lite mer än en vecka.

Garaget är fullt med prylar och flyttkartonger och alla möbler är inte riktigt på plats ännu.

Jag är ju ingen vidare bärhjälp med min bebismage och vi har ett ”åbäke” till skåp som ska upp ett par trappor…men snart så kanske vi har lyckats få allt på plats.

Sen är det bara att plocka en låda här och en låda där, varva det med de ”vanliga” vardagssysslorna, och hoppas att jag når mitt mål att vara typ färdig innan julpyntet ska fram…

Men är det inte lite det som är grejen med hus också, att man liksom aldrig blir riktigt färdig.

Det finns ALLTID något att pyssla med…och det kanske är det som är tjusningen ;-)

 

Bebismagen ja, den växer och frodas.

Om jag ska vara ärlig hinner jag knappt tänka så mycket på den, men jag känner ju av den lite titt som tätt.

Har jag skuttat och röjt runt för mycket så gör den lite ont och jag är ju så gott som hela tiden väldans trött.

Knaprar järntabletter så mycket som jag bara får och försöker faktiskt att ta det lite lugnt då och då.

Det närmar sig dagen D…ultraljudsdagen!!! Ska bli så spännande och roligt att få se det lilla miraklet, men också lite läskigt. Har en ganska så stor oro att någonting ska vara fel… Inte för att jag har känt eller märkt något konstigt, men man kan ju liksom inte rå för dessa orostankar.

De bara finns där, och självklart medför det att man ser fram emot ultraljudsdagen med skräckblandad förtjusning.

 

Här kommer i alla fall den första bebismage bilden i MIN blogg :-)

Vem döljer sig därinne tro…???


 


Vecka 16




Måste bara lägga ut en liten rolig grej, tycker jag i alla fall, som skrattade länge och väl åt detta…

Fick igår ett sms från min ”äldsta” vän. Min Anna som jag lärde känna redan vid liten ålder ( typ 3 år tror jag vi var ) och har hängt ihop med och hållit kontakten med sedan dess.

Vi gick i samma klass till och med femman, men sedan flyttade jag och vi brevväxlade och träffades på loven istället.

Hur som helst så rensade hon igår bland några lådor och hittade ett brev som jag skrivit till henne i mina forna dar :-)

 

 

 

Av alla dessa boy´s så var det endast två som jag faktiskt hade träffat i verkligheten och haft chans på ( ja det hette ju så då, när man var ihop )

Men det fanns uppenbarligen en hel del andra jag villigt kommenterade ;-)

Den spontana känslan jag fick när jag såg detta, förutom att jag asgarvade, var den att shit vilken problemfri och skön tid det var ändå, den där tonårstiden, innan man riktigt klev in i vuxenvärlden.

Fast det tyckte man ju inte då såklart, men såhär med facit i hand, så är det inte utan att man längtar tillbaka en aning till den ”problemfria”, skyddade världen…

Men roligt var det…och ett gott skratt fick jag av att se detta brev,  x antal år senare.

*Härligt Anna att du sparade såna klenoder ;-) *

 

Nu återstår för mig att vila en stund innan det är dags att förbereda fyra små killar för skola och dagis.
Melwin ska ju till att fixa frillan med omsorg också, då det är fotografering på förskolan imorgon... :-)




Sussa Gott allihopa!


Ett positivt besked...

2011-10-07 | 14:36:54

Nu är även ”lillhuset” i Sundbo tömt på alla våra tillhörigheter och vi bor nu enbart i ”nya huset”.

Härligt om än väldigt rörigt ;-)

De små har farit till sin pappa idag, så jag och Lasse ska verkligen försöka göra ett ordentligt ryck i helgen vad det gäller alla kartonger.

Hyllor och möbler ska på plats och sen är det bara operation upp packning som gäller hela helgen.

För på måndag har jag alla fyra juveler hos mig igen och då vet jag av erfarenhet att tiden är knapp till annat än det som rör just vardagen…ni vet, matlagning, tvätt, skola, barnaktiviteter etc etc :-)

Och framför allt så vill man ju passa på att umgås och hitta på saker med sina älskade fyra små, och vem har tid och lust att packa upp och dona då…inte JAG i alla fall!

 

Fick igår ett positivt besked gällande Robins ben.

För ett par veckor sedan röntgades benet igen för att se om den knöl man hittat ovanför hans knä hade förändrats något.

Det hade den INTE och läkarna står fast vid sin första diagnos att det rör sig om en godartad fibrom, och ingenting annat.

Någon vidare uppföljning ansågs inte nödvändig och vi skulle inte oroa oss mer om detta, så länge Robin inte visade några avvikande tecken eller fick ont.

Så det var ju skönt att kunna lägga det åt ”handlingarna” och släppa de tankarna.

 

Sen pratade jag och läkaren naturligtvis om prins Melwin också.

För honom är ju dessvärre ingenting avskrivet och det närmar sig en ny undersökningsperiod igen.

Tycker inte alls det var länge sedan vi var till Uppsala och träffade Melwins läkare Bo Strömberg och fick ett positivt besked. Då kändes 6 månader så länge och hösten/vintern så långt fram…

Men nu är vi där och i november är det dags för Melwin att åter igen sövas och åka in i magnetkameran för att sedan få besked om hur det står till där uppe i knoppen.

Har tumörresten förändrat sig? Har den växt? Har det uppkommit någon ny tumör i huvud/rygg?

Även syn, hörsel och hormonbalansen ska kontrolleras, så det återstår bara för mig att ringa och boka in olika tider hos berörda läkare för detta.

Efter det att magnetröntgen är gjort åker vi som vanligt till Uppsala Akademiska för att träffa Bosse och få det minst sagt nerviga beskedet, samt att Bosse gör en neurolog undersökning på Melwin.

Men även en neurolog vid Västerås sjukhus skulle undersöka Melwin någon gång i mitten på december.

Detta för att tanken är att Melwin så småningom enbart ska undersökas vid Västerås Sjukhus. Det sjukhus som är inom ”vårt” landsting. Ni vet, sånt där är ju viktigt, man ska ju helst inte förflyttas utanför landstingsgränsen när det gäller sjukvården.

Men så länge Bosse finns kvar i Uppsala, så bara SKA vi träffa honom. Han är den överlägset mest erfarna och kunniga barnneurolog som finns att frambringa, om ni frågar mig, kanske är bäst att tillägga, så jag undviker kritik om det ;-)

 

Vad har vi då gjort under denna vecka, förutom att få ”lillhuset” tomt och flyttkartongerna att hamna på något sånär rätt plats…?

Vi har spenderat mycket tid med vår nya lilla familjemedlem, katten Fiffi.

Hon är en stor favorit hos de små och det fungerar jättebra. Hon är så snäll mot de och låter sig villigt bäras och klappas. Busig som hon är går hon bra ihop med de små och de busar alla tre med diverse mjukisdjur. Kattleksaker behöver vi då inte köpa, då Fiffi älskar de mjuka små Smurfarna från McD, som vi har ”miljoner” av ;-)

Vi har också hängt med våra goa vänner. Melwin har lekt med både Love och Arwid, och jag passade såklart på att babbla med Nannie o Lina :-)

Melwin och Vincent har varit en del på dagis, där Melwin har fått en riktig bästis tror jag.

Det är en kille som heter Erik som han pratar om hela tiden. Vad de har gjort, både hyss och lek faktiskt ;-)

De har ju lekt tidigare också, både på dagis och på fritiden, men den senaste tiden verkar de hänga med varandra så gott som jämt.

Härligt med en bästis, det värmer ett mamma hjärta, för man kommer ju ihåg själv hur det var och hur skönt det var att ha en bästis.

På söndag skulle Melwin få följa med Erik och hans mamma på utflykt, till Busborgen. Något han pratat om ända sedan det bestämdes, snacka om att se fram emot någonting :-)





Vincent och Fiffi kvällsmyser i soffan :-)

 

Har pratat med mina ”stora” i telefon under veckan och det verkar flyta på bra med skola, kompisar.

Saknar de sjukt mycket, men nu är det ”bara” en helg kvar och på måndag får jag mina älskade fyra åter <3

 

Nej, nu återstår för mig att sätta fart med upp packning av kartonger, lite tvätt och en hund promenad…

Sen kommer mitt stora hjärta hem från jobbet och vi har faktiskt lite mysiga fredags planer såhär på ”tu man hand”…

Det blir en visit till Västerås. Besöka Ikea för lite inköp av ”måste ha saker” till huset. Sen lyxar vi nog till det med en middag och kanske en bio, vuxenbio denna gång, det var inte igår ;-)

Behöver få mysa med min Lasse lite nu efter all turbulens som varit med flytt och ”livet” ( som allt som oftast spelar en ett spratt )

 

Önskar Er alla en toppen helg!!!

 

 

 

 


Allt som hänt...

2011-10-04 | 15:17:51

Nu är vi på plats i nya huset :-)

Ett fullkomligt kaos av lådor och flyttkartonger råder och det är fortfarande en hel del att flytta från ”lill huset” samt den mindre roliga flyttstädningen…

Men vi bor i alla fall i nya huset och har sovit här sedan i fredags.

Kidsen verkade helnöjda med sina nytapetserade rum och det vore väl f-n annars ;-)

De blev skitsnygga om jag får säga det själv, och det får jag ju…

Bilder kommer dock inte att läggas ut förrän flyttkartongerna är tömda och grejerna på plats, tänker inte visa vårt kaos offentligt ;-)

 

Dagarna bara rinner iväg och jag fattar inte hur jag nånsin ska hinna plocka i ordning allt.

I och med bebismagen har tyvärr krafterna försvunnit helt :-(

Mitt blodvärde var redan för några veckor sedan rekordlågt och jag fick idag bekräftat att det fortfarande var i botten.

Får yrsel och blir snurrig titt som tätt och tröttheten ger inte vika. Trots att jag äter dubbel dos med järntabletter och försöker äta så bra mat som jag kan.

Det är så tråkigt att må så här, vill ju vara pigg ju…

Men med tanke på att det till sist kommer att titta ut en liten bebis, är det ju helt klart värt det ;-)

Fick ny medicin av "farbror doktorn" och ordination VILA...får se hur bra det går ;-)

 

Det får väl ta den tid det tar att komma i ordning i huset. Är det klart innan jul får jag vara nöjd. Pojkarna går först och som det är nu så får de ALL min energi, med rätta såklart.

De är ju de mest underbara man kan tänka sig, mina små, så är det bara!!!

De har hjälp till så flitigt med flytten också, ställt ordning i sina rum och burit så mycket grejer de har orkat. Än så länge är de i de åldrarna där de fortfarande tycker att det är roligt att hjälpa till och VILL gärna hjälpa till med så mycket de får.

Så det är väl bäst att låta de få göra det då också, för jag vet ju att det kommer en tid då ”hjälpa till” är det sista de vill ;-)



I lördags var jag iväg till Uppsala hela dagen.

Där hölls en temadag för föräldrar till barn med hjärntumör.

Själv var jag där både i egenskap av förälder till ett hjärntumör barn och som representant för Barncancerföreningen Mellansverige.

Det var en mycket givande dag, som av naturliga skäl berörde tunga ämnen, men samtidigt gav en massa nyttig information. Framför allt om tiden såhär efter att behandlingen avslutats.

Då skulle man kunna anta att allt liksom är över, men så är det ju långt ifrån.

Det finns tyvärr en hel del biverkningar och sena komplikationer som ett hjärntumör barn allt som oftast drabbas av.

Vi fick nyttig information om vilka rättigheter barnen har vad det gäller skola och utbildning.

Det kan komma att uppstå flera faktorer som gör att ett hjärntumör barn inte kan följa samma skoltakt som andra barn, de kanske behöver vila oftare, eller ha ett något minskat schema.

 

Melwins läkare Bo var där och föreläste och även Melwins neuropsykolog, som pratade mycket kring Mental Trötthet.

Efter en sjukdom, skada eller behandling där hjärnan påverkats kan barnet känna en väldig trötthet både mentalt och fysiskt.

Hjärnan arbetar inte lika effektivt eller automatiskt som tidigare. Aktiviteter som tidigare knappt tog någon energi, kan nu ta massor av energi. De flesta av oss har en ganska begränsad mängd energi, när denna mängd är använd behöver kropp och hjärna vila för att återhämta sig

En väldigt vanlig biverkning hos barn hjärntumörbarn som genomgått operation, strålning och även cytostatika behandling.

Flera av de kännetecken hon berättade om stämde in på Melwin, och trots att han är så pass fint skick som han ändå är, så är det en hel del att tänka på vad det gäller den lille mannen.

 

Men också skönt att få höra att dessa ”tecken” var vanligt förekommande och inget konstigt att de drabbas av.

Dock är det väldigt viktigt att man som förälder uppmärksammar detta och försöker hjälpa sitt barn så gott man kan med sin trötthet.

Som sagt, väldigt mycket nyttig information som jag bär med mig på ”Melwins resa”.

 

Lite pirrigt var det en stund för mig under temadagen, då jag skulle berätta för alla om Melwin, hans diagnos och hans behandlingar, med fokus på protonstrålningen i Schweiz.

Det protoncentra som Melwin strålades vid i Villigen, Schweiz använder sig nämligen av samma avancerade teknik som det protoncentra som är tänkt att byggas i Uppsala. Det är beräknat att stå klart under 2014, men det kan även bli fördröjningar.

Lite nervigt i början, men jag tycker nog att det flöt på rätt bra ändå, och jag kom in i mitt babbel rätt fort :-)

Bra träning ändå att prata såhär inför ca 50 personer för i vår blir det betydligt tuffare.

Då ska det hållas en stor läkarkonferens för en stor del av Europas läkarkår i Uppsala. Med anledning av byggnationerna av det nya protoncentrat.

Jag ska då berätta om Melwin och strålningen i Schweiz ur föräldraperspektivet under ca 45 minuter, på engelska.

Japp, det är nog läge att börja träna snart…;-)

 

Vi har firat lite namnsdagar i veckan/helgen.

Leonard den 28 september och Ludwig den 2 oktober

Vi slog ihop dessa två namnsdagar och firade både Melwin och Albin i söndags.



 


Namnsdagsfika från Elsa Andersson konditori i Norberg :-)



Grattis på namnsdagen Albin Leonard



Grattis på namnsdagen Melwin Ludwig





Så har vi skaffat oss en ny liten söt familjemedlem, kissemissen Fiffi.

En 14 veckors liten söt tjej, som visade sig vara full av spratt och bus.

Hon är bara helt gudomligt söt och så mysig <3





Vår lilla Fiffi 



Melwin blev snabbt en favorit hos Fiffi och hon gosar gärna i filten med honom


 

Idag, kanelbullens dag och det får man ju inte missa.

Så en eftermiddags fika med färska kanelbullar blev det ju såklart.



 






Internet uppkopplingen har blivit bättre, men nu är datorn istället helt koko…

Aldrig får man vara glad, men jag ska i alla fall försöka att hålla bloggen bättre uppdaterad framöver :-)

 

Men nu återstår bara…

 

Over and Out, See ya´

 


RSS 2.0